På Sveriges tak

Idag blir det 40 år gamla bilder. För exakt 40 år sedan stod min bror och jag tillsammans med ett gäng andra fjällvandrare på Sveriges högsta berg, Kebnekaise. Jag rotade fram mitt album från den tiden och hittade några bilder.

Dessutom plockade jag fram min gamla loggbok, som jag skrev i under vandringen. Det var riktigt intressant läsning. Det var faktiskt en hel del som jag hade glömt.

Vi startade äventyret med att flyga från Axamo till Stockholm. Där övernattade vi på Esso Motor Hotell. Nästa dag flög vi via Luleå till Kiruna. Sen blev det buss till Nikkaluokta.

Från Nikkaluokta gick vi genom videskogen. Här var det gott om mygg. De gillar lövträden. Annars gick det lätt att traska fram på den upptrampade stigen.

När vi kom fram till Ladtjojaure tog vi båten. Det var skönt att slippa gå hela vägen. Vi hade en fantastisk utsikt mot Kebnekaisemassivet.

Vi gick fram till fjällstationen och lagade mat i sluttningen, men vi stannade inte där. De var ju ljust länge så vi fortsatte upp genom Tarfalavagge. Tarfallasjön var isbelagd och det kom lite snö den sista biten fram till Tarfala. Förutom en övernattningsstuga  finns det en forskningsstation här. Vi övernattade i stugan tillsammans med andra trevliga fjällvandrare. Nästa dag slog vi följe tillbaka mot Kebnekaise.

En del blev tröttare än andra av vandringen. Jag känner inte igen personen på bilden men det var nog en av våra medvandrare.

Mat behöver man när man vandrar ett par mil med full packning. Vi lagade vår mat på Trangiaköket. Det funkar fortfarande och används vid familjens utflykter.

På den tiden var det inte GPS utan den gamla hederliga fjällkartan man följde. Vårt mål var ju att ta oss upp på sydtoppen, men vädret var inte så lovande. Vi avvaktade bättre väder och utnyttjade tiden till att gå ner till Singistugorna som ligger längs Kungsleden. När vi var där inföll brorsans födelsedag. Han brukade alltid få jordgubbstårta på sin födelsedag och det blev något åt det hållet. jag hade inhandlat frystorkade jordgubbar och pannkakspulver så det blev en pannkakstårta med jordgubbssylt.

Vi gick en liten tur norrut på Kungsleden. Då kom vi fram till ett rengärde och träffade en hund. Det hade varit renskiljning där men det hade vi missat. Vi såg annars renar längs vandringen. Dessutom massor av intressanta växter och fåglar. Här var det en fjjällvråk som seglade på vinden och "jamade". Vi träffade också många trevliga människor längs vandringen. Ett roligt möte var med två stockholmsdamer som hade vandra i trakterna varje år sedan 1956. Nu var deras män döda men de fortsatte.

Vi återvände till Kebnekaise fjällstation och fick veta att det skulle bli en guidad tur längs östra leden nästa dag. Den bokade vi. Nu saxar jag lite ur min loggbok:

"Strax före nio bar det iväg. Vi var 17-18 stycken och hade två färdledare. I början tog vi det ganska lugnt. Det steg rätt brant men gruppen höll ihop bra. Kyrkoherden Bo Lundmark var med oss en bit upp, men sen måste han tillbaka. Efter första snöfältet lämnade han oss, men först sjöng vi psalmen Morgon mellan fjällen. Han läste en egen dikt också.

Detta var premiärgruppen för i år på Östra leden. Solen sken och vädret var fint upp till 1 800 m. Utsikten var enorm. Synd att jag inte knäppte fler bilder. Det tog ca 2,5 timme upp till glaciären. Sen var vi uppe på platån med Björlings glaciär. Först gick vi på led över glaciären. Sen började den stiga rakt upp. Vi fick klättra på en hylla. På något ställe fanns det rep. Något nervpirrande! Man kände sig verkligen som bergsbestigare.

När vi väl kom över kanten var det bara en kort bit till toppstugan. Där slängde vi in packningen innan vi gick upp till toppen. Det snöade sista biten och vädret var grått. Själva toppen är en kam med stup på två sidor. Tillbaka ner till toppstugan kunde vi åka kana på skorna. Sen lunchade vi.

Där lämnade vi gruppen för att gå den västra leden ner. Den är längre men inte så brant. Vi fick ta oss uppför en topp till sedan vi varit nere i Kaffedalen, Vieramvare 1710 m. Vi kunde bitvis åka kana men mest var det sten. Vi lyckades i alla fall ta oss ner."

Natten innan hade vi sovit i en kåta vid fjällstationen, men nu hade de bokat fullt där och glömt oss. Så vi fick bo inne i huvudbyggnaden. Vi besökte kåtan och pratade med våra vänner som sov där innan vi slocknade efter en lång och strapatsrik dag.

Nästa dagvandrade vi tillbaka till Nikkaluokta. Vi tog båten över Ladtjojaure åt andra hållet. I Nikkaluokta fick vi slå upp vårt tält i trädgården till en stuga där det bodde en präst ifrån Hestra och hans fru. Fjällkyrkan ordnade andakter både vid Kebnekaise fjällstation och i Nikkaluokta kapell. Vi besökte andakterna. Det ar skönt att sätta sig och koppla av efter dagens vandring.

Nästa dag tog vi bussen till Kiruna där vi besökte vår kompis Tore som gjorde sin vapenfria tjänst på flygplatsbrandkåren där. Han hämtade oss i Luftfartsverkets bil. Sen fick vi övernatta hos dem. Vi fick dessutom både åka brandbil ut på plattan och se på från tornet, när de tog ner det flygplan som vi skulle med. Sen flög vi hem till Jönköping via Luleå och Stockholm.

Detta var en fantastisk upplevelse och minnena finns kvar trots att det var en hel del jag glömt genom åren. Kul att bli påmind via loggboken. Idag är det bloggen som får vara min loggbok. Jag avslutar med den dikt som Bo Lundmark läste för oss. Den är hämtad ur hans bok Arran och heter Morgonbön.

"herre
den där vallmon
på Kebnekaises branta östvägg
som stod lysande
liksom helt överlämnad
med kalkarna lyftade mot solen
den vittnade för  mig
om den stora hemligheten
det verkliga trots allt
det enda nödvändiga
att ha mitt fäste i dig
att vara så öppen
för din kärlek
för att kunna älska
min medvandrare
herre
sådan vill jag vara
det är dig jag behöver
som kalken stjälken
för att verkligen leva
och älska trots allt"