I fiskens tecken

Allium

 Ny underbar dag att vakna upp till. Skolans årliga fiskedag brukar innebära underbart väder. Det fick vi också, lagom mycket sol och moln och inget regn, inte förrän ikväll. På väg ut till bilen på morgonen upptäckte jag att mina Allium har slagit ut till lila bollar som reser sig högt över markplantorna påå sina smala stänglar. De är uppstickare ur den gröna bladmassan hos höstastrarna. En uppstickare skulle jag vilja vara lite oftare.

 Varje år ordnar vi en fiskedag för fyran, femman och sexan. När vi räknade efter, kom vi fram till att det borde vara åttonde eller nionde året som vi cyklar en mil ner längs Storån till Slättö kvarn för att fiska. Tyvärr är det några barn varje år som upptäcker att de inte orkar hänga med sina kompisar. De rör alldeles för lite på sig. En nyttig tankeställare för en del.

 Framme vid målet delar vi upp oss. Sexorna håller alltid till vid kvarnen, femmorna en bit längre ner vid åkröken och fyrorna längst ner vid gångbron. I år cyklade jag inte utan åkte bil. Jag hade med mig eldtunnan och stekfatet så att vi kunde fixa korven. Det brukar vara min uppgift.

 Eleverna spred ut sig längs ån och satte maskarna på krokarna. En hel del föräldrar, speciellt pappor, brukar ta ledigt och följa med den här dagen. Det underlättar för de pedagoger som gärna avstår från att agna metkrokarna eller ta hand om den fisk som eventuellt dras upp. Det blev någon gädda, lite abborrar och mörtar, men ingen gös i år.

 Alla gillar ju inte att fiska, men det finns ju kompisar att umgås med, fika att inta, stränder att utforska eller spännande böcker att ligga i gräset och läsa. Tiden rusar iväg och snart är det dags att plocka fram korv och bröd till alla. Femmorna och sexorna dras sig ner till grillplatsen hos fyrorna. Sedan återgår alla till fisket.

 En och annan kan ju bli lite blöt, men det hör väl till. Fiskedagen vill ingen missa. Det är en kanondag som vi aldrig vill ställa in. Men två dagar i rad utomhus göt att man blir ganska trött. Det kändes i kroppen, när jag åkte tillbaka till skolan. Alla kom välbehållna tillbaka nöjda med dagens upplevelser. Själv fortsatte jag till medarbetarsamtal med chefen, klädd i kängor och skogskläder med en doft av grillrök och fisk. Därefter hade vi bokat in utvecklingssamtal med ett par elever. Jag kom inte hem förrän framåt halv sex.

Det blev en snabb dusch innan jag gav mig iväg igen. Det var dags för terminens sista tjejträff. Som vanligt fick vi god mat och gott prat. Det är trevligt att utbyta erfarenheter och nyheter med kollegor från andra skolor. Vi har träffats i 25 år nu. Någon är pensionär numera, några närmar sig pensionen, men vi har fortfarande mycket skola att prata om.

Jag kommer säkert att sova gott inatt. För trots att det kan vara rogivande att sitta bakom ett flöte, så vilar man ändå bäst i horisontalläge i sin egen säng.