Oslo - Goodbye!

Sista dagen i Oslo hade vi några timmar fria på förmiddagen för sightseeing och geocaching. Flickorna sov efter de sena arbetspassen så vi smög upp och gav oss ut till Botaniska trädgården. Den låg bra 200 meter från lägenheten.

Än blommade det väl inte så överdådigt, men det fanns ändå mycket att studera. I en botanisk trädgård brukar det finnas informationsskyltar överallt. Så var det här också. Man kunde lära sig väldigt mycket, men det fanns ju inga svenska namn på växterna bara norska, engelska och latinska namn.

Givetvis fanns det några geocacher där också. En av dem var en multicache med namnet Oslo Botanical garden. Det fanns sju delsteg innan finalen, men två av skyltarna var borta så vi fick de orden vi skulle letat efter i texten. Därför behövde vi bara gå till fem av delstegen. Vi hade ju ändå tänkt att ta oss runt så på vägen letade vi upp det vi behövde.

Solen sken även idag och blänkte i de stora växthusens fönster. Det spirade i rabatterna som fanns lite här och där. Här reste sig kejsarkronorna och lupinerna över mängden. Det fanns olika sorters rabatter som örtagården, doftträdgården, pilträdgården och mormorsträdgården. På deras hemsida kan man läsa om en ny "hage" som ska öppnas i augusti. Den kommer att fokusera på vikingatidens växter. Vi såg några metallföremål som tydligen ska användas där. De påminde om stäven till ett vikingaskepp.

När vi kom till sidoingången var vi ganska nära en annan gömma vid Munch-museet. Vi gav oss ut för att leta upp denna. Katrin hittade den ganska snabbt och vi hade i alla fall en cache hittad även den här dagen. På vägen tillbaka observerade en annorlunda skylt. Den liknade de som stod vid växterna inne i botaniska trädgården. Den måste ha rymt för den stod precis utanför staketet, men den var ju ändå rätt placerad.

I den botaniska trädgården fanns både ett geologiskt museum och ett zoologiskt. Vid ingången till Geologiska museet fanns en intressant sten som kunde studeras lite extra noga om man ville logga ytterligare en Earthcache. Här fick vi veta lite mer om stenens ursprung och historia. Jag skickade in våra svar till CO och fick ett snabbt svar tillbaka att vi svarat helt korrekt. Så Earthcachen Impact klarade vi lätt av.

Sen fortsatte vi vandringen under blommande träd och längs gångstigar kantade av blommande buskar. Det var väldigt vackert och det doftade ljuvligt i "hagen".

Ett arboretum är en samling med olika sorters träd. Här fanns många olika trädarter från olika delar av världen. I det här blommande trädet växte det en liten planta av ett annat träd, ett barrträd såg det ut att vara.

På marken under de stora träden var det lite skuggigare. Här hittade gulsippor, vårlök och nunneört som blommade i gräset.

Stigen förde oss ner till barrskogsavdelningen. En jättestor lärk hade slagit ut sina barr som skimrade i ljusgrönt. Stammen var grov och det hade behövts flera trädkramare för att nå runt hela trädet.

Kronan sträckte sig högt upp mot himlen. Denna lärkvariant växte normalt sett i alperna och i Kaukasus kunde vi läsa på skylten.

Träd finns i så många olika färger och former. Jag tycker träd är riktigt fascinerande. På våren, när lövträden slår ut, finns de i hur många gröna färger som helst, men det finns också löv i andra färger som blodbokens rödaktiga blad.

Även träden har sin tid och en dag måste de ge plats åt andra. Den här stora stubben vittnade om att hä nog funnits ett mycket gammalt träd som fått sågas ned.

Träden i arboretet förnyades. Vi såg både nyplanterade träd och urgamla exemplar. Här fanns det rejäla klampar att klyva om man skulle göra vedträn av dem.

Tiden gick fort i den botaniska trädgården och vi sökte oss mot slutgömman för multicachen. Där letade vi ett bra tag utan att hitta själva burken. Till slut var vi tvungna att ge upp för snart var det dags att hoppa på tåget mot Sverige. Vi fick åt tillbaka till lägenheten och äta lite innan vi samlade ihop vårt pick och pack för att gå till stationen.

Helena följde oss så vi hittade dit. Det kunde blivit en annorlunda avslutning på vistelsen i Oslo än det blev. Halvvägs till stationen upptäckte Katrin att hon inte fått med sig sin lilla väska. i den fanns hennes biljetter, plånbok och mobiltelefon. Helena rusade tillbaka för att hämta den medan vi fortsatte till stationen. Där väntade vi nervöst i den stora vänthallen medan klockan tickade. Katrin sa åt mig att gå till tåget och leta upp en plats där. Vi hade inga bokade platser för det kunde man inte göra på de norska tågen. Jag hittade en plats i den bakre delen av tåget. Sen spanade jag nervöst bakåt. I värsta fall hade jag fått åka själv och Katrin hade fått ta ett senare tåg. Strax innan tåget skulle avgå, såg jag henne komma i gången. Hon hann med vårt tåg, men jag hann inte tacka och säga adjö till Helena. Det får jag väl göra på annat sätt.

Tåget försde oss tillbaka mot Sverige och Göteborg. Den här gången behövde vi inte byta någonstans. Vi kunde ta det lugnt, vila och slumra ett tag, sticka lite, läsa och lösa korsord. Ljud fanns det gott om även på det här tåget. Framför mg satt en mamma med en flicka i förskoleåldern, som pratade hela tiden. Då pep och plingade det om hennes Ipad när hon spelade sina spel. Det var aktivitet hela tiden, men mamman var lugn och en stund läste hon ur en bok på arabiska för flickan. Än en gång var jag glad att jag kan stänga av öronen när jag så vill.

I Göteborg hade vi lite drygt en timma på oss tills nästa tåg skulle avgå mot Småland. Vi passade på att äta lite på Espresso House. Det blev en bagel och en god mudcake med pekannötter och grädde. Det fanns en cache utanför i ett räcke, men GPS:en var inte hågad och det fanns gott om mugglare så jag avstod.

Det finns ett ställe på stora stationer som man ibland behöver besöka och som då kan ge mig en flashback från sjuttiotalets rastställen vid autobahn. Det är damrummet. Så var det här också. Det fanns fortfarande personel som satt i en lucka och tog betalt. Enda skillnaden var att här var de storbarmade tyska madammerna utbytta mot en ung tjej, men hon var inte trevligare för det och toaletterna var inte det inte heller.

Från Göteborg till Värnamo åkte vi  i förstaklass. Det kostade visst inte mycket mer och gav oss bättre utrymme. Kl. 20.10 anlände vi till stationen och där blev vi mötta av respektive. Tess blev överlycklig när hon såg Katrin. Det blev Takko också när jag kom hem till Rannäs. Svansen viftade för fullt. Det är roigt att resa, men det är också skönt att ha ett ställe att bli välkomnad hem till.

Oslo - On my own

Efter en lång dag på stan med megaevent och mycket annat, ville Katrin återvända till lägenheten och vila sitt ömmande knä. Det tyckte jag var en bra idé, men själv kunde jag tänka mig att fortsätta en stund till med utforskandet av Oslo. Hon hade berättat om en fantastisk cache vid en kyrka. Den tänkte jag leta upp. Så jag tog bussen uppåt det hållet och klev av efter några hållplatser. Sen fortsatte jag uppför de branta backarna i de smala gränderna. Det blommade vackert i de små trädgårdarna vid de små trähusen som klängde längs bergväggen vid Akersberget.

Många av husen höll på att renoveras så det såg lite skräpigt ut ibland. På andra sidan gränden fanns ett koloniområde som bredde ut sig på sluttningen. Där hade årets planteringssäsong redan börjat.

När jag närmade mig toppen bredde staden ut sig under mig. Det var en vackert utsikt över den solbelysta bebyggelsen.

Längst upp fanns Gamla Akers kyrka. Det hade funnits en kyrka här sedan år 1100. I porten stod en bil som man höll på att lasta. Det kanske hade varit bröllop, begravning eller någon annan tillställning i kyrkan. Jag hejade på de som lastade och fortsatte runt hörnet. Där var det tomt sånär som på gravstenar med utsmyckningar. Vid ett litet hus skulle cachen finnas.

Jag tänker inte berätta var den satt, men när jag ganska snabbt hittade den, förstod jag varför den hade så många favvopoäng. Det var en riktigt snygg gömma med namnet The dragon and the church. Utöver loggboken, som jag signerade, hade den en TB fastmonterad. Den kunde man också logga som "discovered". Den skulle stanna där och vakta cachen och kallades The Guardian. Jag återställde gömman och gav mig av mot utgången. Där mötte jag två damer på väg in på kyrkogården. Jag hade visst lite tur som fick logga i fred. Sen tog jag Telthusbakken ner igen. Längst ner fanns en enkel gömma som jag passerade på vägen upp, men då sparade jag den. Nu plockade jag snabbt fram den och loggade.

I stället för att ta bussen tillbaka, valde jag att gå nedför gatorna längs Akerselva. Jag gick förbi en öppen plats som kallades Kubaparken, tror jag. Där pågick någon slags konsert, med lite rappartister bland annat. Det var inte min favoritmusik, så jag stannade inte utan fortsatte nedför trappor och på spänger med räcken intill den forsande floden.

Det var bra flyt på vattnet som skummade och brusade. Det skapade till och med en fin dimma längre ner. Lite läskigt var det att gå nästan över forsen. Här höll man också på att bygga och renovera. Det skulle finnas en gömma alldeles vid älvkanten som hette Nedre Foss Gård. Den hade en bra hint så jag hittade den enkelt under en sten.

Vandringen fortsatte vidare nerför gränderna. På Brenneriveien var husfasaderna täckta av färgglada målningar. Det såg ut att vara ett konstnärskvarter. Senare fick jag veta att där fanns ett ockuperat hus.

Väggmålningarna var riktigt häftiga och välgjorda. En del såg nästan levande ut. Det rörde sig ganska mycket folk längs gränden, men jag stannade och fotograferade en del.

Här skulle det finnas en gömma, Scat Cat Alley. Alla som har sett Aristocats kommer väl ihåg Scatcat och hans band som höll till bland Paris gränder. Denna cache var lite knepigare och med alla mugglare som rörde sig i området så gav jag upp sökandet och fortsatte.

Mellan några av tegelhusen hängde en stor kristallkrona. Det var en häftig skapelse och ganska oväntad i den miljön.

Glasbitarna klirrade i vinddraget och blänkte i kvällssolens sista strålar. Om jag hade haft en lämplig plats, kunde jag nog tänka mig att göra en sådan, men vi har inte så högt i taket i vårt hus. Det skulle i så fall vara ute i ladugården, men sommartid huserar svalorna där.

Den gränden kallades Ingens gata. Då kunde den kanske lika gärna ha hetat Allas gata. Det som inte tillhör någon, verkar betyda att det tillhör alla.

Det blev ett fynd till innan dagen tog slut även för mig. Det var en enkelt magnetskylt med loggremsa fasttejpad på baksidan. Den var alldeles fullklottrad så det var bara att skriva tvärsöver. Fel datum lyckades jag visst kladda dit, men det gör väl inte så mycket. Det är rätt loggad på nätet i alla fall.

Cachen kallades Smykkeskrinet och fanns vid Lärarnas Hus. Det var därför jag var tvungen att gå där förbi och leta upp den. Sen promenerade jag mot lägenheten. Det fanns några fler gömmor längs vägen, men där var fullt med folk. Vid en bro stod säkert hundra personer och skrålade. Då är det inte läge att leta cacher. Jag började dessutom bli lite trött och längtade efter en kopp te och en dusch. Det fick jag också när jag kom tillbaka till vår tillfälliga bostad. En natt till hade vi i Oslo och sedan några timmar på förmiddagen innan tåget skulle föra oss tillbaka till Sverige. Fortsättning följer...

Oslo - Mega 2014

Det norska äventyret fortsätter här. När man loggar en cache i ett nytt land, kan det hända att man får en ny souvenir för det landet. Det fick jag när jag loggade min första cache i Norge. Så nu har jag loggat i tre länder. Tidigare har jag förstås Sverige och så två loggar i Danmark.

Vi tog det väldigt lugnt på lördagens förmiddag och laddade för resten av dagen. Fredagen hade vi åkt tåg i flera timmar, men vi var också ute och gick i flera timmar. Totalt blev det över 10 km så vi vilade lite längre än vanligt. När vi blev klara att ge oss av, tog vi oss ner till Rådhusplatsen och Akers brygga.

Där nere hölls ett uppvärmningsevent inför Megaeventet senare på dagen. Vi kom nog i sista minuten innan eventet avslutades, men vi hann både prata med en del geocachare och signera loggboken.

På de flesta event finns det en låda där man kan lägga resekryp som vill resa vidare till andra event eller cacher. Man kan också ta med sig några spårbara resekryp. Många geocachare har spårbara namnbrickor eller ryggsäckar och kläder med en kod på. Dem kan man logga att man sett om man vill. Många skriver upp koderna eller tar kort på dem. Själv har jag en namnbricka som jag använder på event, en tröja från FAD med kod, en badge med kod på min ryggsäck och en kod på min bil. Alla var inte med till Oslo förstås.

Efter eventet köpte vi oss några goda mackor innan vi tog T-banan upp till Frognerparken. Vi gick genom en stor kyrkogård och kom ut vid Skøyen skole. Här hittade vi dagens första traditionella cache. Sen gick vi in i parken. Det fanns många spännande skulpturer där och mycket folk som rörde sig i området. Den här statyn hette Livshjulet. 

Vi hittade en bänk att slå oss ned på för att äta vår matsäck. Nu började vi bli hungriga så det smakade gott. Mycket folk gick förbi. En del rastade hundar eller joggade. Andra var ute och strosade med familjen. Det fanns en hel del geocachare också, som liksom vi väntade på att Megaeventet skulle börja.

Det fanns ytterligare en geocache i närheten, Frogner Park. The far side. Det var nästan kö fram till cachen, men vi kunde logga den. Det var roligt att se en riktig burk i en stadspark och inte bara dessa mikroburkar. Sen lämnade vi över den till nästa loggare.

Nu började folk samla ihop sig på eventsplatsen. Det var närmare sexhundra anmälda så det blev ett megaevent med råge. Annars är ju femhundra gränsen som man måste passera för att få kalla det för mega.

Megaeventet kallades Meet the lackey and Reviewers 2014. Tidigare på dagen hade alla reviewers i Norden och Baltikum träffats tillsammans med några från Headquarters i Seattle. De som jobbar på Groundspeak i Seattle kallas lackeys. Vi träffade en av dem, Cathy, som delade ut en TB till oss var.

Vid det här Megaeventet var det inget särskilt program eller något cachesläpp. Det gick bara ut på att träffa andra geocachare och umgås med dem en stund. Vi pratade med en hel del från olika länder. Vi hörde många språk.

Det fanns ingen loggbok att signera eftersom de inte tyckte att vi skulle behöva stå i kö för att skriva . Det var bättre att ägna tiden åt att umgås. Vi tyckte det var bäst att ha bildbevis på att vi var där. Så här är en selfie med eventet i bakgrunden.

Megaevent brukar också kunna ge souvenirer. Så var det även här. När jag loggat mitt deltagande, fick jag denna souvenir som minne av ett trevligt megaevent. Vi stannade inte flera timmar utan gav oss av efter en stund. Det fanns fler cacher att logga i stan och dessutom ville vi träffa Helena innan hon började jobba igen.

Vi gick genom Vigelands skulpturpark ner mot centrum av staden. Man kunde inte undgå att se den stora monoliten, den stora stenpelaren som reste sig mot skyn.

Vi tog trapporna upp till den för att försöka hitta svaren på frågorna till en Earthcache med namnet Iddefjordsgranitt i monolitten. Earthcacher är lite speciella då de inte har någon burk med loggbok. I stället ska man lära sig lite om geologi och svara på frågor som man skickar in till cacheägaren. Jag har inte fått svar än om vi svarat rätt, men det hoppas vi.

Monoliten var full av skulpturerade kroppar. De var uthuggna ur iddefjordsgranit som är en grå granit av samma typ som bohusgranit. Högst upp på toppen stod en mås och spanade. Fåglarna verkade gilla att landa på statyernas högsta punkt.

På andra sidan monoliten fanns trappor att ta sig nedför till den engelska parken. Nu fanns det inte så många blommande växter, men det blir säkert ännu vackrare här till sommaren.

Längst ner fanns en bro kantad av en massa statyer. Oslo var verkligen en skulpturstad. Många människor var ute i parken och tittade på statyerna. Det var säkert både turister och oslobor här.

En berömd och ganska rolig staty hette The angry boy. Det var många som ville fotografera honom, ibland med de egna barnen framför den arga pojken. Bakom honom fanns en damm där fåglarna simmade runt. Nere vid dammkanten hittade jag en gömma till, Birds behind the angry boy.

Vi drog oss mot utgången men stannade för att lyssna på några unga tjejer som spelade fiol. De var fantastiskt duktiga och lekte fram musiken samtidigt som deras kompisar byggde en levande pyramid bakom dem. När vi kom spelade de passande nog Vivaldis Våren.

Vid utgången letade vi upp Hanging from the gates. Den var inte svår att hitta med en väldigt tydlig ledtråd. Sen lämnade vi Frognerparken bakom oss.

Vi satte oss på trikken och åkte inåt centrum igen. Under vistelsen i Oslo prövade jag på att åka både T-banan, spårvagnarna och bussarna. Det blev en hel del kollektivt åkande.

Nere i stan blommade det i träden. Det var fantastiskt vackert med alla rosa träd, översållade med blommor.

Nu var det dags för lite kaffe och Helena bjöd oss. Hon befann sig på Waynes Coffee med några kompisar innan de skulle börja jobba igen. Så vi gick dit och drack en kopp tillsammans med dem.

När vi skildes åt fortsatte vi till några andra gömmor. Katrin hittade några små favoriter bland skyltfönstren. Det var små söta figurer som tagna ur Beatrice Potters värld.

Vid Oslo Rådhus hittade vi en gömma, när vi letat ett tag. Det är inte så lätt alltid med GPS-signalerna mellan de höga husen i staden. Ibland skickas man hit och dit, men då är det bra med tydliga ledtrådar eller spoilerbilder.

Det blommade vackert i planteringarna bredvid. Är det möjligtvis en Fibonaccispiral av blå penséer? Matteläraren i mig uppskattade den. Det fanns fyra sådana bredvid varandra.

Nere vid bryggan fanns ytterligare en cache som hörde till en serie kallad Geopol, säkert en anspelning på Monopol. Den här hette Rådhusplassen. Katrin hittade den och loggade åt oss.

Vi fortsatte vår promenad genom centrala Oslo och beundrade de vackra planteringarna med tulpaner i olika färger.

Här fanns ännu fler skulpturer med fåglar på toppen.

Vid konserthuset hittade vi Norges bästa cache, enligt de geocachare som vi träffade på där. Nu har den över 700 favvopoäng. När vi kom dit, var där redan fyra andra som just hade loggat den. De stannade kvar för att se på när vi letade. Som tur var, tog det inte så lång stund att lokalisera den fint kamouflerade gömman. Den var värd sina poäng, men vi har många liknande välkamouflerade gömmor här hemma i Småland. För att vara en stadsgömma var den väldigt bra och trevlig att hitta.

Helena hade bjudit oss på middag på sitt jobb på Amundsen. De var generöst av henne. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna tacka henne för allt jag fick den här helgen. Vi avslutade därför kvällsrundan med att äta där. Jag tog fish and chips, som var jättegoda. Vi hade promenerade över 10 km även den här dagen. Katrin hade ont i ett knä och ville gå tillbaka till lägenheten för att vila. Det kunde räcka med gömmor tyckte hon. Jag fortsatte på en egen utflykt, men det berättar jag om en annan gång. Fortsättning följer...