Oslo - Goodbye!

Sista dagen i Oslo hade vi några timmar fria på förmiddagen för sightseeing och geocaching. Flickorna sov efter de sena arbetspassen så vi smög upp och gav oss ut till Botaniska trädgården. Den låg bra 200 meter från lägenheten.

Än blommade det väl inte så överdådigt, men det fanns ändå mycket att studera. I en botanisk trädgård brukar det finnas informationsskyltar överallt. Så var det här också. Man kunde lära sig väldigt mycket, men det fanns ju inga svenska namn på växterna bara norska, engelska och latinska namn.

Givetvis fanns det några geocacher där också. En av dem var en multicache med namnet Oslo Botanical garden. Det fanns sju delsteg innan finalen, men två av skyltarna var borta så vi fick de orden vi skulle letat efter i texten. Därför behövde vi bara gå till fem av delstegen. Vi hade ju ändå tänkt att ta oss runt så på vägen letade vi upp det vi behövde.

Solen sken även idag och blänkte i de stora växthusens fönster. Det spirade i rabatterna som fanns lite här och där. Här reste sig kejsarkronorna och lupinerna över mängden. Det fanns olika sorters rabatter som örtagården, doftträdgården, pilträdgården och mormorsträdgården. På deras hemsida kan man läsa om en ny "hage" som ska öppnas i augusti. Den kommer att fokusera på vikingatidens växter. Vi såg några metallföremål som tydligen ska användas där. De påminde om stäven till ett vikingaskepp.

När vi kom till sidoingången var vi ganska nära en annan gömma vid Munch-museet. Vi gav oss ut för att leta upp denna. Katrin hittade den ganska snabbt och vi hade i alla fall en cache hittad även den här dagen. På vägen tillbaka observerade en annorlunda skylt. Den liknade de som stod vid växterna inne i botaniska trädgården. Den måste ha rymt för den stod precis utanför staketet, men den var ju ändå rätt placerad.

I den botaniska trädgården fanns både ett geologiskt museum och ett zoologiskt. Vid ingången till Geologiska museet fanns en intressant sten som kunde studeras lite extra noga om man ville logga ytterligare en Earthcache. Här fick vi veta lite mer om stenens ursprung och historia. Jag skickade in våra svar till CO och fick ett snabbt svar tillbaka att vi svarat helt korrekt. Så Earthcachen Impact klarade vi lätt av.

Sen fortsatte vi vandringen under blommande träd och längs gångstigar kantade av blommande buskar. Det var väldigt vackert och det doftade ljuvligt i "hagen".

Ett arboretum är en samling med olika sorters träd. Här fanns många olika trädarter från olika delar av världen. I det här blommande trädet växte det en liten planta av ett annat träd, ett barrträd såg det ut att vara.

På marken under de stora träden var det lite skuggigare. Här hittade gulsippor, vårlök och nunneört som blommade i gräset.

Stigen förde oss ner till barrskogsavdelningen. En jättestor lärk hade slagit ut sina barr som skimrade i ljusgrönt. Stammen var grov och det hade behövts flera trädkramare för att nå runt hela trädet.

Kronan sträckte sig högt upp mot himlen. Denna lärkvariant växte normalt sett i alperna och i Kaukasus kunde vi läsa på skylten.

Träd finns i så många olika färger och former. Jag tycker träd är riktigt fascinerande. På våren, när lövträden slår ut, finns de i hur många gröna färger som helst, men det finns också löv i andra färger som blodbokens rödaktiga blad.

Även träden har sin tid och en dag måste de ge plats åt andra. Den här stora stubben vittnade om att hä nog funnits ett mycket gammalt träd som fått sågas ned.

Träden i arboretet förnyades. Vi såg både nyplanterade träd och urgamla exemplar. Här fanns det rejäla klampar att klyva om man skulle göra vedträn av dem.

Tiden gick fort i den botaniska trädgården och vi sökte oss mot slutgömman för multicachen. Där letade vi ett bra tag utan att hitta själva burken. Till slut var vi tvungna att ge upp för snart var det dags att hoppa på tåget mot Sverige. Vi fick åt tillbaka till lägenheten och äta lite innan vi samlade ihop vårt pick och pack för att gå till stationen.

Helena följde oss så vi hittade dit. Det kunde blivit en annorlunda avslutning på vistelsen i Oslo än det blev. Halvvägs till stationen upptäckte Katrin att hon inte fått med sig sin lilla väska. i den fanns hennes biljetter, plånbok och mobiltelefon. Helena rusade tillbaka för att hämta den medan vi fortsatte till stationen. Där väntade vi nervöst i den stora vänthallen medan klockan tickade. Katrin sa åt mig att gå till tåget och leta upp en plats där. Vi hade inga bokade platser för det kunde man inte göra på de norska tågen. Jag hittade en plats i den bakre delen av tåget. Sen spanade jag nervöst bakåt. I värsta fall hade jag fått åka själv och Katrin hade fått ta ett senare tåg. Strax innan tåget skulle avgå, såg jag henne komma i gången. Hon hann med vårt tåg, men jag hann inte tacka och säga adjö till Helena. Det får jag väl göra på annat sätt.

Tåget försde oss tillbaka mot Sverige och Göteborg. Den här gången behövde vi inte byta någonstans. Vi kunde ta det lugnt, vila och slumra ett tag, sticka lite, läsa och lösa korsord. Ljud fanns det gott om även på det här tåget. Framför mg satt en mamma med en flicka i förskoleåldern, som pratade hela tiden. Då pep och plingade det om hennes Ipad när hon spelade sina spel. Det var aktivitet hela tiden, men mamman var lugn och en stund läste hon ur en bok på arabiska för flickan. Än en gång var jag glad att jag kan stänga av öronen när jag så vill.

I Göteborg hade vi lite drygt en timma på oss tills nästa tåg skulle avgå mot Småland. Vi passade på att äta lite på Espresso House. Det blev en bagel och en god mudcake med pekannötter och grädde. Det fanns en cache utanför i ett räcke, men GPS:en var inte hågad och det fanns gott om mugglare så jag avstod.

Det finns ett ställe på stora stationer som man ibland behöver besöka och som då kan ge mig en flashback från sjuttiotalets rastställen vid autobahn. Det är damrummet. Så var det här också. Det fanns fortfarande personel som satt i en lucka och tog betalt. Enda skillnaden var att här var de storbarmade tyska madammerna utbytta mot en ung tjej, men hon var inte trevligare för det och toaletterna var inte det inte heller.

Från Göteborg till Värnamo åkte vi  i förstaklass. Det kostade visst inte mycket mer och gav oss bättre utrymme. Kl. 20.10 anlände vi till stationen och där blev vi mötta av respektive. Tess blev överlycklig när hon såg Katrin. Det blev Takko också när jag kom hem till Rannäs. Svansen viftade för fullt. Det är roigt att resa, men det är också skönt att ha ett ställe att bli välkomnad hem till.