En helg i Rom - del 4

Ett landmärke, som man inte vill missa när man är i Rom, är väl Colosseum. Så efter lördagslunchen tog vi metron dit. Vi var lite sent ute för en guidad tur. Vi hade hunnit, men vi hade nog inte orkat. Dessutom var turerna ganska dyra. Så vi avstod och tittade bara på utsidan.

Maken satte sig på murkanten dr många andra satt och vilade. Själv tog jag en liten runda för att fotografera och kanske hitta någon geocache dessutom.

Intill Konstantins triumfbåge skulle det finnas en liten gömma. Jag tror jag hittade platsen, men i det hålet i muren fanns bara en liten sten. Det var flera som DNF:at före mig så den burken var nog borta. Jag fortsatte promenaden runt Colosseum för lite längre bort fanns en annat gömma i muren.

Den burken fanns på plats, men loggremsan var alldeles fullklottrad. Jag hittade ett litet utrymme att skriva på. Då är man glad att man har ett kort nick. Det var en vanlig filmburk så den var inte så märkvärdig att den motiverade alla favvopoäng gömman fått. Men platsen gjorde det. Colosseum var imponerande. Cachen hette SPQR - Il Colosseo och blev dagens enda fynd.

Sen var vi nöjda med dagens sightseeing och tog metron tillbaka till hotellet. Vi vilade en stund, men lite senare gav vi oss ut på vår gata. Det var gott om folk ute och en del affärer höll öppet sent trots att det var lördag. Restaurangerna hade fullt upp med hungriga gäster. Vi var inte så hungriga.

Vi hittade Coop och slank in där för att handla lite inför morgondagens frukost. Nu var vi trötta på kakor och croisanter. Vi handlade lite yoghurt, bröd och pålägg. En ask med italienska jordgubbar slank ned i korgen. De var inte så dyra som de små askarna med importerade jordgubbar som man kan köpa i affärerna hemma. Vi provsmakade några och de smakade verkligen jordgubbar. Resten sparade vi till frukosten.

Vi kunde ju inte lämna Italien utan att ha ätit italiensk glass, gelati. Jag älskar denna lite sorbetliknande skapelse. Det blev mango och hasselnöt i mina smaker. Sen var det dags att inta sängen och sova lite. På söndagen hade vi ju bara halva dagen på oss att uppleva lite mer av Roms sevärdheter.

Fortsättning följer...

Bister verklighet

Den bistra verkligheten är här. Bistert därför att temperaturen har krupit ner en bra bit under nollan nu. Men också därför att jullovet är slut och vardagen närmar sig med stormsteg. Nu är det bara timmar kvar tills jobbet kallar på oss. Maken har ledigt ändå tills måndag, men jag börjar redan imorgon.

De sista två dagarna har varit lite blandade. Jag har inte gjort så mycket för ryggen har protesterat, men några små rundor med hunden har det blivit. Vi har tagit bilen och sett oss om på andra ställen än de vanliga. Igår eftermiddag åkte vi till Ekholmen och placerade ut en ny gömma vid några maffiga enar som jag spanat in när jag passerat här förbi. De var riktigt enorma. Det var gömman också fast den var en micro. Enorm fick den heta.

Intill gömman finns en isbelagd korvsjö som en gång var en del av Storån. Nu var det mycket vatten på stället. När vi placerat ut burken åkte vi en annan väg hemåt. Sen skickade vi in gömman för granskning och snart kom den ut för loggning. En liten siffra råkade dubblera sig i koordinaterna, inte vet jag hur, men det ställde till lite problem för förste loggaren. De löste sig som tur var. Nu har några till hittat den enkla gömman.

Solen gick ned och då blir det genast kallare. Då är det skönt att brassa på i pannan och sitta uppkrupen i soffan med en filt och en kopp te. Man kan lösa lite mystar också och lägga på lager att logga när det blir lite trevligare väder. Sen kan man konstruera mystar. Funderar väl fortfarande på att göra en myst i månaden det här året. Januariplanerna fortskrider men jag vet inte när den kan komma ut.

I morse var det nog ännu bistrare än igår. Det var ingen som ville ge sig ut på långpromenad. Hunden smet ut på en egen runda men han kom in igen efter ett tag. Vi lagade middag och efter den var det dags att röra lite på sig tyckte jag. Jag hade två gömmor kvar på andra sidan Vidöstern. De hade jag tänkt klara av innan jullovet tog slut och nu var sista chansen.

Hunden fick följa med på en liten sjörundtur. Fast vi höll oss på land hela tiden. Solen var på väg ned när vi rundat Vidösterns norra del och var på väg söderut längs riksettan. Den lyste som ett stort rött eldklot över trädens toppar.

Den första gömman fanns vid Fika Kors.  Vi ställde bilen vid en liten infart till en åker på andra sidan vägen och promenerade över till korset. Det var kallt för en liten jycke, men han hängde med. Mina fingrar blev stelfrusna på direkten. -8 grader visade bilen att det var. Därför var det skönt att kunna få tag på den lilla burken på första stället jag letade på. Det var lite svårt att logga i kylan.

Korset hade jag sett förut när jag susat förbi. Förra gången jag letade burkar längs riksettan noterade jag att det fanns och att det borde finnas en gömma vid minnesmärket. Strax efter kom den här gömman och då log jag för mig själv. Jag kanske var lite synsk. Det fanns en informationstavla från Sagobygden som berättade historierna om korset. Det fanns flera versioner och ingen vet väl vilken som är sann.

Nästa historiska plats med en ny gömma var Hallsjö Kyrkoruin. Här har det funnits en gammal gömma som vi loggat tidigare. Det gamla kyrkorummet var bistert kallt idag. Dragit var det också då både större delen av väggarna och hela taket var borta. Men en vacker och rofylld plats är det trots att man hela tiden hör bruset från motorvägen en bit bort.

Vi stannade inte länge inne i ruinen utan gick vidare för att leta upp gömman. Den fanns förstås inte i ruinen. Den gamla gömman hade hängt i ett träd ute i kohagen bakom ruinen. Den här låg lite närmare och man slapp i alla fall korna. Fast så här års är de ju inga problem.

Vi hittade burken och kunde logga med stela fingrar. Pennan i burken strejkade i kylan, men jag använder för det mesta min egen powertankpenna. Den funkar i alla lägen. Sen skyndade vi oss tillbaka till bilen. Jag fick ta det lite lugnt för att inte ramla i sluttningen. Det var det sista maken sa innan jag åkte: "Ramla nu inte!" Men jag klarade mig och vi susade sedan hemåt. Vi rundade Vidösterns södra del och vände norrut hem till Rannäs.

Lite varm fika satte igång kroppen igen. När vi loggat de båda fynden på nätet, fortsatte vi att lösa lite mystar. Det blev ett teamwork med Värnamo och Oslo. Katrin löste en del på sitt håll. jag hade löst en del men fortsatte på några till. Maken kallades in och gav några svar. Vi anropade Katrins dotter i Oslo som hjälpte till med fler lösningar. Snart kan vi åka till Vrigstad och logga alla lösta mystar. Det finns vissa planer på en sådan expedition framöver. Nu får vi koppla av lite och sen ladda med en förhoppningsvis god natts sömn inför morgondagens möte med eleverna.

Flyttlass till Kalmar

Idag gick flyttlasset till Kalmar. Maken och sonen var uppe tidigt och lastade kärran och bilen med sonens pinaler. Själv steg jag upp lite senare men i god tid innan avfärd så jag hann äta frukost. Vi åkte hemifrån vid niotiden och mötte solen.

I Hovmantorp stannade vi för en kort fikapaus vid Glasblåsaren. Här har vi brukat stanna och fika vid tidigare turer till Kalmar och Öland. Stället verkade ha blivit flyktingboende i varje fall för tillfället.

Takko fick följa med på resan. Det hade blivit ensamt därhemma. Vi kom inte hem förrän tio timmar senare. Han gillar som tur är att åka bil. Vi kom fram en timma före avtalad tid. Sonen skulle få nycklarna till sitt rum av den förra hyresgästen vid klockan ett. Maken och sonen gick tvärsöver gatan till en pizzeria, men hunden och jag tog en egen runda.

Vi kunde ändå inte vara till så stor hjälp varken hunden eller jag. Hunden skulle varit mer i vägen än till nytta. Jag har haft lite ont i ryggen och det gör fortfarande ont med vissa rörelser så jag ville inte chansa och lyfta eller bära tunga saker. Vi tog en georunda i stället.

Vi gick till Vasaplan som egentligen heter Ståthållareparken numera. Våra förehavanden övervakades av en stor jätte i trä. Jag hittade den enkla gömman snabbt på anvisad plats. De flesta gömmorna vi hittade hade den här typen av burkar, medicinrör, provrör eller typ bakpulverburkar. Oftast var de tejpade. Petrören verkar inte ha hittat hit.

Sen fortsatte vi mot sjukhusområdet som låg alldeles intill. Det kan ju vara bra för sonen att ha nära till sjukvården. I parken fanns några björkar med alldelss vita stammar. De såg häftiga ut och Takko gillade dem också.

På ena väggen på en av sjukhusbyggnaderna fanns en utsmyckning, som jag gissar ska föreställa DNA-strängar, livets spiraler. Det passade kanske bra på denna sidan.

På andra sidan huset hittade vi motsatsen. utanför bårhuset fanns gömman Slutstation. Den hittades enkelt med hjälp av en tydlig hint. Vi satte oss på en bänk utanför ingången till huset. När vi skulle återplacera burken öppnade sig en stor port och en bil körde ut. Vi fick vänta lite tills bilen kört iväg och porten stängts igen.

Jag hade sett ut en lämplig runda på 3-4 km. Den förde oss sedan till Skyttisskogen. Här fanns en fotbollsplan men idag var det ingen som lirade på den.

Här var det tallskog. Mång av tallarna var klädda med murgröna som slingrade sig uppåt lngs stammarna. Vi gav oss in i skogen för att leta upp gömman.

Först irrade vi runt lite. Vid nollan fanns inget som liknade ledtråden så vi utökade sökområdet lite och då fick jag syn på ett misstänkt ställe. Givetvis fanns den lilla burken där under stenen.

Vi fortsatte sedan ner mot vattnet och småbåtshamnen. Det låg is mellan bryggorna och de flesta båtarna stod på land. Det fanns några båtar som fortfarande låg i vattnet.

Det var vckert här nere vid viken med bryggorna och vassruggarna som gav lite färg åt allt det vita och gråa. Det var ganska skönt väder. Jag trodde att det skulle vara kallare och blåsigare, men här var det nog lä för vindarna.

Stensö kanal skiljer Stensö från fastlandet. Vi gick över bron till Stensösidan där det fanns en camping och många strövstigar. Vi fortsatte inte längre söderut på ön utan höll oss till stigen längs kanalen.

Här fanns det många gamla knotiga träd med  tjocka lianer av murgröna som slingrade sig uppför stammen. De var riktigt kraftiga.

Det fanns en cykel- och gångbro över kanalen lite längre österut mot Kalmar sund. Där skulle det finnas en annan gömma, Stensö kanal. Den avstod jag från att leta efter när jag såg var den fanns. Jag ville inte utmana min värkande rygg. Det kanske kan bli fler turer till Kalmar framöver och det finns fler gömmor ute på ön som man kan leta efter.

I stället fortsatte norrut längs Kalmar sund. Här fanns också en båthamn med bryggor och fina sjöbodar.

Solen sken längre bort över sundet, men hos oss låg molntäcket tätt. Vi såg en del fåglar i vattnet. Lite senare såg vi fyra svanar flyga i formation över oss. Igår läste jag att den första tranan hade siktats i Sverige det här året. Det var ovanligt tidigt. Vi såg inga tranor i alla fall.

Östersjöns vatten skvalpade mot stenarna på stranden och täckte dem med is. Vi gav oss inte ut på den istäckta stenarna eller piren som var helt täckt av ett islager. Det hade nog slutat med ett dopp i sundet.

Det fanns många vackra isformationer längs stranden.

I bakgrunden skymtade Kalmar slott. Det var ditåt vi var på väg. Vi följde stigarna genom Kalmarsundsparken ungefär 1,5 km. Här har vi varit och geocachat förut med Team Tess.

Vid Kalmar sund var det kyligare och här var det gott att ha dunjackan på sig. Det blåste lite om öronen men mössan skyddade bra. Jag brukar lätt frysa om fingarna, men det gjorde jag inte alls på den här turen.

Stigen gick ibland mellan en buskarna och dungarna med småträd och där var det lite mer lä för vinden. Vi mötte många andra hundar och deras mattar och hussar som också var ute på promenad.

Har fanns en liten sjö som en gång varit en vik av Östersjön. Tack vare landhöjningen är den numera en liten sjö. Landskapet förändras ständigt även om det går långsamt.

Vi närmade oss slottet och dens tora gräsmattan i Kalmarsundsparken. Här är säkert fullt med folk på somrarna när solen skiner. När pojkarna var små, var vi här i Salvestaden. Salve var ett barnprogram på tv som handlade om medeltiden. Det spelades in här och på sommaren kunde man besöka platsen och delta i olika aktiviteter. Jag tror vi har kvar de sköldar och svärd av tträ som pojkarna målade då.

Nu var vi framme vid den senaste turistattraktionen i Kalmar. I somras invigdes den långa bänken intill muren.

Bänken går längs hela södersidan av muren och smiter runt hörnet mot slottet till. Den är 222 meter lång och ska vara Sveriges längsta bänk.

Den kallas Gustav Vasa-bänken. Vi gick längs hela bänkens sträcka och det var fler som gjorde. En liten pudel passade på att springa och hoppa på den. Det fanns lite armstöd med jämna mellanrum och där hoppade pudeln över.

Någon hade tappat sin handske som lyste blått på långt håll. Vasaättens vase var inbränd i de kraftiga plankorna som man kunde sitta på. Mitt på bänken skulle det finnas en cache, Sveriges längsta parkbänk.Min GPS ville ha nollan en bit ut på vägen, medan mobilappen ville att cachen skulle finnas 12,7 m innanför muren. Jag trodde inte på någon av dem och letade vidare. Den borde finnas vid bänken och det gjorde den också.

Sen traskade vi längs Drottning Margaretas väg rakt mot sonens nya ställe. När vi kom fram, var bilen borta. De hade åkt till Clas Ohlsson för att fixa lite verktyg och andra prylar som saknades. Hunden och jag fick vänta utanför tills de kom tillbaka.

Sen kunde vi inspektera sonens rum. Det var ett ganska stort rum med en säng och ett litet bord. Mer fanns där inte förutom en garderob. Kök fanns gemensamt med de andra liksom flera badrum. Det är ett slags korridorboende, men det ska nog funka.

Sonen hade med sig sitt skrivbord och skrivbordsstolen. Men han hade glömt täcke och kudde. Lakan fanns med dock. Det brukar alltid vara något man glömmer.

Han hade köpt loss ett kylskåp från den förre hyresgästen. Vattenkokaren, brödrosten och mikron var med. Så han kan fixa en del inne på rummet om han vill. Hunden och jag fick resterna av pizzan om var kvar. Det räckte gott och väl till oss.

Men sängkläder behövde vi fixa liksom en sänglampa så vi packade in oss i bilen igen och åkte till ett stort köpcentrum. Där fanns det mesta.

IKEA verkade vara det bästa stället att hitta allt på så vi lämnade hunden i bilen och gick en tur genom varuhuset. Där fanns förstås det vi ville ha. Det gällde bara att välja bland alternativen.

Medan de andra packade in sakerna i bilen och uträttade lite andra ärenden besökte jag damrummet. Sen rusade jag runt hörnet och letade upp den gömma som skulle finnas här. Den hittade jag enkelt på första stället jag letade. Även här var hinten till hjälp. Blå / Gul hette den och det syftade fröstås på IKEA-husets färger. Sen rusade jag tillbaka till platsen där vi ställde bilen, men ingen bil fanns på plats. De hade kört fram till ingången, men de kom tillbaka och plockade upp mig. Sen skjutsade vi hem sonen och lämnade honom där i sitt nya boende.

Vi körde hemåt den långa, tråkiga vägen mot Växjö. I Lessebo gjorde vi en bensträckare på en parkeringsplats. PÅ andra sidan ca 60 m bort fanns en gömma. Det hade blivit mörkt så jag fick plocka fram pannlampan innan jag traskade över vägen och bort till informationstavlan som hyste en gömma. Den satt lite högt men det fanns ett betongfundament att kliva på så det ordnade sig. Det blev dagens sista fynd. Sen körde vi raka vägen hem och blev välkomnade av katterna. De mötte oss på uppfarten och var nog glada att se oss. Vi var i alla fall glada att vara hemma igen.