Ny match inledd med tur till Jönköping

Nu börjar det äntligen lysa lite vitt i våra hagar också. Vitsipporna stannade upp när det blev lite kallare. Idag var det blåsigt men trots allt lite sol och det är det som räknas. Det blev en liten bukett plockad efter hundrundan mitt på dagen.

Igår tog maken ledigt för att följa med mig på första behandlingen i Jönköping. Man kan väl säga att cancern vann den förra matchen. Cancercellerna hittade väl ett sätt att skydda sig mot de cellgifter som ingick i kurerna. Nästa match är inledd och första ronden har kommit igång.

Vi anlände strax före tio och blev insläppta på ett eget rum av en sköterska som skulle ta hand om behandlingen. Sen skickade hon meddelande till apoteket att de kunde blanda till cellgiftet som jag skulle få som dropp. Det har väldigt kort hållbarhet så därför måste det ges snabbt efter blandningen. Men först fick jag ett läkemedel mot illamående i droppet. Sen var det dags för cellgiftet. Till sist spolade de igenom mina blodkärl med en påse koksaltlösning. Sen var vi klara förutom en tablett kortison och en ny tid inbokad om fyra veckor.

Jag kände mig ganska pigg igår i jämförelse med tidigare i veckan. Kanske hjälpte koksaltslösningen till att förbättra vätskebalansen i kroppen. jag misstänker att jag varit lite uttorkad. Jag har inte orkat hälla i mig så mycket vätska som egentligen behövs.

Efteråt hade maken några ärenden till Jula, men jag satt kvar i bilen. Vi åt lunch på IKEA, men det var verkligen ingen höjdare. Det brukar faktiskt vara rätt så gott, men inte den här gången. Det blev en mindre positiv recension av dagens lunch. Sen satte jag mig i en fåtölj och väntade medan maken rusade runt efter lite kompletteringar till kökslådornas innehåll. Inga stora inköp men ibland räcker det lilla. Ingen idé att köpa på sig saker i onödan. Vi vände hemåt och gjorde matinköpen hemma i Forsheda.

Resten av dagen och kvällen mådde jag riktigt bra och var rätt så pigg, när jag väl vilat en stund efter att vi kommit hem. Som vanligt gick det inte att sova på natten. Det är kortisonets fel. Men nu ska jag bara ta en tablett i veckan i alla fall.

På förmiddagen idag var jag lite ttrött efter en sömnlös natt, men jag ägnade mig åt lite spaupplevelser på hemmaplan. Först drack jag en frukostsmoothie gjord på banan, kiwi, spirulina, kefir och lite apelsinjuice. Sen blev det fotvård och lite annan kroppsvård innan jag klädde på mig dagens outfit. Takko och jag tog en liten fika innan det var dags för dagens promenad.

När vi går stigen över kullen och snart är ute vid grusvägen mot skogen, finns en stor sten med en lodrät sida som har så vackra lavar. Lavar kan verkligen utgöra konstverk på stenar. Det finns så många olika sorter. Alla bidrar till helheten. Ibland liknar de kartor över länder och områden. Tillsammans blir det vackert.

Hunden och jag gick vidare och idag orkade vi gå ända till raststugan. Jag satte mig och vilade en stund medan hunden nosade runt bland dofterna i gruset och gräset utanför.

Det var skönt att sitta därinne och slippa blåsten därute. I skogen är det mera lä men ute på de öppna fälten var riktigt blåsigt. I natt blåste det också bra. Det vajar fortfarande i träden utanför huset.

Myrorna var i full fart i solskenet vid vägkanten. Mitt bland myrornas stickor och barr stack det upp några gröna spjut. Det såg ut som liljekonvaljeblad, men det måste vara alldeles för tidigt för dem. Vi får vänta länge innan blommorna kommer. Myrorna hade i alla fall bråttom på sitt vanliga sätt. Vi skyndade oss hemåt till dagens lunch som blev potatis- och purjolökssoppa.

Eftermiddagen tog jag det lugnt. Ögonen ville gärna ramla ihop lite. Det berodde nog på den dåliga sömnen men i natt ska jag sova som en stock. Nu ska det bli en macka med lite äggröra på.

Julklappar, julbad och julsånger

Dan före dopparedan är den dag då vi brukar klä granen. Sonen och jag fixade det jobbet ikväll, men innan dess hade dagen innehållit en hel del andra aktiviteter. Årets gran ser lite sned och vind ut på bilden, men det kanske beror mer på påklädarna än på granen som är samma som förra året. Däremot har den fått nya fina röda kulor och en speciell för maken. Man kan ju variera sig lite. 

Annars var första aktiviteten för mig att åka in till sjukhuset och ta en spruta igen. Hela familjen följde med in. Det gick rätt snabbt och sen tog vi en fika i cafeterian innan vi åkte vidare. Mer om det senare.

Först lite om gårdagen. De två senaste dagarna har ägnats åt julstädning och julmat. Köket är inte riktigt klart än, men det är egentligen makens självvalda ansvarsområde så han får fixa det sista i egen takt bara det är klart tills imorgon. Igår hackade sonen och jag ihop årets sillsallad. Det brukar vi göra tillsammans. Det är lite mysigt att sitta vid köksbordet och hacka potatis, rödbetor, gurka, lök, äpplen och sill. Det blir ju så gott när smakerna har fått blanda sig.

Under tiden stod skinkan i ugnen och doftade gott. Efter den satte vi in Janzons frestelse, en annan favorit på julbordet. Det blev mycket spad av skinkan och det får utgöra basen till doppespadet. Lite senare griljerade vi skinkan. Därmed var det mesta klart inför julbordet. Äggen till ägghalvorna kokade jag ikväll. Den andre sonen tillverkade fudge med hallon och lakritssmak till vårt godisbord.

Varje år brukar vi ta det traditionella julabadet. Oftast åker vi till Jönköping och Rosenlundsbadet. Då kan vi passa på att handla de sista julklapparna också. Så gjorde vi även idag efter sjukhusbesöket. Först besökte vi A6. Det blir inte så många julklappar numera. Oftast blir det kläder till pojkarna och då är det bra om de får prova. Två par jeans till äldste sonen hamnade i en kasse. Den yngste ville ha hörlurar. Det var lite svårare. Vi kollade på Elgiganten eftersom jag hade ett ärende dit också, men där fanns inget som passade. Det ordnade sig dock lite senare. Mitt eget ärende var att kolla på en ny kamera. Min lilla kompaktkamera börjar ge sig och jag hade kollat in en annan på nätet. Det finns ett mellanting mellan kompaktkameror och systemkameror. Det blev en sådan av märket Sony till mig själv i julklapp.

Efter alla julklappsinköp var vi hungriga. Det blev en grillad kyckling på New Corner vägg i vägg med Elgiganten. Det var mycket mat och gott.

När vi var mätta körde vi maken och äldste sonen till badet. Yngste sonen och jag fortsatte till Sannabadet nere vid Vättersnäs. Vi tänkte inte bada vinterbad utan ta en liten geocachingrunda. Det är inte lämpligt för mig att bada i badhus med en massa andra människor. Infektionsrisken är för stor. Det får bli en juladusch här hemma i stället.

Vid Sannabadet fick vi leta en bra stund. Jag hade en bra nolla i min GPS, men den var nog några meter off. Trots att jag anade hur burken var gömd ville den inte visa sig. Sen började jag tänka på var jag skulle ha gömt den och då fick jag syn på gömstället lite på håll. Därefter var det inte så svårt att logga. Vintersolens sken tog sig igenom molnbarriären. Det var ganska skönt väder. Utsikten mot Huskvarnahållet var fantastisk.

Detta blev dagens första och enda fynd. Vi fortsatte promenaden till en annan gömma, men den hittade vi inte. Jag kunde inte ens leta eftersom det var ganska brant och oländig terräng. Sonen letade längre och lyfte på alla stenar han såg. Till slut gav vi upp och gick tillbaka. Sen tog vi bilen till ytterligare en gömma som vi gick bet på. Det börjar bli tråkigt att cacha i stan, tycker jag. Inte för att jag någonsin har gillat det, men förr var det lite roligare att cacha i Jönköping. Jag vet inte om det är jag eller Jönköping som tappat gnistan.

Vi gav upp geocachandet för dagen och körde tillbaka till Rosenlund. Sonen fick syn på NetOnNets lagerbutik. Vi svängde in där för att se om de hade hörlurar och det hade de. Så då ordnade det sig med julklappen till sonen.

Vi satte oss sedan i cafeterian på Rosenlundsbadet för att vänta ut julabadarna och ta en dricka. Efter en stund kom de rena och fräscha grabbarna och då kunde vi åka hem till hunden.

På kvällen åkte maken och jag till Forsheda för att sjunga in julen vid samhällsgranen tillsammans med andra forshedabor. Det har blivit en tradition att vi i Missionskyrkan ordnar en liten samling den tjugotredje. Ingela läste julevangeliet och sa några ord mellan de traditionella julsångerna som vi sjöng tillsammans.

En grupp sjöng den vackra sången I denna natt blir världen ny. Samlingen är inte så lång och i år var det inte så kallt som det kan vara. Men det var mörkt och pannlampan var bra att ha om man ville se texten till sångerna. Det var ganska mycket folk som samlats för att sjunga in julen.

Efter sångstunden åkte  i hem till pojkarna. Det finns ju alltid lite småsaker att pyssla med så här i sista minuten. Det fanns paket att slå in till exempel. Vi tittade också på julspecialen av På Spåret. Vi klarade oss riktigt bra den här gången också. Vi slog båda lagen med råge och fick ihop 67 poäng. Det blev en bra avslutning på dan före dopparedan.

Det går uppåt!

JAA! Idag kom det glädjande beskedet att mina vita blodkroppar piggnat till och börjat dela på sig. Överläkaren berättade det nyss på ronden. Värdena är redan uppe på 0,25. När de väl sätter igång brukar det dessutom gå snabbt. De är pigga och friska. Vid 0,5 släpper de hem mig och det kanske kan ske redan på fredag. Det trodde jag aldrig. Jag hade räknat med att vara kvar tills nästa vecka också.

Nu gäller det bara för mig att äta och dricka lite mer. Jag måste ju få i mig lite mer näring så jag orkar åka hem. Maken får också lite extra jobb med att städa av hemma så det är rent när jag kommer. Jag har ju många restriktioner när jag kommer hem. Bland annat får jag inte städa. Det är mycket aber med maten också. Men det reder sig nog bara jag kommer hem. Just nu längtar jag mest efter att få komma ut och känna vinden susa i de små testar jag har kvar.

Ovälkommet besök

Ännu en solig och fin dag utanför mina fönster. Nu när löven börjar falla alltmer, kan jag skymta en liten fläck blått vatten där bakom. Det är Rocksjön tittat fram. Sjöutsikt är ju alltid värdehöjande. Alltid något att glädja sig åt.

Ett annat glädjeämne är att jag orkat träna lite. Igår cyklade jag ett tag på motionscykeln och körde några enkla övningar med gummibandet. Sen var jag rätt trött och fick vila en stund på sängen. Idag kom sjukgymnasten och tränade en stund med mig. Det gick jättebra, men det känns fortfarande i kroppen. Det kommer att bli bättre i längden, men nånstans ska man ju börja. Dessutom har ajg börjat sticka lite igen. Sockprojektet har legat nere ett tag p g a bristande ork, men nu blev det några varv stickade.

Idag kändes det lite bättre i halsen. Kanske har antibiotikan gjort sitt nu. Det gick bra att få ner yoghurten. Sen har jag en hel arsenal med små bägare som ska tömmas. Jag får många mediciner i flytande form eftersom jag haft ont att svälja. Men i stort sett går det allt bättre att äta. Det blir fortfarande små portioner men jag får i mig mer och mer mat. Lite jobbigt var det med starkt kryddade såser. Magen är nog inte riktigt redo för det än.

Mina värden ligger fortfarande lågt, men de vita blodkropparna har börjat röra på sig lite. Dock inte de försvarsceller som vi väntar på. Men det är ett gott tecken och kanske kommer det om några dagar.

Nu till det ovälkomna besöket. Det hände mitt i natten. Vid tvåtiden tändes lamporna i slussen in till mitt rum. Jag trodde att det var nattsköterskan som kom för att kolla droppet. Det brukar hon göra varannan timme. Men när jag kikade i skummet mot dörren, kände jag inte igen profilen. Det var en äldre man som stod innanför dörren. Vad gjorde han här? Han verkade lite förvirrad. Sen fick han väl syn på den öppna dörren till min toalett och gick mot den. Jag larmade snabbt och sköterskan kom med en gång.

Hon tog hand om mannen och ledde honom tillbaka till hans rum. Det var ingen större skada skedd även om det inte var bra eftersom jag fortfarande är isolerad. Detta är ju en blandad medicinsk avdelning så här finns olika typer av patienter. Jag fick i alla fall en extra städning av min toalett och lite nattlig spänning. Fast det blev inte så mycket sammanhängande sömn. Vi får hoppas är den kommande natten blir lugnare.

Piggelin - eller inte

I morse var jag verkligen inte så pigg. Det hade varit en jobbig natt med många toalettbesök. Jag var trött på eländet och ville helst bara dra filten över mig och låta tårarna skvala. Himlen såg också riktigt grå och mulen ut. Ingen solig söndag precis.

På förmiddagen vilade jag mest. Sen var det väl ändå dags att försöka resa sig ur eländet. En dusch och rena kläder hjälpte till. Sen försökte jag få ner alla mediciner med hjälp av lite kräm och mjölk. Det gör fortfarande ont när jag sväljer. Lite senare fick jag ju en piggelin för att kyla ner svalget och dämpa svullnaden. Jag fick också några kapslar som vi öppnade och tömde ut på krämen. Jag lyckades få ner dem utan problem och ser man på de hjälpte. Magen lugnade ner sig och jag slapp springa på toa stup i kvarten. Kvällens risgrynsgröt med mjölk smakade riktigt bra.

Molnen lättade delvis på himlen och solen kunde till och med titta fram ett tag. Det piggar upp. Det gör musik också. Jag slog på Tvåan på TV och där sändes The Last Night of the Proms. I flera timmar kunde jag lyssna på duktiga musiker och sångare. Andra halvan är väl lite mer lättillgänglig men det var vacker musik i första delen också.

Ikväll orkade jag till och med utföra mitt mammauppdrag. Jag brukar alltid ringa pojkarna på söndagskvällen, men förra helgen orkade jag inte. Maken fick ta över uppdraget. Men idag har jag pratat med dem båda två. Kalmarsonen befann sig i Hultsfred där han ska göra praktik på vårdcentralen den kommande veckan. Nu satt han på vandrarhemmet och det verkade vara bra. Stockholmssonen jobbade på med sitt examensarbete. Han hade träffat på Iris, en gammal skolkamrat, som också  kommer från Rannäs. Hon var dessutom min elev. Stockholm är väl inte så stort då. Det är roligt att följa de gamla eleverna. Maken var här och hälsade på igår. Annars brukar vi pratas vid på kvällarna.

Där kom infektionen

Höstvädret är verkligen omväxlande. Det har blåst och regnat. Björkarna gungade i den kraftiga vinden och släppte ifrån sig fler och fler löv, som virvlade bort. Regnet har smattrat på rutorna på nätterna. Det behövs ju regn så det är väl bra att det kommer.

Sen tittar solen fram och hela bilden förändras. Träden lyser verkligen upp och gnistrar i guld och andra vackra hösttoner. Då kan man sitta vid fönstret och bara njuta av skapelsen utanför. Ibland orkar jag inte så mycket mer. Kroppen är ju i krig, som överläkaren sa till mig, och då är det inte så konstigt om orken tryter snabbt. Mina värden är fortfarande på botten och kommer förmodligen vara så tills slutet på nästa vecka. Ingen vet när det vänder, så om det kommer tidigare är det en bonus. Men det kan dröja längre också. Jag hoppas och ber att vändningen ska komma snart.

Infektioner är bara att vänta och den första har redan drabbat mig. Jag har fått en halsinfektion som gör det svårt att svälja. Igår kom en delegation från öron- näsa- halskliniken för att undersöka mig. Jag kan ju inte komma till dem så de fick komma till mig. Det var en läkare, en läkarstudent och en sköterska som dök upp med sina instrument. De undersökte både öron, näsa och svalg. Det jobbigaste var väl när de förde ned en kamera genom näsan ner till svalget. Men det gick bra. De hittade inga bölder. Det är tungroten som är lite förstorad. Det är väl det som gör det svårt att svälja.

Jag får försöka pilla i mig det som går. Hittills har det inte varit så stor variation på menyn. Nyponsoppa, glass och kräm med mjölk är det som gått lättast att svälja. Jag kan nog få äta så mycket glass jag vill. Det är bara att ringa på tjejerna så fixar de en tallrik. Buljong och te funkar också bra att dricka. Men jag längtar efter att kunna äta andra saker. Smaksinnet är ju ganska förändrat och kommer att vara ett bra tag. Banan smakar inte längre banan. Det kan sitta i ett par månader.

Mot infektionen har jag förstås fått antibiotika. Kroppen behöver inte kriga ensam. Det finns ju mediciner som kan hjälpa till. Men till sist är det ändå kroppen som måste återhämta sig och bli stark igen.

Hobbyvrå och eget gym

Egentligen har man det riktigt bra. Jag har en hobbyhörna på rummet där jag kan läsa, lösa korsord, kolla på datorn och sticka. Så visst finns det lite att göra. Men ibland är det fort gjort.

Det är bra service också på stället. Ofta kommer de och frågar om jag vill ha lite glass eller något annat. Allt för att jag ska kunna pilla i mig så mycket som möjligt. Just nu fixade de fram nyponsoppa och glass till mig.

Ett eget gym har jag också fått. Ja, det är ju inte så stort. Det består av en motionscykel och ett gummiband, men det senare kan ju användas till det mesta. Det var en sjukgymnast fixade gymmet åt mig igår. Jag har inte hunnit pröva det än, men det ska bli snart.

Idag kom en dietist och hälsade på idag. Det gäller ju att försöka äta så bra det går, när magen krånglar och illamåendet kommer. Lite tips fick jag och hon kunde rekommendera lite lättare föda att äta. Äta ofta är också bra.

Vädret utanför har ju växlat en hel del. I natt regnade det och blåste mot fönstret. Resultatet syns på marken där gräsmattan täckts av fler gula löv. Dessutom har det glesnat i buskagen så man ser igenom dem här och där.

Den grå morgonen övergick i solsken, men nu regnar det visst igen samtidigt som solens strålar letar sig ner mot marken. Riktigt höstväder! Jag gillar ju hösten, men i år blir det att betrakta den från fönstret. Tur man har stora fönster och vid utsikt.

Mina värden är nu nere i botten, i alla fall de vita blodkropparna. Det är som det ska vara. De röda blodkropparna och trombocyterna är också på väg nedåt. Därför får jag idag blodtransfusioner. Två påsar blod får jag. Då brukar man också bli lite piggare och orka mer. Idag på förmiddagen vilade jag mest för då var jag ganska matt. Nu kan jag sitta uppe igen, men orken är inte så stor.

Nu väntar vi på att värdena ska börja stiga igen, men det kan ta ett tag innan det börjar hända något på den fronten. Stamcellerna ska hitta rätt och sätta igång sin produktion. Fram till dess gäller det bara att ha tålamod och hålla ut. Det är ju en riktig utmaning jag har att ta mig igenom.

Vecka 2 - Isolering

Idag är det en vecka sedan jag blev inlagd på sjukhus. Jag mår lite bättre, men samtidigt håller mina värden på att sjunka precis som de ska. Idag är de så låga att jag är under isolering. Det betyder inte att jag inte får ta emot besökare, men bara några i taget och de får inte bära på smitta. Alla räknar med att jag kommer att få någon infektion, men det är dumt att få för många.

Eftersom jag haft svårt att behålla maten, fick jag under natten näring i droppform. Sen har jag klunkat i mig lite buljong utan problem och en isglass som efterrätt. Den var god för då slapp jag den torra och konstiga smaken i munnen ett tag. Vi får väl se vad det kan bli för något gott till kvällsmat.

Tiden går sakta både på natten och på dagtid. Det är tur att det finns lite fasta rutiner på ett sjukhus. Avbrotten för mat, kontroller och provtagning delar upp dagen i lite kortare pass. Det är bra. Annars brukar snuttifiering inte vara så bra, men här funkar det.

Dagens uppiggande besök stod Marita för, min väninna och f d kollega. Den glada pensionären hade ett ärende till staden och passade på att leta upp mig. Det var trevligt att prata bort en stund. Tack, Marita, för besöket och för tidningarna!

Det blåser lite utanför fönstret. Björkarna vajar. Solen sken tidigare men nu har molnen börjat samla ihop sig för att dölja den. Höstfärgerna skymtar bland buskar och träd. Jag får väl följa höstens gång här inifrån ett tag. Det händer inte så mycket. Några som promenerar förbi. Bilar som parkerar eller kör iväg. Igår studerade jag två skator och idag flög några kajor förbi.

Tack alla som skickat hälsningar på olika sätt! Det värmer. Ny rapport kommer när det finns något att berätta.

PS

Det blev risgrynsgröt till kvällsmat. Magen tackade och jag lyckades äta upp hela lilla portionen. Hoppas nu att magen är på bättringsvägen. Kram Inga

Besök och lite pyssel

Här sitter jag nu. Idag har jag orkat göra lite mer. Jag har kunnat vara ute lite på nätet och kolla. Sen lade jag upp en ny stickning. Sockar igen, men det är det enklaste. Annars är det ganska tråkigt för det mesta. Ikväll försökte jag lyssna på en ljudbok. Det kanske kan bli något. Sen finns förstås TV:n om man orkar.

Idag fick jag besök. Bilden blev inte så bra, men ni ser en liten del av mitt rum. Maken kom upp på besök och hade med sig lite post och annat. Det var roligt att träffa någon och inte bara all personal. De är trevliga, men de växlat hela tiden. Nu börjar jag känna igen en del. Maken stannade en stund men sen fick han åka hem till Rannäs och hunden. Det verkar gå bra med Takko.

Den här veckan kom visst vår nya soffa och min fåtölj. Det missade jag, men jag får se dem när jag kommer hem. Maken och hunden har invigt dem.

Idag har jag mått lite bättre i varje fall på förmiddagen. Nu ikväll känner jag av lite illamående, men det finns ju medicin mot det. Jag har inte kunnat äta så mycket och har gått ner ännu mer i vikt. Jag får försöka ta igen det sen. Det är inte så lätt att motionera men några meter åt varje håll kan jag gå.

Nu sitter jag och ser ut över stan där ljusen har tänts. Jag ser bort mot ett av de områden jag bodde i för många år sedan. Jag har ju bott i den här staden i nio år sammanlagt. Mycket har förändrats också. Så är det. Allt förändrats med åren som går. Det gör vi också. Det är nog bra att det är så. Nu ser jag fram emot en positiv förändring. Jag hoppas att jag snart ska må bättre och kunna komma hem. Men ibland måste det bli sämre innan det blir bättre.

Flyttad till Jönköping

Då har jag fått flytta över till hemregionen Jönköping. Jag befinner mig på Medicinavdelning A på Länssjukhuset i Ryhov. Här blir jag väl omhändertagen, men det är lite ensamt och tiden går rätt långsamt när man inte orkar göra så mycket.

Utsikt från mitt fönster

Hittills har allt gått enligt planerna. Jag fick cytostatikan i tisdags. Under tiden fick jag suga på isbitar för att skona slemhinnorna i munnen. Redan i onsdags fick jag sedan tillbaka mina stamceller, som skördades i juli. Fyra personer arbetade i en timme med detta. Det var två från labbet som tinade påsarna med de infrusna stamcellerna och förde över dem till sprutor. Sedan tog sköterskan från avdelningen över och injicerade samtidigt som en undersköterska höll koll på blodtryck och puls. Det var sex påsar och varje påse tog 10 minuter så det hela tog en timme. Även den här gången fick jag suga på något. Nu var det halstabletter för att slippa konstiga smaker i munnen som man kan få.

Sista natten i Linköping blev jag flyttad till ett annat rum. Jag fick dela det med en annan kvinna. Än så länge är jag inte så känslig. Det kommer senare. Det var svårt att sova. Igår förmiddag fick jag åka hit med taxi.

Mina blodvärden är fortfarande bra. Det är meningen att de ska sjunka, men det kan ta ett tag. Sedan dröjer det kanske innan stamcellerna har kommit igång med att bilda nytt immunförsvar. Det är då jag behöver vara isolerad för att inte bli smittad. Det blir jag säkert ändå, men man vill inte ha för mycket för kroppen att jobba med. Så här kommer jag nog att få vara ett bra tag.

Just nu orkar jag inte så mycket. Det blir mest att vila. Jag vet inte hur ofta jag orkar uppdatera bloggen, men jag ska försöka om jag har något att berätta.

Shoppingmåndag

Veckan har ju börjat med fantastiskt sommarväder. Idag var det riktigt hett när vi tog vår hundpromenad. Dessutom var det fuktigt i luften vilket gör att man blir alldeles svettig både utifrån och inifrån. Som tur är har de öppnat vägen över kullen igen. Kreaturen har flyttat till andra betesmarker, men spåren efter dem finns kvar så man får kolla var man sätter ner fötterna.

Igår eftermiddag hade jag bestämt med Katrin att ta en shoppingtur till Jönköping. Förra veckan var jag mest hemma, men ibland behöver man komma ut hemifrån och göra andra saker. Detta var ingen nödvändig resa som så många andra. Det skulle bara bli en nöjesresa.

När jag åkte mot stan, hade jag en fantastisk molnhimmel framför mig. Jag var tvungen att stanna på ett ställe och fota de fluffiga molnen. Om jag vände mig hemåt var de tätare, men de glesnade norrut. Inåt stan kunde man se en reva i molntäcket som ett ljusblått band. Det var en häftig syn.

Jag plockade upp Katrin och vi fortsatte norrut. Vi tog de lite mindre vägarna bsra för att de är roligare att åka än de stora autostradan. Vi parkerade i mina gamla trakter vid Östra Torget. Sen gick vi mot Hovrättstorget. Vi var lite hungriga så det fick bli ett besök på ett café först.

En Caesarsmörgås hamnade på min tallrik tillsammans med en kolakaka. I smörgåsen trängdes kycklling, bacon, lite grönsaker och caesardressing. Det var inte helt fel. Caféet skulle stänga tjugo minuter senare föratt personalen skulle på utbildning, men vi lyckades klämma våra mackor i tid. Det blev inte mycket över till gråsparvarna.

Några affärer var utsedda att få ett besök. Mitt främsta mål var Naturkompaniet. Jag ville prova ett par nya friluftsbyxor. Alla mina gamla byxor har ju blivit lite för stora och pösiga nu. Nånstans i min garderob borde det finnas ett par gamla Fjällrävenbyxor i lite mindre storlek, men jag kan inte hitta dem. Ibland brukar jag handla på nätet men nu ville jag prova innan jag köpte. Jag testade ett gäng i olika modeller och hittade ett par som satt riktigt bra. Jag behöver bara lägga upp dem lite. Sen är jag utrustad för nya turer i naturen.

När vi sedan shoppat färdigt i alla butiker som fanns på vår lista, lämnade vi Öster och drog söderut igen. Vi åkte förbi mitt gamla tillhåll på Odengatan 17. Här bodde jag ju ganska många år.

Någon liten plastburk är inte fel att leta upp, när vi nu är ute på en tur. Vi kollade på kartan och valde en som såg ut att kunna vara ganska enkel. Antingen så var den inte det eller så var den väl borta för vi hittade ingen burk på det givna stället.

Alltså fortsatte vi på de mindre vägarna söderut. I Tabergsdalen är det vackert att köra. Det fanns en burk som hette Brottsplats och den siktade vi in oss på. Här var det betydligt enklare. Vi såg till och med burken från bilen så det blev en Park & Grab.

I dalgången är det verkligen kuperat. Det var tur att vi inte behövde klättra uppför slänterna. Här parkerade vi precis intill burken. Solen sken på oss och det var en härlig plats att besöka.

Vi stannade på en liten grusväg kantad av gamla träd täckta av gula och vita lavar som lyste i solskenet. Lavar är spännande organismer.

Resan fortsatte söderut.Vi stannade till vid ett gravfält från bronsåldern. Här skulle det också finnas en geocache. Vi fick gå en kort sträcka på cykel-och gångvägen och flera cyklister passerade oss. Katrin tog sig in i kohagen bland träden i dungen och började leta, men vi hittade inte den här burken heller. Senaste loggaren hade hittat utanför och gömt den på "lämpligt ställe". Vi hittade inte detta lämpliga ställe. Kanske hade kreaturen lekt med den. Det fick bli dagens andra DNF.

Gamla gravfält är alltid intressanta och man kan alltid lära sig något. Vi avslutade dagens geocachingtur och körde sen hemåt. Jag lämnade av Katrin hemma hos henne och fortsatte hem till mig. Det blev en trevlig utflykt med fika, shopping, gemenskap och en liten geocache. Det får man vara nöjd med. Det hade kommit några nya gömmor under dagen. En av dem finns mindre än fem kilometer hemifrån fågelvägen vid ett av mina favoritställen, Slättö sand. Den får vi ta och leta upp sen, kanske på fredag. Team Fridhem var snabbast dit. De bor ju nästan intill.

Äntligen hemma igen

Då var jag äntligen hemma igen. Även om utsikten var vacker från mitt fönster på Hematologen i Jönköping, så var det skönt att komma hem till Rannäs. Maken och sonen hämtade mig idag på eftermiddagen. Sonen fick övningsköra hem och det gick ju bra. 

Ibland blir det inte enligt planerna. Jag fick stanna kvar lite längre på sjukhuset än det var tänkt. Jag fick lite feber och kunde inte äta i princip något utan att må illa. Dricka gick ganska bra. Det jobbigaste var nog att jag inte riktigt hade kläm på vad som skulle hända. Jag var inte beredd på att det först var cellgiftsbehandling. Den var tuff. Inte så konstigt att man mår dåligt. Jag hade mest hört att jag skulle få sprutor för att stimulera stamcellsproduktionen. Jag kanske missade informationen om cellgiftsbehandlíngen. Den var som sagt, tuff och det kommer ju mera av den varan längre fram.

Vad som händer nu är att jag ska vila imorgon. På onsdag ska jag börja ta mina sprutor. De tar jag själv i fem dagar. Sen får vi hoppas att tillräckligt många stamceller har letat sig ut i blodet. På söndag åker jag till Linköping. Då ska de ta prover. På måndag är det tänkt att skörda stamcellerna. Om det inte räcker med en skörd, får jag stanna lite längre. Då blir det ytterligare en skörd.  Jag får väl berätta mer om det senare. 

Just nu är jag trött och behöver vila. Det var en som var glad när jag kom hem. Takko tycker nog att ordningen är återställd nu. Han står jämte mig och vaktar mig.

Tack, alla som skickat hälsningar på olika sätt! Tack för alla förböner! Fortsätt gärna med det. Jag tänker på er också och saknar er.