Livet efter resan

Då har jag varit hemma några dagar efter resa. Mycket har hänt även på dessa dagar, men jag har inte hunnit skriva ifatt mig förrän nu. Efter åtta inlägg om tre dagars resa blir det nu ett inlägg om fem dagars aktiviteter.

I fredags var jag på begravning. Det var min pappas kusin som dött. Hon bodde hemma i byn så jag fick träffa många  som jag känner sedan barndomen. Siri blev nästan 95 år gammal och fick leva hela sitt liv hemma på gården där hon föddes. Hon hade en tvillingbror som som dog för flera år sedan, men ingen av dem var gifta eller hade några egna barn. Den närmsta släktingen var en kusin och vi kusinbarn. Ändå var det över 50 personer på minnesstunden och ännu fler i kyrkan. Trotss att hon saknade nära släktingar saknade hon inte vänner för hon var verkligen en social person som brydde sig om andra. Vi kommer att minnas henne länge.

I lördags blev det en heldag på UV-scoutlägret i Skärvhult utanför Marieholm. Vi hade lovat att vara funktionärer på spårningen som skulle genomföras på lördagen. Vi åkte hemifrån kvart över åtta och var inte hemma förrän efter sju på kvällen.

Vi hade hand om första kontrollen och placerade ut oss vid vägkanten i god tid innan första starten vid kl. 10. Vi märkte snart att knotten gillade vår plats. Det var lite bättre att stå närmare vägen än nere på åkern. Myggmedel plockades fram och sprejades på.

Uppgiften som scouterna skulle utföra hos oss var att knyta knopar och berätta vad de skulle användas till. Fem olika sorter handlade det om. De flesta klarade tre och kunde kanske känna igen de andra båda. Om man kunde knyta själv fick man två poäng. Annars hade jag en låda med färdigknutna knopar som de kunde titta på för att se om de kände igen dem. Då kunde de få ett poäng. Kan ni dessa knopar? Annars kan ni lära er genom att titta på länken.
Råbandsknop
Timmerstek
Dubbelt halvslag
Pålstek
Engelsk säckknop

 Trettio patruller skulle passera oss under dagen. Vi såg dem komma på långt håll från starten vid lägret. Vi satt nämligen mitt på en raksträcka.

De hade tio minuter på sig att klara uppgiften hos oss innan de måste gå vidare till nästa kontroll. maken höll reda på tiden och jag tog hand om knoparna och bedömningen av resultatet. Det var lite blandat resultat. Ingen patrull klarade full pott, men några fick 9 poäng.

Sedan fortsatte de vägen bort till nästa uppgift att lösa. Efter ett tag kom det inga patruller. Det dröjde länge. Sen fick vi veta att de skickades åt två håll så vi hade haft hälften av patrullen. Snart började det komma scouter igen från andra hållet. Halv sex kom den sista patrullen. Det var en lång spårning, men de förflyttade sig inte hela tiden till fots. En sträcka fick de cykla, en annan paddlade de kanot.

Under förmiddagen kom det bil efter bil och körde förbi. De började parkera bilarna längs vägkanten ända ner till oss. Samtidigt som spårningen gick nämligen ett rally på vägarna i närheten, Skilling 500. Det var intresserade åskådare som sökte sig fram till bra utsiktsplatser som passerade oss. En av de intresserade kom i en gammal Amason målad som en gammaldags polisbil förutom att S:et i POLIS var felvänt för då kunde den inte bli tagen för polisbil.

När alla patruller passerat, åkte vi tillbaka till lägret. I Forshedas by var det hamburgare till kvällsmat. Vi fick också smaka på dem.

De serverades med alla tillbehör i mattältet. Det fanns bröd, sallad, lök, tomat, gurka och dressing förutom själva hamburgaren.

Det höll uppe hela dagen tills spårningen var avslutat. Sen kom ett litet regn, men då satt vi under presenningen. Det var en lång dag så vi drog oss sedan hemåt. De yngsta scouterna var bara ute över dagen på besök på lägret. Nästa år får de vara med hela veckan. Vi skjutsade hem två tjejer som hade haft en rolig dag på lägret. Sen åkte vi hem till oss.

På lördagen åkte karlskronasonen. Vi skjutsade in honom till stan där han träffade två kompisar. Sen åkte de ner till Blekinge tillsammans. Då var vi själva i huset igen, maken, hunden och jag. Men de kommer ju tillbaka sedan båda pojkarna.

Nu har höskörden börjat i byn. Det luktar nyslaget gräs. Det är en alldeles speciell doft. hunden och jag har tagit våra promenader som vanligt. Fast stigen över kullen har var avspärrad några dagar. Ungdjuren har betat där, men nu är vägen öppen igen. Ikväll tog vi en lång promenad till skogen.

Skogskovallen blommar bland tuvorna med lingonris och blåbärsris. I skogen är det inte så många arter som blommar som på ängen. men kovallen finns även där i form av ängskovall.

Svamparna börjar titta upp ur marken. Här har någon tagit sig en tugga av röksvampen. Det är inte så många arter som kommer så här tidigt.

Men kantarellerna är här. Små knubbiga gula kroppar tittar fram bland mossa och blåbärsris. Imorgon kan jag nog steka en liten hög att ha på mackan. De där små första är så goda.

 Det lyste något gult på buskens kvist vid vägkanten. jag var tvungen att kika på vad det var. Det måst vara någon sorts gallbildning. Inne i den lever och växer nog en larv från en gallstekel.

I söndags vilade jag mest hela dagen. Jag var rätt trött efter den senaste tidens ganska hektiska dagar. Loggade och bloggade gjorde jag förstås då och då. Då återupplevde jag resan och alla platser jag besökt.

Igår, måndag, hade jag en tid hos läkaren. Det var det vanliga kvartalsbesöket, kontrollbesiktningen. Det visade sig att mina värden var bättre än tidigare. Blodvärden och blodtryck är alldeles utmärkt. Det betyder att jag inte behöver komma tillbaka på kontroll förrän om ett halvår, tyckte hon. Då får det bäl bli så.

Idag tog hunden och jag en promenad som vanligt. Det satt en fågel på ledningarna och sjöng för oss. Sen följde den med oss en bit. På vägen spatserade en sädesärla och vippade som vanligt på stjärten. Den hade fångar en insekt som den hade i munnen.

I morse plingade det till när jag satt vid datorn. Det var två nya gömmor åt Vrigstadhållet. En av dem hette Birdie och var en svår myst, en D5:a, konstruerad av fågelexperten Stampis. Jag tittade lite på denoch tyckte nog att den verkade lösbar. Men jag hade lite annat att göra som upptog min tid. på eftermiddagen kollade jag till denoch såg att ingen hade loggat den än. Då satte jag mig och försökte lösa den. Det var ett korsord man skulle lösa som handlade om fåglar. Det underlättade förstås att jag hade haft vissa kunskaper i ämnet även om jag glömt en hel del. Någonstans i hjärnans vindlingar och vrår fanns de ändå kvar och kunde plockas fram när de behövdes. Efter ett tag hade jag nya koordinater. Jag kolade på kartan och de verkade "plausible" som de säger på Mythbusters.

Det var ju förstås en bit att åka. Jag skulle ändå åka och handla lite mat. Jag övertalade mig själv om att jag lika gärna kunde åka 5 mil som 4 km. Bilen var pigg och rullade gärna iväg. Det blev en tur till Vrigstad. Lite pirrigt i magen är det att sitta i en bilkö och närma sig GZ. Framme på platsen parkerade jag vid vägkanten och hoppade in i buskagen.Burken hittades snabbt och när loggremsan rullades ut var den tom. Det blev en ny FTF, en 5/2:a dessutom, kl. 16.15.

Nu var jag vrålhungrig. jag hade bara ätit frukost och druckit kaffe på hela dagen. I Vrigstad finns en bra korvalåda. Där har jag ätit korv och mos förut på geocachingturer. Jag tog mig dit och upptäckte att Torggrillen nog fått nya ägare. Numera serverar de även indisk mat. Det blev inte korv och mos utan Seekh Kebab med strips och sallad. Till detta serverades två olika såser och ett naanbröd. Det var jättegptt för en hungrig geocachare. Billigt var det också, endast 60 kr.

PÅ hemvägen loggade jag två andra gömmor av The Rods. Den första hette Smedstorp och var också ny. Den hade FTF.ats på förmiddagen av Ploffe. Nu fick den ytterligare en logg.

Den sista gömman blev Accept som var en hyllning till ett band. jag kan inte säga att jag känner till detta band men jag gillade gömman. Sen åkte jag hem till Forsheda igen. Jag fick stanna och tanka bilen innan jag handlade lite mat. Sen åkte jag hem för att logga mina nya fynd på nätet.

Från jord till bord

Vissa skoldagar blir annorlunda. I tisdags var det en sådan. Då följde jag med klass 5 till Segerstad. Det var Naturbruksgymnasiet och Hushållningssällskapet som inbjöd oss till en dag på Segerstad. Vi åkte från skolan vid klockan åtta. Föräldrarna ställde upp med bilar så vi kom dit och hem igen. Några föräldrar var med hela dagen.

dagens tema var "Från jord till bord". Vi fick träffa en del djur och lära oss mycket om. En av de fyra stationerna handlade om Kon. Där fick vi veta en hel om kons magar, om kalvar och kvigor. Vi fick göra smör och ett mellanmål på smoothie.

En annan station hette Djur och maskiner. Där blev det mer om kor och kalvar, men först kastade vi hästskor. Sen fick vi träffa kalvarna och klappa dem.

Vi fick också provsitta några av traktorerna. Det fanns ganska många traktorer i olika modeller. En av skördetröskorna fick också provsittas. Sen fick vi lunch i matsalen. Det var potatis- och broccolisoppa, som var jättegod.

Efter lunch var det ytterligare två stationer. Vi lärde oss om sädesslagen och sen bakade vi tunnbröd som stektes på en häll. Där fick vi också besök av lärare från England som var på studiebesök på Segerstad den dagen.

Vår sista station handlade om Fåren. Där fick vi karda ull och tvinna snören. Några elever fick laga till en wok med lammkött och grönsaker. Sen provsmakade vi den goda woken.

Fåren brukar gå ute, men den här dagen var några av dem intagna så att vi kunde träffa dem. När alla eleverna kom, klämde de ihop sig i ett hörn. Får är verkligen flockdjur.

Det var en mycket trevlig dag som uppskattades av eleverna. De fick gå lite längre den dagen, men i torsdags fick de i gengäld sluta tidigare. Jag tror de var ganska trötta, när föräldrarna hämtade dem. det är många intryck man får en sådan dag.

Lite senare framåt kvällen återvände jag åt det hållet. Jag gav mig ut på en liten geocachingtur till Smålandsstenar. Först besökte jag en ny gömma i närheten av Tre Björkar. Öppna din dörr var namnet. Solen sken när jag promenerade från parkeringen och över ett nyslaget fält.

Det var en lite annorlunda gömma med en annorlunda loggbok. Storleken var Large och några besökare hade gömman fått före mig. Den är värd fler besökare. Sen åkte jag en kort sträcka till en av AU13-gömmorna som jag inte loggat. Jag anade vad som väntade mig vid Scoutstigen. Här gällde det att vara klurig och fingerfärdig för att få tag på loggboken. Den här typen av gömma är Katrins specialitet. Det är hon som har löst den när vi hittat den modellen tidigare. men den här gången var jag själv och fick lösa den på egen hand. Det gick ju det med innan tålamodet tröt.

Kvällens sista cache fanns vid ett vindskydd eller rättare sagt under. Jag letade ett tag utan lycka. När jag låg där och krälade hörde jag röster som närmade sig. Så dök det upp två tjejer i högstadieåldern. De undrade förstås vad jag gjorde. Jag berätta om geocachingen och det hade de aldrig hört talas om tidigare. Från ett annat håll kom en hel scoutpatrull med ledare. En av ledarna förstod vad jag gjorde där och visste också var burken fanns. Så jag fick lite hjälp att hitta den och logga den. Jag lämnade scouterna, som skulle lära sig göra upp eld, och gick tillbaka ut mot vägen.

Vindskyddet låg vid ett gammalt torpställe. Jag såg gamla stenmurar och torpväxter, men inget fanns kvar av bebyggelsen. Det fanns en skylt som visade var det hade funnits. Det var en intressant och vacker plats.

Solen gick ner och målade himlen i varma färger, när jag promenerade tillbaka till bilen, som jag ställt vid vägen. Det var dags att åka hemåt igen och avsluta den innehållsrika dagen med en kopp te.

Midsommaravslutning

Det är rätt gott med en tredje dag i helgen. I vanliga fall brukar det vara en annandag på måndagen, men midsommarhelgen börjar ju en dag tidigare redan på fredagen. Då blir annandagen på söndagen liksom. Vi är nog många som saknar annandag pingst. Pingsthelgen blir lite rumphuggen och det är oftast som vackrast då. Att jobba på annandag pingst känns inte så lockande även om vi får 6 juni ledigt.

Idag kom svärfar ut till oss för att sillalunch. Maken hämtade honom på Soläng. Pojkarna är ju inte så glada över att få äta sill och potatis två dagar. Så därför gjorde jag en förrätt också. Det blev smördegspiroger med ost och skinka som fyllning. Sen fick de köttbullar till potatisen. Maken hade gjort rabarberkräm på morgonen. Den använde vi som efterrätt antingen med mjölk eller med lite glass och crunchies. Det var valfritt. Jag tog alternativ 2 och det var riktigt smarrigt.

Hunden blev förstås glad över att få träffa sina gamla promenadkompis. Förr när svärfar körde bil, brukade han gå ut med Takko de dagar jag jobbade länge. Idag var det jag som fick ta promenaden med honom. Vi gick långa skogsrundan. Darrgräset vajade vid vägkanten.

Jag hittade nyponrosor lite här och där. De fanns till och med bland granarna. Det höll uppe medan vi gick vår runda som tur var. Annars kom det lite regnskurar då och då.

De gula sommarkantarellerna lyste i gruset på vägkanterna. De är små och knubbiga men så goda. Sonen plockade ju de första för några dagar sedan. jag hade glömt stoppa ner en påse att ta dem i, men det ordnade. Innan jag kom fram till förstastället, kände jag att det var något knöligt i ena byxbenet. När jag skakade på det kom det fram en hopknölad socka. Den hade nog hamnat där i tvättmaskinen eller tumlaren och så märkte jag inte det när jag tog på mig byxorna. Sockan blev en utmärkt påse för kantarellerna.

På ett ställe vid vägen hade någon satt upp en ny skylt. Där stod det kyrkbygge och en pil in i skogen till vänster. Jag anade vad det handlade om. Det är inte så att någon tänker bygga en ny kyrka mitt i skogen. Men för längesen hade man planer på att slå ihop Forsheda församling och Torskinge församling och bygga en gemensam kyrka mittemellan byarna. Då hamnade man i Rannäs. Nu blev det inte så för torskingebönderna blev rasande. Någon av dem gick hela vägen till kungen i Stockholm för att protestera. Han lyckades upphäva beslutet. Så ända tills idag har det varit två församlingar. Men nu har de gått ihop med alla de andra församlingarna i pastoratet och bildat en stor församling. Vad jag vet var det ingen som protesterade hos kungen. Tiderna förändras och vi med dem.

På vägen tillbaka mötte hunden och jag min bil. Det var maken som skulle köra hem svärfar. De tog vägen om skogen för att se om det skulle bli några blåbär i år. Nyplockade blåbär är svärfars favorit. Tyvärr hittade de inga blåbär alls. Vårfrostnätterna hade väl tagit alla blommorna och även en del av riset. Men det kommer mycket nytt ris. Så nästa år kan det bli mycket bär om bara inte frosten kommer då också.

Framåt källen åkte maken och jag till sommarhemmet i Fänestad. Det var vår värdgrupp som ansvarade för servering och det praktiska kring gudstjänsten. Predikade gjorde Ann-Marie Erixon, som vuxit upp i byn. Predikan handlade om sommaren och hur vi kan se spåren av Gud i naturen. Där kan vi se hans makt, hans trofasthet och hans omsorg. Men hon uppmanade oss att inte nöja oss bara med spåren utan gå vidare till källan. Vi kan få uppleva mer av Gud genom hans son, Jesus Kristus.

Vi sjöng förstås sommarpsalmer tillsammans. Ann-Marie och hennes syster Eva Andersson sjöng med och för oss sånger som många kommer ihåg. De berättade också minnen från sin uppväxt i Fänestad och människor som de mött här.

Det var många som kom till gudstjänsten trots att det var midsommarhelg. Då brukar många vara bortresta. Scoutledarna var inte hemma. De var på lägerplatsen och satte upp militärtälten inför kommande veckas scoutläger. Vi var nog i alla fall ett sextiotal personer samlade. Efteråt serverade vi kaffe och lite enkelt dopp. Vi satt inne på sommarhemmet för efter regnet hade knotten kommit fram så det gick inte sitta ute.

Då var midsommarhelgen avslutad. Den blev lugn och avslappnad tillsammans med familjen. Maken ska jobba två veckor till, men jag har ju semester. Det känns så bra att inte behöva åka till jobbet imorgon. Det dröjer många veckor tills det är dags.

Geoscoutturen

Måndag är det UV-scoutmöte. Den här veckan var det jag som ansvarade för programmet. De hade önskat att få geocacha en gång och så blev det förstås. Vi samlades vid grillplatsen vid lilla elljusspåret. Först hade vi en andakt. Jag berättade lite om geocaching och om GPS:en. Den är bra att ha av olika anledningar. Den kan visa var man är, vart man ska och hur man tar sig dit. Den innehåller en karta och kan visa vägen. Ibland brukar vi jämföra bibeln med en karta, livets karta. Där kan vi läsa om många saker. Vi kan se var och vad vi är, vart vi är på väg och även hur vi ska komma dit. Men en GPS kan inte fungera om den inte har kontakter uppåt med flera olika satelliter. Det behöver vi också, kontakter uppåt. Det ger oss bönen. Vi får be till Gud att han visar oss den rätta vägen.

Sedan delade vi in oss i små grupper och gav oss ut att leta upp burkarna längs Hanahöjspåret. En del fick låna någon av mina tre GPS:er. Andra hade laddat ner en app i mobilen. De var duktiga och hittade minst en, kanske tre geocacher. Det var kul tyckte flera.

Några fick vänta en stund på att någon apparat skulle bli ledig. Vi satte igång att grilla vid eldplatsen. Alla fick korv med bröd när de kom tillbaka. Utom ett gäng som kom försent.

Det småregnade lite, men det ska ju en scout klara. Scoutmötet håller på till kvart över sju. Då var nästan alla tillbaka. Vi delade ut lägertidningar så att de kan anmäla sig till sommarens scoutläger. Jag ska inte vara med hela veckan men kanske nån dag.

De andra scouterna gick hem, ledarna åkte ner till missionskyrkan för att ha ledarssamling, men jag och några till fick stanna kvar och vänta på den sista gruppen. De dök upp trekvart för sent. De sa att de gått vilse och råkat stänga av GPS:en. Sen fick de inte igång den. De kunde ju ha stannat på elljusspåret, men de försökte gå tvärs igenom skogen. En ledare gick hela spåret utan att se dem. Ingen av motionärerna som passerade hade sett dem. Till slut hörde vi några i skogen som ropade "Äntligen!" Där kom de ut ur skogen. Äntligen kunde vi åka hem.

 Jag åkte raka vägen hem. Nu var jag jättetrött. Det berodde nog mest på att jag inte sovit på hela förra natten. Det gick bara inte inte att somna. Till slut började det ljusna och fåglarna satte igång att sjunga utanför fönstret. Hela dagen har jag gått liksom i dvala. Nu hoppas jag och tror att jag ska sova gott den kommande natten.