Vinterväder och vårpyssel

Det växlar snabbt i livet och så även i vädret. Plötsligt var vintern tillbaka med full kraft. Det blåste och snöade rejält. Igår morse var hela Rannäs täckt av minst en decimeter snö. Ingen ville ut på någon längre promenad. Vi höll oss inomhus hela förmiddagen medan det fortsatte att falla stora vita flingor.

Vid lunchtid gav vi oss i alla fall ut för att få lite luft och för att röra på benen. Huvan åkte upp när vi pulsade fram genom drivorna. Det hade blåst ihop drivor här och där så stackars Takko nästan drunknade. Sen var det skönt att komma in i värmen igen.

Läkaren ville att jag skulle lämna blodprov under måndagen så jag var tvungen att ge mig ut på vägarna. På vårdcentralen i Forsheda kunde de inte få iväg proverna till labbet förrän nästa dag så jag fick fortsätta in till stan.

På hematologen fick jag vänta en stund medan proverna analyserades. Det visade sig att mina värden hade förbättrats sen i fredags. Det betydde att jag kunde fortsätta med medicineringen som vanligt även den här veckan. Även mattheten och yrseln har avtagit. Nu kan jag göra lite mer utan att bli totalt slut.

Efter proverna åkte jag hem i snövädret. Granarna längs vägen var snötyngda. Det yrde flingor i luften. Vägen var spårig men jag kom hem utan problem. Det har verkligen blivit vinter igen.

Sen blev det inte så mycket mer gjort den dagen. Jag vilade mest på soffan. I tujorna utanför fönstret hade katterna roligt. Det kanske var dagens träningspass för dem.

Det har fortsatt att snöa även idag, men på förmiddagen tittade solen fram. Då gav hunden och jag oss ut på en liten runda. Den blev inte så jättelång för det var lite jobbigt att pulsa i snön.

På de öppna fälten driver snön ihop i drivor när det blåser. Det blåste inte lika mycket idag, men tillräckligt för att det skulle bli kallt om öronen. Samtidigt var det skönt att komma ut i solen även om den var svag.

Hemma hade rådjuren tagit sig nära trädgården. De stannade upp och tittade på oss när vi dök upp bakom knuten. De fortsatte över ängarna medan vi kunde ta oss in i stugvärmen och fixa lite mat till oss.

På eftermiddagen blev det äntligen av att jag planterade lite sticklingar av mina pelargoner och några Saint Paulia. Jag hoppas de tar sig. Så mycket odlingar ägnar jag mig inte åt numera. Man kan ju köpa en del färdiga plantor om man blir sugen längre fram.

Katten ville visst också vara med och pyssla med växterna. Det gick inte lika bra för honom. Det blev till att plantera om i en ny kruka. Katten skickades ut genom dörren.

Här har vi den skyldige. Gandalf Grå heter han. Han ville inte vara ute i kylan så länge. Efter en stund krafsade han på dörren och ville in igen.

Förhoppningsvis stannar inte snön alltför länge. Nu vill vi ju ha lite mera vårsol och värme, men det lär väl dröja innan den riktiga våren kommer. Innan dess kanske vi fått uppleva vårvärmen i Rom. Det finns mycket att se och uppleva där. Vi kommer inte att varken orka eller hinna allt. Jag kollar in vad som kan vara mest intressant för oss och ser fram emot att borda planet om drygt en vecka.

Plus, minus och lite service

Efter några kalla dagar har vi åter hamnat på plussidan. Annars var det oftast riktigt skönt att vara ute och gå i kylan. Det kändes inte så kallt för det blåste inte. Det är nästan jobbigare nu, när luften är fylld av små små regndroppar som fastnar på glasögonen. Jag hade hoppats på några minusgrader så att sjöarna fryser till. 

På minussidan just nu finns den förhatliga förkylningen som håller i sig. Jobbigast är det på kvällen när man ska sova. Då verkar slemproduktionen ta fart. Jag hostar och fräser. Magmusklerna har fått jobba sig starka.

Nu när pojkarna har gett sig av, måste jag själv ta ut Takko på promenad. Ibland blir det en lite längre sträcka, ibland blir det bara en kort tur. Båda behöver vi frisk luft och motion.

I lördags var vi i stan och maken köpte sig en ny telefon. Han blev väl inspirerad av min nya apparat. När vi kom hem visade det sig att SIM-kortet var för stort så det gick inte bara flytta över som säljaren sa till oss. Jag lovade att fixa det åt maken idag.

Däremellan var det en söndag. Jag hade tänkt åka till gudstjänsten, men på morgonen var jag väldigt risig i luftvägarna. Det fick bli en lat söndag här hemma i stället. Vi lagade till en het gulaschsoppa som värmde gott och mättade bra.

Idag gav jag mig så av in till stan. På vägen stannade jag för att underhålla en av mina gömmor. Mössen hade tuggat ordentligt på korken. Jag bytte ut hela burken och hoppas den får vara i fred nu. Jag såg en liten mus som kilade iväg på marken vid gömman.

Inne i stan fixade jag till ett nytt förstasteg till en fotomyst innan jag besökte telefonbutiken och fick ett nytt SIM-kort till makens telefon. Sen satsade jag på en gofika på Espresso House. Det kan vara skönt att sätta sig ner en stund i lugn och ro innan man fortsätter.

På hemvägen stannade jag på en plats som jag spanat in när vi åkt förbi ute på RV27. Jag tog en trevlig promenad bland enebackar och fornlämningar. Det finns så många spännande platser inte alls långt hemifrån. Jag kan inte berätta så mycket mer här eftersom jag också tappade en burk en bit ifrån platsen där bilderna är tagna. Det kommer snart en ny gömma. Jag väntar bara på att reviewerna ska godkänna den.

Det kanske kan bli fler gömmor i området längre fram. Förra året lade jag ut en mystgömma varje månad, en i år har jag inget sådant mål. Jag har inte bestämt mig för om jag ska satsa på en gömma i månaden eller inte. Januari månad är i alla fall fixad och det blev en vanlig tradd.

Innan jag åkte till affären och handlade, tittade jag till mitt TB-hotell i Forsheda. Det var längesen  hotellet hade några gäster. Efter mellandagseventet fanns det en hel hop med resekryp som ville åka vidare ut på nya äventyr i världen. Jag checkade in dem i hotellet och hoppas att någon kommer förbi och tar med dem på resande fot igen.

Den här lilla kaninens tjeckiska ägare hörde av sig till mig när jag loggat at jag tagit den från eventet. Hon var glad att den rörde på sig igen. Ibland blir en del resekryp liggande länge hemma hos den geocachare som tagit med sig dem. Det gillar inte ägarna. Därför var det dags att skicka dem vidare nu.

TB-hotellet var i fint skick. Skogshuggarna hade ju sparat halva trädet det satt på när de avverkade i området. Det får man vara tacksam för. Här hemma har vi fortfarande inget ADSL. Jag får köra på det mobila bredbandet och det är lite slött. Jag hoppas verkligen att de inte stänger ner kopparnätet här innan de fixat bättre uppkoppling än bara ett mobilnät med tvivelaktig täckning. Det är många på landet som drabbats av aktörernas bristande samordning och dåliga kundservice. Än är vi inte där, men det närmar sig nog.

Imorgon åker jag än en gång in till stan. Då ska jag träffa läkaren igen och få veta hur vi ska gå vidare i behandlingen.

Julklappar, julbad och julsånger

Dan före dopparedan är den dag då vi brukar klä granen. Sonen och jag fixade det jobbet ikväll, men innan dess hade dagen innehållit en hel del andra aktiviteter. Årets gran ser lite sned och vind ut på bilden, men det kanske beror mer på påklädarna än på granen som är samma som förra året. Däremot har den fått nya fina röda kulor och en speciell för maken. Man kan ju variera sig lite. 

Annars var första aktiviteten för mig att åka in till sjukhuset och ta en spruta igen. Hela familjen följde med in. Det gick rätt snabbt och sen tog vi en fika i cafeterian innan vi åkte vidare. Mer om det senare.

Först lite om gårdagen. De två senaste dagarna har ägnats åt julstädning och julmat. Köket är inte riktigt klart än, men det är egentligen makens självvalda ansvarsområde så han får fixa det sista i egen takt bara det är klart tills imorgon. Igår hackade sonen och jag ihop årets sillsallad. Det brukar vi göra tillsammans. Det är lite mysigt att sitta vid köksbordet och hacka potatis, rödbetor, gurka, lök, äpplen och sill. Det blir ju så gott när smakerna har fått blanda sig.

Under tiden stod skinkan i ugnen och doftade gott. Efter den satte vi in Janzons frestelse, en annan favorit på julbordet. Det blev mycket spad av skinkan och det får utgöra basen till doppespadet. Lite senare griljerade vi skinkan. Därmed var det mesta klart inför julbordet. Äggen till ägghalvorna kokade jag ikväll. Den andre sonen tillverkade fudge med hallon och lakritssmak till vårt godisbord.

Varje år brukar vi ta det traditionella julabadet. Oftast åker vi till Jönköping och Rosenlundsbadet. Då kan vi passa på att handla de sista julklapparna också. Så gjorde vi även idag efter sjukhusbesöket. Först besökte vi A6. Det blir inte så många julklappar numera. Oftast blir det kläder till pojkarna och då är det bra om de får prova. Två par jeans till äldste sonen hamnade i en kasse. Den yngste ville ha hörlurar. Det var lite svårare. Vi kollade på Elgiganten eftersom jag hade ett ärende dit också, men där fanns inget som passade. Det ordnade sig dock lite senare. Mitt eget ärende var att kolla på en ny kamera. Min lilla kompaktkamera börjar ge sig och jag hade kollat in en annan på nätet. Det finns ett mellanting mellan kompaktkameror och systemkameror. Det blev en sådan av märket Sony till mig själv i julklapp.

Efter alla julklappsinköp var vi hungriga. Det blev en grillad kyckling på New Corner vägg i vägg med Elgiganten. Det var mycket mat och gott.

När vi var mätta körde vi maken och äldste sonen till badet. Yngste sonen och jag fortsatte till Sannabadet nere vid Vättersnäs. Vi tänkte inte bada vinterbad utan ta en liten geocachingrunda. Det är inte lämpligt för mig att bada i badhus med en massa andra människor. Infektionsrisken är för stor. Det får bli en juladusch här hemma i stället.

Vid Sannabadet fick vi leta en bra stund. Jag hade en bra nolla i min GPS, men den var nog några meter off. Trots att jag anade hur burken var gömd ville den inte visa sig. Sen började jag tänka på var jag skulle ha gömt den och då fick jag syn på gömstället lite på håll. Därefter var det inte så svårt att logga. Vintersolens sken tog sig igenom molnbarriären. Det var ganska skönt väder. Utsikten mot Huskvarnahållet var fantastisk.

Detta blev dagens första och enda fynd. Vi fortsatte promenaden till en annan gömma, men den hittade vi inte. Jag kunde inte ens leta eftersom det var ganska brant och oländig terräng. Sonen letade längre och lyfte på alla stenar han såg. Till slut gav vi upp och gick tillbaka. Sen tog vi bilen till ytterligare en gömma som vi gick bet på. Det börjar bli tråkigt att cacha i stan, tycker jag. Inte för att jag någonsin har gillat det, men förr var det lite roligare att cacha i Jönköping. Jag vet inte om det är jag eller Jönköping som tappat gnistan.

Vi gav upp geocachandet för dagen och körde tillbaka till Rosenlund. Sonen fick syn på NetOnNets lagerbutik. Vi svängde in där för att se om de hade hörlurar och det hade de. Så då ordnade det sig med julklappen till sonen.

Vi satte oss sedan i cafeterian på Rosenlundsbadet för att vänta ut julabadarna och ta en dricka. Efter en stund kom de rena och fräscha grabbarna och då kunde vi åka hem till hunden.

På kvällen åkte maken och jag till Forsheda för att sjunga in julen vid samhällsgranen tillsammans med andra forshedabor. Det har blivit en tradition att vi i Missionskyrkan ordnar en liten samling den tjugotredje. Ingela läste julevangeliet och sa några ord mellan de traditionella julsångerna som vi sjöng tillsammans.

En grupp sjöng den vackra sången I denna natt blir världen ny. Samlingen är inte så lång och i år var det inte så kallt som det kan vara. Men det var mörkt och pannlampan var bra att ha om man ville se texten till sångerna. Det var ganska mycket folk som samlats för att sjunga in julen.

Efter sångstunden åkte  i hem till pojkarna. Det finns ju alltid lite småsaker att pyssla med så här i sista minuten. Det fanns paket att slå in till exempel. Vi tittade också på julspecialen av På Spåret. Vi klarade oss riktigt bra den här gången också. Vi slog båda lagen med råge och fick ihop 67 poäng. Det blev en bra avslutning på dan före dopparedan.

Sköna promenader och lite pyssel

Solen sken, när vi gav oss ut på en härlig morgonpromenad. Fast det var riktigt kyligt i luften så hunden ville inte gå så långt. Det passade mig bra för jag hade lite andra planer för dagen.

På förmiddagen tog jag bilen in till Forsheda för att besöka skolan. Jag hade lite papper att lämna. Dessutom är det ju trevligt att träffa kollegorna. Det hade visst varit luciafirande på morgonen. Hade jag vetat det kunde jag åkt lite tidigare, men jag trodde det var igår.

Innan jag åkte hem handlade jag lite i affären, men jag glömde en del på listan. Så senare på eftermiddagen fick jag åka tillbaka och handla lite mer. Så kan det vara ibland. Men innan det hann jag äta lunch och ta en långpromenad med hunden. Dagens lunch bestod av gulaschsoppa.

Efter lunchen gav vi oss ut på en längre promenad. Vi gick hela hundrundan igen.Solen sken fortfarande på gran och tall. På marken var det på vissa ställen frost. På andra ställen hade solens strålar smält det frusna. En del granar hade vattendroppar längst ut på alla kvistar. Vattendropparna hade frusit till is och glittrade i solskenet.

På slutet av rundan var vi nog trötta både hunden och jag. Men vi tog oss runt. Hunden fick gå in och vila. Jag ägnade mig åt att hänga ut talgbollar till fåglarna innan jag åkte igen.

Vid andra inköpsresan stannade jag och fotade den döda tallen. I början av året fotade jag en serie bilder på tallen, men sen blev det inte fler bilder. Det kom ju annat emellan. Gårdagens besked var inte roligt, men jag kan ju inte göra något åt det. Det är bara att acceptera att jag har haft otur och fortsätta kampen. Jag får kriga på som idrottarna brukar säga.

Efter promenader och handlarrundor var jag lite trött. Jag satte mig och tittade i lite tidningar. I en av pysseltidningarna hittade jag en bild på en lådgran. Det såg häftig ut. Jag kom på att jag nog hade allt jag behövde för att göra en egen. Den understa lådan är en sockerlåda som stått i ett hörn med en blomma på. Nästa låda är en gammal Persillåda som stått ute på verandan med krukor och trädgårdsprylar i. Ovanpå den står ett sädesmått. Den översta lådan hittade jag för många år sedan uppe på vinden i mitt föräldrahem. Den innehöll rakgrejer. Det kanske hade tillhört min farfar och var hopsnickrad av bräder från en margarinlåda.

När jag hittat alla lådorna, var det bara att stapla dem på varandra. Överst satte jag en stjärna som jag vikt av en gammal tumstock. Det var en annan idé jag hittade i pysseltidningarna. Nu ska jag bara dekorera lådgranen. Den blir nog fin då. Men jag plockar nog fram den vanliga granen ändå i nästa vecka.

Våra kökshanddukar börjar bli lite slitna. Igår hittade jag ett par fina med katter på. Dem kunde jag inte motstå så de fick följa med hem. jag ska inte hänga fram förrän köket är julafint. min favoritkatt är den som vänder sig om och tittar på oss.

Första julklappen är inslagen. Vi brukar inte köpa så många julklappar. Det blir en till varje familjemedlem och en till mamma, en till julklappsleken med personalen och kanske nån mer. För mig handlar julen om mer än presenter. Julklapparna ska väl påminna oss om den största gåvan som jorden fått ta emot, Guds son som kom som ett litet barn. Men det är nog inte så många som tänker på det. Den här lilla filmen med en av mina favoriter berättar om "The true meaning of Christmas".

Blåbär, burkar och pizza med pojkarna

Nu är blåbären mogna i Rannässkogarna. Det blir ett bra blåbärsår dessutom. Det var varmt när blåbären blommade och frostnätterna uteblev. Helt perfekt för en god skörd.

På eftermiddagen idag tog jag med mig hunden och åkte upp till skogen för att se med egna ögon. Det fanns flera bilar parkerade och en och annan bärplockare bland tuvorna. Blåbären var mogna och ganska stora och många. Takko var inte så intresserad av bären. Han ville mest nosa på allt annat. Men jag började fylla en liten yoghurthink.

Det tog en liten stund eftersom jag inte använder repa. Jag föredrar att plocka med händerna även om fingarna antar en blålila ton. Lite jobbigt var det för ryggen och höfterna. Jag får ta det försiktigt när jag förflyttar mig så jag inte snubblar. Det kan göra djuriskt ont när jag tappar balansen och det hugger till i höften. Då kommer tårarna ibland oanmälda. Frågan är om höftproblemen beror på sjukdomen, behandlingen eller har med åldern att göra. Mina höfter kanske är utslitna. Jag får nog ställa frågan till någon som kan tänkas ha ett svar.

Igår var vi inne på sjukhuset, men då träffade jag bara sköterskan som gav mig min medicin för skelettet i droppform. Sen kunde vi gå därifrån. Nu har jag avslutat den sjätte kuren med cellgifter. Nästa hålltid är om en vecka. Nästa fredag ska jag läggas in i Jönköping. Så nu har jag ledigt en vecka. Lite semester.

Jag har frågat pojkarna vad de vill hitta på, när vi är lediga och har lust att ge oss ut på något äventyr. Pizza på Chaplin var ett av förslagen från sönerna. När vi ändå var inne i stan och det närmade sig lunchtid så passade vi på att besöka det stället.

Vi beställde alla olika sorters pizza. Yngste sonen valde den prisbelönta Santa Lucia. Den har jag aldrig smakat, men den såg riktigt god ut. Pizzorna är lite lagom stora, men jag orkar inte äta upp allt ändå. Jag förstår inte vitsen med dessa jättepizzor som serveras på en del restauranger. Man får ju bara slänga en massa mat och det gillar jag inte. Det viktigaste är trots allt smaken och min Hawaiipizza smakade alldeles utmärkt. Pizzasalladen var också riktigt god. Det är inte alltd jag gillar den. Mätta och belåtna åkte vi sedan vidare till mataffären för påfyllning av förråden.

På hemvägen åkte vi en liten omväg över Gamla Åminne. Det är ju dags att försöka få till en ny månadsmyst i min serie Årshjulet. När vi ändå var på plats tänkte jag passa på att lägga ut för flera månader. Jag vet ju inte riktigt när jag kan ge mig ut nästa gång. Det är lika bra att placera ut gömmor för juli, augusti och september. Pojkarna var med för att hjälpa till med gömmandet.

Vårens och försommarens gömmor har fört oss till bokskogarna öster om Källundasjön. Nu hamnade vi i en helt annan skog, en lärkskog. Jag gillar lärkträden med sina mjuka barr och häftiga upprättstående kottar. Det fanns skogsvägar i området men de flesta hade bommar tvärs över vägen. Vi parkerade bilen och traskade runt lite på olika ställen som verkade lovande.

På ett annat ställe som vi undersökte passerade vi utanför vilthägnet. Vi såg dovhjortarna i hägnet söder om sjön när vi åkte där förbi. Här var slyskogen tät och inga hjortar syntes till. Däremot upptäckte vi ett stort getingbo på stegen över stängslet. Vilken tur att vi inte skulle passera däröver.

Ett annat intressant naturfenomen fann vi på en mossig stubbe. Det såg mest ut som en orangegul skålsvamp. De är riktigt häftiga varelser och lyste som solar mot oss.

Pojkarna fick ge sig in bland den tätare vegetationen och leta efter bra gömställen. De börjar nog få lite känsla för det där nu. Dessutom gömmor de burkarna väl så det gäller nog att leta ordentligt om man ska hitta gömmorna.

Solen sken och himlen började anta en klarblå färg. Det var varmt i luften dessutom så det hade inte varit helt fel med lite vätska, men det fick vänta tills vi kom hem.

Vi gick nog en dryg kilometer i alla fall. Pojkarna gick kanske lite mer än vad jag gjorde. Det var inte alla ställen som passade att gömma burkar på. Här fanns det ett gömsle bakom de täta granarna och ett tak utan väggar, och vi undrade vad de använde det till. De kanske utfodrade djur eller samlades här vid jaktturer. Gamla Åminne ordnar ju jakt för grupper. Det luktade inte så trevligt på platsen för de hade spridit ut något illaluktande så vi stannade inte så länge utan återvände till bilen och körde vidare.

På körvägen såg jag det första höstlövet. Det var väl ändå alldeles för tidigt. Visserligen brukar asparna fälla sina löv tidigt och gärna ändra färg till gult eller orange, men det här nåste väl vara rekord.

Alla tre burkarna fann en plats att vila på tills någon geocachare löst mysteriet och besöker dem för loggning. På kvällen satte jag mig vid datorn och slutförde cachebeskrivningen till julimysten. Jag hade redan förberett alla tre gömmorna, men nu när jag hade de rätta koordinaterna kunde jag slutföra arbetet och skicka in den första gömman. Vid halvtolv klickade på "submit" och gick och lade mig. När jag vaknade på morgonen, såg jag att en reviewer hade godkänt den vid halvsjutiden på morgonen så det var bara att vänta på de första loggarna. Men riktigt så enkelt var det inte.

Julisemester har jag kallat den här månadens gömma. När man har semester, har man oftast lite mer tid att pyssla med gåtor och klurigheter. Det kan nog behövas lite tid för att lösa de här knepigheterna. Jag har valt ut flera av mina favoriter som Sudoku, Kakuro och KryssRing, men jag har inte valt de enklaste varianterna. Därför har jag satt en högre svårighetsgrad på gömman. Det kan vara kul som omväxling. Maj månads gömma var en riktigt enkel historia och man får ju variera sig lite. Hittills är det bara en som fått grönt i geocheckern och än har ingen loggat gömman. Vi får se vad som händer. Säkert är att det kluras i stugorna lite här och där.