Ser bakåt och framåt

Nu har jag varit här i två veckor. Jag hittade lite bilder i mobilen bl a denna som visar hur det såg ut hemma på soffbordet den dan när jag ramlade. Det var ju makens födelsedag. Blommor var inköpta och presenten hade pojkarna och jag fixat tillsammans. Den låg väl kvar där när maken kom hem efter sjukhusbesöket. Själv fick jag ju stanna kvar.

Ni är förstås nyfikna på vad han fick. Det är en drönare med kamera. Så när han väl lyckats tyda manualen hoppas jag på fina bilder över Rannäs.

Själv hamnade jag som sagt här på sjukhuset. Men nu längtar jag bort härifrån. Min kompis har också legat inne några dagar på en annan avdelning. Vi har kunnat chatta lite då och då. Idag fick hon åka hem.

Vädret har varierat. Den här bilden är nog från förra veckan. I natt åskade det och blixtrade. Regnet smattrade på rutorna. Det var ett riktigt oväder. Regnmätarna fylldes snabbt. Tur man fick sova under tak.

Jag får vara kvar här över helgen. Det är väl bra eftersom maken ska åka till Stockholm på lördag. Sonen har hittat en egen lägenhet och behöver lite flytthjälp. Han flyttar från Salem till Trångsund. Ska bli spännande att få se lite bilder därifrån.

På måndag är det dags för mig att flytta. Det blev ett korttidsboende på Forsgården som jag önskade. Det blir närmare hem och närmare vänner som lättare kan komma på besök. Nu måste jag träna upp mig. Jag ska få en rullstol och den måste jag komma i och ur. Sen är det en massa andra saker som måste funka. Men jag får ta en sak i taget.

Flyttbestyr

Idag fick jag byta avdelning från Ortopeden till Medicin A. Här har jag varit förut så de känner igen mig en del av personalen. Eftersom det inte är benet som är det största problemet utan magen, är det bättre att jag ligger på en medicinavdelning i stället. Magen krånglar fortfarande även om det sakta rättar till sig.

Dagens jobbigaste var annars när jag skulle få en CVK inopererad. Jag hade sett fram emot det. Det har varit så jobbigt med alla nålar. Med en central venkateter slipper jag det. Jag kördes ner vid halv elva. Sen fick jag vänta en bra stund på läkaren, men när hon kom fixade hon det på rimlig tid. Det var sen eländet började. Jag låg i min säng mitt i rummet och väntade på att få komma till röntgen och kolla om det blivit bra. Men alla människor försvann. Det släcktes ned i lokalerna. Jag började undra om alla tagit lunch och lämnat mig här helt ensam utan larmknapp dessutom.

Tiden gick och det kändes mindre lustigt för varje minut. Det är tur att jag är en ganska sansad person som inte är så lättskrämd, men detta kändes inte okej. Vid ettiden kom en person jag är bekant med och tog hand om mig. Det var inte hennes fel att det blev som det blev. Det var en annan som hade hand om mig men hon försvann. Jag skulle visst upp till ortopedavdelningen först. Där fick jag veta att jag skulle flytta över till medicin. På vägen till  medicin för jag åka ner till röntgen. Det var inte skönt att ligga på en hård platta men det räckte som tur var med en bild.

Nu känns det som om vila är mest behövligt. Maken har lite bestyr hemma. Det är en del att göra om jag ska kunna komma hem. Men han var inne en runda i alla fall.

Livet har många sidor

Nu kan jag ju lägga ut några av de bilder jag tog när syrran och jag besökte Two Faces för några veckor sedan. Vi var där för att inhandla presenter till vår lillasyster femtioåringen. Nu har presenterna överlämnats och festen är över. Jag missade alltihopa.

Allt berodde på det som hände i torsdags kväll. Strax efter fem tänkte jag laga mat tills maken kom hem. Jag gick ut på verandan för att plocka lite örtkryddor i krukorna. När jag vände mig om, tappade jag balansen, tog tag i en stol som stod där. Stolen välde och jag föll med den och hamnade på verandagolvet. Där låg jag och hoppades att det inte skulle vara så allvarligt trots allt. Men jag hade ju landat på höften. Jag kunde inte ta mig upp utan fick ligga och vänta på att maken skulle komma hem.

När han kom hem, ringde han 112 och de skickade en ambulans. När de anlände tog de hand om mig och gav smärtlindring. Sen var jag inte riktigt medveten om vad som hände. Jag hamnade på båren och kördes förstås in till akuten. Det blev undersökning av en ortoped och ett besök på röntgen innan det kunde konstateras att jag brutit lårbenshalsen.

Det var inte det jag ville höra. Livet har många sidor. Alla är inte lika roliga. Nu har jag varit här på Ortopedavdelningen i en vecka. I fredags opererades jag. Man skruvade ihop benet. Eftersom mitt skelett är så skört var det nog lite knepigt. Jag har fortfarande inte fått stödja på vänstra benet men idag har jag suttit på kanten av sängen.

Jag har inte kunnat träna så mycket för jag fick feber och det konstaterades att jag hade en elak tarmbakterie. Så jag har behandlats med antibiotika. Nu är jag väl på bättringsvägen. Då kanske träningen kan komma igång på allvar. Vi har haft en vårdplanering. Det är en del som måste ordnas hemma innan jag kan komma hem. Men det blir nog en mellanlandning på korttidsboende först.

De senaste dagarna har jag fått lite besökare. Annars kan det bli lite tråkigt att bara glo ut från ett fönster på molnen på himlen. Maken har varit här varje dag. Igår kom Katrin och idag stod de i kö. Först kom Marita, min kollega, och sen kom Lennart och Anita från församlingen. Det var roligt med alla besök.

Så ser livet ut för mig just nu. Livet har många sidor. De bästa väntar förhoppningsvis framöver.

Bland flygande örnar och fikasugna släktingar

I fredags hade maken tagit ledigt. Vi bestämde oss för att åka till Växjö för lite shopping. När vi kom in till Forsheda stod en gammal PV i korsningen ovanför skolan. Det var en liknande den vi hade när jag var liten fast vår var duvblå. Vi stannade förstås och tittade.

I Växjö var målet Flying Eagle som säljer motorcykelkläder m.m. Maken fick ett presentkort när han fyllde 60 år. Nu var det dags att utnyttja det.

Det tog en bra stund att välja ut de handskar han ville ha. Dessutom blev det förstås lite mer, men sen var vi klara att dra vidare.

Vi hade blivit hungriga så vi letade upp en restaurang i närheten. Det visade sig vara ett område med arabiska, thailändska och även svenska influenser. Vi fastnade för en syrisk restaurang.

Mellanöstern brukar kunna leverera god mat. De var inte så bra på svenska så vi var inte helt säkra på att de fattat vad vi ville ha. Men det fick visa sig när maten kom på bordet.

Först kom en av mina favoriter, tabbouleh, som är en persiljesallad med tomat, bulgur och citron Här var det nästan bara persilja men det var okej.

Sen hamnade en tallrik soppa på bordet och det hade vi inte beställt. Förmodligen fick vi det i stället för pommes som vi ville ha som tillbehör. Soppan var i alla fall god. Den bestod av ärtor, tror vi, kryddad med lite curry och mixad. Sen tillsatte man morotsbitar och andra rotfrukter. Jag gillade soppan.

Huvudrätten bestod av grillspett m.m. Det fanns kycklingspett, lammspett, kebabspett och grillade kycklingvingar. Maten var riktigt god men som vanligt ville ögat mer än magen. Relativt billigt var det också.

När vi blivit mätta fortsatte vi resan norrut. Min bror och svägerska hade bjudit in oss på fika i Möcklehult. Vi hade gott om tid så vi loggade ett par gömmor längs vägen också.

På ett näs mellan två sjöar låg ett gammalt gravfält. Sådana platser är oftast vackra och rofyllda. Detta var inget undantag.

Där fanns två stora rösen och många gravkullar.

Vi hittade gömman och loggade snabbt. Sen gick vi tillbaka till bilen för att fortsätta resan.

De gamla stenarna var täckta av vackra silvriga lavar.

Vid Örs kyrka fanns ytterligare en gömma som vi stannade vid. Vi parkerade på kyrkans parkering och gick raka vägen mot gömman. Maken plockade fram burken och jag loggade. Det tycker jag är en bra arbetsfördelning.

Kyrkan låg på en höjd men vi besökte inte den. Nu var det dags att dra sig mot Möcklehult.

Där väntade min bror och svägerska och lite andra släktingar. Vi fick kaffe med dopp. Jag tog te för kaffe funkar inte så bra för min mage.

Det var riktigt varmt och skönt. Är det nu sommarvärmen ska komma? Det brukar kunna vara så när skolan börjar. Efter en stund var jag lagom trött så vi åkte hemåt Rannäs igen.

Nu har tomatskörden börjat. De första röda tomaterna har kunnat plockas in. Det ser ut att bli en bra skörd.

I helgen har vi lagt in gurka. Här är det pressgurka som får dra i lagen. Jag köpte ju slanggurka på torget i Smålandsstenar.

Dessutom blev det en påse västeråsgurkor inhandlade. Av dem gjorde vi smörgåsgurka. Det är en favorit här i huset.

Nu blommar solrosorna längs RV27 vid Lagan. Det är så vackert med de lysande gula solarna. Solrosor hör till favoriterna.

Piraterna på skattjakt

Igår gav vi oss ut på en geocachingtur för att försöka logga några gömmor. Katrin och Fredrik  hakade på och givetvis Zack. Årets sommarutmaning har ett sjörövartema. Varje vecka ska man klara av en utmaning. Den här veckan skulle vi samla 15 guldmynt. Det kunde man göra på olika sätt. En multi gav 10 guldmynt och en vanlig trad gav 5.

Vi gav oss av mot Nya Hjälmsryd där det fanns två intressanta multisar. Men på vägen fanns en tradd vid en skjutbana. Där stannade vi för att leta upp gömman. Katrin hittade den och loggade som Team Zack.

I Hjälmsryd började vi med Color Box. De andra fick fortsätta till första steget medan jag satt kvar i bilen. De var snart tillbaka med lådan och då började mitt arbete. Ganska snabbt hade vi pusslat ihop slutkoordinaterna och kunde fortsätta mot dessa.

Här var det klokare som hittade burken och kunde signera loggen åt oss. Därmed hade vi egentligen inhöstat 15 guldmynt. Men vi fortsatte givetvis till nästa också.

Fotfolket fick jobba även här. Efter en stund fick jag en metallåda i knät. Sen behövde vi hitta en kod till. Bilen fick rulla vidare en liten bit. Katrin hoppade ur och fixade siffrorna. Sen kunde vi ta oss in i lådan och hitta koordinaterna till slutsteget.

Vi körde vidare och hittade även denna slutburk. Så det blev 25 guldmynt förtjänade idag. Nu var vi nöjda med dagens fynd och hade bara att återställa lådan. Tror du inte att himlen öppnade sig så stackars Fredrik fick springa och lämna den på platsen i regn. Vi hade i alla fall tur med vädret så långt.

Medan jag väntade på de andra studerade jag blommorna i vägkanten. Här var det nysört och rölleka som blommade.

Det blev ett stopp på hemvägen vid gatuköket i Vrigstad. Jag önskade mig bara en dricka. De andra köpte korv med bröd eller pommes, men det var ingen höjdare. Stället hållet inte längre samma standard. Vi åkte hemåt genom regnvädret.

Sen behövde jag vila. Det blev inte mer gjort den dagen. Även idag har jag tagit det lugnt. Maken är ute på en mc-tur neråt Bergkvara. Nu skiner solen här så jag kanske kan gå ut en runda.

Grillfest med Åke och lite annat av varje

Nu har det dröjt mellan inläggen igen, men jag har varit väldigt trött på sistone. Då har hängmattan var ett bra tillflyktsplats utom de senaste dagarna då de har spridit ut urin på åkrarna runt trädgården. Då fick det bli inomhusvistelse.

Det var roligt att ha sönerna hemma i två veckor. Dessa gick mot sitt slut och jobben väntade så i söndags lämnade de oss. Men de hann göra mycket medan de var hemma. Stockholmssonen stod för mesta delen av matlagningen och både drog ett tungt lass  med vår grillfest för släkten.

Grillfesten skulle vara i Fänestad på sommarhemmet. Det var en del saker som behövde fraktas dit. På vägen passade vi på att lämna av en TB i mitt TB-hotell. Frido ville åka vidare.

På vägen anade vi att hösten är på gång. Asparna brukar vara tidiga men de andra kommer snart efter. Vackra färger har löven i alla fall.

I missionskyrkan hämtade vi tallrikar och annat som vi behövde.

Vi packade bilen full. Det klirrade bra när vi körde ut till Fänestad.

Där lämnade vi av alla prylar. Fyllde kylskåpet med kylvarorna. Sen åkte vi hem. Torsdagen skulle jag in till läkaren på hematologen. Under iden jag var där passade de andra på att handla inför festen. På fredagen jobbade vi med att hacka ihop en potatissallad, blanda två såser och tärna fläskkött och strimla kyckling som fick marinera över natten. Sen var jag väldigt trött.

På fredagskvällen fixade pojkarna tacomys. Jag kunde äta nästan en hel wrap. Det har annars varit lite dåligt med matlusten den senaste tiden

Kisse var nog också sugen. Sen blev det raka vägen till sängen för mig. Kraften sinade totalt.

På lördagen åkte maken iväg redan halv elva. För de som ville hade han ordnat ett motorcykeltur. De blev bara två, maken och min bror. Men de hade nog kul ändå. Vi andra åkte ut till sommarhemmet med resten av sakerna efter lunch. Där dukade vi och gjorde i ordning.

Meloner skars upp i skivor, sallad blandades. Köttet träddes på grillspett och grillen tändes. Pojkarna gjorde ett superjobb med allt här.

Gästerna började anlända. Det var mina syskon med respektive och en del av deras barn och till och med barnbarn. Dessutom hade vi bjudit in min kusin och hans fru. Han räknas ju nästan som en bror.

På verandan fanns dricka och chips för de som var sugna. Det var lite fuktigt i luften och inte så varmt.

Sönerna grillade på för fullt.

Snart var det dags att lasta mat på tallrikarna. Då var det skönt att sitta inomhus.

Gästerna verkade gilla menyn. Sönerna hade koll på läget.

Min kusins fru Elisabet hade bakat goda baguetter. Dessutom bidrog hon med bullar till kaffet lite senare.

En del hade egen mat med sig.

Själv hade jag ordnat mig en egen vilovrå att användas vid behov. Det behövdes flera gånger.

Noah hittade en lekvrå för sina bilar.

Kaffe, Elisabets bullar och sonens hallonkaka med grädde fick avsluta menyn. Man behöver inte vara orolig för sönerna. De kan både baka och laga mat.

Innan alla åkt hem föreslog Elisabet att vi skulle sjunga en sång och be tillsammans. Vi sjöng Du omsluter mig på alla sidor, en sång som betytt mycket för mig. Sen bad hon för oss innan vi avslutade med mammas favoritsång, Blott en dag. Det blev en bra fest. Vi kanske ses igen om ett par veckor då min syster firar sin femtioårsdag.

Sedan dess har kisse och jag vilat en hel del i soffan. Palliativa teamet har besökt mig och hemsjukvården kommer och ger mig sprutor. Jag har svårt att ta alla tabletter. Dessutom smakar inte mat. Jag får leta efter något som jag kan få behålla. Det går väl bättre och bättre. Cancerbehandlingen är avslutad så nu är det bara behandling av symtom som dyker upp. Det kan vara låga blodvärden, infektioner eller som nu magsår. Jag har fått magsårsmedicin så det har blivit bättre.

Nu tar vi en dag i taget. Maken är ledig veckan ut. Vi får se vad vi kan hitta på, om jag orkar.