Guldberget och Djupa Skuran

Byestads gravfält

 Det är dags att fortsätta berättelsen om förra veckan. På torsdagen tog jag ledigt från lägret efter morgonbestyren. Min patrull skulle gå en spårning och pyssla med andra klurigheter. Ambjörn tog hand om dem. Själv packade jag en liten matsäck, geocachingutrustningen och drog iväg på en liten runda i traktern helt på egen hand. Det blev totalt 20 cacher loggade men jag besökte några fler ställen där jag inte hittade någon gömma. Många helt fantastiska platser fick jag se. Jag kan bara berätta om några av dem.

Runstenen vid vägen

 Gravfält och runstenar är alltid intressanta. De berättar om forntidens smålänningar. Första gömma jag hittade var vid ett stort gravfält. Runstenen fanns precis vid den stora trafikerade vägen. Båda var enkla gömmor som snabbt loggades.

Kjells totempåle

 Ett sentida minne fanns helt överraskande inne bland buskarna vid en liten väg. Även om den har sina förebilder i en annan tid och en annan kultur så är Kjells totempåle också ett minnesmärke. Det restes tydligen som en födelsedagspresent till Kjell som bodde där.

Tvillingtallen

 Ett spännande naturfenomen var tvillingtallen. Två tallar hade växt ihop en bit upp på stammen. Det såg häftigt ut. Här fick jag leta ett bra tag efter gömman. GPS:en var inte stabil och ledtråden verkade inte stämma. Till slut hittade jag den på marken under en liten gran.

Trift

 Här vid vägkanten växte det många fina sommarblommor. Det fanns prästkragar, tjärblomster och kärringtänder.

Smultron

 Smultron växte överallt och många var mogna. Jag plockade en hel del och mumsade på längs vägen.

Vädd med besökare

 Den blålila vädden hade gott om besökare. Insekterna var inte så jobbiga den här dagen.

Nattviol

 På andra ställen växte det vackra orkidéer. Jag hittade mängder av nattviol. De doftade inte så mycket på dagen, men framåt kvällen hade jag gärna åkt tillbaka och luktat på blommorna.

Klotpyrola

 Jag hittade också klotpyrola, som blommade på några fuktiga ställen. De klotformade blommorna satt längst upp på den raka stängeln.

Ruiner i Ädelfors

 I Ädelfors fanns ganska många geocacher. En av dem fanns vid en gammal ruin med murar och skorstenar. De påminde om tidigare industriell verksamhet på orten.

Sunnerskogs koppargruva

 I de här trakterna fanns också många gamla gruvor. I en av dem jag besökte hade man brutit koppar och sedan nickel. Den fanns i Sunnerskog. Det är spännande med alla dessa gruvhål som finns överallt.

Emån

 Idag kan turisterna besöka områdena och pröva på gammalt hantverk. Vid Emån fanns ett ställe med camping och guldvaskning. Det kostade förstås pengar att vaska här. Jag promenerade bara förbi till cachen. Jag har prövat guldvaskning en gång för längesen uppe i Bergslagen.

Stampen

 Cachen fanns i närheten av den gamla stampen. Den var blöt och behövde nog servas.

Guldvaskning vid Emån

 Det var ingen livlig aktivitet vid guldvaskingen även om det fanns ganska många husvagnar på campingen.

Guldgruva

 Sedan fortsatte jag till en gammal guldgruva. Det finns en cache inuti en guldgruva, men den ville jag inte försöka ta på egen hand. Man bör nog vara flera där. Det lär gå åt riktigt höga stövlar eller vadarbyxor. Den här cachen hette Guldberget. Det fanns på ett spännande ställe men burken kunde ju varit lite mer spännande. Det är mycket roligare att hitta en välarbetad cache än en gammal plastburk utan någon särskild tanke bakom.

Lyckås

 När jag åkte därifrån föll blicken på ett gammal hus som tydligen hette Lyckås. Lyckan hade nog övergivit stället för huset hade brunnit.

Stigen har blivit en sjö

 Dagens höjdpunkt, får den nog kallas även om man gick utför, var Djupaskuran. Det var en kilometers vandring fram till den, men det var den verkligen värd. Vägen dit var bitvis översvämmad av det myckna regnandet. Men mina kängor klarade faktiskt testet. Jag fick ibland söka mig högre upp på kanterna av stigen, som var en del av Höglandsleden.

Djupa Skuran

 Framme vid skuran öppnade sig den 20 m djupa ravinen. Det fanns en stig ner till bottnen ochj ag började hasa mig ner utan att tänka. Det var först halvvägs ner som jag kom på att det hade varit bra att ha en kompis med sig. Då var det ju så dags. Inte ville jag ge upp så jag fortsatte neråt. Jag fick hålla mig i klippväggen och sakta kliva neråt.

Höga klippväggar

 Det var fuktigt, kyligt och skuggigt därnere. Vatten rann efter väggarna och jag passerade ett litet strilande vattenfall. Till slut kom jag ner till den leriga bottnen.

Överhängande klippor

 Det var geggigt men det fanns stenar att kliva på och på värsta stället låg en gammal rostig stege. Det gick att ta sig över på andra sidan torrskodd. När jag försiktigt tog mig över, hörde jag röster bakom mig. Det var ett tyskt par som vandrade leden. Det kändes riktigt skönt, när det kom några andra. Om jag skulle ramlat, hade det nog varit svårt att få hjälp. Mobiltäckningen var nog inte den bästa därnere. Fast GPS:en fungerade. Jag hann över, klättra upp till cachen under den utskjutande klippan, logga den och lägga tillbaka den innan de tagit sig över. Vi pratade lite om denna magiska plats. Sedan fortsatte de vidare, men de skulle komma tillbaka samma väg om någon timme. Det var ju bra ifall jag skulle brutit benet eller något annat.

Det växer på klippväggen

 På klippväggarna växte det ormbunkar och mossor i skrevorna. Det såg riktigt lummigt ut på ena sidan. Den andra sidan var nog skuggigare och därför kalare.

Turister på vandring

 Nöjd med besöket på denna fantastiska plats återvände jag samma väg tillbaka till bilen. Nu började jag bli lite hungrig efter en hel dags cachande. Matsäcken var uppäten för längesen. Så jag drog mig tillbaka mot Vetlanda. Det blev ett nytt besök hos Sibylla. Vi var ju där vid vårt förra besök i Vetlanda.

Hultaby slottsruin

 Innan jag vände tillbaka till lägret åkte jag till några fler gömmor. Den sista fanns vid Hultaby slottsruin strax väster om Vetlanda. Borgen började byggas redan på 1200-talet. Jag kunde klättra uppför trappan och titta på utsikten.

Är det inte en av enterna från Sagan om Ringen?

Solnedgång över sjön

 Solen höll på att gå ner över sjön och fiskarna slog i vattnet så att det bildades ringar på vattenytan. Det var en vacker plats. Jag beundrade utsikten en stund innan jag återvände till lägret. Där höll man på att grädda skrabbelucker till nattamat. Det var gott innan vi kröp ner i våra sovsäckar efter en lyckad dag.

Kvällsljus