Home again

Det ösregnade när jag vaknade idag. Både efterlängtat och inte. Maken skulle åka till Halland och hjälpa sin syster med sommarstugan. Jag valde mellan att följa med dit eller att åka hem till min mamma och hälsa på henne. Det blev det sistnämnda för min del. Takko fick följa med.

Mitt gamla hem som det är nu

Hos mamma fick vi fika tillsammans med min syster och syskonbarn. Vi pratade och tog del av senaste nyttt i släkten. Sedan gick Takko och jag en liten runda. Tyvärr glömde jag kameran då. Men efter lunchen med mamma gick vi tillbaka med kameran i högsta hugg.

Huset ser ju i stort sett ut som när jag bodde där, men färgerna är lite förändrade. Trädgården är mycket förändrad. Äppelträden är borta liksom de stora lönnarna vid grinden. Dammarna på andra sidan vägen fanns inte på min tid. Där gick kossorna och betade.

Vi tog vägen upp mot Norrefåll och passerade Skofållen där det växte olvon eller Midsommarkransar som farmor kallade dem. Sedan hörde vi vattnet porla i Rännlen, den lilla bäcken som vi lekte så mycket vid. Pappa gjorde ett vattenhjul till oss och hjälpte oss att bygga dammar i bäcken. Alarna hade vuxet till sig och ormbunkarna bredde ut sig i den fuktiga dungen. Men bäcken fanns kvar.

Vid Norrefåll har det funnits ett torp för länge sedan. Säkert hundra år sedan. Nu finns inget kvar av det. Men det är kul att se att min syster och svåger inte låter åkrarna växa igen. Jag tror att det är Hembygdsföreningen som satt upp en stolpe med en enkel skylt där det står Norrefåll. Den stod inne i grönskan vid stenmuren. Jag har för mig att det ordnades torpvandringar i byn för ett antal år sedan.


Bakom stenmuren växer det ett urgammalt äppelträd. Det får enormt stora äpplen, som inte tål stötar så bra men som är goda att göra äppelmos på. Vi har många gånger tänkt ta ympar från det trädet, men det har inte blivit av än. Det fanns äppelkart på det i år också.

Gammeläppelträdet

Om man går in på den södra trädan vid Norrefåll och följer stenmuren till vänster, kommer man till ett gammalt päronträd. Det var inte så stort när jag bodde hemma, men vi plockade päron på det då. De var ganska hårda men mamma lade in dem i burkar. De åt vi till efterrätten när det var kalas. Det blir säkert päron i år också. Men det kanske inte blir några inkokta päron av dem. Nu köper vi päron på burk, men det är inte samma sak eller smak.

Päronträdet

Efter promenaden pratade vi lite mer med mamma innan vi åkte hem igen. För hem är nu inte längre Kolvarp utan Rannäs. Det är nästan 40 år sedan jag flyttade hemifrån första gången. men det är roligt att komma tillbaka och hälsa på.
.
En av mina favoritsångerskor, som jag lyssnade mycket på när jag var ung, är Carole King. Titeln för dagens inlägg hämtade jag från en av hennes låtar. Lyssna och njut!