En riktig geocachingfredag

Så kom vi ut på en riktig geocachingtur tillsammans Anna-Lena och jag. Det har funnits planer tidigare men de har fått ställas in p g a sjukdom. I onsdags var jag för trött och kände mig lite sträv i halsen. Som tur var gick det fort över så igår kunde vi åka. Anna-Lena dök upp hemma hos oss med fika i handen och vi hade fixat kaffe. Tyvärr glömde jag dokumentera kaffekalaset, men både vaniljlängden och toscatrianglarna var jättegoda.

Vi hade siktat in oss på en powertrail uppåt Vrigstad och längs vägen fanns en ganska ny gömma, #idahjärtajohan. Anna-Lena kände utläggaren, vars syster skulle gifta sig om någon månad. Festen skulle hållas i ladan på andra sidan vägen. Vi stannade på parkeringsplatsen och gick tillbaka längs kanten. Anna-Lena fick hoppa över diket och hämta burken. Den innehöll en hel del fina bytessaker, men jag hade en att byta med. Loggboken var en riktigt fin skrivbok där man även kunde skriva sina fina råd till brudparet. Jag skrev att de skulle skratta ofta tillsammans, inte åt varandra utan med varandra. Själv har jag snart varit gift i 32 år och det har funkat bra för oss.

Sen fortsatte vi upp till powertrailen som följde små grusvägar genom skogen mellan RV127 och RV39. Det fanns 21 gömmor längs den sträcka vi valt ut. Totalt består trailen av 100 gömmor. Vi började baklänges på VPT #100 - Labb för det passade oss bättre än att börja på den första.

Alla gömmorna var placerade nära vägen och eftersom det inte fanns någon trafik kunde vi stanna bilen och hoppa ur var som helst. Ibland satt jag kvar i bilen och Anna-Lena hämtade burken så att jag kunde signera loggen. Några gånger fick hon signera åt mig också. Jag hade mina gåstavar med mig och det underlättar framfarten som annars inte är så hög.

Burkarna bestod av små petrör som oftast hängde i träd eller buskar. Det var bara färgen på korken som varierade. Den här var gul. De flesta var enkla att hitta, men några fick vi leta lite efter innan vi hittade rätt björk eller gran. Nån gång var det färgen på buntbandet som avslöjade var burken satt. Jag hittade en som vi letat ett bra tag efter tack vare det röda buntbandet som lyste bland bladverket.

Terrängen var oftast satt till 1,5. Ibland hade vi nog satt en tvåa men oftast var det helt rätt när vi väl hittade burken. Vi tänkte ibland lite för svårt. Vi hade inte läst beskrivningarna så noga innan vi åkte, men när vi kom hem fick vi en rolig stund medan vi loggade alla fynd. Alla gömmorna hade ett namn utöver VPT och numret. I beskrivning berättades om något som hade anknytning till namnet.

Det fanns namn som hämtats från namnen på vägarna i området. En del burkar satt i vägskyltar och var förstås lätta att hitta. Vid Segerholmsvägen fick vi lära oss det korrekta sättet att visa V-tecknet. På andra ställen kunde vi lära oss mer om Nina Hagen, knektar, GTA, slynglar, stubb och olika sorters fåglar som Labb, Gransångare och Björktrast. Vi fick också ett recept på hasselbackspotatis. Detta var en fin powertrail som även ville bättra på cacharnas allmänbildning.

Jag var lite för kort i rocken för skyltcacherna. Då är det bra med en lång och ståtlig geocachingkompis som enkelt kunde plocka fram loggboken för signering. Jag lånade bilden från hennes logg och blogg.

På ett ställe hade det funnits ett gammalt boställe, Kurabo. Sådana platser är alltid intressanta. Här var det jag som var först ute. Jag tog mig uppför sluttningen och hittade burken enkelt. Det svåra blev att ta sig ner då sluttningen var lite hal, men en stödjande hand från min kompis löste problemet och jag kunde ta mig ner till vägen igen.

Dagen började med regn. Hemma hade det regnat en rejäl skur innan Anna-Lena kom. Längs resans väg var det mest duggregn, men ibland lite störe droppar också. Regnjackan behövdes vid några tillfällen.

Så småningom blev det lite ljusare och på halva trailen tittade solen fram lite bakom molnen. Det blev varmare och ljusare. Nu kunde regnjackan stuvas undan. Men det var fortfarande blött på marken, i buskarna och det droppade uppifrån träden när grenarna rörde på sig i vinden.

Det blommade lite längs vägkanten. Tistlarna började slå ut sina lila blommor, som fjärilarna är så förtjusta i. Det är många lila blommor just nu. Vi såg även rallarrosor.

Här låg vattendropparna kvar på kronbladen. Just nu kommer jag inte på vad blomman kallas men den var vacker där den stod vid vägkanten och lyste i mörkrött mot mig.

En humla besökte vägkantens väddplantor. Den hann nästan lyfta och försvinna inna kameran fångade den.

Här stoppade vi. Det blev ett lämpligt ställe att avbryta powertrailandet och svänga söderut på RV30. Resten av powertrailen får vi väl ta vid senare tillfällen, gärna i lite etapper. Det är lite tråkigt att köra en powertrail på 100 gömmor i ett svep, men man kan dela upp den och logga lite annat i samband med detta. Dessutom är det roligare att logga tillsammans med någon annan. Då kan man prata lite mellan burkarna och avhandla olika ämnen mellan himmel och jord. Det gjorde vi och det är också trevligt när man är ute med goda vänner.

Nu började vi bli hungriga och det var dags att hitta ett matställe. Vi valde att åka tillbaka till Nydala och äta på Café Nydala. De serverar inte bara fika utan också lite olika lunchrätter. .

Vi valde pasta med fläskfilé och rotfrukter. Det smakade jättegott och det var dessutom en fin miljö att koppla av en stund i. Vi fick vänta ens tund på maten men det gjorde inte så mycket när den var så god. Många hade hittat dit för att äta lunch.

Bakom caféet finns en lite äldre gömma som jag har loggat men det hader inte Anna-Lena så vi tog oss runt huset och letade upp den.

På gräsmattan stod midsommarstången kvar. Nu är vi inne i juli månad och halva året har passerat. Det har varit ett annorlunda halvår för mig. Resten av året lär också bli annorlunda. Förhoppningsvis kan jag vara tillbaka i det lite mer normala om ytterligare ett halvår, men man vet aldrig vad framtiden har med sig.

Från Nydala körde vi sen ner till Ohs. Jag valde at visa Anna-Lena vägen väster om Rusken. Det är förstås finare utsikt över sjön på östra sidan, men den västra sidanhar Bohulta stenmur. Den hade int Anna-Lena sett och jag trodde hon skulle uppskatta det besöket.

Det gjorde hon också. Hon var nog glad att inte gömman fanns i stenmuren, men hon fick klättra upp på muren och leta i ett av träden för att hitta den. Den hade jag loggat tidigare.

Stensötan växte på kanten av muren. De är vackra och dekorativa bland den torra mossan. Det finns en litenrastplats där man kan fika men vi hade ju nyss ätit mat och hade inget fika med oss. Så vi fortsatte ner till Ohs.

På andra sidan Ohs stannade vi intill ån för att kika på en finurlig cache. Det var en etta i terräng men betydligt hödre svårighetsgrad satt. Först letade vi runt lite och pillade på det mesta men sen fick jag syn på något annorlunda och där var logglistan. Så den hittade trots allt ganska enkelt. Kan nog vara svår om man inte känner till den här typen av gömmor.

Vi tog en lite promenad fram till bron över ån. Här har man utsikt ända mot bruket. Det är riktigt vackert här vid ån.

För många år sedan paddlade vi här förbi och övernattade en bit längre ner. Det var gott om mygg kommer jag ihåg. Det var också mycket stenar under vattenytan. Förmodligen var vattenståndet lägra då än det är nu.

På andra sidan flöt ån stilla fram nästan spegelblank. Det här är nog en bra plats för fiskare. Vi såg lite rester från fångster.

Mellan Gällaryd och Bor finns två lite knepigare gömmor. Katrin och jag besökte dem för ett tag sedan. Dena lyckades vi logga till sist efter kontakter med en livlina, men den andra gick vi bet på. Senare såg jag att den hade varit borta och att CO hade ersatt den med en ny. Nu passerade vi försbi och jag föreslog att vi skulle stanna och logga dem. Uffe 50 fanns vid en busskur. Anna-Lena fick kliva upp på bänken och fingra runt under taket. Till slut kände hon något och kunde plocka fram den kluriga loggboken. Det kändes bra att äntligen kunna logga denna. Vid nästa busskur stannade vi till så att Anna-Lena kunde logga även den. Jag berättade var hon skulle leta så det gick snabbt.

Den sista gömman för dagen var en av Spingo80s fobigömmor i Hjälshammar. Den här låg nästan uppe i Ulås vid RV27 och hette Arachibutyrofobi som betyder fobi mot jordnötter. Anna-Lena hittade dotterns utlagda gömma och vi kunde skriva i loggboken fför sista gången den här dagen. 

Vi tog sedan vägen förbi dotterns hus och pratade lite med henne. Tindra hälsade oss välkomna till Hjälshammar. Nu var vi nöjda med dagens runda och ställde kosan mot Rannäs. Det blev till sist 25 hittade gömmor. Det var längesen jag loggade så många på en dag, mend et var ju tack vare powertrailen som det blev så många. Anna-Lena släppte av mig hemma på gårdsplanen.

Pojkarna hade lagat lite mat, men jag var ganska mätt fortfarande. Lite smakade jag ändå på de kryddiga kebabspetten de hade grillat. När maken kom hem hade han en halv jordgubbstårta med sig. han hade fikat på jobbet och det blev lite över. Den var god som avslutning på dagen. Sen tog det en stund att logga alla fynden på nätet innan jag kröp till kojs och sov gott hela natten. Det är nyttigt att komma ut på sådana här trevliga rundor med en kompis. Tack, Anna-Lena, för att du tog med mig ut!

Äntligen på geotur med Katrin

Visserligen firade jag de positiva beskeden igår redan då med familjen, men visst kan man fira i flera dagar. Idag fortsatte firandet med en geotur med Katrin. Solen sken fast det blåste lite kallt. Jag har lngtat efter att få ut och leta efter gömmor i nästan två månader då jag varit tvungen att göra ett uppehåll. Nu kunde det bli av. Lite ont hade vi väl båda två men Katrin var piggast så hon fick köra. Hon kom ut på eftermiddagen och sen tog vi min bil på rundan.

Vi började med att åka till Källundasjön och leta efter en lämplig plats att lägga ut aprils månadsmyst i serien Årshjulet. Jag tänker fortsätta att lägga ut en myst varje månad så länge jag orkar. Men det är tur att man har trevliga och hjälpsamma cachingkompisar. Annars hade det blivit svårt. Vi passerade hjorthägnet innan Gamla Åminne gård. Där låg en flock hjortar och hade det skönt i solskenet.

Vid vägkanten blommade vitssipporna i drivor. Det är en härlig tid. VI brukar i familjen nästan varje år åka på picknick till Bestorpasjön som ligger inte långt härifrån om man svänger höger vid skylten. Men i år blir det nog inte någon utflykt hit. Det blir en för lång runda för och min värkande rygg.

GeoKian sköter sig bra. Katrin rattade den med bravur och jag kunde bara sitta bredvid och mysa. Det var så skönt och roligt att komma ut på en runda. Vi stannade vid en plats som verkade rätt lämplig för en finalburk. Jodå, det fanns ett riktigt bra gömställe, men burken vi hade med oss passade inte riktigt in här så vi sparade det stället till en annan gömma. I stället fortsatte vi längs den vackra vägen.

Solen glittrade på vågorna, men det blåste kallt från sjön. Gamla Åminne är en spännande plats med ruiner från 1800-talet masugn, stångjärnshammare och gjuteri. Vid sekelskiftet flyttades hela bruket till Åminne vid Vidöstern därför att där fanns en station vid järnvägen. Längre bort till höger finns Gamla Åminne Gård. Nu är verksamheten mer inriktad mot jakt.

Under hela resan kunde jag konstatera att det är sälgens tid nu. Sälgar av olika sorter blommade längs vägarna. Här var det videkissar på gång.

Hittade vi någon lämplig plats för aprilgömman? Jodå, vi spanade in ett ställe, men det var lite oländigt för mig att ta mig dit med kryckorna. Så Katrin tog med sig tre GPS:er och burken för att fixa det på egen hand. Under tiden kunde jag sitta i bilen och njuta av naturen och den härliga dagen.

Vitsipporna blommade för fullt i vägkanten och även lupinernas blad hade tittat upp. Blommorna efterträder varandra längs denna vackra landsväg.

På en del ställen lyste vägkanterna gula av tussilago. Deras små lysande solar piggar alltid upp. Här fanns det gott om dem.

Dagens geotur blev även en riktig safaritur. Vi såg flera arter av rovfåglar. En ormvråk flög och satte sig i ett dött träd en bit från vägen. Vi spanade ett tag på den. Sen såg vi en glada som flög över åkern in mot skogen. Senare på en annan plats såg vi en rovfågel som vi inte lyckades artbestämma på det långa avståndet, men kanske var det en fiskgjuse. En och annan trana spatserade på nån åker vi åkte förbi. Skogens alla småfåglar kvittrade öronbedövande. Vilken härlig tid det är!

Även andra djur var ute och luftade sig. En fälthare skuttade över vägen och trodde den gömde sig för oss bland buskarna, men vi såg den allt. Ett rådjur sprang också över vägen framför oss. Det var bara vildsvinen som höll sig lugna i sina legor.

Efter utplaceringen av gömman var det dags att logga en och annan gömma också. Vi åkte förbi Värnamo och fortsatte till Nydala. Vid klostret i Nydala har det kommit en ny gömma som vi spanat in. Den skulle loggas först på dagens tur.

Det fanns gott om information vid GZ men vi behövde inte söka bland den. Katrin spanade in den lilla burken redan från bilen, men så hade hon parkerat 2 m ifrån.

Med gemensamma ansträngningar kunde vi logga denna gömma. Jag fick användning för mina kryckor som geotools när jag plockade ned burken åt Katrin som fick signera loggen och återplacera burken.

Detta var dagens första logg och det efter ett nästan två månader långt uppehåll i geocachandet. Lite servicearbete vid datorn har jag ju kunnat utföra, men ingen cachingtur ut i naturen. Det var så kul att äntligen kunna komma ut och logga något.

I Nydala har jag varit många gånger. Hit åker vi med fyrorna varje år på medeltidsdagarna. Vi har tittat på krönikespelet Det rika Nova Vallis med familjen. Sen har vi stannat till här på våra turer bara för att det är så vackert här. Pilgrimsleden passerar och den har jag vandrat på flera gånger. Dock inte idag.

För ett tag sedan såg jag att det publicerats en kyrkcache i Hagshult av en okänd utläggare. Ska vi åka dit? frågade jag Katrin. Hon var inte sen att svänga av mot Hagshult och snart var vi framme vid den lilla vackra kyrkan som jag nog åkt förbi ett antal gånger tidigare.

Här fick Katrin sköta loggandet medan jag satt kvar i bilen. Jag listade i alla fall ut var burken fanns. Det var precis där jag sa att den skulle vara. På andra sidan vägen var några mugglare ute men de brydde sig inte om vad tanterna gjorde.

Sen åkte vi på lite krokiga vägar tillbaka mot Värnamo. Det blev en riktigt härlig tur på de mindre vägarna i trakterna. Så småningom anlände vi till marknadsstaden. Här hade det också kommit ett par nya gömmor med ny utläggare. Först stannade vi vid den som Katrin inte hade loggat än, men där var det mugglare ute så hon ville inte leta vidare utan sparade den till en sen hundrunda längre fram.

Den andra gömman hade hon loggat FTF på i måndags när hon kom med tåget från Linköping. Men hon var så snäll och stannade så att även jag kunde få logga Bruno Mathsson. Hon hämtade till och med burken när jag sett var den fanns. Det var en känd konstruktion men trevlig. Det blev till och med ett favvopoäng från mig för att gömman uppmärksammade en värnamokändis som gjorde fantastiskt vackra möbler. Man ska uppmuntra de nya utläggarna tycker jag.

Sen var vi båda ganska trötta men mest jag. Det blev raka vägen hem till Rannäs. Det utlovade kvällsregnet mötte oss på vägen. Vi hade sett de lokala regnskurarna framför oss redan när vi åkte från Hagshult, men i backen upp mot sjukhuset släppte det loss över oss. Det blev bara en kort skur och sen var det över. Hemma väntade maken och sonen och inte minst Takko. Katrin ville hem direkt och jag tackade henne för en underbar geotur. Det får vi snart göra om.

Sonen lagade mat till oss. Jag trodde det var röding han sa, men det var visst regnbågsforell och den var helt fantastiskt god tillsammans med potatismos och en örtsås. Han kan verkligen laga mat den grabben. Får han inte jobb som spelutvecklare kan han alltid bli kock. Men det är nog ingen större risk. Mätt och glad kunde jag ta helg efter att ha nätloggat de tre gömmorna och skickat in aprilmysten till granskning. Nu är det dags för nattning av tanten. Jag kommer nog att sova riktigt gott i natt. Förra natten spökade fullmånen och då var det svårare att somna.

Taggigheter

Café Tisteln...

 Ikväll satt pojkarna och jag i soffan och tittade på Mitt i naturen, ett av våra favoritprogram genom åren. Det handlade om Australiens djurvärld, som ju är lite speciell. Vi fick se det annorlunda näbbdjuret och myrpiggsvinet. När jag sen tittade igenom dagens fotoskörd och hittade tistlarna, påminde de mig om myrpiggsvinen. Jag tänker också att en del människor är som tistlar eller myrpiggsvin. De har en massa taggar utåt. Det lätt att vi bara ser det taggiga och inte kommer bakom skalet där det kan finnas en mjuk och varm människa som vi inte ser. Egentligen är tistlarna vackra. Vi kanske inte älskar dem, men det gör nog småkrypen som kryllade på dem. För dem var det Café Tisteln med den goda maten.

... bara för småkryp

 Jag hittade tistlarna vid vägkanten när jag åkte hem från en begravning i Nya Hjälmsryds kyrka. Det var min ingifta moster som begravdes. Begravningar är alltid både sorgliga och glada. Sorgliga därför att en människa som man kände mer eller mindre väl har gått ur tiden. Glada därför att en begravningsgudstjänst alltid innehåller ett litet mått av hopp och en tacksamhet över den tid vi fått ha varandra. Dessutom får man kanske träffa släktingar och vänner som man inte ser så ofta. Det är också trevligt. Men den ena efter den andra lämnar oss. Nu är det bara min mor kvar i den generationen av vår närmsta släkt. Men så är tidens gång. Döden är en del av livet.

Gamla Hjälmsryds kyrka

 Efter minnesstunden i församlingshemmet skildes vi åt igen och åkte åt olika håll. jag tog vägen över Vrigstad och åkte fram till Gamla Hjälmsryds kyrka. Solen sken just då. Annars hade vädret växlat under dagen. Det var ömsom sol och ömsom regn. Vi fick lite regn på oss på kyrkogården tidigare. Nu kunde jag se mig om utan att bli blöt. Förra sommaren var vi här på studiebesök med klassen. Då var vi inne i kyrkan. Idag nöjde jag mig med att titta utanpå. Den egentliga anledningen till att stanna var att logga cachen som numera finns där. Den ingår i en serie cacher vid Njudungs gamla medeltidskyrkor. Jag hittade den enkelt, men frågan är om den skulle vara placerad där. Loggad blev den i alla fall. Det gäller att passa på när man har vägarna förbi.

Nydala kyrka

 I Nydala stannade jag också till en stund. Det var där jag hittade tistlarna. Kyrkan har jag ju besökt många gånger. På våren brukar det vara medeltidsdagar för alla fjärdeklassare i kommunen vid klosterruinen. Det är en trevlig upplevelsedag för alla. Det fanns några bilar på parkeringen och jag såg några besökare vid ruinen trots att det just hade regnat rejält. Men när jag parkerade syntes i regnbåge över murarna.

Mot Café Nydala

 Jag promenerade vägen bort mot Nydala café. Jag har aldrig besökt det fast många pratat om det. Det har inte blivit av. Det var vackert med de gamla byggnaderna. Det var inte bara kyrkan som hade ett torn. Över vägen fanns ett litet torn som reste sig över byggnaderna på båda sidor om vägen. Torn påminner mig också om taggar. Torn restes också förr för att försvara sig precis som myrpiggsvinet reser sina taggar till sitt försvar.

Det stora huset

 Från klosterruinen skymtar man herrgården mellan träden. Nu kom jag fram till den. Caféet är beläget i en av flygelbyggnaderna intill det stora huset. Caféet var öppet, men jag såg inga gäster och ingen personal heller. Jag var inte hungrig alls eftersom vi fått både en god buffé med mycket mat och sedan kaffe och hemlagad ostkaka till efterrätt. Men jag gick fram för att leta efter cachen som är gömd vid caféet. Den var inte särskilt svår att hitta. Den skymtade bland stenarna med lite mossa framför. Jag gömde den lite noggrannare då jag tyckte den låg alldeles för öppet.

Caféträdgården

 När jag gick tillbaka till bilen, kikade jag in i örtagården. Jag gillar sådana ställen med alla gamla örter från munkarnas tid. De växer i en inhägnad bakom murarna. Det fick mig att tänka på att vi människor kan resa murar mellan oss och andra människor. Men bakom murarna kan det finnas både det vackra, det nyttiga och det som doftar av himlen.

Örtagården

På parkeringen vid kyrkan rullade det just in en buss. Chauffören backade in den på parkeringen bakom alla bilar som stod bl a min egen. Den stod så nära att jag knappt kunde backa ut. Dessutom vällde resenärerna ut ur bussen med en präst i spetsen. Det var knappt de ville flytta på sig så att jag kunde köra ut. Det hade nog funnits bättre ställen att parkera bussen på, men då hade de fått gå några meter till.

Humlegården

Sedan fortsatte jag hemåt. I stan inhandlade jag en tårta. Vi har en del att fira, tänkte jag. Varför inte köpa en tårta? Maken har ju fyllt år och snart är det en av sönernas tur. Dessutom kan vi fira att han blivit klar med sin uppsats. Det är bara lite kvar att finputsa. Så det blev tårtkalas här hemma ikväll. Sönerna hade lagat mat och maken hade precis kommit hem från jobbet. Imorgon packar vi bilen och drar till huvudstaden. Det ska bli kul att gå på bröllop.