Höstresa i duggregn

En selfie i provhytten hör väl inte till vanligheterna i den här bloggen. Egentligen var det tröjan jag ville ta ett foto av men den blev lite mörk. I helgen stickade jag klart den ärmlösa tröjan i Manos Silk Blend. Den var skön att ha på sig den här kalla och fuktiga tisdagen. Särskilt som jag åkt på en liten höstförkylning. Tisdagen hade jag ett återbesök på Hälsokliniken i Jönköping inbokat och det ville jag inte missa. Efteråt fikade jag på A6 och shoppade ett par nya byxor. Jag upptäckte att mina gamla jeans var väldigt tunna i rumpan och att jag riskerade att spräcka dem när som helst. Så ett par nya i samma modell införskaffades.

När jag efter skoldagens slut rattade bilen norrut, var det lite köer på E4:an söder om Råslätt. Jag var inte säker på om de hade försvunnits tills jag skulle åka tillbaka så jag tog en annan väg hemåt. Jag hade några gömmor att logga i Rogberga. Den första låg vid Rogberga kyrka eller snarare hängde. Petröret var dessvärre alldeles tomt, men som tur var hade jag reservdelar med mig och kunde donera en ny logglista till gömman.

Vid klart väder är det nog vacker utsikt vid gömman, men den här dagen var vberkligen grå och mulen. Det duggregnade titt som tätt så man blev blöt bara man stack ut nosen. Åkrarnas säd mognar, men skördetröskan fick stå still på andra sidan vägen. Det var väl för blött för att tröska. Solrosorna sken mot mig i stället för den icke närvarande solen.

Nästa gömma hittade jag vid Fågeltornet i Riddersberg. Det var inget stort torn, men så var inte sjön heller så stor. Inga fåglar syntes till. De hade kanske redan flyttat söderut. Ett och annat fågelsträck har varit synligt på sistone.

Gömman var lätt att hitta med beskrivningens hjälp. Här lämnade jag av en liten TB-åsna som vill ut och resa. Jag tog med den från fikaeventet i Boatorp.

Sen klättrade jag upp i själva tornet och kollade på utsikten. Det var nog inte så välbesökt. Spindelväven hängde i hörnen och slyet växte upp genom golvbrädorna. Näten samlade upp duggregnets droppar och fick dem att glittra som diamanter.

Från Riddersberg kan man köra en liten trevlig men krokig väg över till Barnarp. Sedan tar man sig lätt söderut mot Lovsjö. I stället för att ta E4:an svängde jag av på RV30 men jag körde inte så långt på den. Snart svängde jag av in på en mycket mindre väg där det skulle finnas en runsten.

Stenen i sig var rätt spännande för den var svårtydd. Det är inte alltid så lätt att förstå vad människor för tusen år sedan ristade in i stenarna. Skylten bredvid var betydligt lättare att förstå och den gav mig den siffra jag behövde för att få fram de rätta koordinaterna till multigömman Rasasten.

Intill runstenen flöt Lagan förbi. Här uppe var den inte så bred. Den samlar på sig betydligt mycket mer vatten längre ner i loppet. Alla floder har ju en början.

Jag hittade den gamla burken. Den var lite fuktig och loggboken luktade mögel, men det gick fortfarande att skriva i den. Gömman var inte så välbesökt. Bara tre besök på tio månader.

På vägen, som mest var en skogskörväg, fann jag denna häftiga sten. Jag hämtade bilen och fortsatte in på skogsvägen för det skulle finnas en gömma till 500 meter längre in.

Det fanns inte något bra ställe att vända bilen på så jag fick köra förbi och kom fram till en grind. På andra sidan kunde man vända. Så jag öppnade grinden och körde igenom, vände bilen och körde tillbaka innan jag stängde igen. Det var först då jag skulle stänga grinden jag såg att det faktiskt fanns kreatur lite längre bort. Vilken tur att de inte passade på att smita ut medan jag manövrerade bilen. Men de var nog lite slöa i det trista vädret.

Gömman skulle finnas vid en gammal bro över Lagan. Det var besvärligt att ta sig dit och blött i gräset när jag tog mig fram till den. Det var svårt att se vilken sida gömman fanns på. Där var också hala stenar med mossa på och rejäla nivåskillnader. Jag har ju lite dåliga erfarenheter av blöta stenar med mossa. Det kändes inte så lockade att klättra ned och leta så jag avstod och gick tillbaka till bilen i stället. Jag vill inte bryta handleden igen, särskilt inte när jag var ute på egen hand.

I stället for jag vidare till Masten. Här var det också rejält blött i det höga gräset. Jag fick ta mig fram förbi både lövsly och små barrträd som alla dignade av vattendroppar. Men lingonen var röda och mogna att plockas.

Trots en exakt ledtråd fick jag leta lite för jag förstod inte riktigt vad den syftade på. Koordinaterna brukar inte heller vara så tillförlitliga intill master. Till sist anade jag var den fanns och visst hade jag rätt.

När jag kom tillbaka ut till vägen där bilen stod fulparkerad, var jag alldeles dyngsur både om byxorna, skorna och strumporna. Det hade gått att vrida ur den så mycket hade de sugit upp av vätan. Jag hade extra ombyte med mig, men det var bättre att fortsätta en stund till. Annars hade nog ombytet också blivit genomblött. Värme och fullt blås i bilen fick påbörja torkningen.

Efter en kort färd på RV30 svängde jag av mot Rastad och Fängen. Jag tänkte inte logga Fängenrundan den här dagen, men det fanns någon intressant gömma här inåt som jag gärna ville besöka. Först kom jag till Brottsplats Krängshultsvägen. Jag hade gissat rätt på vad namnet antydde. Det tog en liten stund att lokalisera burken för det fanns många möjliga gömställen att leta på. När de mest uppenbara undersökts utan resultat, fastnade blicken på burkens lite ovanliga placering.

Jag körde sedan söderut på västra sidan om Fängen. Det blev en liten promenad fram till Kvarteret Skogen för jag ville inte blockera vägarna medan jag letade upp denna trevliga gömma. Jag hade sett den på bild tidigare förmodligen i någon blogg. Här gick jag på lägenhetsvisning i de tomma holkarna. Alla fåglar hade väl dragit söderut för tomt var det. Det var bara en som hade en liten burk med gästbok att logga.

En annan enkel gömma fanns mitt i en korsning i skogen. Där hade jag varit förut en gång för längesen men då inte hittat någon burk. Det hade kört bilar förbi både kors och tvärs så det var svårt att leta ostört. Den här gången var burken på plats och hittates enkelt utan nyfikna ögon som iakttog mig. Kryss 1 eller 2 måste ha varit borta förra gången. Annars borde jag ha funnit den.

Den ensamma tallen reste sig över omgivningarna. Den slog väl nästan i de grå molnen som hängde över oss och släppte ifrån sig små finfördelade droppar. Duggregnet fortsatte och verkade inte vilja avta.

När jag kom ut på vägen mot Vaggeryd, visste jag att det fanns några gömmor som jag hoppat över vid tidigare besök. En fanns på andra sidan järnvägen vid Mölna. Jag parkerade vid en ficka med postlådor och promenerade mot gömman.

Inget tåg passerade medan jag var där, men det gäller förstås att se upp för de kommer fort när de väl kommer. Jag skyndade mig över spåret och in i skogen.

Här hittade jag också det förhatliga långa gräset som innehöll så mycket väta. Byxorna hade börjat torka upp lite i bilen, men nu var det dags att blöta ned dem igen. Jag nollade mitt i en glänta och där borde burken inte finnas. Det fanns en samling täta granar och jag tänkte "Snälla, inte där!" Men det var precis där den var. Det var bara att tränga sig fram genom de vattendrypande grangrenarna.

En bit bort på andra sidan vägen intill en sjö skulle det finnas en Luring. Jag var ju redan blöt, men jag avstod ändå från badet. Jag tog stigen längs stranden mot gömman.

Lite lurig var den allt, men jag hittade gömman utan problem. Man stöter på många konstiga saker när man är ute och geocachar.

Dagens sista gömma besökte jag vid Sågen mitt i skogen. Det var nog tur att det inte fanns några hus i närheten för det kändes lite för privat för att smyga runt här med ficklampa om det hade varit nära människornas hus. Nu kunde jag leta ostörd. Det tog ändå en stund  att hitta den lilla välgömda burken.

Här fanns en del spännande maskiner och utrustning att titta på. Sågen verkade nästan användas lite då och då.

Tomma tunnor skramlar mest, sägs det ju. Magen började kännas lite tom så efter detta fynd åkte jag direkt hemåt. Jag behövde få av mig de blöta paltorna och skorna och sätta på mig lite torra kläder. En kopp varmt te skulle sitta fint och kanske en macka till den. Tio gömmor blev resultatet av dagens runda och det var jag väldigt nöjd med.

Det kom några skurar även idag på onsdagen, men det blev inte samma väta som duggregnet igår. På kvällen ville hunden förstås ut på en sista runda. jag föreslog maken att vi kunde åka ned till Kvarnagården och kolla in det nya vindskyddet där och samtidigt rasta hunden och oss själva. Han hakade på. Vi kom fram till platsen där vi lade i kanoten för några år sedan när vi FTF:ade Över fåran. Här hade de ställt i ordning. Nu var det enkelt att lägga i eller ta upp flytetygen här.

Det nya vindskyddet var rejält och det fanns både bord, bänkar och en enkel grillplats. Hit kunde man ta med sig scouterna eller tonåringarna och grilla korv tillsammans. Eleverna skulle också älska en utflykt hit. Det går ju cykla från Forsheda och hit till Kvarnagården.

Kanotleden delinvigdes i söndags när vi inte var hemma. Nån dag ska vi väl ta med kanoten och testa leden. I lördags kväll publicerades en ny gömma av 1000sjöar, Kanotled Storån, Lyft Forsheda kvarn. Jag ville inte ge mig ut på jakt mitt i natten och på morgonen såg jag att den hade hittats vid halv tre-tiden. Vi hade annat för oss i söndags, men idag kunde jag leta upp den lilla burken och logga cachen. Den var väl gömd och det var fingertopparna som fanns den efter en stunds letande.

Maken tog hunden med sig och gick en bit bort mot gårdens byggnader. När han växte upp bodde hans bästa kompis här så han var ofta här och lekte. De var med om många spännande och ibland säkert lite farliga äventyr i Kvarnagården. Det hade ändrat sig en hel del, sa han. Nya byggnader hade rests och andra hade försvunnit. Men så är livets gång. Det förändras ständigt. Det är väl därför som det är så spännande att leva. Det blir inte alltid som tänker sig och vi kan inte alltid planera det som vi vill. Vi har bara ett liv och det gäller att ta vara på det.

Sensommarsöndag i Småland

Igår medan jag var borta, plockade maken och hunden en hel hink lingon. Hunden gjorde nog inte så mycket, men han fick följa med till skogs. Det fanns gott om skogens röda guld. Idag har maken kokat lingonsylt som ska avnjutas under vinterns kalla dagar.

Den här dagen hade vi en hel del på programmet trots att vi fick avstå från gudstjänsten. Först åkte vi till Långstorp. För andra året i rad ordnade Cordin ett event där under Rusken Runt-dagarna. Ska vi ses? hette årets event. Vi kom bara några minuter före Katrin, Fredrik och Zack. Tasse och Malin var redan på plats som medarrangörer.

På verandan satt ett glatt gäng och pratade. Det var växjöbor, lammhultsbor och bredarydsbor. Det finns alltid mycket att diskutera, när geocachare träffas. En ny mystgömma släpptes precis innan vi åkte, men jag hade inte tid att leta upp den. Den får jag logga nån gång när jag är i trakterna igen. Jag vet vad den går ut på.

Katrin och jag gick i alla fall tipsrundan som Cordin ordnat. Vi vann inte. Det gjorde ramso13 såg jag i loggarna.

Maken och jag ville också besöka chokladbutiken i huset bredvid. Det blev en hel del choklad inhandlad och provsmakad. Sen åkte vi hem till Kolvarp. Vi skulle inte stanna så länge där, men vi skulle hämta mammas present till äldsta barnbarnet och ta med till Växjö.

Det var dit vi var på väg för att fira sonens födelsedag. Vi ställde bilen vid hans hus och sedan gick vi till en restaurang vid Växjösjöns norra strand. Idag var det många ute på promenad.

Det blev stekhuset på 4 krogar som fick vårt besök. Vi beställde lite olika och kunde provsmaka flera rätter på det sättet. Maken tog färsbiff, sonen fläskfilé och jag entrecote. Till det beställde vi klyftpotatis och olika såser. Bearnaisesås, barbequesås, rödvinssås, pepparsås och chipotlekryddad sås provades. Det var gott och vi blev mätta.

Maken ville gärna åka ut till Kronobergs slottsruin. Han hade aldrig varit där så vi åkte dit. Jag har varit här flera gånger bl a för att geocacha.

Slottsruinen ligger på en holme i Helgasjön. Det första stenhuset byggdes här på 1400-talet. På 1500-talet var det en viktig befästning. Här residerade Nils Dacke en vinter. Vasakungarna lät bygga ut det, men danskarna brände slottet flera gånger. Senare fick det förfalla. Nu är det bara en ruin.

Vid bryggan låg ångaren Thor. Den har jag hört talas om många gånger. Den har trafikerat Helgasjön i en bra bit över hundra år. Vi frågade en av dem som var på båten och han sa att maskinen var från 1880-talet. Det var alltså samma maskin som förde min mormor från Asa till Växjö för snart hundra år sedan.

Vi köpte kaffe och en kula glass på caféet vid Ryttmästargården. Jag hade lite ont i huvudet och det brukar kaffe kunna avhjälpa. Sen körde vi hem sonen till hans lya innan vi vände hemåt mot Finnveden igen.

Medan vi varit borta hade man haft delinvigning av kanotleden längs Storån. Etappen mellan Forsheda och Kvarnagården var det som öppnades. Det fanns en ny brygga vid bron i Forsheda. Vi var tvungna att stanna och kolla på den när vi ändå körde förbi på väg hem. Härifrån hade man under dagen kunnat paddla kanot ner till Kvarnagården. Vid affären hade någon från Leader Linné, som är med och finansierar projektet, berättat om detta. Det är ett samarbete mellan kommunen och näringslivsföreningen i Forsheda. Kanoten ligger ju hemma på gårdsplanen så vi ska absolut testa leden nån dag.

Nere i Kvarnagården måste man lyfta kanoterna förbi kvarndammen. Där har man byggt ett vindskydd som kanotister kan rasta och övernatta i. Jag hörde talas om detta redan igår av 1000sjöar som har koll på sådant här. Redan sent igår kväll publicerades en gömma som han lagt ut där. Jag såg när den kom, men valde att inte åka mitt i natten. Det gjorde i stället några andra som loggade den efter halv tre nån gång. Jag kan ju åka dit nån kväll och kolla på vindskyddet. Det kan bli en lagom utflykt för hunden och mig.

En dag på Sandsjön

Redan innan semestern infann sig bestämde vi att vi skulle försöka ge oss ut på en paddeltur den här sommaren. Kanoten hämtade vi ju i lördags så den låg redo på släpet. Det var bara att packa fikakorgen och lite ombyten i fall om att. Sen kunde vi ge oss av. Vi åkte vid niotiden imorse och anlände till båtiläggsplatsen vid sjön Fängen nordost om Vaggeryd. Det första jag gjorde, när vi kom fram, var att leta upp gömman som befanns bara några meter från bilen. Det finns en hel serie cacher vid Fängen och även några på öarna. De andra lastade av kanoten och gjorde den klar att skjutas ut i vattnet.

Innan vi gav oss av tog vi en liten kåsa kaffe och en bulle för att styrka oss inför strapatserna som väntade. Resten av matsäcken lämnade vi i bilen. Vi tänkte börja med en liten tur söderut till Sandsjön. Sen fick vi se om vi fortsatte en runda till på Fängen.

Kanoten gled fint på vattenytan. Efter en kort sträcka i viken tog vi oss in i kanalen mellan Fängen och Sandsjön. Här var det lugnt vatten. Ute på Sandsjön blåste det lite motvind, men det var inte så långt att paddla till ön med namnet Långö dit vi hade tänkt oss.

Vi lade till vid norra udden och tog oss upp för strandbanken. Långö är en lång och smal ö, nästan en kilometer lång. Mitt på östra sidan går det ut en arm så på kartan ser ön nästan ut som en mercedesstjärna. Längst ut i spetsen på varje udde finns en cache. Vi kollade först efter den norra som skulle vara den svåraste, men den såg vi inte. Jag hade inte förväntat mig det heller med den svårighetsgraden. Namnet var Sandsjön Långö #1.

Vi lämnade den och gick söderut till öns sydspets där det skulle finnas en något lättare gömma. Det fanns en stig hela vägen och vi gick uppe på en rullstenssås. Ibland var sidor branta. Ön var bevuxen med tallskog. Det är betydligt lättare att gå i en tallskog än i en granskog.

Mitt på ön kom vi fram till ett hus. Det fanns ingen där och vi undrade lite vilka som rådde om detta ställe. Det såg inte riktigt ut som en sommarstuga, snarare som en scoutstuga. Det fanns flera mindre bodar,utesittplatser och en grillplats.

Det fanns gott om blåbärsris på ön och nu hade bären mognat så att man kunde plocka och äta direkt. Vi försåg oss lite medan vi gick vidare söderut.

Längs ner fanns mycket riktigt en liten gömma, Sandsjön Långö #3. Sonen och jag var först framme och det var jag som fick syn på den. Sonen klev upp några steg och hämtade den åt mig. Det var en fint kamouflerad burk.

Pennan togs fram och fick göra sitt jobb att logga remsan i burken. Sen placerade vi tillbaka den på samma ställe.

Vi pustade ut lite efter den raska promenaden på åsen. Den var en liten stig vi följde och ibland fick vi kliva över nedfallna träd.

Sen tog vi oss tillbaka mot öns mittpunkt igen. Vi vadade genom blåbärsriset och plockade några nävar för att smaska på.

Här och där fanns kvistar som redan fått höstfärger. Det är lite tidigt.

Vid huset svängde vi höger ut på den östra udden. Vi gick förbi en gäststuga med flera sängar i och där fanns en jordkällare typ.

Någon hade fått sig ett riktigt skrovmål. Det var bara benen kvar av gäddan. Det finns tydligen fisk i sjön.

Den östra udden var smal på mitten, bara några meter bred, men det fanns en stig som vi kunde följa. Sedan breddades udden igen. På det smala näset fanns det stora myrstackar här och där.

Vi kom ut till spetsen på udden där Sandsjön Långö #2 skulle finnas. Jag gick längst ut men då sa min GPS ifrån att jag gått för långt. Det blir ofta så att man hinner passera innan den reagerar. Då får man vända. Medan de andra grunnade på hinten såg jag mig omkring och snart hade jag spejat in ett misstänkt föremål. Jadå, det var den fina gömman. Men logglistan var alldeles blöt. Det gick hjälpligt att skriva men den behöver bytas till en torr.

Stigen tillbaka var verkligen smal och kantades av låga buskar. Det var en fin ö att gå i land på. Innan vilämnade ön, kollade jag den första svåra gömman en gång till, men utan resultat. Vi lade ut med kanoten och paddlade intill platsen och kikade från sjön, men vi såg inget misstänkt föremål därifrån heller. Så den fick vara till en annan gång.

Nu hade vi medvind över  Sandsjön. Det gick fort att paddla då. Trots att vi var lite trötta, kom vi snart in i kanalen igen. Här var det lä och vi kunde glida sakta förbi husen vid stränderna.

Näckrosorna blommade både de vita och de gula.

Det kom lite regnstänk på oss men det blev inget värre av det. Snart tittade solen fram och då blev det varmt i regnkläderna.

Tvärs över kanalen går en liten bro. Det är väl mest en gångbro, men den har en gömma, som heter Bron vid Åhult. Vi kollade lite efter den när vi passerade under bron på väg söderut, men då såg jag ingen burk. Jag visste dessutom att den senaste loggaren inte hade hittat den.

På vägen tillbaka kollade vi lite noggrannare, först på ena sidan och sedan på den andra. Det var maken som skymtade något avvikande och jag kunde konstatera att det var burken. Det blev faktiskt dagens sista gömma.

Sen paddlade vi snabbt tillbaka till båtiläggsplatsen. Nu var vi hungriga och matsäcken med mackor och fruktsoppa hägrade. Vi drog upp kanoten och åt innan vi besdtämde om vi skulle fortsätta eller inte. Man ska inte fatta beslut med tom mage.

Jag var nöjd med dagens resultat. Med två mugglare  i sällskapet kan man inte förvänta sig några mängder av cacher loggade. Det blev ju två T5:or i alla fall. Dessutom blev det en ny D/T-kombination till statistiken. Nu har jag bara 19 kvar till full D/T-matris.

Vi lastade upp kanoten igen och åkte hemåt. Sonen var ganska trött för han var ju i Lund igår på jobbintervju. Vi andra var inte heller så alerta längre. Bilen fick rulla hemåt med ett depåstopp för inhandling av grillad kyckling till middagen. Det blev en Flygande Jakob som jag råkade göra ganska så het, men god blev den.

Hunden behövde ut en runda innan middagen så vi tog den vanliga skogsturen, På vägkanten blommar tistlarna och de är välbesökta av nässelfjärilarna och mång andra insekter.

På gruset satte sig en pärlemorfjäril. De är så vackra med sina symmetriska teckning. Den flög framför oss och följde oss en bit på vägen.

Björnmossorna är också otroligt vackra. Nere vid kanalen lyser de i ett illgrönt stråk bakom ormbunkarna. Det ser ut som en väg med en grön matta utbredd i stället för den röda. men man ska nog inte gå där för då blir man ganska blöt om fötterna. Vi blev inte alls blöta idag och nu kan vi ta det lugnt och njuta av kvällen.