måndag 30 juli 2012

Åskregn och öde hus

Skyfall efter att åskan dragit förbi
 Just som vi tänkte ta en tur med motorcykeln, började det åska. Vi hade klätt på oss mc-ställen, när det blixtrade och knallade över nejden. Sedan kom skyfallet. Vi stod på verandan och tittade på hur det vräkte ner. Hunden gjorde en tjurrusning för att pinka men kom lika snabbt tillbaka. Som tur är varar dessa skyfall sällan länge. Efter en stund slutade det regna och vi kunde ge oss av på vår lilla kvällstur.
Motorcykeln fram det öde huset, som ingen bryr sig om
 Maken hade ett ärende in till stan, som vi uträttade. Sedan fortsatte vi söderut på motorvägen. Inte för att motorvägar är så kula att åka på, utan för att maken hade sett ett gammalt hus precis vid sidan av vägen. Han hade blivit nyfiken på det. Det såg övergivet och han undrade hur det egentligen var ställt med det. Vi stannade och spanade, men nu hade alla buskar täta bladverk som skymde sikten. Jag sparade ner platsen som en waypoint i GPS:en.  Sedan fortsatte vi till nästa avfart där vi körde av och letade oss tillbaka till huset på de mindre vägarna.
Ladugården var i bättre skick
 Vi hittade huset, som verkligen hade sett sina bästa dagar. Ladugården och de andra uthusen var i mycket bättre skick. Det fanns nog någon som såg till dem. Det fanns gamla äppelträd och rabarber i det som en gång varit en trädgård.
Taggtråd i stället för glasrutor?
 Huset saknade både dörrar och fönster. I alla fönster satt det taggtrådar, säkert för att hindra inkräktare från att ta sig in. Inuti huset var golvet uppbrutet. Det dröjer nog inte så länge innan hela huset rasar samman. Bakom huset fanns en gammal jordkällare och gamla stenmurar, som vittnade om att här hade jorden brukats. Nu hade man planterat granar på de gamla åkrarna, såg vi när vi körde därifrån.
Trädkoja
 Någon hade byggt sig ett eget krypin i ett träd bakom huset. Privat, stod det på trädkojan, som också verkade förfalla. Det var uppenbart att ingen bryr sig om stället. Sådana här övergivna platser triggar igång fantasin. Man kan fundera på vem som har bott här, varför stället övergavs, vad som kommer att hända med det i framtiden. Lite sorgligt är det att se förfallet, men det var ingen kuslig plats, som det kan vara på liknande ställen.
Fullt utrustad
 När vi sett oss omkring och fått nyfikenheten stillad, fortsatte vi resan på två hjul. Efter regnet kom knotten fram. Det var annars rätt skönt ute, men lite kyligt när vi åkte. Man får klä på sig ordentligt och ha bra skydd.
Utsikt mot Vidöstern
 Vi återvände till den gamla landsvägen, riksettan, som går längs Vidösterns östra strand. Nu visade sig solen fast det var fortfarande blött på vägarna. Vi styrde söderut till sjöns södra utlopp vid Sundet i Vittaryd. Där rinner Lagan ut ur sjön och där finns en fin hembygdsgård.
Burkletande vid hembygdsgården vid Sundet i Vittaryd
 Jag har besökt den en gång tidigare tillsammans med sonen, tror jag det var. Vi letade burkar, men den burken hittade vi aldrig. Ledtråden var ändå tydlig så vi förstod var den borde vara, men det hjälpte inte den gången. Idag plockade jag inte ens fram GPS:en utan berättade bara ledtråden och var jag trodde den fanns för maken. Han hittade den med en gång. Det kändes bra att kunna krafsa dit min signatur på loggremsan. Därmed var loggremsan fulltecknad och behövde bytas ut. Vi satte tillbaka cachen och såg oss om på stället.
Gamla, fina hus som någon bryr sig om
 De här gamla husen var i betydligt bättre skick än det vi besökte tidigare. Ändå var dessa nog mycket äldre, men här var det människor som brydde sig om husen och höll dem i ordning. Ett hus förfaller fort, om ingen bor i det eller ser till det.
Båthamnen i Lagan med Vidöstern i bakgrunden
Det var mycket vatten i Lagan. Där låg ganska många småbåtar förtöjda. Vi gränslade motorcykeln och åkte vidare på vägarna. Det blev en runda runt hela Vidöstern för nu åkte sträckan Vittaryd - Dannäs - Hjälmaryd - Torskinge- Rannäs. Solen gick ner bakom trädtopparna och det blev lite kallare i luften. Då var det skönt att komma hem och laga till en kanna te och en kvällmacka. Men en skön tur blev det.

3 kommentarer:

  1. Modiga du... sitta där bak på en motorcykel, även om det handlar om bakom baken på maken. Skulle aldrig våga....
    Tråkigt med förfallna hus.... man träffar på sådana då och då. Sen funderar jag på vad man kan göra med hembygdsgårdarna. Det finns ju så många fina.... Verkligen värda att bevara. MEN de behöver visas upp för mer än de redan invigda... och för den yngre generationen... så att nå´n tar över.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker inte jag är modigare än de som cyklar utan hjälm. Skulle hellre sitta bakom styret på min egen motorcykel, men det blir inte i år. För mycket att fixa till. Kanske nästa år.

      Radera
  2. Hej

    Kör mc, BMW och fotograferar mycket.
    Intresserad över var det övergivna huset finns.
    svara gärna här eller sabang62@gmail.com

    Ha en bra dag

    Fredrik

    SvaraRadera