Familjetur till Skåne - del 2 - Sveriges botten

Nästa dag började vi förstås med frukosten som stod uppdukad en trappa ner. Det fanns yoghurt med jordgubbar, bröd med olika pålägg, ägg, sill, kaffe, te och äppelmust. Det smakade bra även för mig som har svårt att äta på morgonen.

Sen gick maken och jag en runda ner till sjön. Det var en vacker morgon. Solen sken och fåglarna kvittrade. Till höger ser man norra delen av Ivön. I planerna ingick ett besök på Ivön. Dit fick man åka färja från Barum. Men det var inte dagens utflyktsmål.

Alla kände vi oss nog lite snuviga, men värst var det för äldste sonen. Han hade feber. Det är ju inte roligt att bli sjuk på semestern speciellt om man bara har två veckor. Han ville helst stanna kvar på hotellet, vila och ta lite febernedsättande för att piggna till.

Vi andra åkte en runda till Kristianstad. Vi följde Ivösjöns västra strand. Utsikten var vacker på näset mellan sjöarna. Vi passerade Bäckaskogs slott. Jag kände igen mig så vi har nog varit hr på nån motorcykelrunda nån gång.

Först stannade vi på ett ställe där det skulle vara vacker utsikt,men det var lite för mycket grönska i vägen. Den bästa utsikten fick vi när vi fortsatte en bit fram på vägen. Men här fanns en liten gömma med namnet Ivösjön som vi letade upp. Jag såg den redan på håll och maken plockade ner den åt mig.

Sen fortsatte vi genom Skånes bokskogar. Skåne är inte så platt som många tror utan ganska så kuperat med fina lövskogar och vackra ängar.

Vid nästa stopp var det inte bokar utan ekar som var sevärdheten, Karl XV:s ekar. Det var några stora maffiga solitära ekar med god ålder. En av dem dolde en gömma. Maken fick ta kliven ner i diket för att leta upp burken åt mig.

Vägkanterna blommade vackert även här. Vi hittade kungsljus, vallmo och cikoria som också kallas vägvårda.

Ett av målen för den här semesterresan var annars att besöka Sveriges lägsta punkt. Den finns i Kristianstad. Vi kom alldeles förbi så det fick bli det första stället vi besökte. Vi parkerade vid en vändplan bakom två andra bilar. Sen fick vi gå några hundra meter längs en stig.

Här stötte vi på kardborrar men vi lyckades undvika att få dem som fripassagerare. De var stora och älskade av insekterna.

I hela området kring Kristianstad och Åhus finns det många sevärda platser. Området kallas Vattenriket och mitt i stan hittar man Naturum. Här fanns det en stor skylt med platserna markerade, men kartan finns på nätet också.

Vi tog oss fram till Sveriges botten, den lägsta punkten, 2,41 m under havsytan. Nu har jag alltså varit både på Sveriges högsta punkt och på den lägsta. Det gick bara 40 år och några dagar däremellan.

Givetvis fanns här en geocache som vi letade upp, Lowest in Sweden. Vi löste även den multi som fanns på platsen, men jag orkade inte gå så långt för att logga och sen hela vägen tillbaka till bilen så den hoppade vi över. Fokus var nu inte på att ta så många cacher som möjligt utan vissa speciellt utvalda och kanske några andra som vi råkade passera.

Mitt andra mål för resan var att besöka Naturum vid Rönne å och logga Earthcachen som fanns där. Jag gillar ju Earthcacher för de har oftast mycket att berätta. Nu åkte vi dit och parkerade bilen.

Sen började vi med att fika på Café Årum. Jag kände mig inte riktigt pigg och hade svårt att få ner bullen. Trött var jag också. Men de andra åt i alla fall upp sina portioner plus min.

Det här var utsikten från fikastället. Lite längre bort innan de mörkare träden rinner Rönne ås huvudfåra. Det här området var bara sumpmark tidigare, men djur och växter trivdes säkert här. På trettiotalet tyckte man inte att det dög till annat än soptipp. Nu är det ett spännande rekreationsområde med många fina vandringsleder och mycket information.

Inne på Naturum kan man se utställningar och titta på fiskarna i akvariet. Spännande att försöka känna igen dem från bilderna. En del namn hade man knappt hört förut.

Sen promenerade vi på  gångbroarna bort till Rönne å. Det var här man hittade informationen till Eartcachen Under ytan. Vi gjorde våra beräkningar och hoppas nu att de ska vara någorlunda korrekta.

I näten vid räckena satt mängder av hänglås. Det har vi ju sett på andra håll också. I Rom letade vi efter en gömma vid ett sådant ställe,men vi gav upp innan vi hittade det rätta låset. Det kanske kommer en gömma här med så småningom.

Himlen hade mulnat på och det var inte lika varmt och skönt som innan. Vi var nöjda med besöket och satsade nu på att handla med oss lite mat för att sedan åka tillbaka till sonen på hotellet.

På hemvägen missade vi den första avfarten. Då kom vi att passera detta stora flyttblock som kallas Maglestenen. Jag lyckades få de andra att stanna för att uppskatta stenens omkrets. Maken stegade sig runt den. Resten fick vi tänka ut själva. Sen körde vi raka vägen till hotellet.

Efter lite vila hade sonen piggnat till lite grann. Vi tog också en liten vilostund innan herrarna fixade till räksoppa med fralla till oss. Vi hade med oss stormköket och lite kåsor så då går det alltid att fixa något. Det var gott med soppa i alla fall.

Under natten och även på morgonen efter kände jag mig inte riktigt pigg. Jag hade nog fått lite feber. Det var svårt att få ner någon mat. Sonen var inte riktigt "hurken" han heller, som vi säger här i Småland. Vi bestämde oss för att avbryta semesterresan en dag i förtid och åka hem. Vi missade besöket på Ivö men det hade vi ändå inte orkat med. Vi packade ihop, betalade och tackade för oss. Sen åkte vi i stort sett raka vägen hem.

På eftermiddagen ringde vi till palliativa teamet för att rådfråga dem. Så igår kom de ut hit och kollade upp mig och tog lite prover. Dessa visade att jag hade väldigt låga blodvärden. Annars mådde jag redan bättre och febern hade försvunnit.

Idag ville de att jag skulle komma in till sjukhuset för att få blod. Det tog hela dagen. Först ska de ta ett basprov och kolla det. Sen kan de tina blodpåsarna, men det visade sig att de glömt beställa bestrålade produkter. Så jag fick vänta medan de skickades till Jönköping för bestrålning. Jag blev inlagd på en avdelning där jag fick både lunch och kvällsmat innan jag åkte hem. Två påsar blod tar lite tid att ge så klockan var över 18 innan jag kunde åka. Nu hopps jag att jag ska må lite bättre och orka lite mer. Vi kanske kan hitta på lite andra aktiviteter tillsammans i stället för de vi missade.