Ser bakåt och framåt

Nu har jag varit här i två veckor. Jag hittade lite bilder i mobilen bl a denna som visar hur det såg ut hemma på soffbordet den dan när jag ramlade. Det var ju makens födelsedag. Blommor var inköpta och presenten hade pojkarna och jag fixat tillsammans. Den låg väl kvar där när maken kom hem efter sjukhusbesöket. Själv fick jag ju stanna kvar.

Ni är förstås nyfikna på vad han fick. Det är en drönare med kamera. Så när han väl lyckats tyda manualen hoppas jag på fina bilder över Rannäs.

Själv hamnade jag som sagt här på sjukhuset. Men nu längtar jag bort härifrån. Min kompis har också legat inne några dagar på en annan avdelning. Vi har kunnat chatta lite då och då. Idag fick hon åka hem.

Vädret har varierat. Den här bilden är nog från förra veckan. I natt åskade det och blixtrade. Regnet smattrade på rutorna. Det var ett riktigt oväder. Regnmätarna fylldes snabbt. Tur man fick sova under tak.

Jag får vara kvar här över helgen. Det är väl bra eftersom maken ska åka till Stockholm på lördag. Sonen har hittat en egen lägenhet och behöver lite flytthjälp. Han flyttar från Salem till Trångsund. Ska bli spännande att få se lite bilder därifrån.

På måndag är det dags för mig att flytta. Det blev ett korttidsboende på Forsgården som jag önskade. Det blir närmare hem och närmare vänner som lättare kan komma på besök. Nu måste jag träna upp mig. Jag ska få en rullstol och den måste jag komma i och ur. Sen är det en massa andra saker som måste funka. Men jag får ta en sak i taget.

Grillfest med Åke och lite annat av varje

Nu har det dröjt mellan inläggen igen, men jag har varit väldigt trött på sistone. Då har hängmattan var ett bra tillflyktsplats utom de senaste dagarna då de har spridit ut urin på åkrarna runt trädgården. Då fick det bli inomhusvistelse.

Det var roligt att ha sönerna hemma i två veckor. Dessa gick mot sitt slut och jobben väntade så i söndags lämnade de oss. Men de hann göra mycket medan de var hemma. Stockholmssonen stod för mesta delen av matlagningen och både drog ett tungt lass  med vår grillfest för släkten.

Grillfesten skulle vara i Fänestad på sommarhemmet. Det var en del saker som behövde fraktas dit. På vägen passade vi på att lämna av en TB i mitt TB-hotell. Frido ville åka vidare.

På vägen anade vi att hösten är på gång. Asparna brukar vara tidiga men de andra kommer snart efter. Vackra färger har löven i alla fall.

I missionskyrkan hämtade vi tallrikar och annat som vi behövde.

Vi packade bilen full. Det klirrade bra när vi körde ut till Fänestad.

Där lämnade vi av alla prylar. Fyllde kylskåpet med kylvarorna. Sen åkte vi hem. Torsdagen skulle jag in till läkaren på hematologen. Under iden jag var där passade de andra på att handla inför festen. På fredagen jobbade vi med att hacka ihop en potatissallad, blanda två såser och tärna fläskkött och strimla kyckling som fick marinera över natten. Sen var jag väldigt trött.

På fredagskvällen fixade pojkarna tacomys. Jag kunde äta nästan en hel wrap. Det har annars varit lite dåligt med matlusten den senaste tiden

Kisse var nog också sugen. Sen blev det raka vägen till sängen för mig. Kraften sinade totalt.

På lördagen åkte maken iväg redan halv elva. För de som ville hade han ordnat ett motorcykeltur. De blev bara två, maken och min bror. Men de hade nog kul ändå. Vi andra åkte ut till sommarhemmet med resten av sakerna efter lunch. Där dukade vi och gjorde i ordning.

Meloner skars upp i skivor, sallad blandades. Köttet träddes på grillspett och grillen tändes. Pojkarna gjorde ett superjobb med allt här.

Gästerna började anlända. Det var mina syskon med respektive och en del av deras barn och till och med barnbarn. Dessutom hade vi bjudit in min kusin och hans fru. Han räknas ju nästan som en bror.

På verandan fanns dricka och chips för de som var sugna. Det var lite fuktigt i luften och inte så varmt.

Sönerna grillade på för fullt.

Snart var det dags att lasta mat på tallrikarna. Då var det skönt att sitta inomhus.

Gästerna verkade gilla menyn. Sönerna hade koll på läget.

Min kusins fru Elisabet hade bakat goda baguetter. Dessutom bidrog hon med bullar till kaffet lite senare.

En del hade egen mat med sig.

Själv hade jag ordnat mig en egen vilovrå att användas vid behov. Det behövdes flera gånger.

Noah hittade en lekvrå för sina bilar.

Kaffe, Elisabets bullar och sonens hallonkaka med grädde fick avsluta menyn. Man behöver inte vara orolig för sönerna. De kan både baka och laga mat.

Innan alla åkt hem föreslog Elisabet att vi skulle sjunga en sång och be tillsammans. Vi sjöng Du omsluter mig på alla sidor, en sång som betytt mycket för mig. Sen bad hon för oss innan vi avslutade med mammas favoritsång, Blott en dag. Det blev en bra fest. Vi kanske ses igen om ett par veckor då min syster firar sin femtioårsdag.

Sedan dess har kisse och jag vilat en hel del i soffan. Palliativa teamet har besökt mig och hemsjukvården kommer och ger mig sprutor. Jag har svårt att ta alla tabletter. Dessutom smakar inte mat. Jag får leta efter något som jag kan få behålla. Det går väl bättre och bättre. Cancerbehandlingen är avslutad så nu är det bara behandling av symtom som dyker upp. Det kan vara låga blodvärden, infektioner eller som nu magsår. Jag har fått magsårsmedicin så det har blivit bättre.

Nu tar vi en dag i taget. Maken är ledig veckan ut. Vi får se vad vi kan hitta på, om jag orkar.

Midsommar hos oss

Sommarmolnen seglar över oss på himlen. När jag satt på verandan och njöt av sommaren, upptäckte jag ett litet moln på en tråd. Det såg lite roligt ut. Moln kan ju ha många olika former. Idag har det varit ett lite tätare molntäcke över oss men solen har också skinit på oss. Fast det blåste lite väl kallt för att sitta ute en längre stund. 

Efter de speedade dagarna förra helgen följde förstås ett bakslag. Tröttheten infann sig som ett brev på posten dvs den kom med lite fördröjning. Det fick bli några vilodagar. Kortisontabletternas verkan avtog men cellgifternas inverkan på kroppen tilltog. Det kan vara lite jobbigt ibland men så är läget och jag får leva med det.

I torsdags kväll kom kalmarsonen hem med tåget. Den andre sonen stannade i huvudstadsregionen. Midsommarafton firades mycket enkelt. Jag orkade inte med så mycket. Det blev i alla fall matjessill, nypotatis, gräddfil och gräslök till lunch. Jag hade tänkt baka en kaka men orkade inte. Sonen fixade den i mitt ställe. Så lite senare blev det Schweizernötkaka med grädde och jordgubbar.

Idag mådde jag en aning bättre. Vi hade planerat in en liten tur till Store Mosse om jag orkade med det. Vi packade ned lite fika och åkte till parkeringen vid Andersberg. Därifrån tog vi stigen ner mot Björnakullakärret.

Det gick bra att gå genom skogen ner mot rikkärret där det brukar växa orkidéer. De blommar lite olika tider så vi hoppades att några skulle blomma nu. Tuvullen trivdes i alla fall på den fuktiga marken. Vi kunde ta oss fram torrskodda på spången.

Det fanns gott om blommande orkidéer. Jag tycker det är svårt att artbestämma dem. Det är flera som är ganska lika. Majnycklar påminde denna mest om. Vi såg även några andra sorter.

Vi fortsatte fram till den nya bron. Den var mycket stadigare än den gamla som verkligen hade gjort sitt.

Det fanns inte så mycket kvar av den gamla bron. I ån blommade både vita och gula näckrosor. Det blåste en dem från sjön.

Sen vände vi tillbaka samma väg som vi kom. Takko hade lite problem med att hålla sig på spången. Ibland hamnade han vid sidan av i det blöta. Inne i skogen bar det uppför och då fick jag lite problem. Jag blir fortfarande väldigt andfådd och hjärtat får jobba hårt när jag går uppför, men jag får ta det i min egen takt. Sonen och hunden höll mig sällskap medan maken stövlade på i sin egen takt.

Nu var vi fikasugna så vi tog bilen till Björnakullens utsiktplats. Där har man verkligen en vacker vy över den stora mossen. Några korpar höll till nere i talltopparna med de flög sina lovar över oss och ropade "korrrp" åt oss.

Det smakade gott med lite fika på denna plats. Vi satt där en bra stund och njöt av solen trots att vinden var lite kylig.

Vilken underbar pärla vi har alldeles i närheten. Store Mosse hör till mina favoritplatser. Det finns många olika ställen att besöka och alla har något vackert att visa upp.

När vi fikat klart och var nöjda med pausen, fortsatte vi över Maramö upp till Östra Rocknen. Där har jag en av mina gömmor på Store Mosse och tidigare hade de skrivit i loggarna att loggremsan var fulltecknad. Ändå har många loggat efter det. Jag gissade att någon lagt i en ny remsa. Så ar det, men jag bytte ut de gamla mot en helt ny. Dessutom fixade vi till gömman så att den återställdes nästan i ursprungsskick. Som den var nu, var den betydligt lättare än det var tänkt. Tur jag hade verktygslådan i bilen.

Sen åkte vi hemåt för att förbereda eftermiddagens grillning. Sonen tände grillen och gjorde potatissalladen medan jag fixade en tomatsallad. Jag var ganska trött efter utflykten och det var hunden också.

Köttet hade legat i en marinad sedan igår. Maken och sonen hade hittat en marinad med kaffe och lite annat. Det blev verkligen gott. Jag åt så mycket jag orkade och lite till. Sen vilade jag resten av dagen.

Firat Sverige

Om man lyssnade på rösterna om hur och varför de firade vår nationaldag, så var det inte många infödda svenskar so firade. De flesta var bara glada för att ha ytterligare en ledig dag att umgås med familjen. Nysvenskarna däremot verkar fira Sverige lite mer. Det kanske beror på att de inte tar allt för givet. De vet att det inte är självklart med den frihet och de förmåner som vi har i Sverige. Vi kanske borde fira vår frihet lite mer, men vi är väl rädda för att bli betraktade som nationalister. Frihet och välfärd har inget med nationalism att göra så det borde inte hindra oss.

Mitt nationaldagsfirande brukar inte vara så märkvärdigt. Vi umgås med familjen som är hemma och äter något gott. I år var det bara maken, hunden och jag. Vartannat år har jag gett mig ut på en geocachingtur. Ibland själv, ibland med hunden, ibland med en kompis. I år åkte vi alla tre, men det var inte Takko som rattade bilen. Det var fint väder och sen skulle det komma regn så det gäller att passa på.

Vi stannade till vid High Chaparall där ett cykellopp runt Bolmen hade sin start. Makens chef skulle delta. Maken tänkte heja på honom, men han hittade chefen. Vi fortsatte mot Gnosjö i stället.

Dagens huvudmål var Svikarens koja. Den ligger i  Bårebo. Här gömde sig Johannes Andersson när han avvikit från krigstjänst. Han bodde i en koja och grävde en kanal för att ha vattenförsörjning till sitt tråddrageri.

Vi hittade kojan. Det är inte den ursprungliga utan en rekonstruerad. Den var inte så stor men här kunde man nog övernatta.

Det fanns två britsar och en eldstad. Undrar hur mycket värme den ger. I en hink hittade vi en gästbok som vi skrev lite i.

Takko ville inte sitta inne i en koja när det fanns en hel skog utanför. Vi var också sugna på att ge oss ut bland träden. Det fanns ju en klurig gömma i närheten. Det tog ett tag att hitta trots att jag gissat helt rätt på utseendet av den. Det var maken som till sist fann den. Jag hade inte letat tillräckligt noggrant. Skönt att kunna signera Johannes Anderssons kanal - Kojan. Det blev faktiskt dagen andra hittade cache.

Kanalen vid kojan var det inte mycket nytta med. Den var rätt torr, men det kanske beror på den låga grundvattennivån vi har nu. Det var nog annorlunda för tvåhundra år sedan.

Vi återvände till bilen och körde tillbaka till Bårebo bystuga. Där hade vi stannat till på vägen och loggat den första gömman, Johannes Anderssons kanal - Tråddrageriet. Den var inte så svår så den hittade jag snabbt. När vi kom tillbaka hit, plockade vi fram vårt fika, som bestod av Britts goda bullar och en havrekaka. Maken hade glömt kaffet hemma så det blev te för honom också.

Stugan används nog av byns invånare då och då. Det fanns gott om sittplatser utanför och två eldstäder där man kan grilla.

Här var det gott om vatten i rännan. Takko ville fortsätta men maken var ju intresserad av konstruktionen. Han har faktiskt varit här för längesen, när han jobbade som lärare i Gnosjö. Det var i början på 80-talet. Då gjorde de en personalutflykt hit så han kände igen sig.

Nedanför bystugan på andra sidan vägen hittade vi en liten damm och där fanns det fler sittplatser. Här kan det vara mysigt att njuta av solen medan man fikar.

Mitt ibland allt det gröna stack det upp en blodbok. Den avvek verkligen med sin mörka röda färg. Det fanns gott om bokar men de andra var av den vanliga gröna sorten. Det blir säkert vackert här till hösten när bokarna får sina gyllene färger.

När vi fikat klart, fortsatte vi in till Gnosjö. Maken tyckte vi kunde leta upp några fler gömmor. Det fanns en vid Marieströmsdammen som jag inte loggat. Maken visste vart vi skulle så han körde direkt dit och parkerade så nära vi kunde.

Sen gick vi över på andra sidan. Min GPS ville skicka ut oss i vattnet, men det trodde vi inte på. Maken tog några ytterligare steg och där hittade han en burk som han langade fram till mig. Det gick ju rätt smidigt. Sen återvände vi till hunden i bilen.

Nu var det dags att vända hemåt. Vi tog vägen förbi Välornas camping. Det skulle finnas en gömma ute på en udde i sjön. Vi hittade en liten stig in och parkerade bilen vid vägkanten. Sen promenerade vi alla tre längs stigen. Vi mötte en familj med två hundar som var på väg åt andra hållet. Det var lite jobbigt för mig som blir andfådd i uppförsbackarna, men jag tog mig både dit och tillbaka. På platsen letade vi lite innan maken hittade gömman. Fiskelycka hette den och var en enkel plastpåse med loggbok. Idag var det makens lyckodag. Han hittade ju ter av de fyra geocacher som vi loggade.

Det fanns tydligen en bingorunda längs stigen, men vi nöjde oss med motionen och gömman. När vi kom tillbaka till bilen, var jag jättetrött. Vi nöjde oss med fyra gömmor den här soliga nationaldagen.

Lingonen blommade för fullt på flera av ställen vi besökte. Nu hoppas det blir ett bra bärår. Blåbären har börjat sätta kart. Vi åkte hemåt nöjda med dagens utflykt och tacksamma för den svenska allemansrätten som ger oss friheten att ströva i vår natur.

Efter en stunds vila satte vi oss en stund på verandan. Hunden var fortfarande trött och lade sig på filten. Maken grillade lite åt oss att äta. Så firade vi Sveriges nationaldag.