Trädgårdsmys och söndagsmiddag

I trädgården växer det så det knakar. Maken tror att det beror på nässelvattnet som han gödslat med. I lördags gick jag en runda i trädgården. Potäterna som vi slängde ner i en pallkrage har vuxit rejält sen sist.

Vi kan nog börja skörda kål snart. Persiljan och purjolöken frodas också.

Dillen och morötterna såg fina ut. Det var verkligen dags att gallra bland morötterna. Maken och jag hjälptes åt så det gick rätt snabbt.

Det blev en del mini-mini-morötter. De tog vi om hand till dagens lunch. Blasten fick också göra nytta som gröngödsel eller täckmaterial.

Sen provade jag den nya hängmattan som maken inhandlat. Det var inte så svårt att komma i och ur som jag trodde. Den var riktigt bekväm.

Där låg jag en bra stund och njöt i skuggan av lönnen och asken som bidrog med upphängningsmöjligheten. Det är inte så varmt i luften så en filt är inte fel att ha med sig i hängmattan.

Till lunch blev det potatis- och purjolökssoppa med lite morötter från egna landet. Det var gott och lagom mycket för min mage.

Det finns fler godsaker i trädgården. De svarta vinbären börjar mogna. De blir goda till saft och marmelad. Sonen har plockat ganska mycket skogshallon runt gården. De smakar så mycket mer än trädgårdsvarianten.

Det blir gott om mosäpplen i år igen. Det är ett gammalt träd och det enda som alltid ger frukt. Förhoppningsvis blir det lite frukt på de andra träden.

Maken var iväg och köpte en ny leksak, en slåtterbalk. Robotklipparen håller rent i trädgården men på andra sidan växer det vilt. Det är där han ska använda den.

Även blommorna visar sina finaste sidor. Margeriterna har tagit sig efter ansningen och blommar en andra gång.

 
Rosenglimmen lyser i gräset intill stenen. En del blommor lyser verkligen medan andra blommar lite mer diskret.

Malvorna från Ven är nu översållade av utslagna blommor. Det är en härlig syn. Fast de har en tendens att lägga sig ner så man får binda upp dem.

Sen blev det middag på kvällen. Sonen bjöd på kassler med potatisgratäng, en favorit. Sen var vi både mätta och nöjda. Lördagen var en bra dag.

På söndagen åkte maken iväg med min bror och ett gäng andra motorcyklister till Swedish TT på Anderstorp Raceway. Han tog med sig min kamera så det blev några bilder därifrån.

Det går undan när de här startar och det låter också. Brorsan lade ut en filmsnutt på FB och det framkallade vissa minnen. På åttiotalet var vi där och jobbade i presscentret vid tävlingarna. Jag har serverat många mackor till motorjournalister från hela världen. Tacksammast var de japanska. De ville aldrig sluta buga. Vi turades om så vi hann se en del av tävlingarna också.

Här var gänget maken åkte tillsammans med. De verkade ha haft kul i alla fall. Brorsan sitter i mitten med svarta solglasögon. Det var nog hans idé med gesten.

Jag lånar en bild från min bror. Maken såg ut att ha hittat något att äta. Det var nog inte lika gott som det vi andra åt, men en hamburgare kan duga ibland.

Vi andra tog en tur till Bredaryd. Sonen ville till Smålänningen och då föreslog jag att vi kunde äta på Bambu eller köpa med hem därifrån. När vi svängde in på Bambus parkering, fick vi syn på tre bekanta figurer på väg in. Det var min syster och svåger och deras son, pojkarnas kusin.

Det var rätt märkligt att vi skulle komma dit samtidigt. Vi bestämde oss förstås att äta där tillsammans med de andra. Vi hoppade över buffén och valde lite andra goda rätter. Jag klarar inte att blanda en massa olika maträtter i min mage. Det blev kycklingspett med jordnötssås för min del.

Vi fick en trevlig stund tillsammans och god mat i magen. Sen skildes vi åt och åkte åt olika håll. Vi ses igen på lördag. Vi åkte hem och tog det lugnt. Idag har det verkligen varit varmt. Det kanske är de tyska åskvädren som närmar sig med åskavärme.

Maken kom hem framåt kvällen och då blev katten glad. Båda vilade skönt i soffan en stund. Imorgon börjar en ny semestervecka.

Farväl, Takko!

Idag har Takko lämnat oss. Han somnade in lugnt och stilla hos veterinären i Forsheda. Saknaden är stor efter min lille vän och mitt sällskap här på dagarna. Men åldern tar ut sin rätt och en dag måste de lämna oss.

Nu behöver han inte vara orolig och ängslig längre därför att han inte kan se och höra och på så sätt ha koll på sin omgivning. Nu vilar han här hemma på gården under ekarnas skugga.

Jag kommer att sakna våra promenader, men jag får väl försöka gå hundrundan på egen hand. Katterna brukar ju följa med en bit på vägen i alla fall. 

I söndags fyllde Takko 12 år. Vi firade inte så storslaget men lite godsaker som han gillade fick han smaka på. 

Vi andra som är kvar får gå vidare med livet så länge som vår tid här på jorden varar. Vi minns Takko med värme och tacksamhet.

Speedade dagar och sömnlösa nätter

Ungdjuren i hagen verkar ta det riktigt lugnt. De står där och idisslar medan de glor på oss, när vi går förbi på vägen.

Takko kan också konsten att ta det lugnt. Efter våra promenader brukar han koppla av och sova en runda antingen på filten på verandan eller i soffan. Själv har jag varit lite mer speedad den här helgen. Det kanske beror på medicinerna jag stoppat i mig. I fredags började jag ju med tabletter med cellgifter. Samtidigt måste jag ta kortisontabletter och de sätter verkligen igång mig. Jag blir speedad på dagarna och sömnlös på nätterna. Men igår var sista dagen med tabletter så förhoppningsvis ska det bli lite lugnare resten av veckan. Jag mår i alla fall riktigt bra för tillfället. Blodpåfyllningen i fredags gjorde nog susen för orken.

I söndags kväll gav vi oss ut på en hundpromenad, Takko och jag. Vi gick längre och längre längs hundrundan. Jag kände mig stark och hunden följde snällt med. Till slut hade vi gått hela rundan. Det var ett bra tag sedan.

Ginsten blommade uppe vid Moenvägkrysset. Det blir bara fler och fler buskar för varje år. De lyser verkligen upp skogen där på tallmon.

Solen sken och kastade långa skuggor längs grusvägen. Det är så vackert när solen belyser de raka stammarna och blåbärsriset på marken.

I backen upp mot byn brukar det kunna ta emot lite på hemvägen, men den här gången var det helt okej. Jag var fortfarande inte trött och vi stretade på med god fart.

Plötsligt hajade jag till. Jag kastade en blick ut i hagen bredvid vägen och fick syn på ett gäng vita spiror som stack upp ur gräset. Det var nattvioler. Inte visste jag att vi hade orkidéer i Rannäs. Jag har aldrig sett dem där. Hur kan jag ha missat dem?

När vi fortsatte hemåt, mötte vi maken som kom emot oss på cykel. Han tyckte vi hade varit borta länge så han hade väl blivit lite orolig. Nu tog han med sig Takko och cyklade hem medan jag travade på med mina stavar efter dem. Det var en skön promenad så där på kvällskvisten.

Fotona jag tog på söndagskvällen blev lite suddiga så på måndagen tog jag med hunden på en promenad tillbaka till hagen. Solen sken på de vackra spirorna, men de doftar inte lika mycket på dagen som på kvällen.

Vid vägkanten hittade jag mogna smultron. Det är sommarlovssmaker i munnen. De var inte så många men smaken fanns där.

Idag var det dags att åka in till apoteket och hämta sprutorna som jag ska ta för att stimulera produktionen av röda blodkroppar. De fanns inte i lager så jag fick beställa dem. Jag tog med mig dem upp till Dagsjukvården så att de kunde hjälpa mig att ta den första sprutan. Sen får jag ta dem själv. En gång i veckan i tolv veckor ska jag ge mig själv en injektion. Det ska nog funka bra. Hoppas de gör nytta också.

Sen var jag hungrig. Jag behövde mat och Syltan på Vandalorum serverade pannbiff med lök den här dagen. Det lät gott. Först åkte jag förbi en av mina gömmor och ersatte en burk som försvunnit. Men sen svängde jag av mot Vandalorum. Det var gott med pannbiff och jag kunde äta upp det mesta.

När jag ändå var där kunde jag ju kolla in de nya utställningarna. Det var väl vernissage i helgen tror jag. Dessutom går jag in gratis eftersom jag tillhör Vandalorums Vänner.

Den här stolen kände jag förstås igen. Det fanns många objekt från Eero Aarnios produktion som jag kommer ihåg från förr. Många av dem var häftiga när de kom. Kul att se dem igen.

Den färggladaste utställningen var Fredrik Lindqvists. Bilderna var målade på tygbitar som sytts ihop. De var häftiga med många detaljer.

På väggarna klättrade stora ekoxar av tyg. De var nästan lite läskiga i den storleken. Tur att de inte är så stora i verkligheten även om de är våra största skalbaggar.

Bakom en skärmvägg hittade jag jättelika bilder av gamla människor. Ansiktena var så skarpa i skärpan att man såg minsta hårstrå eller por i huden. Men ansiktena var intressanta. Här var det människor med erfarenhet av livet.

Några andra ställen besöktes också. Jag mötte min syster på Blomsterlandet och pratade en stund med henne medan vi valde blommor. Efter shoppingen var det sen hög tid att åka hemåt.

När jag kom hem, fixade jag till en enkel dessert. Det blev jordgubbar spetsade med lite socker och pressad apelsin. Det är så gott med färska bär. Jag satt ute på verandan och mumsade på bären.

Rosorna börjar visa sina färger. Några har slagit ut, andra är på gång lite senare. Det är roligt när inte alla blommar samtidigt. Då har vi något vackert att titta på under lite längre tid.

jag planterade växterna jag inhandlat i en kruka som sett lite kal och tom ut. Nu ser det bättre ut. Fuchsiorna, dahliorna och begonian kommer fast de fick komma ut alldeles för sent. Kryddorna frodas i burkarna på trappan. Jag kan känna mig ganska nöjd med årets odlingar.

Efter regnet

Äntligen kom det ett rejält regn. Det behövdes verkligen. Naturen tackade och absorberade vattnet. Mina dahlior och begonian, som jag inte visste om de överlevt vintern i potatiskällaren, skickade upp de första bladen över jordytan i krukorna. Det växer både i krukor, blomland och köksträdgård. Aklejorna gläder oss nu med sina olika färger. Här kommer en kavalkad med bilder på dessa.

I lördags var vi bjudna till min kompis Lena och hennes man Lars i Anderstorp. Vi har känt varandra sen gymnasiet. Ibland har vi träffats lite oftare, ibland blir det mera sällan, men det är lika trevligt att träffas. Vi satt en bra stund och pratade ute i deras uterum. Dessutom blev vi bjudna på bullar och en jättegod citronmarängpaj. Framåt kvällen åkte vi hem igen. Jag blir fortfarande ganska trött när jag hittar på något.

I söndags förmiddag, på pingstdagen, åkte vi till sommarhemmet för att fira gudstjänst. Det var vår värdgrupp som ansvarade den här helgen, men vi behövde inte fixa fika. Var och en fick själv ta med kaffekorg. Vid gudstjänsten var det även invigning av nya scoutledare och en ny kaplan. Det är roligt att det finns ungdomar som vill bli ledare. Ibland kan jag sakna den tiden, men jag skulle inte orka med det nu. Efter gudstjänsten packade vi upp vårt fika och njöt av det ute på verandan.

På eftermiddagen tänkte jag gå en runda med hunden, men när vi kom till grinden så var den stängd. Det betyder att grannen släppt sina ungdjur att beta i hagen. Då får vi gå en annan runda.

Vi gick åt andra hållet mellan de nyslagna åkrarna. Vi passerade den gamla brunnen och de gamla vinbärsbuskarna. De ger fortfarande en del bär.

Det är inte så ofta jag ser gården från det här hållet. Oftast går vi ju åt andra hållet. Men nu är det vackert vart man än går.

Den skira mandelblommen tycker jag är så vacker. Det är en riktig försommarblomma. Den är inte så iögonfallande, men om man tittar ordentligt vid vägkanten så finns den där. En del blommor är pråliga och tar plats, andra är mer blygsamma. Det är samma sak med människor. En del gör inte så stort väsen av sig, men har mycket att ge till oss andra. Egentligen har alla något att bidra med.