Borta? Upphittat!

Jag måste få visa min nya adventsljusstake. I många år har jag haft en annan i trä med fönsterlav som dekoration. Varenda år har maken hummat lite om brandfaran när jag plockat fram den. Så var jag inne i Blomsterhandeln i Forsheda för att få våra blomsterskålar på jobbet uppiffade. Där hittade jag den perfekta adventsljusstaken för maken och mig. Den består av en låda i svart metall med fyra ljushållare på locket. Väggarna är av glas och jag kan dekorera inuti lådan som jag vill. Just nu ligger där den dekoration som fanns i den när jag köpte den, men jag ska absolut ändra lite på den när jag hinner fixa till det. Jag har inte slängt den gamla ljusstaken än, men den fick återvända till förvaringen i kökssoffan.

Det mörknar fort nu på eftermiddagarna. Även de dagar jag slutar lite tidigare börjar det skymma när jag åker hem. Igår hade jag tänkt kolla upp några av mina gömmor som behövde lite omsorg. Det har inte hunnits med på helgerna när jag haft dagssljus. Jag svängde av från hemvägen in mot elljusspåret, men jag kom inte hela vägen fram till grillplatsen.

Det var förstås stormen Gorm som varit fram och fällt en tall över grusvägen. Här är samma motiv som på föregående foto men nu taget med blixten på. Jag fick parkera bilen och traska till fots sista sträckan fram till #6 Hanahöjspåret Cache up. Någon hade hittat cachen tom på marken hade jag läst i loggen. Jag trodde att det skulle vara en tom hink där eftersom själva burken med sitt kamouflage låg i en brun hink upphängd i ett träd. I stället var det hinken som var borta. Cachen låg på marken lite söndertuggad och loggremsan fanns kvar. Däremot var petröret borta så remsan var blöt. Jag hade grejer med för att byta det mesta men ingen hink. Jag fick åka hem utan uträttat ärende. Nu får jag fundera ut en ny upphängning till gömman.

Efter den misslyckade räddningsaktionen vände jag tillbaka mot bilen.Den stod kvar på vägen intill själva spåret. Lamporna var tända men det var ingen ute och joggade i duggregnet. Mobilmastens topplampa lyste i rött. Jag fortsatte sedan längs spåret söderut för att leta upp ytterligare en gömma, #7 Hanahöjspåret: Ratpack. Där skulle loggremsan vara blöt. Den var i alla fall lite fuktig så jag bytte den mot en vattentåligare remsa. Sen var underhållsrundan klar och jag kunde åka hem till hunden.

Torsdagen är min längsta jobbardag. På förmiddagen är jag i sexan. Först har vi matte och ibland är det lite trögt att få igång eleverna att tänka. Idag engagerade vi dem genom att använda en app som jag hittade till min Ipad. Ultimate Spin heter den. Den fungerar som ett chokladhjul och den fick slumpa fram vilken elev som skulle få berätta sin lösning på matteproblemen. Vi jobbar just nu med cirkelns omkrets och det var inte helt enkelt för vissa. Men appen gillade de. Det gjorde även femmorna som fick pröva den lite senare efter lunchen. Vi kan säkert hitta fler användningsområden för den.

Efter lektionernas slut var det dags att bege sig in mot stan för Mattelyftet. Det blev visst sista träffen för den här terminen. Vi sparar den sista uppgiften i den här första modulen till efter jul. I januari börjar vi på nästa modul.

När jag kom hem, hade vi fått ett brev från Polisen i Skaraborg. Någon hade hittat min reservnyckel till bilen och lämnat in den. Den var märkt så de hade kunnat spåra ägaren. Den står registrerad på maken så det var han som fick brevet fast det är jag som kör den bilen mest. Jag visste inte ens att jag hade tappat nyckeln. Jag trodde den låg i en väska som jag hade med till FAD i Örebro. Det var på vägen dit vi besökte Otterbäcken i närheten av Gullspång där nyckeln hittades. Vilken tur man har ibland!

Nu var det dags att testa tredje påsen i Teadventskalendern. De två första har varit ganska goda, lite kryddiga, en med svart te och en med grönt. Nu var det dags för det röda rooibosteet. Det hör inte till mina favoriter. Just det här var dessutom smaksatt med ingefära och citrongräs. Ingefäran kan lätt bli lite överväldigande. Det var inte så farligt, men jag gillade inte teet ändå. Det var ganska menlöst och citrongräset kändes knappt. Jag får hoppas på något godare imorgon. Då öppnar vi nästa påse. Det kanske blir sent för först har vi genrep inför julkonserterna på lördag.

Ett litet ljus i höstmörkret

Hösten är fortfarande ganska varm åtminstone på dagarna. När Takko och jag går vår morgonrunda, kan vi ibland se frost i gräset och bland de fallna löven, men det är inte kallt i luften. Tids nog breder väl kylan ut sig och vi får njuta av plusgraderna så länge det går.

För ett tag sedan tog jag in mitt olivträd som stått ute på verandan hela sommaren. Igår upptäckte jag att det finns små knoppar på trädet. Det lär väl aldrig bli några oliver av dem, men det var spännande att upptäcka. Det var första gången jag sett detta på det här trädet.

En annan ganska spännande växt, som jag har i mitt fönster, är den här ludna historien. Den kallas visst kängurutass och det kanske man kan förstå av utseendet. Jag hittade den i blomsteraffären för ett bra tag sedan och blev nyfiken på den.

Idag var det dags för ett av mina regelbundna besök i vår residensstad. Eftersom det är höstlov och jag är ledig behövde jag inte stressa iväg efter jobbet. Jag kunde åka lite tidigare än jag brukar. När hunden fått sin förmiddagsrunda och jag fått lite kaffe, åkte jag via Värnamo för att plocka upp Katrin som skulle följa med på denna utflykt till Södra Vätterbygden. Vi körde E4:an norrut och tog av vid Hyltena för att logga några gömmor längs vägen. Solen sken när vi kom fram. Hemma hade det varit dimmigt och grått så solglasögonen kom aldrig med i väskan.

Den första var en lite svårare myst som jag löst för ett bra tag sedan. Jag har varit på platsen och letat en gång tidigare, men då var jag själv och jag hade en tid att passa så jag fick ge upp innan jag hittade den. Idag var vi två som kunde leta efter Myst #10 - Matematik 1, som var en D5:a. För att lösa den behövde man kunna räkna tredjegradsekvationer och ekvationssystem med tre okända tal. Det är tur man har Internet så att man kan fräscha upp matematikkunskaperna. Visserligen jobbar vi med ekvationer även på mellanstadiet, men inte på den här nivån. Vi spanade av området vid GZ och ganska så direkt hörde jag Katrin säga att där var den. Det är bra med flera par ögon ibland. Loggremsan var lite möglig, men den var torr och det gick att logga på baksidan.

Sen åkte vi en liten bit tillbaka på samma väg vi kom. Vi kände oss väldigt nöjda med att ha loggat en gömma med den högsta svårighetsgraden. Vi passerade en annan gömma med lägre svårighetsgrad men med högre terrängranking. Vi kan ju alltid kolla in och se om vi kan få syn på den. Vi anade att den satt ganska högt upp eftersom namnet var Hur "tall" är du?. Även här var det Katrin som hade ögonen med sig. Den satt riktigt högt. Här behövdes det ett metspö av den längre sorten. Jag hämtade mitt som låg i bilen. Vi insåg snart att det inte skulle räcka så jag gick tillbaka och hämtade även stegen. Vi drog ut teleskopstegen och lutade den mot trädet bredvid tallen där petröret hängde. Jag fick klättra upp och balansera metspöet med en hand medan Katrin säkrade stegen åt mig. Efter ett par försök fick jag tag på den lilla burken och kunde skicka ner den till Katrin för loggning. Sen kom det svåra momentet att återställa den. På tredje försöket lyckades jag hänga tillbaka den på sin plats. Sen kunde vi nöjda packa ihop alla redskap och sätta oss i bilen för att fara vidare.

Vi hade en del ärenden till affärerna vid A6 så vi bestämde oss för att åka direkt dit. Det första vi gjorde där var att äta lunch. Katrin bjöd mig på Tjälknöl med pepparsås och grönsaksmix. Det var gott med lite mat. Det var som vanligt fullt med folk på IKEA där vi åt, kanske extra fullt på grund av höstlovet. Sen gick vi över till A6 och besökte Panduro och Clas Ohlsson. På det senare stället kompletterade vi cachingutrustningen inför kommande äventyr. Jag köpte en verktygslåda till mig själv som födelsedagspresent. Den ska få vara i bilen så att jag alltid har med mig en uppsättning användbara verktyg på mina resor.

Sen började det dra ihop sig till den inbokade tiden på Gräshagen. Vi åkte dit och framme på Lovisagatan kom jag på att jag glömt plocka ut kontanter. Homeopaten tar ju inte kort. Jag försökte få ut lite cash på ICA. Det har gått tidigare men idag blev det nobben från kassaapparaten. Jag fick gå utan pengar till undersökningen och sen fick vi ta en snabb tur ner till Torpa. På Klostergatan hittade vi en bankomat och kunde inkassera lite stålar så att vi kunde åka tillbaka till Gräshagen och betala.

Vi hade lite tid till att spendera bland burkarna innan vi ville åka söderut. Vi körde över Råslätt och försökte närma oss en gömma där, men där fanns det nyfikna mugglare så vi avbröt sökandet och drog vidare. Nästa ställe var ett skräpigt sådant. Här hade vi inte heller någon lyckad burkjakt. Vi gav upp och fortsatte mot Barnarp.

Vi svängde av precis nedanför Barnarpsbacken för här skulle det finnas några gömmor i en serie som kallades Lilla rundan. Den första fanns nästan vid korsningen. Det var lite brant sluttning där gömman skulle finnas i en stubbe. Det fanns dessutom flera stubbar som kunde vara aktuella att undersöka. Vi lyckades inte lokalisera vilken av dem det var uppifrån vägkanten så till slut gav jag mig av nedför branten. Jag trasslade mig igenom en massa sly och ris på marken. Det var lite mjukt och lerigt så det var lätt att glida iväg. Jag fick undersöka ett antal stubbar innan jag hittade den rätta där Lilla rundan "Sprickan" gömde sig. Det var en 2,5/2,5, alltså mittemellansvår.

Nästa gömma på Lilla rundan fanns lite längre in på vägen vid en bro. Vi körde ändå in för att vända så då kunde vi ju försöka hitta den också innan vi fortsatte. Vi letade enligt hintens anvisningar men GPS:en hoppade runt så vi gav till sist upp sökandet. Nu hade solen gått ned och himlen färgades rosa i väster på andra sidan bron. Det var dags att fara hemåt.

Vi gjorde ett stopp till på vägen i Vaggeryd. Där hade det kommit en ny gömma på en gammal plats för ett tag sedan. Old trafford 2 var den andra burken vi hittat vid den gamla fotbollsplanen. Den första har arkiverats och sen har det kommit en ny på nästan samma plats. Den var inte så svår att hitta så det gick rätt fort, men vi fick fickla oss fram i mörkret bland tallarna och gamla fotbollsmål. Sen var vi rätt nöjda med dagens resultat. Vi hade en tid vi ville passa i Värnamo så jag körde motorvägen söderut. Vi hann till och med åka hem till Katrin och dricka en kopp te innan det var dags för nästa aktivitet.

På Facebook hade vi sett att det skulle hållas en manifestation mot rasism i Rutan på Flanaden. Det var den vi tänkte deltaga i. Vi promenerade från Katrins lya för att tända våra små ljus i Rutan. Ganska många hade samlats för att protestera mot främlingsfientlighet och rasism. Det hölls tal och det sjöngs en sång tillsammans.

Några flyktingar hade också kommit för att vara med på manifestationen. Jag vet inte hur många människor det var som kom. Vi kunde ha varit många fler tycker jag, men det var inte dåligt att så många kom bara efter ett upprop på Facebook.

Zack och Fredrik var också med och manifesterade. De hade ju varit hemma medan vi var i Jönköping. Zack har vuxit och blivit riktigt stor nu.

Efter en kort stund började folk avlägsna sig. En del dröjde kvar och stod och pratade med varandra. Det började bli lite kyligt i luften. Vi drog oss också så småningom tillbaka.

Värnamo Nyheter rapporterade från manifestationen på sin hemsida. Där konstaterades att "Därmed har "Rutan" använts så som upphovsmannen filmaren Ruben Östlund tänkt: "Rutan är en frizon där tillit och omsorg råder. I den har vi samma rättigheter och skyldigheter utan åtskillnad."

När vi gick tillbaka till Karlsdal gick vi förbi en parkbänk. Där såg det nästan ut som om någon hade bäddat åt sig med tidningar. Vi får hoppas att så inte var fallet. Ingen ska behöva sova utomhus under några tidningar på en parkbänk i vårt land, tycker jag. Då råder inte tillit och omsorg.

Jag sade hejdå till de andra och åkte hemåt till mitt ombonade hem i Rannäs. Vi hade tänt några små ljus i höstmörkret. Var för sig lyser de små ljusen inte upp så mycket, men tillsammans kan de ge både värme och ljus åt många. "Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det" skriver Johannes i Joh 1:5. Vi kan alla vara ljus i mörkret. Så länge vi brinner och står upp emot de mörka makterna kan de inte vinna. Men om vi tystnar, breder de ut sig och tar över makten. Det får vi inte låta ske.

Cachingfredag i Kalla Krigets Kronoberg

Fredagar kanske kommer att bli Cachingfredag det här läsåret. Jag slutar för en gångs skull lite tidigare och då finns hela eftermiddagen ledig. Men först ska jag ju klara av några lektioner med femmorna och sexorna. På morgonen är det matte i femman. Vi arbetade med ekvationer i några appar och det verkade eleverna tycka om. Lite senare var det dags för matte i sexorna. Vi startade också där ett arbete med Mönster och Algebra. Första uppdraget gick ut på att sortera efter egenskaper. Vi hade en massa plastdjur som de fick sortera på olika sätt. Med de hopvikbara plastcirklarna skapade vi Venn-diagram.

Efter jobbet skyndade jag mig hem och tog med hunden ut på en runda. Sen värmde jag lite soppa från igår till lunch och fixade fika att ta med. Vi hade bestämt oss för att åka nedåt Ljungby på en cachingtur så jag skulle plocka upp Katrin, Fredrik och Zack i stan.

Det har kommit en ny serie cacher utspridd över hela Kronoberg som handlar som Kalla Krigets dagar. En del av dem är ju inte så långt hemifrån oss. Den senaste av dem kom så sent som torsdag kväll. Den kunde ju varit ologgad, men det var inte så stor chans till det. Jag lade bevakning på den och mycket riktigt så loggades den på morgonen.

Den här gömman hade tillnamnet Broförbindelse. Den fanns vid Laganrasten precis efter bron över Lagan i södergående riktning så vi var ju på väg åt rätt håll. Många lastbilschaffisar pausar här liksom en hel del annat folk. Vi parkerade och promenerade fram till gömman. Jag förstod direkt vart jag skulle gå när vi närmade oss GZ så jag kunde plocka fram burken utan några som helst problem.

Sen fortsatte vi söderut. Vid Gula Faran har det funnits en gammal cache som vi loggat tidigare, men den är arkiverad. Rubriq har lagt ut en del minnesgömmor på samma ställen som gamla arkiverade gömmor fanns. Bland annat hade han lagt en ny gömma här. Vi letade en bra stund alla tre utan att hitta burken. Så vi fortsatte mot vårt egentliga mål för dagen. Detta var bara något som dök upp längs vägen.

På väg mot Stavsjö, som var ett av dagens mål, fanns ytterligare en gömma i Kalla kriget-serien. HC Lugnet var tillnamnet. Vi parkerade alldeles intill busskuren där gömman var lokaliserad. Fredrik såg burken och jag kunde plocka fram den eftersom jag var närmast.

Vi såg inga människor ute men en häst höll koll på oss. Cachebeskrivningen berättade intressanta saker.
"Här, i direkt anslutning till Hovdinge gamla skola uppfördes 1970 en skyddad ledningsplats benämnd Lugnet som utgjorde HC för Ljungby och Markaryds CFO. Bunkern är i två våningar med ytterväggar av betong och är i sin helhet förlagd under jord. Anläggningen ska stå emot fullträffar från artilleri och flygbomber, ge skydd mot luftstötsvåg från kärnvapen samt skydd mot radioaktiva, biologiska och kemiska stridsmedel. Inne i anläggningen finns en stor ordersal, kryptorum, kök, matsal samt mängder med kommunikationsutrustning.
Undervåningen var mer av en servicevåning med sovrum, hygien-, förråds- och driftsutrymmen. Totalt fanns här sängplatser för ungefär 45 personer. Kraftaggregatet kunde hålla igång anläggningen i upp till en månad utan extern el. Anläggningen hade egen djupborrad brunn. Idag är anläggningen såld till en privatperson som byggt om övervåningen till pub och festlokal. Cachen är placerad på andra sidan gatan från bunkern sett." 

Vi körde sedan vidare söderut mot Stavsjö där det skulle finnas en liten runda med fem cacher. Vi hittade en pil som visade in oss till en enkel parkeringsplats där vi kunde stanna. Den första gömman, Ljudspår Stavsjö #1 fanns vid parkeringen. Där fanns också ett skåp med information om rundans sevärdheter. Det är Sagobygden som gjort iordning dessa runtom i Kronoberg. På en del ställen som här finns även geocacher. Här fanns dessutom en app som man kunde ladda ned för att lyssna på berättelser från trakten. Det gjorde inte vi. Vi nöjde oss med gömmorna.

Innan vi började vandringen plockade vi fram vårt fika så slapp vi släpa på termosar och smörgåspaket. Zack höll sig framme och försåg sig med en skinkbit. Matte dokumenterade stölden på bild. Jag lånar hennes bild som bevismaterial. När vi fikat klart letade vi upp den första gömman och loggade den. Alla gömmor bestod av petrör merd loggremsor.

Sen promenerade vi fram till Skinnesjö där gömma nummer två fanns. Zack ville nog gärna bada men det var alldeles för djupt för en liten valp. Det var vackert vid den lilla skogssjön. Vi letade efter gömman och när jag vände mig om föll blicken rakt på den. Fredrik nådde längst av oss och fick lyfta ned den så vi kunde logga.

Den tredje gömman hette Göken men vi förstod nog inte riktigt varför. Det hade kanske klarnat om vi lyssnat på berättelserna. Jag hittade den i en gran som ledtråden angav.

Hittills hade vi gått längs skogvägarna rakt fram. För att komma till Klockesjön var vi tvungna att vika av på en annan skogsväg. Det var egentligen nummer fem men vi tog den före nummer fyra. Vi gick förbi ett hägn där det växte lite konstiga lärkträd.

Först såg vi inte att det var lärk. Årsskotten var långa och barren satt inte som lärkbarr brukar göra. Sen hittade vi några träd som såg ut som lärkträd brukar och dessutom hade kottar. De yttersta skotten på grenarna var långa och hade annorlunda barr.

Efter lärkskogen passerade vi ett kalhygge. Här hade markberedningsmaskinerna gått fram och skapat stora sår på marken. Det såg inte vackert ut. Så brukar man inte göra i ett naturreservatet, men vi förstod senare att just här befann vi oss utanför reservatets gränser. Gömman hade ganska hög terrängranking men den var mycket lättare att nå än vi trodde. Jag hittade en klassisk geocachegömma på marken.

Enligt sägnen skulle Angelstads kyrkklocka finnas på bottnen av Klockesjön. Vi varken såg den eller hörde klangen från den. Det var lika vackert vid den här sjön som vid den förra.

Vi lämnade sjön och gick tillbaka i samma spår. Zack höll koll på teamet. Vi loggade för dagen under teamnamnet Team Zack. När vi kom tillbaka till den andra vägen fortsatte vi mot den sista gömman, Jättestenen.

Här fick Zack träna på att leta upp geocacher. Han blir nog riktigt duktig på det. Det är inte lika lätt för honom att hitta petrör som hänger i granar men burkar under en sten klarar han nog bra. Sen fick vi gå tillbaka till parkeringen samma väg som vi kom. Det var egentligen ingen riktig runda, men det var en fin skog att promenera i förutom älgflugorna som hoppade på oss hela tiden.

Vi körde vidare mot Angelstad men inte ända fram dit. Strax innan vek vi av längs östra stranden på sjön Kösen. På allt smalare vägar rullade vi mot vad som verkade vara en stugby.

Vi stannade vid vägkanten intill stranden där några tyskar höll på att fiska med high tech-utrustning. Det pep om kastspöt så vi undrade om det inte var datoriserat.

För ungefär en vecka sedan kom en ny gömma här, Lake Kösen East Coast. Vi letade upp den bland stenarna på stranden. Det var en enkel gömma men den fanns på en vacker plats med utsikt över sjön. Solen började dala och det var lugnt och stilla vid sjön.

Nu var det dags att vända norrut igen. Vi passerade Guddarp där det fanns en gömma vid en busskur som jag redan loggat. Men de andra hade den kvar så jag stannade till så att de kunde göra det. Sen drog vi vidare mot Vittaryd.

Vi missade första avtagsvägen mot Kalla krigets Kronoberg - Flygverkstadsbataljon (V). Vi fick köra runt åt andra hållet och klämma oss emellan ut på den breda gatan igen.

Fredrik hittade gömman bredvid vägkanten. Nu började det bli lite kyligare i luften, men vi hade ett mål till för dagens cachingtur.

Inte långt från E4:an finns Örnboet Scoutstugan. Det är en gammal gömma som länge funnits på att göra-listan, men varje gång vi åkt förbi har vi valt att inte försöka ta oss fram till den. Vi har haft våra funderingar på hur vi skulle komma fram till den mitt ut i skogen. Det visade sig inte vara så svårt som vi trodde.

Vi körde över Sundet och Dörarp när vi åkte från Vittaryd. De små tvärsövervägarna förde oss ut mot Riksettan. Där fick vi öppna en grind för att komma ut på den. Efter bara några tiotals meter svängde vi av mot Örnboet i stället för att åka under motorvägen. Där fanns ännu en grind att öppna och passera. Det skulle bli ytterligare två grindar att öppna innan vi var framme. Katrin och Fredrik turades om att hoppa ur bilen och öppna så jag kunde köra igenom.

Vi kom fram till vårt mål och jag stannade bara 17 meter från gömman. Det var Fredrik som fann den vid vindskyddet som sett bättre dagar. Det verkade numera användas som vedförråd. Det var nog längesen nån grillade en korv vid grillplatsen framför vindskyddet.

Men huset verkade hållas iordning, Vi tog ett varv runt byggnaderna innan vi åkte hem och kikade in där det gick. Vindskyddets tak var täckt av grön mossa. Det såg ut som en skön bädd.

Solen hade gått ned och skymningen var inne så det var hög tid att återvända till civilisationen. Detta blev sista gömman för dagen och jag hade loggat tio cacher. Det är ett bra resultat på en fredagsrunda.

Längs vägen fanns en lång rad av små hus. De var sexkantiga med torvtak där taklöken blommade. Vi listade ut att det var pumphus av något slag. Det kanske var därför som vägen fram var så väl underhållen och ganska nygrusad.

Vi gick tillbaka till bilen och vände den. Sen var det bara attt fortsätta öppna grindar på löpande band. När vi nästan var ute, säger Fredrik att han inte hittar sin GPS. Som tur var hittade han den snabbt. Annars hade vi ju fått köra hela proceduren en gång till. Nu kom vi ut på Riksettan och följde den norrut hela vägen till Värnamo. Där lämnade jag av de andra i teamet och fortsatte hem till Rannäs. Summa sumarum en fin fredagstripp och tio hittade gömmor.