Kallt, kallare...

Kylan har återvänt. Det blev en kort tids blidväder, men nu är det ju kallare än nånsin. I morse visade termometern utanför köksfönstret minus 16 grader. När jag åkte hemifrån hade temepraturen stigit två grader men det märktes knappt. Det blev en kort och snabb runda hunden för ingen av oss ville vara ute för länge i den här kylan.

Igår drog det in en front från väster. Det såg i alla fall ut så och väderkartan på tv hade en front inritad. Jag såg framkanten tydligt när jag gick över parkeringen på skolan. Mörka moln tornade upp sig bakom högstadieskolan.

När jag parkerade hemma på gårdsplanen syntes i alla fall solen under molnbanken. Ovanför oss var himlen ljusblå med små lätta moln. Vilka skarpa gränser det finns även i naturen ibland. Det inte bara vi människor som drar upp skarpa gränser mellan oss.

Tidigare i veckan sjösatte jag mitt årsprojekt i geocachingen. Jag hade lite lösa planer på att lägga ut en mystgömma varje månad under hela det här året. Varje cache skulle ha åtminstone en lös koppling till månaden. I tisdags skickade jag in Januarisnö och den publicerades på morgonen efter. På förmiddagen var den loggad. Den var inte så svår, men man kan nog krångla till den och slå knut på tankarna i huvudet, om man inte hittar rätt spår. Eftersom det är en myst lägger jag inte ut några bilder från gömstället.

Januaris månadsgömma handlade om böcker på temat snö. Det brukar ju trots allt ha kommit en del snö på årets första månad. Dessutom passar det bra då att krypa upp i soffan en i en skön fåtölj med en kopp te i handen och en spännande bok i sitt knä. Nästa månad blir det ett helt annat tema. Jag har redan börjat att spåna på den gömman, men jag tänker förstås inte avslöja mer nu.

Igår kväll var det tjejträff och för en gångs skull orkade jag vara med. Fast jag var ganska trött efteråt. Det var roligt att träffas och jag hoppas att jag kan vara med fler gånger under våren. Idag hade jag inga lektioner. Jag sitter med i skolans trygghetsgrupp och vi skulle träffas för att se över våra ordningsregler och vår handlingsplan mmot diskriminering och kränkande behandling. Ibland kan dessa planer kännas bara som pappersprodukter utan någon betydelse för verkliga livet. Men efter den senaste tidens alla rapporter om övergrepp, kränkning och diskriminering av olika grupper och personer, känns det verkligen angeläget att jobba med dessa frågor med eleverna.

Det var frotfarande kallt när jag kom hem. Snövallarna var täckta av iskristaller i form av isnålar. Hunden och jag tog en lite längre tur, men det blev inte hela skogsrundan idag. Sen skyndade vi in i stugvärmen. Än har vi inte fått klart med bergvärmen så vi får fortsätta att elda i pannan ett litet tag till, men snart ska vi kunna ha lite jämnare temperatur inomhus.

Solen sken i alla fall. Det känns lite ljusare än tidigare. Det går åt rätt håll. Vi vände en bit uppe i skogen. Det var ännu kallare när inte solen nådde ner mellan träden.

En myrstack hade visst fått besök. Det kanske var en räv som letat efter lite snacks i form av myror. Vi har rätt gott om rävar här har jag förstått av all spillning jag sett. Någon Mickel har jag väl också skymtat.

Ikväll blev det en tur till stan för att hämta sonen som kom med tåget från Kalmar. På söndag ska det bli släktkalas. Temperaturen hade nästan sjunkit ner till morgonens nivå, när vi klev ur bilen här hemma.

Till sist kan jag väl få bjuda på lite musikalisk underhållning. Jag kunde inte välja bland alla kompositörerna så det fick bli en mix. Trevlig helg, alla!

Lördagsblandning

Det var härligt att vakna till en solig och fin lördag. Dessutom hade jag inte mycket inplanerat utan kunde ta det lugnt. Efter lite fika gav jag mig ut med hunden en runda. Det var skönt att sträcka yt benen lite. När vi kommit upp till skogen, ringde maken och undrade om jag skulle med till stan. Han behövde en välliknande bild av sig själv så att han kunde få köra bil och mc ytterligare några år. Så när vi kom tillbaka efter promenaden, blev det en stadstur, men hunden fick stanna hemma.

I stan verkade det vara lite extra aktiviteter s k långlördag då affärerna är öppna lite längre än vanligt. Jag kikade in i några affärer medan maken porträtterades. Sen kurrade magen på oss båda. Vi passade då på att besöka en ny restaurang som vi inte sett tidigare. Köket hette den och låg på Storgatsbacken. Där serverades libanesisk mat och vi beställde en meny. Vi fick välja fyra olika mezerätter, varma eller kalla, och två grillspett. Till detta fick vi ris, bulgur eller pommes. Jag valde ett kycklingspett och ett med nötkött, shish kebab. Det senare har jag smakat tidigare i Malmö. Till det tog jag tabboule, libanesisk yoghurt, friterad köttpirog, samboosak, och vegetarisk pirog, fatayer. Bulgur passar bra till. Jag fick dessutom någon sorts gryta med kött och bönor. Den vågade jag inte äta då jag inte tål bönor. Det smakade i alla fall bra. Det är roligt med lite nya menyer. Då kan man välja något annat än hamburgare, pizza, kinamat och kebab, när man är i stan.

Sen fortsatte vi hem till Horda. Trots att jag inte bott där på nästan 45 år så är Horda ändå min hembygd. Vi besökte Horda Frikyrka som den nu heter efter sammanslagningen av missionsförsamlingen och pingsförsamlingen. De håller på att renovera och bygga om hela kyrkan så det blir inte mycket man kommer att känna igen. Ingången var flyttad till ena hörnet.

I kyrksalen var väggar flyttade för att göra plats för fler. Sidosalen var väl också större. Man kunde ana hur det skulle bli, men det var mycket kvar att göra innan det blir invigning i Advent.

I entréhallen höll dagens arbetsgrupp på att lägga armeringsnät på golvet så att de skulle kunna gjuta nytt. Var tredje vecka har arbetsgrupperna sin arbetsvecka. De jobbar ett par kvällar och lördagen. Nästa vecka är det en annan arbetsgrupps tur.

Maken hade lovat att hjälpa dem att rita trappräckena till trappan från övervåningen ner till lokalerna där nere. Han ville mäta lite för att kunna göra en bra ritning i datorn. Det är ju sådant han gör hela dagarna på jobbet.

Ritningen behövde justeras lite och det gäller att vara noggrann.

Under tiden gick jag runt lite och tittade. I det här köket har det fixats mycket fika. Det kommer nog att se helt annorlunda ut när det blir klart. Nu kunde man inte ser hur det skulle bli.

På baksidan höll några damer i arbetslaget till. De hade målat och tvättade av penslarna och andra redskap så att de skulle klara att användas igen. Det är mycket att måla i så stora lokaler.

När maken var klar med sina mätningar, åkte vi upp till Kolvarp. Jag gick in till mamma medan maken pratade med min sysster som beställt ritningarna av honom. Mamma satt och virkade när jag kom.

Sen fikade vi tillsammans innan vi åkte hemåt igen. Det var en härligt solig dag även om det blåste lite kallt så det fick bli en runda till med hunden. När vi kom tillbaka var det helg på riktigt för då hörde vi kyrkklockorna i Torskinge ringa till helgmålsbön.

Idag på söndagen tog jag en riktig vilodag. Jag hade lite svårt att sova och hela veckan har jag vaknat med huvudvärk. Då kan det vara bra att stressa av lite innan vardagen börjar igen.

Tröttheten är grå i Krigszon Skolan

Det är en hel vecka sedan jag skrev något här. Jag har inte orkat. Sen har det ju inte hänt så mycket heller. November är en grå månad och den trötta tanten önskar att hon kunde gå i ide. Det är gråmulet när jag vaknar och tar den första promenaden med hunden. Det är lika grått när jag kommer hem från jobbet. Vissa dagar som idag är det redan mörkt. Egentligen gillar jag inte att det tjuvstartas med advents- och julförberedelsena, men i den här gråtrista månaden välkomnar jag nästan allt som bidrar till en ljusare tillvaro.

Så sitter jag vid datorn och scrollar lite bland inläggen på FB. Jag hittar en länk som gör mig ännu tröttare och samtidigt ännu argare. Det är våra kära politiker som ger sig ut i strid igen. Skolan har blivit en krigszon och jag var tvungen att vädja till deras sunda förnuft och be dem om fred och arbetsro. Hur ska vi annars kunna skapa världens bästa skola för våra barn.

Jag här väl inga stora förhoppningar om förändringar till det bättre på det här området. Så jag får försöka hitta de små ljusglimtarna på annat håll i höstmörkret. På mitt skrivbord står en liten låda från Teadventskalendern och väntar på att julmyset ska börja. Väntar gör jag också. Snart är det här får vi tro.

Det finns lite glädjande tecken här och där. Vi har börjat fundera lite på julpyssel både i skolan och med scouterna. Jag är visserligen inte scoutledare längre, men man kan ju göra ett inhopp då och då.

I helgen var det vår värdgrupp som tjänstgjorde i Missionskyrkan. Det råkade bli en sådan där långhelg med möten från fredag till söndag. Maken städade vår del redan i torsdags kväll medan jag var på ett annat planeringsmöte inför 40 dagar som börjar i slutet januari. I fredags handlade jag in till fikat som skulle serveras mellan de båda samlingarna på lördagen. Sen åkte jag hem och vilade. Jag var bara med på lördagens samlingar. Mer orkade inte jag. Maken för representera oss. På söndagen bjöd han på middag på Hotell Vidöstern så då slapp jag laga mat och kunde vila hela dagen. Det behövdes tydligen.

Måndagen var vanlig skoldag, men igår hade vi studiedag. Så mycket studier blev det väl inte, men vi arbetade med det systematiska kvalitetsarbetet och planerade en del i arbetslaget. På lunchrasten, som varade en hel timme i stället för den vanliga halvtimmen, åkte vi till Bambu i Bredaryd och tog för oss av deras lunchbuffé. Sen fortsatte vi planeringsarbetet.

Onsdagar har vi Elevens val de två sista passen. Den här perioden har eleverna fått välja att utveckla sina kunskaper efter de fem förmågorna. Jag har en grupp på 20 elever från fyran till sexan som jobbar med begreppsförmågan. Idag har vi beskrivit och förklarat olika begrepp. Jag valde att fokusera på geografiord när jag presenterade uppgifterna. Sen spelade vi spel. Det finns många sätt att öva begrepp på och det finns hur många begrepp och viktiga ord som helst att jobba med. Kanske kan några av eleverna få upp ögonen på att de måste aktivt lära sig att använda dessa på rätt sätt.

Nu ska jag fördjupa mig i begreppen sömn och vila. Godnatt!

Tankstället 5 år

Tänk att det har gått 5 år sedan jag skrev det första inlägget här på bloggen. Egentligen var det i onsdags som jubileet var, men då hann jag inte skriva något. 

Mitt första inlägg kom 19 februari 2009. Från början hade jag inga bilder och jag skrev mest om tankar och funderingar. Jag har märkt att det har blivit mindre av det på senare år. Det kanske inte innebär att jag tänker mindre, men jag har kanske mindre tid och ork att klä tankarna i ord och bokstäver. I det första inlägget angav jag mina intentioner med bloggen. Det började så här:

"Du har kommit till mitt tankställe. Åtminstone hoppas jag att det ska få vara det. Jag tänker mig ett tankställe som en plats där man kan få fylla på sina tankar. Mina tankar om olika saker och händelser kanske kan få bli bränsle för dina tankar och ta dig ett steg längre. Jag lovar inte att skriva varje dag. Det löftet tror jag inte att jag kan hålla. Men jag vill skriva så ofta jag kan om tankar, händelser, bibelord eller andra citat, som satt igång mina tankar och funderingar."

Lyktan på Anna-Lenas trappa

Det tog ett tag innan jag fick respons från någon. Det var den 7 mars som den första kommentaren kom. Det var femfemman som nyligen börjat blogga på sitt håll. Så småningom lärde vi känna varandra även IRL. Fortfarande är det nästan bara hon som skriver kommentarer. Det är annars något som jag uppskattar och önskar inför fortsättningen att fler skulle vilja och våga skriva en liten kommentar. Så här skrev hon då:

"Hej! Satt här och surfade och kollade på lärare som bloggar... jag började ganska nyss... och märker att det är bra för hjärnan.
Kul att läsa om hur man har det i Forsheda, det ligger ju inte långt ifrån Grimsås där jag bor.... men i på andra sidan smålandgränsen... lovar att läsa igen!"

Vi har träffats ett antal gånger sedan dess. Idag blev det ett spontanbesök hemma hos henne när jag och Katrin var ute på en geocachingtur i Grimsås. 

Takko får ofta vara med på bilderna

Det gick nästan ett par månader innan jag lärde mig att infoga bilder. Då blev det genast mycket roligare. Fotografering är ju något jag tycker om. En bild kan ju säga mer än tusen ord, sägs det. Sedan dess har jag lagt ut många bilder. I början var de små. Numera gillar jag de stora bilderna bäst. 

Rannäs just nu

Jag skriver om det jag upplever. Ibland handlar det om kyrkan, ibland om skolan. Det blev tråkigare att skriva om skolan när jag inte längre fick lägga ut bilder från skoldagen. Det var ett beslut som fattades i kommunen att de bilder vi tar i skolan stannar där. Det handlar förstås om integritet. Så numera blir det sparsamt med både bilder och texter om min arbetsplats. De bilder jag lägger ut är jag noga med att de inte visar några elever utom möjligen någon kroppsdel som inte kan identifieras. 

Det har blivit mer och mer om mitt senaste intresse, geocaching. Det kan bero på att det är lätt att skriva om och oftast har jag bra bilder att illustrera med. Det kommer säkert många fler rapporter från mina utflykter till burkarna. Jag har ju träffat många nya vänner och bekanta genom geocachingen. Dessutom kommer jag ut och rör på mig. Senast idag var jag och Katrin ute. Så det kommer väl en ny berättelse vilken dag som helst.

Ibland berättar jag väl också om andra intressen. Stickning har det blivit en hel del den här vintern. Men mycket av det lägger jag på min andra blogg, Ingapyssel. Det är en renodlad pysselblogg, men jag vill inte att den här bloggen ska specialisera sig. jag vill fortsätta att skriva om lite av varje som faller mig in. 

Från början skrev jag mer om mina tankar och funderingar om kristen tro. Då och då kommer det väl fortfarande sådana inlägg. Jag hoppas att det kan bli lite fler framöver, men ibland räcker inte tid och ork till. Tankar tar tid, som Bodil Jönsson skrev, och tid är ofta en bristvara. 

Fem år har gått. De har gått fort. Ändå har mycket hänt och mycket har förändrats. Om fem år hoppas jag att bloggen fortfarande finns kvar. Då kanske jag har mer tid för då lär jag vara pensionär. Den som lever får se. 

Tack, alla som valt att läsa mina tankar! Tack för all respons! Jag hoppas ni fortsätter att följa mina funderingar om livet i smått och stort.