Måndag morgon vaknade vi riktigt tidigt. Redan strax efter klockan fem på morgonen satt vi i bilen på väg söderut. Vi skulle vara framme i Trelleborg senast halv nio och det klarade vi. Tre av oss kunde ju slumra i bilen medan en körde.
Vi checkade in och fick vårt boardingcard till färjan. Sen var det minst en timmes väntan i kön medan de lastade av färjan så att vi kunde köra ombord.
Vi passade på att äta dagens andra frukost. Lite kaffe, en macka och melon var inte dumt medan vi väntade. Sen fick vi köra ombord.
Nu var det sju timmar att fördriva på något sätt. Att läsa var ett bra sätt. Antingen kunde man läsa en pocketbok eller en e-bok.
Annars kunde man ju lösa korsord. Det är inte makens vanliga sysselsättning, men han gav sig på de lätta och klarade av dem.
Själv plockade jag fram stickningen en stund och hann sticka några varv på en tröja i ett garn som består av merinoull och silke. Det är färgat av kvinnor från Uruguay.
Trots viss sysselsättning var det till slut ganska tråkigt att titta ut och bara se himmel och hav. Vid tvåtiden öppnade matstället på båten och vi kunde äta lite mat. Sen var det inte så lång tid kvar tills vi kunde köra av färjan i Polen.
Det gick rätt smidigt och sen följde vi strömmen bort från färjeläget mot staden. Swinoujscie ligger på båda sidor om floden både på ön Usedom och på ön Wolin. Vi kom iland på Wolin men hotellet fanns i centrum på Usedom så det blev till att ta ytterligare en färja över floden. Det är Oder som rinner ut här men de tre flodarmarna i deltat har andra namn. Här var det Swina som skulle passeras över. Man höll nog på att bygga en bro, men än så länge var det bilfärja som gällde.
Vi hittade hotellet. Det var inte så svårt eftersom Booking.com skickar med koordinaterna i det rätta formatet på bokningsbekräftelsen.
Det verkade vara ett ganska nybyggt spahotell vi hamnat på. Fint var det i alla fall och vi fick snabbt våra rum och kunde installera oss innan vi gav oss ut på stan.
Man kunde åka häst och vagn om man ville, men hästarna såg ganska trötta ut så vi avstod. Vi behövde röra på benen efter att ha suttit i bilen och på färjan hela dagen.
Längs hela stranden fanns en promenadväg som var välbesökt. Här kunde i alla fall barnen rida på andra hästar. Det verkade lite jobbigt men ungarna hade kul när de skuttade fram på hästryggarna.
Vi valde att använda apostlahästarna i stället. Vi traskade på längs promenaden bland alla kvällsflanörer.
I parkerna blommade det för fullt. Swinoujscie var en typisk turiststad vid kusten. Det var många turister, men det verkade mest vara polackerna själva och deras grannar tyskarna som semestrade här.
Det fanns gott om matställen, glasstånd, barer och försäljningsställen. De flesta av dem är nog stängda större delen av året.
Vid östersjökusten kan man hitta bärnsten. Jag stannade och köpte ett litet kors i bärnsten som minne från Swinoujscie. Jag brukar inte handla en massa souvenirer men någon liten sak kan få följa med hem, gärna något som man kan använda.
Nere på stranden var det några våghalsar som badade trots att det var lite sent och vädret var molnigt. Sanden var vit och finkornig.
Vi hade badkläder med oss men vi hoppade över badet och studerade utsikten och stranden i stället. Man hade fin utsikt över Pommerska bukten.
Här fanns en Earthcache som jag ville logga. Den här semesterresan hade jag valt ut ett antal Earthcacher på de olika platserna vi skulle besöka. Äldste sonen kan vara intresserad av sådana så med gemensamma ansträngningar försökte vi besvara frågorna på cachen. Det blev egentligen den första gömman jag hittade i Polen, men här fanns ingen burk att logga bara frågor att skicka in. Det gjorde jag inte förrän jag kom hem så den loggades lite senare även om datumet blev rätt.
I stället blev det en annan traditionell cache längs stranpromenaden som blev den första gömman i Polen. Namnet kan jag knappt uttala, än mindre stava. Det polska språket verkar inte lätt även om man förstod vissa ord. Namnet skulle visst betyda Åh, hur trevligt...Cachen hittade vi enkelt i alla fall. Det gick lätt att logga trots en massa mugglare i närheten.
När man loggar ett nytt land, händer det att man får en ny souvenir om landet har en sådan. Detta var den polska souveniren som jag fick när jag loggade lite senare på kvällen. Jag hade med min surfplatta och hotellen hade gratis wi-fi så då kunde man ju logga ganska enkelt.
Vi fortsatte promenaden västerut längs den raka strandpromenaden. Usedom delas mellan Tyskland och Polen. Promenadvägen förde oss mot gränsen och hade byggts med gemensamma ansträngningar och säkert lite EU-medel dessutom.
Gränsen var markerad men inte bevakad. Vi kunde ta oss över hur enkelt som helst. Förr var det nog svårare. Det fanns röjda gränsgator i lövskogarna på båda sidor. När vi alla besökt Tyskland, delade vi på oss. Maken och äldste sonen var rätt nöjda och vände tillbaka till hotellet. Maken ville pröva spaanläggningen. Men yngste grabben och jag fortsatte en runda på tysk mark. Någon liten gömma borde vi ju kunna hitta även här.
Vid vägkanten hittade jag några blommor som liknade luktärter eller kanske den förädlade versionen rosenvial. De verkade växa vilt i alla fall.
Det var tallskog här på den sandiga marken. Den gömde också en gömma som på svenska skulle heta En geocachares skor. Det hängde flera par skor uppe i en tall. Jag har ju en liknande gömma här hemma så den passade mig bra.
Burken fanns inte uppe i skorna. Det var jag som hittade den och kunde logga min första cache i Tyskland. Det blev två nya länder på en dag.
I Tyskland kan man få en ny souvenr för varje delstat. Usedom hör till Mecklenburg-Vorpommern, så det var den souveniren jag fick när jag loggat denna gömma.
Gömmorna i Tyskland och Polen liknade våra svenska gömmor. Vi hittade ytterligare en enkel gömma i ett träd, Denna kallades Der gnurrige Holzwurm och var satt till en D4. Den skulle nog inte jag ha satt så hög svårighetsgrad på, men det är olika hur man tänker.
Sen vände vi tillbaka mot Polen igen. Vi började leta efter en letterbox på polska sidan, men den fick vi ge upp. Den fanns 150 meter in i skogen och himlen öppnade sig och släppte ifrån sig en massa droppar vatten på oss. Först ställde vi oss en stund under ett träd, men sen fortsatte vi trots att vi blev dyngsura.
Vi fick nog gå en extra bit eftersom min GPS fick spader och vägrade tala om var vi var. Den kan bli lite snurrig när det är för fuktigt ute. Så småningom slutade regnet och då kunde jag starta om den och hitta rätta vägen tillbaka till hotellet. Vi gick nog en 8-9 km den kvällen, en bra motionsrunda.
Sen var det gott att komma tillbaka till hotellrummet och ställa sig i duschen en stund och låta varmvattnet tina upp kroppen. När jag loggat dagens fynd, kunde vi krypa ner under täcket och sova gott efter en lång dag med med många mils förflyttning. Om någon undrar vart Takko tagit vägen, så hade han flyttat till sin extrahusse Ambjörn redan på söndagskvällen. Där hade han det bra hela veckan medan vi var borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar