Gräsligt vackert

Gräs kan vara otroligt vackert. Vägkantens olika sorters gräs visar på stor variation. Jag går förbi dem varje dag. Hunden pinkar på dem. Jag hittar ständigt nya varianter på gräs. De böljande gräsfälten vajar i vinden. Idag mejades ett av fälten. Det är dags att skörda höet. Då doftar det något alldeles speciellt - nyslaget hö. Jag vet att en del inte tål detta, men för mig är det lukten av min barndoms somrar. Då kommer minnena tillbaka.

Ett sommarminne är när jag fick sitta och styra traktorn som sakta stånkade sig fram på åkern. Under tiden gick mamma och pappa och lastade upp höbalarna i vagnen. Ibland hoppade pappa upp i farten och hjälpte mig att ta de besvärligaste svängarna. Annars var det bara att hålla rak kurs.

Ett annat minne är hissen i ladugården. Det var oftast min uppgift att köra den. Det fanns tre spakar vill jag minnas - en som flyttade klon som greppade höet i sidled, en som ändrade riktning höger eller vänster, en som höjde eller sänkte klon. Själva klon kunde utlösas med ett rep, när jag placerat lasset där vi ville att det skulle hamna på höskullen. Det hände att vi körde hissen utan hölass också. Det var roligt att åka med den själv. Det var roligt att leka i höet och hoppa från bjälkarna. Det kan man inte göra idag när det mesta av höet lagras på annat sätt. Det kanske är kul att klättra på de vita plastbalarna, men det kan inte vara lika roligt som att hoppa på höskullen eller åka hölass för den delen.

Hemma igen tittade jag i en trädgårdstidning och hittade en artikel om prydnadsgräs. Jag har mycket gräs i mina rabatter, men det är mest ogräs och inte till prydnad. Jag rensar bort mycket kvickrot och andra grässorter som gärna frösår sig in i mina rabatter. Det kanske är gräs jag ska satsa på i stället. De ska visst vara lättodlade och svåra att misslyckas med. "Unna dig lyxen att plantera prydnadsgräs", stod det i artikeln. Några sorter har jag planterat. bambu är väl ett slags gräs och den älskar jag. Jag kanske ska satsa på lite fler.

Det är nu gräset är grönt och skönt. När högsommaren kommer, kan det bli brunt av solen och torkan. Vi vattnar och klipper våra gräsmattor för att behålla grönskan, men ibland blir gräset bränt ändå. Skulle det ta eld brinner det torra gräset bra. Än vet vi inte hur sommaren ska bli. Blir den regnig eller solig, blöt eller torr, kall eller het. Jag hoppas på lagom mycket sol och lagom mycket regn, lagom värme så man slipper både darra av kölden och flämta av hettan. Jag är nog en lagommänniska. Lagom är bäst. Men knott finns det aldrig lagom många. De är alltid otrevligt många. De höll på att äta upp mig när jag sådde mina grönsaksfröer.

"Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissna gräsen", sjunger vi en omtyckt psalm. Oftast sjunger vi kanske bara de två första versarna som handlar mera om allt det vackra i naturen. Då missar vi de raderna. "Människans dagar är som gräset " står det i Psaltaren. Gräset spirar, det grönskar för att sedan vissna och torka bort. Gräset liknas ofta vid det förgängliga. Det är inget som varar. Det sommarpsalmen vill uppmärksamma oss på är ändå inte det förgängliga i första hand utan det oförgängliga. "Allt kött är hö, och blomstren dö, och tiden allt fördriver, blott Herrens ord förbliver."