Familjetur till Skåne - del 2 - Sveriges botten

Nästa dag började vi förstås med frukosten som stod uppdukad en trappa ner. Det fanns yoghurt med jordgubbar, bröd med olika pålägg, ägg, sill, kaffe, te och äppelmust. Det smakade bra även för mig som har svårt att äta på morgonen.

Sen gick maken och jag en runda ner till sjön. Det var en vacker morgon. Solen sken och fåglarna kvittrade. Till höger ser man norra delen av Ivön. I planerna ingick ett besök på Ivön. Dit fick man åka färja från Barum. Men det var inte dagens utflyktsmål.

Alla kände vi oss nog lite snuviga, men värst var det för äldste sonen. Han hade feber. Det är ju inte roligt att bli sjuk på semestern speciellt om man bara har två veckor. Han ville helst stanna kvar på hotellet, vila och ta lite febernedsättande för att piggna till.

Vi andra åkte en runda till Kristianstad. Vi följde Ivösjöns västra strand. Utsikten var vacker på näset mellan sjöarna. Vi passerade Bäckaskogs slott. Jag kände igen mig så vi har nog varit hr på nån motorcykelrunda nån gång.

Först stannade vi på ett ställe där det skulle vara vacker utsikt,men det var lite för mycket grönska i vägen. Den bästa utsikten fick vi när vi fortsatte en bit fram på vägen. Men här fanns en liten gömma med namnet Ivösjön som vi letade upp. Jag såg den redan på håll och maken plockade ner den åt mig.

Sen fortsatte vi genom Skånes bokskogar. Skåne är inte så platt som många tror utan ganska så kuperat med fina lövskogar och vackra ängar.

Vid nästa stopp var det inte bokar utan ekar som var sevärdheten, Karl XV:s ekar. Det var några stora maffiga solitära ekar med god ålder. En av dem dolde en gömma. Maken fick ta kliven ner i diket för att leta upp burken åt mig.

Vägkanterna blommade vackert även här. Vi hittade kungsljus, vallmo och cikoria som också kallas vägvårda.

Ett av målen för den här semesterresan var annars att besöka Sveriges lägsta punkt. Den finns i Kristianstad. Vi kom alldeles förbi så det fick bli det första stället vi besökte. Vi parkerade vid en vändplan bakom två andra bilar. Sen fick vi gå några hundra meter längs en stig.

Här stötte vi på kardborrar men vi lyckades undvika att få dem som fripassagerare. De var stora och älskade av insekterna.

I hela området kring Kristianstad och Åhus finns det många sevärda platser. Området kallas Vattenriket och mitt i stan hittar man Naturum. Här fanns det en stor skylt med platserna markerade, men kartan finns på nätet också.

Vi tog oss fram till Sveriges botten, den lägsta punkten, 2,41 m under havsytan. Nu har jag alltså varit både på Sveriges högsta punkt och på den lägsta. Det gick bara 40 år och några dagar däremellan.

Givetvis fanns här en geocache som vi letade upp, Lowest in Sweden. Vi löste även den multi som fanns på platsen, men jag orkade inte gå så långt för att logga och sen hela vägen tillbaka till bilen så den hoppade vi över. Fokus var nu inte på att ta så många cacher som möjligt utan vissa speciellt utvalda och kanske några andra som vi råkade passera.

Mitt andra mål för resan var att besöka Naturum vid Rönne å och logga Earthcachen som fanns där. Jag gillar ju Earthcacher för de har oftast mycket att berätta. Nu åkte vi dit och parkerade bilen.

Sen började vi med att fika på Café Årum. Jag kände mig inte riktigt pigg och hade svårt att få ner bullen. Trött var jag också. Men de andra åt i alla fall upp sina portioner plus min.

Det här var utsikten från fikastället. Lite längre bort innan de mörkare träden rinner Rönne ås huvudfåra. Det här området var bara sumpmark tidigare, men djur och växter trivdes säkert här. På trettiotalet tyckte man inte att det dög till annat än soptipp. Nu är det ett spännande rekreationsområde med många fina vandringsleder och mycket information.

Inne på Naturum kan man se utställningar och titta på fiskarna i akvariet. Spännande att försöka känna igen dem från bilderna. En del namn hade man knappt hört förut.

Sen promenerade vi på  gångbroarna bort till Rönne å. Det var här man hittade informationen till Eartcachen Under ytan. Vi gjorde våra beräkningar och hoppas nu att de ska vara någorlunda korrekta.

I näten vid räckena satt mängder av hänglås. Det har vi ju sett på andra håll också. I Rom letade vi efter en gömma vid ett sådant ställe,men vi gav upp innan vi hittade det rätta låset. Det kanske kommer en gömma här med så småningom.

Himlen hade mulnat på och det var inte lika varmt och skönt som innan. Vi var nöjda med besöket och satsade nu på att handla med oss lite mat för att sedan åka tillbaka till sonen på hotellet.

På hemvägen missade vi den första avfarten. Då kom vi att passera detta stora flyttblock som kallas Maglestenen. Jag lyckades få de andra att stanna för att uppskatta stenens omkrets. Maken stegade sig runt den. Resten fick vi tänka ut själva. Sen körde vi raka vägen till hotellet.

Efter lite vila hade sonen piggnat till lite grann. Vi tog också en liten vilostund innan herrarna fixade till räksoppa med fralla till oss. Vi hade med oss stormköket och lite kåsor så då går det alltid att fixa något. Det var gott med soppa i alla fall.

Under natten och även på morgonen efter kände jag mig inte riktigt pigg. Jag hade nog fått lite feber. Det var svårt att få ner någon mat. Sonen var inte riktigt "hurken" han heller, som vi säger här i Småland. Vi bestämde oss för att avbryta semesterresan en dag i förtid och åka hem. Vi missade besöket på Ivö men det hade vi ändå inte orkat med. Vi packade ihop, betalade och tackade för oss. Sen åkte vi i stort sett raka vägen hem.

På eftermiddagen ringde vi till palliativa teamet för att rådfråga dem. Så igår kom de ut hit och kollade upp mig och tog lite prover. Dessa visade att jag hade väldigt låga blodvärden. Annars mådde jag redan bättre och febern hade försvunnit.

Idag ville de att jag skulle komma in till sjukhuset för att få blod. Det tog hela dagen. Först ska de ta ett basprov och kolla det. Sen kan de tina blodpåsarna, men det visade sig att de glömt beställa bestrålade produkter. Så jag fick vänta medan de skickades till Jönköping för bestrålning. Jag blev inlagd på en avdelning där jag fick både lunch och kvällsmat innan jag åkte hem. Två påsar blod tar lite tid att ge så klockan var över 18 innan jag kunde åka. Nu hopps jag att jag ska må lite bättre och orka lite mer. Vi kanske kan hitta på lite andra aktiviteter tillsammans i stället för de vi missade.

På tur med Indiana Johansson innan snökaoset

Vintern har kommit tillbaka. På förmiddagen började de vita flingorna falla. Sen har de fortsatt hela dagen. Det blir ju rätt vackert när snön täcker över fulheter och försummelser, men det lockade inte till utevistelser.

Hunden fick bara gå ut i trädgården några korta stunder. Det var han inte riktigt nöjd med. Jag höll mig inomhus lite trött efter gårdagens eskapader. Mer om dem sen.

Lite soffmys är inte fel när vinden viner och snön faller på tvären. Snöovädret tilltog mer och mer. Det varnades för snökaos i länet. Problemet med häftiga snöfall är att parabolen blir översnöad och då går inga signaler från satelliterna fram. Resultatet blir ingen TV. I stället bakade jag en kaka, chokladbotten med toscatäcke. Den blev rätt god med grädde till. Sen satte jag in laxen i ugnen och kokade lite pasta.

När vi vilat en stund, hade det börjat skymma, men fortfarande föll en del stora feta flingor. Nu var vi tvungna att gå ut en runda. Det blev en kort sådan ner till postlådan och hem igen. Det räckte för mig. Det var lite tungt att klampa runt i kramsnön och bana väg. Takko skuttade glatt runt i snön. Han hade kul trots att han inte ser så mycket av den.

Maken tog sig hem utan problem. Han gav sig upp och borstade av parabolen. Sen kom signalerna fram så nu kan se på de program vi vill. Tyvärr fanns det inte mycket att titta på av intresse. Det finns så mycket skräp som sänds. Man får vaska fram guldkornen men de är sällsynta.

Snön kommer nog att försvinna snart igen. Temperaturen är inte långt under nollan, snarare prick på. Det blir nog mest blask av det hela. Vi får se hur det ser ut när vi slår upp de blå imorgon. Dagen är ledig, inget är inbokat. Vi kan ta dagen som den kommer.

Igår var det helt annat väder. Först hade jag en tid inbokad med läkaren på Hematologen i Värnamo. De tog lite prover och gav mig ett stärkande dropp för skelettet. Det verkar inte som om jag har någon infektion i kroppen som kräver antibiotika. Det är nog bara en vanlig förkylning. Lite olika hostmediciner fick jag med mig hem så jag kan hosta upp slemmet. Innan jag åkte från sjukhuset satsade jag på en fika i cafeterian så jag skulle orka med en liten geocachingtur.

Mitt alter ego Indiana Johansson var riktigt sugen på ett litet äventyr. Vi drog söderut längs Vidösterns östra sida mot Hjälshammar. Där fanns några ologgade cacher på temat fobier. Några av dem var lite mer krävande i terrängen. Jag tyckte det kunde vara en bra idé att utmana sig för att se vad jag egentligen orkar med. Jag känner mig mycket piggare trots förkylningen.

Vid första gömman stod en parkerad bil och en man med motorsåg var i farten. Han verkade röja lite bland de mindre träden i den täta skogen ovanför slänten. Jag gav mig av uppför slänten och tog mig med visst besvär fram mot gömman Paraskevidekatriafobi. Där blev det större problem. Någon stubbe med burk lokaliserades inte. Den enda stubben i närheten var demolerad. Jag undersökte ett större område utan att hitta burken. Så det blev till att DNF:a och ta sig tillbaka till bilen.

Bättre tur hade vi på nästa gömma. Först tänkte jag hoppa över den eftersom den fanns nästan 200 meter in i skogen. Men Indiana Johansson övertalade mig att försöka. Det fanns en framkomlig väg även grisarna varit i farten och bökat upp den här och där. En gammal skog var det med intressanta former på träden. Här kunde man tagit en paus på den inbyggda bänken.

Gamla hjältar kan falla, men nya generationer tar vid. Snart var vi framme vid Cibofobi. Här hittade jag burken direkt, men den hade fått ett hål i sidan som nog kommer att läcka in vatten. Än så länge var loggremsan fullt skrivbar.

Det blev samma väg tillbaka till bilen och sedan vidare mot en tredje fobigömma. Grusvägen upp till Ulås var lite hal i kurvorna. Det svängde allt lite extra på några ställen. Den sista fobigömman, Triskaidekafobi, var den enklaste att hitta och snart var den också loggad.

Nu var vi uppe vid RV27. Där svängde vi höger mot Bor. På andra sidan Bor hade jag ett par gömmor som var ologgade. Den första hette lämpligt nog XXVII. Det var en myst som jag kollade in när den kom, men det var lite för mycket okända element och jag hade annat för mig då. För ett tag sedan pratade jag med Katrin om den. Hon hade löst och loggat den så jag fick lite hjälp. Snart hade även jag grönt ljus. Nu skulle jag leta upp själva burken.

Det tog ett tag att hitta den. Det fanns ingen ledtråd och jag visste inte vad jag letade efter. Jag anade att den kunde var lik en annan av samma CO som jag loggat. Det stämde rätt bra skulle det visa sig. Efter en stund skickade jag ett nödrop till Katrin och sen kunde jag snart skriva mitt namn på loggremsan.

Dagens sista gömma hade jag besökt tidigare på min väg hem till mamma, men då var jag lite mindre rörlig och fick avbryta sökandet. Den här gången gick det betydligt bättre att hitta Åråbro 8/12. Jag fann den fina burken direkt. Det kändes bra att ha lyckats hitta fyra av fem gömmor. Nu är jag på gång igen. Indiana Johansson is back.

Årån känner jag ganska bra. Förr paddlade jag delar av den vid olika tillfällen. Den är rätt stenig och ibland forsar det bra. Borta vid bron på RV27 har jag dessutom en egen gömma. Här kan man se strömstaren när den tiden är inne. Dit längtar vi väl lite till mans.

Nu var det dags att vända tillbaka hemåt och avsluta dagens äventyr. Jag började bli hungrig och hemma väntade en kassler på att bli tillagad. Det blev kassler med päron och ädelostsås och till det ris. Sen behövdes det lite vila innan nätloggningen.

Nu kan jag visa en bild från Torpet Nyalund, min senaste gömma. Den publicerades idag. Platsen ser nog lite annorlunda ut ikväll med all snö. Det dröjde lite innan den loggades, men nu är den hittad på bra koordinater och med en hjälpande ledtråd.

Det var allt för den här gången. Imorgon är den annan dag och då ska jag slänga ut julen.

Plus, minus och lite service

Efter några kalla dagar har vi åter hamnat på plussidan. Annars var det oftast riktigt skönt att vara ute och gå i kylan. Det kändes inte så kallt för det blåste inte. Det är nästan jobbigare nu, när luften är fylld av små små regndroppar som fastnar på glasögonen. Jag hade hoppats på några minusgrader så att sjöarna fryser till. 

På minussidan just nu finns den förhatliga förkylningen som håller i sig. Jobbigast är det på kvällen när man ska sova. Då verkar slemproduktionen ta fart. Jag hostar och fräser. Magmusklerna har fått jobba sig starka.

Nu när pojkarna har gett sig av, måste jag själv ta ut Takko på promenad. Ibland blir det en lite längre sträcka, ibland blir det bara en kort tur. Båda behöver vi frisk luft och motion.

I lördags var vi i stan och maken köpte sig en ny telefon. Han blev väl inspirerad av min nya apparat. När vi kom hem visade det sig att SIM-kortet var för stort så det gick inte bara flytta över som säljaren sa till oss. Jag lovade att fixa det åt maken idag.

Däremellan var det en söndag. Jag hade tänkt åka till gudstjänsten, men på morgonen var jag väldigt risig i luftvägarna. Det fick bli en lat söndag här hemma i stället. Vi lagade till en het gulaschsoppa som värmde gott och mättade bra.

Idag gav jag mig så av in till stan. På vägen stannade jag för att underhålla en av mina gömmor. Mössen hade tuggat ordentligt på korken. Jag bytte ut hela burken och hoppas den får vara i fred nu. Jag såg en liten mus som kilade iväg på marken vid gömman.

Inne i stan fixade jag till ett nytt förstasteg till en fotomyst innan jag besökte telefonbutiken och fick ett nytt SIM-kort till makens telefon. Sen satsade jag på en gofika på Espresso House. Det kan vara skönt att sätta sig ner en stund i lugn och ro innan man fortsätter.

På hemvägen stannade jag på en plats som jag spanat in när vi åkt förbi ute på RV27. Jag tog en trevlig promenad bland enebackar och fornlämningar. Det finns så många spännande platser inte alls långt hemifrån. Jag kan inte berätta så mycket mer här eftersom jag också tappade en burk en bit ifrån platsen där bilderna är tagna. Det kommer snart en ny gömma. Jag väntar bara på att reviewerna ska godkänna den.

Det kanske kan bli fler gömmor i området längre fram. Förra året lade jag ut en mystgömma varje månad, en i år har jag inget sådant mål. Jag har inte bestämt mig för om jag ska satsa på en gömma i månaden eller inte. Januari månad är i alla fall fixad och det blev en vanlig tradd.

Innan jag åkte till affären och handlade, tittade jag till mitt TB-hotell i Forsheda. Det var längesen  hotellet hade några gäster. Efter mellandagseventet fanns det en hel hop med resekryp som ville åka vidare ut på nya äventyr i världen. Jag checkade in dem i hotellet och hoppas att någon kommer förbi och tar med dem på resande fot igen.

Den här lilla kaninens tjeckiska ägare hörde av sig till mig när jag loggat at jag tagit den från eventet. Hon var glad att den rörde på sig igen. Ibland blir en del resekryp liggande länge hemma hos den geocachare som tagit med sig dem. Det gillar inte ägarna. Därför var det dags att skicka dem vidare nu.

TB-hotellet var i fint skick. Skogshuggarna hade ju sparat halva trädet det satt på när de avverkade i området. Det får man vara tacksam för. Här hemma har vi fortfarande inget ADSL. Jag får köra på det mobila bredbandet och det är lite slött. Jag hoppas verkligen att de inte stänger ner kopparnätet här innan de fixat bättre uppkoppling än bara ett mobilnät med tvivelaktig täckning. Det är många på landet som drabbats av aktörernas bristande samordning och dåliga kundservice. Än är vi inte där, men det närmar sig nog.

Imorgon åker jag än en gång in till stan. Då ska jag träffa läkaren igen och få veta hur vi ska gå vidare i behandlingen.