Äntligen lite kontakt med omvärlden

Det har varit tyst här bloggen ett tag av olika skäl. Jag har nu flyttat till ett korttidsboende i Forsheda. Det är placerat på ett äldreboende och där verkar det inte finnas något behov av internet hos de boende. Inget wifi tillgängligt. Vi fick ordna ett mobilt bredband själva. Det tog lite tid för det fanns annat som var viktigare, men nu kan komma ut på nätet igen.

Här är det större utrymmen. Jag har ett stort rum med sovalkov. Men jag håller ju mest till i sängen. Personalen tar väl hand om mig.

Här finns de obligatoriska konstgjorda orkidéerna, men jag har fått en fin bukett med luktärter av Birgit och Rolf som kom på besök. Ingela hade med sig goda plommon och min svägerska Ingvor kom med egenodlade tomater. Det var mer jag kunde äta själv.

En kväll tillbringade jag inne på akuten. Det sattes in en venport innan jag lämnade sjukhuset och det sipprade blod från stygnen. Det tog sin tid men jag kunde åka tillbaka samma kväll. De senaste dagarna har jag haft lite feber och mått illa. Nu är jag lite bättre. Kanske är det den elaka bakterien som är tillbaka så jag får antibiotika. Vi får se vad proverna visar.

Tidigare har jag försökt komma upp lite. Jag har fått en rullstol som jag provat. Det svåra är att ta sig över till den när man inte får belasta vänsterbenet. Men här finns ju en lift som kan hjälpa till.

Nu är det nog dags att vila igen. Det tar på krafterna att skriva. Vi får se när det finns något mer att berätta.

Ser bakåt och framåt

Nu har jag varit här i två veckor. Jag hittade lite bilder i mobilen bl a denna som visar hur det såg ut hemma på soffbordet den dan när jag ramlade. Det var ju makens födelsedag. Blommor var inköpta och presenten hade pojkarna och jag fixat tillsammans. Den låg väl kvar där när maken kom hem efter sjukhusbesöket. Själv fick jag ju stanna kvar.

Ni är förstås nyfikna på vad han fick. Det är en drönare med kamera. Så när han väl lyckats tyda manualen hoppas jag på fina bilder över Rannäs.

Själv hamnade jag som sagt här på sjukhuset. Men nu längtar jag bort härifrån. Min kompis har också legat inne några dagar på en annan avdelning. Vi har kunnat chatta lite då och då. Idag fick hon åka hem.

Vädret har varierat. Den här bilden är nog från förra veckan. I natt åskade det och blixtrade. Regnet smattrade på rutorna. Det var ett riktigt oväder. Regnmätarna fylldes snabbt. Tur man fick sova under tak.

Jag får vara kvar här över helgen. Det är väl bra eftersom maken ska åka till Stockholm på lördag. Sonen har hittat en egen lägenhet och behöver lite flytthjälp. Han flyttar från Salem till Trångsund. Ska bli spännande att få se lite bilder därifrån.

På måndag är det dags för mig att flytta. Det blev ett korttidsboende på Forsgården som jag önskade. Det blir närmare hem och närmare vänner som lättare kan komma på besök. Nu måste jag träna upp mig. Jag ska få en rullstol och den måste jag komma i och ur. Sen är det en massa andra saker som måste funka. Men jag får ta en sak i taget.

Flyttbestyr

Idag fick jag byta avdelning från Ortopeden till Medicin A. Här har jag varit förut så de känner igen mig en del av personalen. Eftersom det inte är benet som är det största problemet utan magen, är det bättre att jag ligger på en medicinavdelning i stället. Magen krånglar fortfarande även om det sakta rättar till sig.

Dagens jobbigaste var annars när jag skulle få en CVK inopererad. Jag hade sett fram emot det. Det har varit så jobbigt med alla nålar. Med en central venkateter slipper jag det. Jag kördes ner vid halv elva. Sen fick jag vänta en bra stund på läkaren, men när hon kom fixade hon det på rimlig tid. Det var sen eländet började. Jag låg i min säng mitt i rummet och väntade på att få komma till röntgen och kolla om det blivit bra. Men alla människor försvann. Det släcktes ned i lokalerna. Jag började undra om alla tagit lunch och lämnat mig här helt ensam utan larmknapp dessutom.

Tiden gick och det kändes mindre lustigt för varje minut. Det är tur att jag är en ganska sansad person som inte är så lättskrämd, men detta kändes inte okej. Vid ettiden kom en person jag är bekant med och tog hand om mig. Det var inte hennes fel att det blev som det blev. Det var en annan som hade hand om mig men hon försvann. Jag skulle visst upp till ortopedavdelningen först. Där fick jag veta att jag skulle flytta över till medicin. På vägen till  medicin för jag åka ner till röntgen. Det var inte skönt att ligga på en hård platta men det räckte som tur var med en bild.

Nu känns det som om vila är mest behövligt. Maken har lite bestyr hemma. Det är en del att göra om jag ska kunna komma hem. Men han var inne en runda i alla fall.

Livet har många sidor

Nu kan jag ju lägga ut några av de bilder jag tog när syrran och jag besökte Two Faces för några veckor sedan. Vi var där för att inhandla presenter till vår lillasyster femtioåringen. Nu har presenterna överlämnats och festen är över. Jag missade alltihopa.

Allt berodde på det som hände i torsdags kväll. Strax efter fem tänkte jag laga mat tills maken kom hem. Jag gick ut på verandan för att plocka lite örtkryddor i krukorna. När jag vände mig om, tappade jag balansen, tog tag i en stol som stod där. Stolen välde och jag föll med den och hamnade på verandagolvet. Där låg jag och hoppades att det inte skulle vara så allvarligt trots allt. Men jag hade ju landat på höften. Jag kunde inte ta mig upp utan fick ligga och vänta på att maken skulle komma hem.

När han kom hem, ringde han 112 och de skickade en ambulans. När de anlände tog de hand om mig och gav smärtlindring. Sen var jag inte riktigt medveten om vad som hände. Jag hamnade på båren och kördes förstås in till akuten. Det blev undersökning av en ortoped och ett besök på röntgen innan det kunde konstateras att jag brutit lårbenshalsen.

Det var inte det jag ville höra. Livet har många sidor. Alla är inte lika roliga. Nu har jag varit här på Ortopedavdelningen i en vecka. I fredags opererades jag. Man skruvade ihop benet. Eftersom mitt skelett är så skört var det nog lite knepigt. Jag har fortfarande inte fått stödja på vänstra benet men idag har jag suttit på kanten av sängen.

Jag har inte kunnat träna så mycket för jag fick feber och det konstaterades att jag hade en elak tarmbakterie. Så jag har behandlats med antibiotika. Nu är jag väl på bättringsvägen. Då kanske träningen kan komma igång på allvar. Vi har haft en vårdplanering. Det är en del som måste ordnas hemma innan jag kan komma hem. Men det blir nog en mellanlandning på korttidsboende först.

De senaste dagarna har jag fått lite besökare. Annars kan det bli lite tråkigt att bara glo ut från ett fönster på molnen på himlen. Maken har varit här varje dag. Igår kom Katrin och idag stod de i kö. Först kom Marita, min kollega, och sen kom Lennart och Anita från församlingen. Det var roligt med alla besök.

Så ser livet ut för mig just nu. Livet har många sidor. De bästa väntar förhoppningsvis framöver.

Skollunch och annat smått och gott

Skördearbetet fortskrider. Nu har vi skördat persilja och gjort persilliade. Det är en örtkrydda som jag använder till det mesta. Den är enkel att göra och betydligt billigare än att köpa färdig. Jag plockade en liter persilja och mixade i matberedaren tillsammans med tre vitlöksklyftor. Sen hällde jag i ett paket flingsalt. Allt kördes några sekunder med kniven i matberedaren innan jag bredde ut den lite fuktiga massan på ett bakplåtspapper i en långpanna. Sen skötte ugnen torkningen på 50-70 grader. Jag rörde om några gånger. När allt var snustorrt, mortlade jag klumparna och hällde upp resultatet på en burk. Det blir gott att ha framöver. Jag tror att jag ska göra en sats till.

Idag ar jag bjuden till mina kollegor på skolan för att äta lunch. Först trodde jag att jag skulle missa den för hemsjukvården dröjde. De skulle ta prover, men de kom på sen förmiddag.

Kollegorna har jobbat en vecka redan och eleverna börjar på torsdag. Idag var det knytkalas på personalrummet. Där fanns mycket att välja bland allt från vietnamesiska vårrullar till köttbullar och paj från Balkan. Pastasallader, paj, svampkrustader, ja, you name it. Det var riktigt gott att få testa lite olika mat.

Till efterrätt fanns det chokladtårta. Gissa om jag var mätt sen. Det var också trevligt att få träffa alla och prata med dem en stund.

Efter lunchen var jag rejält trött. Eftersom jag hade styrelsemöte på kvällen blev det en vilostund när jag kom hem.

Innan jag åkte till mötet hann jag göra naanbröd och baba ganoush. Det var ett test för att se om jag orkade göra och äta bröd. Det var gott, men jag orkade inte så mycket. Jag orkade inte heller vara med på hela styrelsemötet men det är bra att orka en stund.

Bland flygande örnar och fikasugna släktingar

I fredags hade maken tagit ledigt. Vi bestämde oss för att åka till Växjö för lite shopping. När vi kom in till Forsheda stod en gammal PV i korsningen ovanför skolan. Det var en liknande den vi hade när jag var liten fast vår var duvblå. Vi stannade förstås och tittade.

I Växjö var målet Flying Eagle som säljer motorcykelkläder m.m. Maken fick ett presentkort när han fyllde 60 år. Nu var det dags att utnyttja det.

Det tog en bra stund att välja ut de handskar han ville ha. Dessutom blev det förstås lite mer, men sen var vi klara att dra vidare.

Vi hade blivit hungriga så vi letade upp en restaurang i närheten. Det visade sig vara ett område med arabiska, thailändska och även svenska influenser. Vi fastnade för en syrisk restaurang.

Mellanöstern brukar kunna leverera god mat. De var inte så bra på svenska så vi var inte helt säkra på att de fattat vad vi ville ha. Men det fick visa sig när maten kom på bordet.

Först kom en av mina favoriter, tabbouleh, som är en persiljesallad med tomat, bulgur och citron Här var det nästan bara persilja men det var okej.

Sen hamnade en tallrik soppa på bordet och det hade vi inte beställt. Förmodligen fick vi det i stället för pommes som vi ville ha som tillbehör. Soppan var i alla fall god. Den bestod av ärtor, tror vi, kryddad med lite curry och mixad. Sen tillsatte man morotsbitar och andra rotfrukter. Jag gillade soppan.

Huvudrätten bestod av grillspett m.m. Det fanns kycklingspett, lammspett, kebabspett och grillade kycklingvingar. Maten var riktigt god men som vanligt ville ögat mer än magen. Relativt billigt var det också.

När vi blivit mätta fortsatte vi resan norrut. Min bror och svägerska hade bjudit in oss på fika i Möcklehult. Vi hade gott om tid så vi loggade ett par gömmor längs vägen också.

På ett näs mellan två sjöar låg ett gammalt gravfält. Sådana platser är oftast vackra och rofyllda. Detta var inget undantag.

Där fanns två stora rösen och många gravkullar.

Vi hittade gömman och loggade snabbt. Sen gick vi tillbaka till bilen för att fortsätta resan.

De gamla stenarna var täckta av vackra silvriga lavar.

Vid Örs kyrka fanns ytterligare en gömma som vi stannade vid. Vi parkerade på kyrkans parkering och gick raka vägen mot gömman. Maken plockade fram burken och jag loggade. Det tycker jag är en bra arbetsfördelning.

Kyrkan låg på en höjd men vi besökte inte den. Nu var det dags att dra sig mot Möcklehult.

Där väntade min bror och svägerska och lite andra släktingar. Vi fick kaffe med dopp. Jag tog te för kaffe funkar inte så bra för min mage.

Det var riktigt varmt och skönt. Är det nu sommarvärmen ska komma? Det brukar kunna vara så när skolan börjar. Efter en stund var jag lagom trött så vi åkte hemåt Rannäs igen.

Nu har tomatskörden börjat. De första röda tomaterna har kunnat plockas in. Det ser ut att bli en bra skörd.

I helgen har vi lagt in gurka. Här är det pressgurka som får dra i lagen. Jag köpte ju slanggurka på torget i Smålandsstenar.

Dessutom blev det en påse västeråsgurkor inhandlade. Av dem gjorde vi smörgåsgurka. Det är en favorit här i huset.

Nu blommar solrosorna längs RV27 vid Lagan. Det är så vackert med de lysande gula solarna. Solrosor hör till favoriterna.

Indiana Johansson och Smallcountrystones

Det har hänt en del här men allt kan jag inte berätta utan att avslöja för mycket för vissa som inte ska få veta än. Jag återkommer med bilder senare. Allt behöver jag dock inte mörka. I torsdags gav Katrin och jag oss ut på en geotur till Smålandsstenar. Vi klarade av rundturen i Smallcountrystones citywalk delvis till fots med mest med bil. Det är en ny Wherigo som GSK-nisse lagt ut.

Innan vi loggade finalen blev det en halv hawaiipizza för vi var ju lite hungriga. Sen kunde vi enkelt ta oss med ny energi till slutgömman.

Katrin fick göra mycket av grovjobbet idag men jag bistod med diverse utrustning och glada tillrop. Den snygga burken hittades snabbt.

Det blev jag som fick äran att signera loggen. Sen återställde vi förstås allt innan vi drog vidare för att leta upp roliga GSK-nisse-burkar. Den här veckans uppdrag går ut på att samla ett visst antal guldmynt på egen hand och det skulle vi nog klara utan problem.

Bredvid gömman hittade jag en fjäder på gräset. Jag har ju några fjädrar i hatten men här fick jag en till att piffa till Feodorahatten med. Indiana Johansson har inte gett upp än.

Nästa gömma hade jag besökt tidigare,men det hade vuxit upp mycket runt om sedan sist. Katrin fick släpa på stegen och snart hade vi hittat rätt ställe. Förra gången undersökte jag stället minituöst men missade ändå den lilla burken. Sen började det regna och jag gav upp.

Idag agerade jag ankare och ganska fort hojtade Katrin till att där var den. Jag fick logga och det kändes riktigt bra att beta av Bullet.

Vi tog oss tillbaka till bilen på en betydligt enklare väg . Ljungen blommade och lingonen höll på att mogna.

På hygget fanns det gott om hallon som dessutom var öda, goda och mogna. Vi fyllde på energin med ett litet mellanmål.

Vårt nästa mål var Skruvad boning #2. Även här hade jag rekat tidigare utan resultat. Jag hittade gömman men mina nypor var inte tillräckligt starka så jag gav upp då. Nu var Katrin med och hon har starka nypor.

Vi löste det skruvade problemet och loggade, men något var fel med burkens placering så vi kontaktade CO som kollade upp gömman med en gång.

Vi var nöjda med dagens utflykt så vi fortsatte hemåt. Solen sken och stundom var det riktigt varmt i luften. De kalla vindarna var borta. Vi kunde njuta av sommaren.

Vid bilen paraderade renfanorna när vi kom tillbaka. Vi hoppade in i bilen och vände hemåt.

Katrin hade en gömma som retade henne att hon inte kunnat logga. Eftersom jag loggat den för några år sedan tillsammans med maken, körde vi dit. Jag kunde ju ge lite tips.

Burken hittades och tack vare min välutrustade bil kunde loggen signeras också. Detta lev den sista loggen på dagens runda. Nu var i alla fall jag trött och ville hem. Maken hade kommit hem och vi lagade grönpepparfilé med pasta. Det var gott för magen. Jag mår bättre nu och magen funkar betydligt bättre.