Fika under lönnen

Lördag 1 juli och det fanns en del aktiviteter att välja på den här dagen. Maken hade lovat att hjälpa  till med spårningen på UV-scoutlägret i Sjöbol utanför Mullsjö. Jag sa att jag kunde följa med om jag orkade, men det var innan jag kom på att jag redan var inbokad på ett event. Det var nog tur att jag inte följde med för han var borta från tidig morgon ända till kvällen. I stället åkte jag på GSK-nisses Fika i parken under lönnen. Katrin plockade upp mig vid halv elva. Sen åkte vi mot Smålandsstenar.

Vi var lite sena så ett gäng hade redan samlats under lönnen och börjat smaka på GSK-nisses hembakade kakor. Vi tog plats och högg in på godsakerna.

Sen blev det förstås lite prat om roliga äventyr och kluriga gömmor. Man passar ju på att pumpa de andra på ledtrådar till de cacher man inte hittat.

När eventet nästan var slut, dök två tyska geocachare upp. De hade aviserat sen ankomst, men det var trevligt att de kom. Det blev en stunds prat med dem också. Samtidigt släpptes två nya gömmor. GSK-nisses var närmast, men 1000sjöar släppte samtidigt en uppåt Gislaved. Vi brydde oss inte om att jaga FTF. Vi fortsatte att prata en stund till. Sen kom FTF-jägarna tillbaka.

Event måste ta slut någon gång. Vi tackade för oss och körde vidare. Det blev en logg på den nya cachen innan vi lämnade Smålandsstenar. Det var en återuppstånden gömma vid OK Vivills klubbstuga. Jag loggade den förra och det visade sig vara samma burk på samma ställe.

Sen fortsatte vi färden norrut. Katrin hade inte loggat Treudden så vi stannade till där. Jag loggade ju den för ett tag sedan. Gömman fanns kvar på samma ställe.

Jag gillar de här gamla platserna med en spännande historia. Fint att det finns gömmor som berättar om dem.

Sen drog vi vidare mot Gislaved. Vi åkte först till Highway Nissastigen Revisited, men det var ingen rolig plats att leta på. Jag gjorde ett förösök men vi gav upp. Det blev Kommunhuset i stället. Katrin parkerade alldeles intill gömman Chimes of freedom #2. Vi fick leta en stund innan Katrin spanade in burken på marken. Magneten var nog lite för klen. Vi satte den där vi trodde den skulle vara.

På vägen mot Anderstorp fanns den första i serien, Chimes of freedom #1. När vi svängde in på den mindre vägen, kände jag igen mig. Här har jag varit och loggat en gömma förut. Vi parkerade vid vägkanten och promenerade mot det gamla skjulet.

Det var mörkt inne i skjulet så Katrin fick plocka fram sin lilla ficklampa på nyckelknippan. Min ficklampa var kvar i bilen där den inte gjorde så stor nytta. Men Katrin hittade burken och vi kunde logga.

Dagen till ära hade jag på mig min nya islandströja. Jag frös lite på morgonen när jag var ute med hunden, men under dagen blev det lite varmare. Jag är ju frusen person så det var ändå inte fel med en varm tröja. Vi slapp i alla fall regnet den här dagen också.

Sista gömman för dagen hette Proffs på barn. Det kan man nog kalla sig efter 3 år som mellanstadielärare. Jag vet inte var proffsen på den här platsen jobbade för det såg mest ut som en fabrik. Vi stannade intill gömman och gav oss av ut bland spenaten eller björkslyet som det också kallas.

Efter en stunds spaning in i det gröna hittade jag den lilla burken så vi kunde rita dit våra signaturer. Sen åkte vi hem. På hemvägen såg vi en sparvhök som jagade en liten fågel. Den klarade sig kanske eftersom bilen störde sparvhöken. Katrin släppte av mig hemma på gårdsplanen. Hunden skällde. Han ville väl inte vara själv längre. Jag fixade lite soppa till middag. Sen vilade jag på soffan.

Dagens eventbesök resulterade i en ny digital souvenir. Canada firar visst 150 år idag och det uppmärksammades av geocachingvärlden. Det är nog många som varit på event idag. Vi hade en trevlig stund och en lagom lång runda.

Påskfika i Rannässkogen

Skärtorsdagen började i lathetens tecken. Jag tog det lugnt hela förmiddagen. Ute regnade det för att lite senare övergå till snöblandat regn. Efter en stund tog det slut. Då gav vi oss ut på en liten promenad, hunden och jag. Påskliljorna blommar intill stigen. Vi har lite lökar här och där på gården. Det är alltid lika roligt när de tittar upp och slår ut. Det lyser upp tillvaron.

På eftermiddagen packade jag ihop alla saker som skulle med till mitt lilla event Påskfika vid raststugan uppe i skogen. Jag lastade bilen och i god tid gav jag mig av till eventsplatsen. Det kom några stänk regn när jag gick ut till bilen, men uppe i skogen var det uppehåll, till att börja med i alla fall. En cyklist var först att anlända. Det var 1000sjöar. Sen rullade det in bil efter bil.

Det var tur vi hade tak att gå in under för senare började det dugga alltmer, men det blev inga större mängder vatten som droppade ned på oss. Marken behöver betydligt mer. Det kan nog bli allvarliga problem med vattenbrist framöver, om inte regnet kommer i lite större mängder.

Fika brukar sitta bra när man är ute i skogen. Mina påskbakelser var uppskattade. Katrin kom lite senare ch hade med sig supergoda kolasnittar. Sen fanns det förstås lite påskgodis också.

De yngre geocacharna satte sig utomhus. De hade gott om spring i benen och ville hitta flera gömmor som fanns i området. Den närmsta fanns bakom knuten och fick ett antal loggar den här dagen.

Zack hade roligt. Det fanns ju många som kunde kasta bollen åt honom. Han flög runt i terrängen och fångade lyror. Så småningom droppade fler och fler av. Det var dags att packa ihop eventet och åka hem och fira påsk. Vi var nog ett tjugotal som besökte eventet. Det var inte dåligt mitt ute i skogen.

Det blev några bakelser över som jag kunde ta hem till maken. Dagens förmiddagsfika innehöll både bullar och bakelser. Vi visste inte om och när sönerna tänkte dyka upp, men det blev inte igår. Kalmarsonen anländer ikväll, men Stockholmssonen stannar däruppe.

Dagens event gav en ny digital souvenir till samlingen. Det var väl en av anledningarna till att många ville åka på event. Sen är det ju så trevligt att träffas också. Dönerstag är en företeelse bland tyska geocachare. Döner är ett namn för kebab. Torsdag heter Donnerstag på tyska och torsdagar har blivit kebabdagen. Då samlas man vid ett kebabställe. Jag tyckte det var lite svårt att hitta ett bra kebabställe i närheten så det fick bli Påskfika i stället. Men det dög lika bra.

I samband med Dönerstag släpptes också en ny landssouvenir för hela Tyskland. Tidigare har det funnits en souvenir för varje förbundsstat. Jag fick Mecklenburg-Vorpommern för två år sedan då vi loggade ett par cacher där i samband med Polenresan. Därför fick jag också Tysklandssouveniren. Belöningar är ju alltid trevligt att få.

En helg i Rom - del 2

Efter en god lunch var vi redo att ge oss ut på en längre tur genom Rom. Nu ville vi testa Roms tunnelbana så vi letade upp skylten med ett stort M för metro. Vår närmsta station fanns alldeles intill Spanska trappan. Vi köpte biljetter för €1,50 och åkte till stationen Ottaviano. Därifrån var det inte så långt att gå till ett nytt land, Vatikanstaten. Det är klart att vi ville besöka detta lilleputtland när vi nu var så nära. jag ville se Sixtinska kapellet och Peterskyrkan men man kunde inte se Sixtinska utan att även se Vatikanmuseerna. Jag befarande att det skulle bli för mycket för mig. Vi frågade i en kiosk där man kunde köpa biljetter till guidade turer, men vi var lite sent ute för dagen. Vi bestämde oss för att spara detta besök till nästa dag.

I stället traskade runt i trakterna mellan Petersplatsen och Tibern, som ju är floden som rinner genom Rom. Jag ville ju gärna logga en gömma i Vatikanen, men det finns inte så många. De flesta är mystar. Jag lyckades faktiskt lösa en myst hemma innan avresan och upptäckte då att själva burken är placerad utanför Vatikanen. Vi  som hörde till letade upp den lilla miniburken, Riccixx - The  popes in History. maken blev imponerad när jag plockade fram burken från ett ställe han redan undersökte men inte tillräckligt noggrant. Detta blev min första hittade geocache i Vatikanen.

Jag hade för mig att vatikanstaten hade en egen souvenir, men tydligen var det inte så. Ett nytt land fick jag i alla fall och på Project GC fick jag en diamondbadge för Vatikanstaten. Nu har jag hittat geocacher i sju olika länder.

Vid floden Tibern fanns en Earthcache som handlade om floden. Vi fick mäta bredden på floden vid stället. Dessutom kolla in höjden över havet. Det var inga större problem med dessa uppgifter om man har en GPS. Sista uppgiften var att uppskatta flödets hastighet. Det krävde lite andra aktiviteter.

Vi tog oss nedför trapporna till strandkanten. I murarnas sprickor växte det söta små blommor. Vattnet rann ganska snabbt på denna sidan, men det verkade rinna lite långsammare på andra sidan. Det satt några fåglar och vilade sig ute på stenarna. Under bron kastade vi pinnar i vattnet och mätte tiden det tog att flyta ca 10 meter. Här krävdes det lite samarbete, men det klarade vi av galant med 33 års erfarenhet av samarbete.

Det verkade som om bron var någons hem, men personen eller personerna var inte hemma. De kanske var ute och tiggde på gatorna. Vi såg en hel del tiggare. Eller så sålde de selfiesticks. Det kan inte vara ett lätt liv.

Efter denna Earthcache drog vi oss upp mot Petersplatsen igen. Runt Vatikanen finns en hög mur som byggdes för att hålla kravallerna borta. En sak som jag lade märke till i Rom var att det fanns militärer med skjutvapen intill nästan alla sevärdheter. De bevakar sin historia i Italien. Även i Vatikanen fanns det gott om vakter.

På Petersplatsen fanns det gott om folk. Där fanns också två Earthcacher. Den ena kom någon vecka innan vi skulle åka dit. Vi började med den och den hette Travertino di Piazza San Pietro. Travertin är en sorts bergart som används till byggnader. De ljusa stora plattorna på marken består av travertin. Mellan dem fanns gatsten, som var ett vanligt material på Roms gator.

Den äldre Earthcachen handlade om den stora obelisken mitt på Petersplatsen. Den hette AGT40: Vatican Obelisk. Det finns 14 stora obelisker i Rom och de kommer från Egypten. Vi hittade svaren på frågorna även om det var lite knepigt eftersom man inte fick gå så nära själva obelisken.

På petersplatsen köade folk i en jättelång rad. Den verkade aldrig ta slut. Påven skulle hålla en mässa kl. 17. Det var nog till den de köade. Vi hade ett eget möte vid samma tid.

Vi satte oss på trappstegen vid pelargångarna som omgav platsen för att vila en stund och studera folket som passerade. Det fanns alla åldrar representerade liksom många länder kunde vi förstå. En hel del präster, munkar och nunnor var på väg in i kyrkan.

Solen dalade nu snabbt och den skulle snart försvinna bakom Peterskyrkans kupol. Det blev lite kyligare när solen försvann. Tiden för vårt möte närmade sig och jag spanade efter en grupp som verkade samlas intill den norra fontänen.

Det var ett gäng tyskar som bjudit in till ett geocachingevent, Meet the Germans. En hel del från olika länder hade anmält sitt intresse.

En av deltagarna tog ett foto så att jag kunde vara med. De ville att jag skulle lägga upp bilderna på eventssidan, vilket jag gjort förstås. Vi stannade inte så länge så vi träffade nog inte alla eventsbesökare, men vi var lite trötta och ville tillbaka till hotellet för att vila en stund innan kvällsaktiviteterna.

Påven hade ju sitt eget event. Vi såg honom i alla fall på storbildsskärm. Så vi kan väl säga att vi deltog i två event samtidigt. Vi tog metron tillbaka till vårt hotell. Där vilade vi ett tag efter allt traskade under dagen.

I Italien äter man middag sent. Vi tänkte ta efter den vanan åtminstone en kväll. Vi hade ju nära till lokala restauranger. Kyparna stod på gatan och bjöd in passerande turister.

Vi valde en riktig biffstek med pommes och grönsaker. Pasta hade vi ju ätit tidigare till lunch. Vi tog också en tallrik grillade grönsaker. Det var gott och biffen var stor. Det blev lite kvar på min tallrik i alla fall.

Det är enkelt att vara vegetarian i Italien. Många pastarätter serveras med vegetariska tillbehör. Man kan alltid beställa grönsaker som squash, aubergine, paprika och tomater till. Vi äter ju kött, men grönsaker är också gott.

Efter detta skrovmål var vi rejält mätta och ännu tröttare. Det blev en kort promenad till hotellet. På rummet fanns förstås TV, men den visade nästan bara kanaler på italienska eller kanaler med dubbade program. Maken hittade en kanal som sände roadracingtävlingar nonstop. Här kunde vi hänga med utan att förstå den italienska speakern. Sen blev det natti-natti så att vi skulle orka med nästa dag. Hittills hade jag klarat av mer än vi trodde att jag skulle göra. Men promenerandet och trapporna hade förstås tagit på krafterna och jag sov gott.

Fortsättning följer...

Pizzaevent på Pi-dagen

Igår var det Pi-dagen, 03-14, och som traditionen bjuder var det Pizzaevent på Chaplin i Värnamo. et var fjärde året i följd som jag ordnade ett event på Pi-dagen. Förra året missade jag eventet eftersom jag samma dag blev inlagd i Linköping, men det fanns ju bra ersättare somkunde hoppa in. I år behövde de inte göra det.

Maken följde med. Han var också sugen på pizza. När vi anlände hade redan ett litet gäng bänkat sig i det inre rummet som jag bokat. Sen droppade det in fler och fler. Till slut var vi tjugo personer samlade. Vi väntade på en till, men han var på kurs och kom inte förrän vi nästan hade avslutat eventet. Han hann logga i alla fall.

Efter en liten presentationsrunda kunde vi börja beställa våra pizzor. Jag valde en Calzone. Annars verkade Hawaii vara populär.

Det blev många goda samtal vid borden. Mycket handlade förstås om geocaching, men även andra ämnen dryftades. Stämningen var god och sorlet ljudligt.

Det var roligt att se alla bekanta ansikten och prata med alla trevliga geocachare. En del hade åkt lite längre än andra. många orter var representerade: Skeppshult, Smålandsstenar, Hestra, Gnosjö, Bredaryd, Skillingaryd, Rörvik, Lammhult, Vetlanda och Ljungby förutom Värnamo och Forsheda.

Tre nya gömmor hade jag lyckats placera ut och få godkända av reviewern för släpp på nätet kl. 21:00. Två av dem var vanliga traddar, men en gömma var en Wherigo Reverse Cache. Den heter Var är Chaplins käpp? Den kunde jag släppa lite tidigare för eventsbesökarna eftersom man bara behöver tre sifferkoder för att starta spelet om man har laddat ned en cartridge. De flesta väntade ändå ett tag innan de gav sig av ut i mörkret.

De andra gömmorna hade namn som började på Pi, Pillerburk och Piratskatten. Båda loggades ganska snabbt av kända geocachare. Vi andra stannade kvar en stund och snackade lite till innan vi drog oss hemåt mätta och belåtna med kvällens möten med goda vänner.

Imorgon drar maken och jag söderut mot Rom. Vi hoppas att det är soligt och varmt där. Bloggen får vila lite tills vi kommer hem igen och jag orkar uppdatera den igen.

Vilovecka

En del veckor blir det inte mycket gjort. Så var det den här veckan. Och ändå har det ju hänt en del medan jag mest bara vilat. Efter förra helgen var jag nog totalt slut. Både söndag och måndag befann jag mig mest i vågrätt läge. Tröttheten ockuperade både ben och armar. Det har fortsatt resten av veckan också men jag har kunnat vara uppe lite mer emellanåt. Det jobbigaste är när jag reser mig upp. Då försvinner allt blod från huvudet. Om jag anstränger mig det minsta lilla, kan jag bli andfådd och måste stanna och pusta och flåsa ett tag. Det har verkligen inte blivit några längre promenader med hunden. Detta gör att det är lite kämpigt just nu.

Några aktiviteter var inbokade i veckan ändå. Tisdag var jag på sjukhuset och fick en spruta. De tog blodprov för att se om mina blodvärden var för låga.De hörde aldrig av sig så då var de väl bra. I fredags var så dags igen för sista sprutan i den här kuren. När jag berättade för sköterskan om mina besvär, pratade hon med läkaren som kom och kollade upp mig. Det blev fler blodprover som skickades till labbet. Jag fick sitta och vänta på svaren ett tag. Till slut fick jag åka hem utan att ha fått min spruta. På måndag ska jag lämna blodprov igen. Tröttheten kan bero på låga blodvärden även om de inte var så låga att jag behövde transfusioner. Jag hoppas verkligen att detta går över fort.

En sak ordnade jag i alla fall i början på veckan. Jag har de senaste åren fixat ett pizzaevent på pi-dagen den 14 mars. Jag bokade bord på Chaplin och skickade in mitt event för granskning. Det publicerades samma kväll. I år hoppas jag att jag kan vara med själv. Förra året fick Katrin ta över då jag hamnade på universitetssjukhuset i Linköping samma dag. Vi får hoppas att det inte blir en repris.

Mat måste man ha. Lite mat har jag kunnat laga trots allt. Ibland blir det dagens huvudaktivitet att fixa mat på borden. Det är vad jag orkar med. En dag blev det entrecote med potatisgratäng och tomatsallad. Det var gott. Jag handlade in ingredienserna inför helgen men då lagade vi annat. Resten av entrecoten strimlade jag och gjorde en japaninspirerad rätt med purjo och sesamfrön. Den åt vi en annan dag. Det var bra att jag bara kunde värma den rätten är orken inte ville infinna sig. Idag åkte maken och jag in till stan för att fixa lite ärenden. Då passade vi på att äta på Söderport så slapp vi laga mat själva.

En annan sak är inbokad framöver. Om ett par veckor kommer maken och jag att befinna oss i Rom. Vi har bokat en weekendresa för att möta våren där. Förhoppningsvis är det varmt och soligt där då. Det ska bli roligt, men frågan är hur mycket jag kommer att orka med. Vi vill ju gärna se några av sevärdheterna och pröva lite italienska delikatesser. Det är ett tag sedan vi var i Italien och Rom har vi aldrig besökt förut.

Nu är väl våren på gång även här. Hasselns hängen darrar i vinden. Idag såg maken och jag en hel flock grågäss vid vägen. På hemvägen från stan flög tre vita svanar över oss. Det är en härlig syn.

Nu antar jag att det bara är att försöka vila och förhoppningsvis återhämta mig. Som tur är har jag ju inte så många måsten hängande över mig. Försäkringskassan har beviljat mig fortsatt sjukpenning så jag klarar mig ett tag till. Nu blir soffhäng och lite slötittande på burken på väggen. Kanske kan fundera på lite andra burkar under tiden.