Speedade dagar och sömnlösa nätter

Ungdjuren i hagen verkar ta det riktigt lugnt. De står där och idisslar medan de glor på oss, när vi går förbi på vägen.

Takko kan också konsten att ta det lugnt. Efter våra promenader brukar han koppla av och sova en runda antingen på filten på verandan eller i soffan. Själv har jag varit lite mer speedad den här helgen. Det kanske beror på medicinerna jag stoppat i mig. I fredags började jag ju med tabletter med cellgifter. Samtidigt måste jag ta kortisontabletter och de sätter verkligen igång mig. Jag blir speedad på dagarna och sömnlös på nätterna. Men igår var sista dagen med tabletter så förhoppningsvis ska det bli lite lugnare resten av veckan. Jag mår i alla fall riktigt bra för tillfället. Blodpåfyllningen i fredags gjorde nog susen för orken.

I söndags kväll gav vi oss ut på en hundpromenad, Takko och jag. Vi gick längre och längre längs hundrundan. Jag kände mig stark och hunden följde snällt med. Till slut hade vi gått hela rundan. Det var ett bra tag sedan.

Ginsten blommade uppe vid Moenvägkrysset. Det blir bara fler och fler buskar för varje år. De lyser verkligen upp skogen där på tallmon.

Solen sken och kastade långa skuggor längs grusvägen. Det är så vackert när solen belyser de raka stammarna och blåbärsriset på marken.

I backen upp mot byn brukar det kunna ta emot lite på hemvägen, men den här gången var det helt okej. Jag var fortfarande inte trött och vi stretade på med god fart.

Plötsligt hajade jag till. Jag kastade en blick ut i hagen bredvid vägen och fick syn på ett gäng vita spiror som stack upp ur gräset. Det var nattvioler. Inte visste jag att vi hade orkidéer i Rannäs. Jag har aldrig sett dem där. Hur kan jag ha missat dem?

När vi fortsatte hemåt, mötte vi maken som kom emot oss på cykel. Han tyckte vi hade varit borta länge så han hade väl blivit lite orolig. Nu tog han med sig Takko och cyklade hem medan jag travade på med mina stavar efter dem. Det var en skön promenad så där på kvällskvisten.

Fotona jag tog på söndagskvällen blev lite suddiga så på måndagen tog jag med hunden på en promenad tillbaka till hagen. Solen sken på de vackra spirorna, men de doftar inte lika mycket på dagen som på kvällen.

Vid vägkanten hittade jag mogna smultron. Det är sommarlovssmaker i munnen. De var inte så många men smaken fanns där.

Idag var det dags att åka in till apoteket och hämta sprutorna som jag ska ta för att stimulera produktionen av röda blodkroppar. De fanns inte i lager så jag fick beställa dem. Jag tog med mig dem upp till Dagsjukvården så att de kunde hjälpa mig att ta den första sprutan. Sen får jag ta dem själv. En gång i veckan i tolv veckor ska jag ge mig själv en injektion. Det ska nog funka bra. Hoppas de gör nytta också.

Sen var jag hungrig. Jag behövde mat och Syltan på Vandalorum serverade pannbiff med lök den här dagen. Det lät gott. Först åkte jag förbi en av mina gömmor och ersatte en burk som försvunnit. Men sen svängde jag av mot Vandalorum. Det var gott med pannbiff och jag kunde äta upp det mesta.

När jag ändå var där kunde jag ju kolla in de nya utställningarna. Det var väl vernissage i helgen tror jag. Dessutom går jag in gratis eftersom jag tillhör Vandalorums Vänner.

Den här stolen kände jag förstås igen. Det fanns många objekt från Eero Aarnios produktion som jag kommer ihåg från förr. Många av dem var häftiga när de kom. Kul att se dem igen.

Den färggladaste utställningen var Fredrik Lindqvists. Bilderna var målade på tygbitar som sytts ihop. De var häftiga med många detaljer.

På väggarna klättrade stora ekoxar av tyg. De var nästan lite läskiga i den storleken. Tur att de inte är så stora i verkligheten även om de är våra största skalbaggar.

Bakom en skärmvägg hittade jag jättelika bilder av gamla människor. Ansiktena var så skarpa i skärpan att man såg minsta hårstrå eller por i huden. Men ansiktena var intressanta. Här var det människor med erfarenhet av livet.

Några andra ställen besöktes också. Jag mötte min syster på Blomsterlandet och pratade en stund med henne medan vi valde blommor. Efter shoppingen var det sen hög tid att åka hemåt.

När jag kom hem, fixade jag till en enkel dessert. Det blev jordgubbar spetsade med lite socker och pressad apelsin. Det är så gott med färska bär. Jag satt ute på verandan och mumsade på bären.

Rosorna börjar visa sina färger. Några har slagit ut, andra är på gång lite senare. Det är roligt när inte alla blommar samtidigt. Då har vi något vackert att titta på under lite längre tid.

jag planterade växterna jag inhandlat i en kruka som sett lite kal och tom ut. Nu ser det bättre ut. Fuchsiorna, dahliorna och begonian kommer fast de fick komma ut alldeles för sent. Kryddorna frodas i burkarna på trappan. Jag kan känna mig ganska nöjd med årets odlingar.

Ny match inledd med tur till Jönköping

Nu börjar det äntligen lysa lite vitt i våra hagar också. Vitsipporna stannade upp när det blev lite kallare. Idag var det blåsigt men trots allt lite sol och det är det som räknas. Det blev en liten bukett plockad efter hundrundan mitt på dagen.

Igår tog maken ledigt för att följa med mig på första behandlingen i Jönköping. Man kan väl säga att cancern vann den förra matchen. Cancercellerna hittade väl ett sätt att skydda sig mot de cellgifter som ingick i kurerna. Nästa match är inledd och första ronden har kommit igång.

Vi anlände strax före tio och blev insläppta på ett eget rum av en sköterska som skulle ta hand om behandlingen. Sen skickade hon meddelande till apoteket att de kunde blanda till cellgiftet som jag skulle få som dropp. Det har väldigt kort hållbarhet så därför måste det ges snabbt efter blandningen. Men först fick jag ett läkemedel mot illamående i droppet. Sen var det dags för cellgiftet. Till sist spolade de igenom mina blodkärl med en påse koksaltlösning. Sen var vi klara förutom en tablett kortison och en ny tid inbokad om fyra veckor.

Jag kände mig ganska pigg igår i jämförelse med tidigare i veckan. Kanske hjälpte koksaltslösningen till att förbättra vätskebalansen i kroppen. jag misstänker att jag varit lite uttorkad. Jag har inte orkat hälla i mig så mycket vätska som egentligen behövs.

Efteråt hade maken några ärenden till Jula, men jag satt kvar i bilen. Vi åt lunch på IKEA, men det var verkligen ingen höjdare. Det brukar faktiskt vara rätt så gott, men inte den här gången. Det blev en mindre positiv recension av dagens lunch. Sen satte jag mig i en fåtölj och väntade medan maken rusade runt efter lite kompletteringar till kökslådornas innehåll. Inga stora inköp men ibland räcker det lilla. Ingen idé att köpa på sig saker i onödan. Vi vände hemåt och gjorde matinköpen hemma i Forsheda.

Resten av dagen och kvällen mådde jag riktigt bra och var rätt så pigg, när jag väl vilat en stund efter att vi kommit hem. Som vanligt gick det inte att sova på natten. Det är kortisonets fel. Men nu ska jag bara ta en tablett i veckan i alla fall.

På förmiddagen idag var jag lite ttrött efter en sömnlös natt, men jag ägnade mig åt lite spaupplevelser på hemmaplan. Först drack jag en frukostsmoothie gjord på banan, kiwi, spirulina, kefir och lite apelsinjuice. Sen blev det fotvård och lite annan kroppsvård innan jag klädde på mig dagens outfit. Takko och jag tog en liten fika innan det var dags för dagens promenad.

När vi går stigen över kullen och snart är ute vid grusvägen mot skogen, finns en stor sten med en lodrät sida som har så vackra lavar. Lavar kan verkligen utgöra konstverk på stenar. Det finns så många olika sorter. Alla bidrar till helheten. Ibland liknar de kartor över länder och områden. Tillsammans blir det vackert.

Hunden och jag gick vidare och idag orkade vi gå ända till raststugan. Jag satte mig och vilade en stund medan hunden nosade runt bland dofterna i gruset och gräset utanför.

Det var skönt att sitta därinne och slippa blåsten därute. I skogen är det mera lä men ute på de öppna fälten var riktigt blåsigt. I natt blåste det också bra. Det vajar fortfarande i träden utanför huset.

Myrorna var i full fart i solskenet vid vägkanten. Mitt bland myrornas stickor och barr stack det upp några gröna spjut. Det såg ut som liljekonvaljeblad, men det måste vara alldeles för tidigt för dem. Vi får vänta länge innan blommorna kommer. Myrorna hade i alla fall bråttom på sitt vanliga sätt. Vi skyndade oss hemåt till dagens lunch som blev potatis- och purjolökssoppa.

Eftermiddagen tog jag det lugnt. Ögonen ville gärna ramla ihop lite. Det berodde nog på den dåliga sömnen men i natt ska jag sova som en stock. Nu ska det bli en macka med lite äggröra på.

Påskfika i Rannässkogen

Skärtorsdagen började i lathetens tecken. Jag tog det lugnt hela förmiddagen. Ute regnade det för att lite senare övergå till snöblandat regn. Efter en stund tog det slut. Då gav vi oss ut på en liten promenad, hunden och jag. Påskliljorna blommar intill stigen. Vi har lite lökar här och där på gården. Det är alltid lika roligt när de tittar upp och slår ut. Det lyser upp tillvaron.

På eftermiddagen packade jag ihop alla saker som skulle med till mitt lilla event Påskfika vid raststugan uppe i skogen. Jag lastade bilen och i god tid gav jag mig av till eventsplatsen. Det kom några stänk regn när jag gick ut till bilen, men uppe i skogen var det uppehåll, till att börja med i alla fall. En cyklist var först att anlända. Det var 1000sjöar. Sen rullade det in bil efter bil.

Det var tur vi hade tak att gå in under för senare började det dugga alltmer, men det blev inga större mängder vatten som droppade ned på oss. Marken behöver betydligt mer. Det kan nog bli allvarliga problem med vattenbrist framöver, om inte regnet kommer i lite större mängder.

Fika brukar sitta bra när man är ute i skogen. Mina påskbakelser var uppskattade. Katrin kom lite senare ch hade med sig supergoda kolasnittar. Sen fanns det förstås lite påskgodis också.

De yngre geocacharna satte sig utomhus. De hade gott om spring i benen och ville hitta flera gömmor som fanns i området. Den närmsta fanns bakom knuten och fick ett antal loggar den här dagen.

Zack hade roligt. Det fanns ju många som kunde kasta bollen åt honom. Han flög runt i terrängen och fångade lyror. Så småningom droppade fler och fler av. Det var dags att packa ihop eventet och åka hem och fira påsk. Vi var nog ett tjugotal som besökte eventet. Det var inte dåligt mitt ute i skogen.

Det blev några bakelser över som jag kunde ta hem till maken. Dagens förmiddagsfika innehöll både bullar och bakelser. Vi visste inte om och när sönerna tänkte dyka upp, men det blev inte igår. Kalmarsonen anländer ikväll, men Stockholmssonen stannar däruppe.

Dagens event gav en ny digital souvenir till samlingen. Det var väl en av anledningarna till att många ville åka på event. Sen är det ju så trevligt att träffas också. Dönerstag är en företeelse bland tyska geocachare. Döner är ett namn för kebab. Torsdag heter Donnerstag på tyska och torsdagar har blivit kebabdagen. Då samlas man vid ett kebabställe. Jag tyckte det var lite svårt att hitta ett bra kebabställe i närheten så det fick bli Påskfika i stället. Men det dög lika bra.

I samband med Dönerstag släpptes också en ny landssouvenir för hela Tyskland. Tidigare har det funnits en souvenir för varje förbundsstat. Jag fick Mecklenburg-Vorpommern för två år sedan då vi loggade ett par cacher där i samband med Polenresan. Därför fick jag också Tysklandssouveniren. Belöningar är ju alltid trevligt att få.

Dystert och ofattbart

Den här dagen slutade inte precis som vi önskade. Vi är nog många varit klistrade vid nyhetsrapporteringen och sociala medier. På förmiddagen såg det ljusare ut. Solen sken och hunden och jag tog en lång promenad. På hemvägen hittade jag den första utslagna vitsippan. Den lyste som en stjärna bland gräset.

Vi gick hela hundrundan på 55 minuter. Annat var det förr. Då gick det betydligt fortare, men man får vara glad att man orkar överhuvudtaget. Veckan har annars inte varit så bra, men idag hade jag bestämt mig för att utmana mig med hundrundan. Jag vilade några minuter i Skogsbiblioteket innan vi fortsatte hela vägen hem.

Så på eftermiddagen hände det förfärliga. Vi blev nog alla bestörta när vi fick veta att ett misstänkt terrordåd utförts i Stockholm. Sen har vi följt händelserna hela kvällen. Vi som har anhöriga i området blev förstås oroliga, men ganska snart kunde vi se att sonen var i alla fall i säkerhet. Under kvällen hade jag kontakt med honom. Han var kvar på jobbet eftersom inga kommunikationer funkade. Han har ju en bit att åka ut till Salem. Vid halv tio meddelade han att han satt på ett tåg på väg hem. Andra släktingar i Stockholm var också i säkerhet, men visst förändrades livet helt plötsligt. Det som värmer är all omtanke som stockholmarna visar varandra i denna svåra situation. Det är det vi alla får göra.

Den här veckan har, som sagt, varit lite tuff. Helgens magproblem har påverkat mig även under veckan. Ändå har jag lyckats genomföra en del roliga aktiviteter.

I onsdag ville min kollega fika tillsammans med mig när hon skulle stan och handla garn. Det är ju alltid trevligt. Vi träffades och pratade i en och en halv timme. Sen tog vi oss till Tine i garnaffären och handlade lite garn. Jag har länge velat sticka en islandströja och nu köpte jag isländskt ullgarn till en sådan. Det ska bli roligt att sätta i gång.

Dagen efter var det dags att ta prover på sjukhuset. Sen köpte jag lite fika och åkte hem till Zack och hans matte och husse. Det var ju ett tag sedan vi sågs. Vi har varit i Rom och sen har de varit Spanien. Zack hade också varit på semester i Halmstad. Det var kul att ses igen.

Nu är det dags att gå och lägga sig. Tankarna rör sig förstås i huvudet, men vi får hoppas att det blir en lugn natt. Nu är det helg. Det kommer nog att bli en annorlunda helg. Vi ber för alla som drabbats så grymt. Vi ber för Sverige.

Sol och takdropp

Så växlande vädret kan vara. Ena dagen är det full vinter med snöstorm, andra dagen är snön nästan borta och solen skiner. Det är som med livet. Vi kastas ibland mellan ytterligheterna. Ena dagen mår man riktigt risigt och orkar ingenting, andra dagen orkar man göra allt man tänkt sig och kan man njuta av livets goda.

I onsdags sken solen från klarblå himmel med vita fluffiga moln. Takko och jag kunde ta en lite längre promenad ända bort till raststugan. Det blev en härlig promenad. En timmerbil körde precis iväg med en del av vårt avverkade virke, när vi kom fram.

Innan vi vände tillbaka hem, satte jag mig i stugan och vilade en stund. Krafterna är trots allt inte så stora och uthålliga. Jag behöver sällan flåsa lika mycket som förra veckan, men ibland måste jag pusta lite. Kroppen protesterar mot behandlingen. Det är ju faktiskt gifter den utsätts för under tre veckor på raken. Jag ser fram emot nästa vecka då jag slipper alla cellgifter.

Det har kommit en hel del snö och bäddat in naturen i ett vitt täcke. Det är vackert och när solen skiner blir det extra ljust, nästan bländande.

Temperaturen hade stigit till plussidan och det porlade lite här och där. Istapparna hängde från stenarna. Det ser nästan ut som om den växer rakt ut ur stenen.

Hemma vid dammen stod resterna efter förra säsongens ormbunkar upp som spökfjädrar ur snön. Snart kommer det att börja växa och gro lite överallt.

Igår var det dags att åka in till sjukhuset och än en gång lämna lite blodprover för analys. Det gick rätt fort. Sen hade jag lite olika ärenden att uträtta på stan. Det blev ett par gömmor utlagda som ska släppas i samband med pizzaeventet på tisdag. På ett ställe jag besökte hittade jag videkissar, ett härligt vårtecken.

Jag tänkte även satsa på en hamburgare till lunch. Det var längesen jag åt en sådan. Jag köpte med mig hamburgaren och åkte hem till Katrin, Fredrik och Zack. De sa att jag kunde äta den hos dem. Då kunde vi umgås och prata lite under tiden. Zack blev som alltid glad att se mig och försökte fjäska in sig på en bit mat.

Idag var det lite gråare himmel igen, men solen tittade fram senare på dagen. Jag sov dåligt i natt så det blev en slapp förmiddag. Sen tog vi vår dagliga promenad innan jag åkte till stan igen. Alla ärenden blev inte uträttade igår. Lika bra att ta tag i resten.

Igår kväll kom det en ny gömma vid Solgården, som ligger vid Hindsen en bit bort på andra sidan om stan från mig sett. När jag kollade, var den fortfarande ologgad på nätet. Det behöver inte betyda att den är ohittad, men eftersom det inte var så långt bort när jag ändå var på hållet, fortsatte jag förbi stan mot Hindsen strand. Isen låg kvar men den var nog inte att lita på.

När jag parkerade vid badplatsen, såg jag att det hade varit en bil där tidigare. Fotspår i snön antydde att någon gått samma väg som jag hade tänkt mig. Det såg ju inte så lovande ut om man vill logga FTF. Jag letade en bra stund och var nära att ge upp när gömman uppenbarade sig.

Till min förvåning var loggremsan helt tom. Det blev alltså ytterligare en FTF. Det var otippat, men det kändes skönt att inte behöva DNF:a. Krälandet och sökandet efter gömman hade tagit på krafterna. Nu var jag ganska trött. Jag åkte tillbaka till stan och uträttade mitt ärende. Sen åkte jag direkt hem, åt lite mat och vilade.

Det var vackert vid Solgården. Den här kullen kommer nog att vara riktigt vacker om några månader. Då ser vi fram emot grönskans ankomst.