Resan till huvudstaden

 I fredags tog vi ledigt så att vi kunde åka iväg inte alltför sent på dagen. Ambjörn kom ut och tog hand om hunden. Sedan kunde vi ge oss av till huvudstaden. Vi åkte vid tolvtiden och var framme vid fem. Vi stannade till i Herrbeta. Förr var det en tradition att stanna där och fika. Det var på den tiden vi brukade åka till mc-mässan i Älvsjö. Nu stannade vi på rastplatsen och köpte kaffe på 7eleven.

Förutom bröllopet hade jag några önskemål för resan. Jag ville logga åtminstone en cache i varje nytt län vi passerade. I Herrbeta passade jag på att ta en cache några meter ifrån fikabordet. Därmed vad Östergötland bärgat. De andra är ju inte så intresserade av geocaching så jag får smyga in det momentet.

Vi hade bokat två rum på STF:s hotell och vandrarhem vid Fridhemsplan. Det låg väldigt bra strategiskt till och dessutom är det prisvärt. De andra hotellen på Kungsholmen var mycket dyrare. Det finns visserligen inte toalett och dusch på rummet, men det finn i korridoren. Rummen och sängarna är lika bra som vilket hotell som helst. En fördel till är att det finns ett gästkök där man kan laga mat. Frukost ingår inte i priset, men vi fixade egen frukost i gästköket med hjälp av 7eleven i närmsta korsning.

 När vi checkat in, gick vi ut och åt på en liten restaurang i närheten. Det var god mat, men priserna är höga i storstaden. Sedan gick vi en runda på Kungsholmen. Vi följde Norr Mälarstrand bort mot Stadshuset. Jag hittade två enkla skylt- och räckecacher längs vägen.

 Det började skymma, men många människor var ute och joggade, promenerade eller paddlade förbi på Riddarfjärden. Det är vackert vid vattnet när man ser över till öarna och stränderna på andra sidan.

 Det kanske är ovanligt högt vattenstånd i år. Annars får vi kanske börja oroa oss för att havsnivåerna stiger på grund av den globala uppvärmningen. Vi såg många träd som stod under vatten längs stranden.

 Här fanns också en earthcache, Postglacial landhöjning. Hittills höjer sig landet med några millimeter per år, men det kanske snart är slut med det. Earthcachen handlade just om detta fenomen att land höjer sig efter den stora glaciärens försvinnande. de andra cacherna loggade jag direkt i mobilen, men med denna var jag tvungen att först skicka in svar på frågorna till cacheägaren och få dem godkända innan jag kunde logga den. Jag fick godkänt idag.

 Vid Stadshuset finns finns också cacher. Jag valde att bara leta efter den traditionella, men trots att alla fyra letade så hittade vi den inte. Det började bli ganska mörkt och vi hade bara en ficklampa så vi gav upp.

 Utsikten var i alla fall vacker. Vi kände igen en del landmärken, som speglade sig i vattnet. I en stad blir det aldrig mörkt och aldrig tyst. Jag berättade för familjen att jag faktiskt varit på en mottagning i Stadshuset och minglat i Spegelsalen för drygt 30 år sedan. De blev imponerade.

 Vi gick runt hela Stadshuset innan vi vände tillbaka. I en alkov hittade vi ett monument över Birger Jarl. Det lär inte vara hans grav, men den var pampig och glänste i guld. På vägen tillbaka till hotellet passerade kyrkan där vigseln skulle vara nästa dag. Sen avslutade vi dagen och kojade.

 På lördagsmorgonen fixade vi frukosten och gav oss sedan ut på en ny strövtågsrunda. Den här gången gick vi längs den norra stranden på Kungsholmen vid Barnhemsviken och Klara sjö. Till slut hamnade vi vid Kungsholms kyrka igen. Maken och den äldste av sönerna stannade där på en bänk medan den yngste och jag gav oss av för att hitta slutgömman till Kungsklippan, en ganska enkel multicache i två steg. Det var sonen som hittade den när vi väl hamnat på rätt stig. Här kan man ju inte gena mellan stigarna. Där står det hus i vägen.

 Sedan delade vi på oss. Jag tyckte att de andra kunde gå tillbaka och fixa lite enkel lunch medan jag tog en lite cacherunda och loggade två typiska stadscacher. De var ju ändå inte intresserade. Så blev det. Jag promenerade på lite andra gator medan de tog raka vägen mot 7eleven och hotellet.

 Det finns en serie cacher placerade vid platser som förekommer i milleniumserien. Jag hittade några av dem. Den ena fanns vid polishuset. När jag sneddade över gården såg jag att de spärrat av sitt eget hus. Det såg nästan ut som om det hade hänt ett allvarligt brott inne på polishuset. Så var det ju inte, men det såg rätt roligt ut.

 Där cachen fanns stod tre personer och väntade på en taxi. Jag fick ställa mig där och vänta ut dem. i stan får man passa på när trafiken glesnar. Det är en ständig ström av människor. Gömman var en typisk stadsache, filmburk med magnet.

 Kungsholmen är ganska kuperad så det blev till att trava upp och ned för gatorna. jag hittade ytterligare en gömma vid en bridgeklubb innan de andra sms:ade att maten var klar. Man får vara nöjd med dem man hittar. Det fanns flera, men många av dem var mysteriecacher som krävde både tid och kunskap. Så jag skippade dem den här gången.

Efter lunch var det dags att duscha och byta om till bröllopet. Vi gick i god tid till kyrkan. Om själva bröllopet har jag ju berättat i mitt förra inlägg. Så det hoppar jag över nu. Det var trevligt men framåt småtimmarna blev vi trötta och återvände till hotellsängarna.

Nästa morgon efter frukosten var det dags att packa och checka ut från hotellet. Bilen hade stått i garaget sen vi kom. Nu fick den komma ut och köra oss norrut. Vi skulle ju till Märsta lite senare på eftermiddagen för att vara med på den eritreanska festen. Vi hade några timmar att slå ihjäl. jag föreslog att vi skulle åka till naturhistoriska riksmuseet. Det låg ju åt rätt håll. I de trakterna har jag varit åtskilliga gånger, både på museet och när jag varit på NTA-kurser på Kungliga Vetenskapsakademin. De andra gillade idén.

 Jaf räknade med att det skulle finnas åtminstone några cacher i närheten. Ser man på, det fanns ytterligare en earthcache precis utanför museibyggnaden. Det var ett stort block av rent järn som kom från Västra Grönland. Sådana cacher kan de andra följa med till. De är intressanta för alla.

 Vi är ju alla i familjen lite naturintersserade så Naturhistoriska passade oss bra. Jag hade förstås redan sett de flesta av de permanenta utställningarna. Vi tittade på en klimatutställning tillsammans.

 Det fanns en hel del spännande föremål. Det mesta hade vi redan hört talas om, men det är intressant att få det presenterat på ett annat sätt.

 Sedan fortsatte de andra till Liv i vatten medan yngste sonen och jag gick en liten cachingrunda i närheten. På vägen hittade vi ett ihåligt träd som man kunde gå in i. Annars var inte de båda gömmorna så speciella. Det började småregna och vi gick tillbaka till museet.  Sen fortsatte vi upp till Märsta. Vi tog reda på var festen skulle hållas. Eftersom vi var ute i god tid å+kte vi tillbaka till caféet vid stationen och tog en kopp kaffe. Det kunde ju dröja innan vi fick mat. Det visade sig stämma väl som jag redan berättat om. Vid stationen hittade jag en typisk stationscache. Det blev både den nordligaste och den östligaste jag hittills hittat.

 Efter festen körde vi hemåt längs E4:an. Det regnade och vägbanorna var blöta. Det stänkte upp en hel del vatten som försämrade sikten rejält. Men trafiken flöt på hela vägen.

 PÅ ena sidan av vägen var molnen kolsvarta, på den andra sidan sken solen och lyste upp molnen. Det var verkliga kontraster. Vi passerade Kista centrum med det stora glashuset som blänkte som guld bland de mörka skyarna runtomkring. Det var solen som lyste upp väggarna.

Vid Sillekrog strax norr om Nyköping stannade vi till för toabesök och en kopp kaffe. Det gäller ju att hålla sig vaken vid ratten. Där passade jag på att logga en cache i Södermanlands län också. Därmed var tre nya län adderade i statistiken. Vid Mjölby tankade vi och bytte förare. Sedan körde jag hela vägen hem och stannade bilen på gårdsplanen exakt vid midnatt.

Hunden välkomnade oss med glada skall. Det blev en liten nattlig runda med honom innan vi kojade. Jag var tvungen att stiga upp lite tidigare dagen efter. Så det var bara att ge sig. Nu när ett par dagar gått känner jag mig fortfarande lite trött. Sådana här resor med många upplevelser tar på krafterna. Det är tur att de kommer tillbaka även om det kan ta lite tid.

Tre bröllop i ett

Då var vi tillbaka i vardagen efter en intensiv och spännande helg i Stockholm. Anledningen till resan var ju vår fosterson Isaks bröllop. Han skulle äntligen gifta sig med sin Signe. Vi åkte upp redan på fredagen, men själva resan och det vi gjorde vid sidan av bröllopet får ett särskilt inlägg lite senare. Här tänker jag bara berätta om det fantastiska bröllopet tre i ett.

Det började med vigseln i Kungsholms kyrka. Det var en traditionell svensk kyrklig vigsel. Det var svenska sommarpsalmer och andra svenska sånger. Prästen höll det mesta på svenska, men berättade vad som skulle hända även på engelska.

Gästerna var verkligen internationella. Isaks släkt kommer från Eritrea. De flesta som var med bor i Sverige, men några hade anlänt från andra håll i världen. Tyvärr fick inte hans mamma visum så hon kunde inte komma. Det tycker jag är dåligt av Sverige, men de som utfärdar visa kanske tror att hon tänker stanna här. Det har hon inte gjort de gånger hon tidigare besökt vårt land. Så varför skulle hon vilja det nu. Hon har sina vänner och en del av släkten i Afrika. i Sverige skulle hon bara bli sittande själv i en lägenhet.

 Signes kommer från Lettland. Hennes släktingar hade anlänt till bröllopet. Dessutom har brudparet många vänner av olika nationaliteter. Så det var många språk som hördes.

Utanför kyrkan blev det gratulationer och fotografering. En el av mina bilder blev lite suddiga. Jag ville inte släpa runt på systemkameran hela tiden så ibland tog jag med mobilkameran och då blev det inte lika bra bilder.

 Från kyrkan promenerade vi ner till Rålambshovsparken. Pojkarna var med i kyrkan men sedan gick de till hotellet. Det var bara maken och jag som var inbjudna till middagen lite senare. I parken vardet champagne med lite tilltugg och några aktiviteter som brudparet skulle utföra. De fick skriva upp sina dåliga egenskaper på lappar. Sedan brändes de och slängdes i vattnet för att försvinna. Därefter fick de skriva lite positiva saker på varsin ballong, som skickades upp i luften.

 Det fanns en amfiteater i närheten. Där blev det fotografering av alla gäster tillsammans med brudparet. Först alla på samma bild, sedan i grupper. Jag hoppas kunna få tag på en bild när vi är med. När vi kom dit höll man på med karaoke på platsen. Det var det visst varje lördag. De ville att brudparet skulle sjunga, men det blev bara någon av gästerna.

 Sedan drog vi oss bort mot hotellet där middagen skulle gå av stapeln. Allt låg på gångavstånd på Kungsholmen. När brudparet anlände möttes de av en lettisk tradition. Mödrarna serverade dem bröd och salt. Eftersom Isaks mamma inte var med, var det en av hans äldre släktingar som representerade henne. Sedan blev det middag med otroligt god mat. Vi satt vid mindre bord. Vid vårt bord satt ett annat par där hon var en av dem som jobbade på det hem i Alvesta dit Isak kom när han och hans bror anlände till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Därifrån kom han till oss. Så vi kunde kallas oss Isaks svenska mammor. Det gjorde vi i vårt tal. varje bord fick utse någon som höll ett tal. Den femte gästen vid vårt bord visade sig vara en fransman som jobbat tillsammans med Signe. Han var pilot och Signe jobbar som flygvärdinna för ett privatflygbolag.

Efter maten började dansen som brudparet inledde. Sedan var det många som verkligen tog chansen att röra på sig och höll igång. Dans har aldrig varit min grej. Som tur var bjöd ingen upp mig.

 Man kan säga att programmet pläglades av lettiska traditioner. Vid midnatt var det dags för en av traditionerna. Det var inte alltid vi förstod så mycket av vad som hände. Även om det som sades översattes till engelska. Brudtärnorna var organisatörer. Signe fick på sig en hätta och ett förkläde. Isak fick en halmhatt. och ett stort rågbröd i handen. Nu skulle alla gäster ta en näve sädeskorn från en liten säck och lägga i Signes förkläde. Samtidigt skulle man viska goda råd till henne. Därefter skulle Isak bryta av en bit bröd och ge till gästen.

 Brudbuketten skulle förstås kastas över axeln och fångas av någon av de ogifta kvinnorna bland gästerna. Brudgummen fick lossa ett av brudens strumpeband och kasta över axeln så att någon av de ogifta männen kunde fånga det. Det handlade förstås om vem som skulle gifta sig härnäst.  Festen fortsatte till klockan 3, men efter kaffe och tårta vid tvåtiden var vi nöjda och drog oss tillbaka till hotellet.

 Dagen efter sov vi ganska länge, men sen måste vi checka ut från hotellet. Vi hittade på lite annat innan det var dags att åka till Märsta för att vara med om en eritreansk fest. Det hade vi sett fram emot länge. Festen skulle hållas i skolans matsal. Det regnade ordentligt när vi kom. Vi gick in och medan vi stod där och tittade ut på regnet kom det en liten tromb, en virvelvind som lyfte ett tak och förde iväg det en bit bort innan den fortsatte över skolgården bortåt skogsdungen. Det gick snabbt över, men sen kom mera regn, blixtar och dunder.

 Klockan 15 var det sagt i inbjudan, men då var det inte många som kom. Det var nog bara de svenska gästerna. Det droppade in några som fixat med maten, men det dröjde länge innan vi fick smaka. De lettiska gästerna kom väl efter en halvtimma, men eritreanerna dröjde ännu längre.

 Efter drygt två timmars väntan, fick vi blommor i händerna och gå ut för att ta emot brudparet. Det blev sång och dans när de anlände med bil.

 De var klädda i vackra eritreanska dräkter med mycket guldbroderier. Alla omringade dem och sjöng och klappade i händerna. Vi försökte hänga med i svängarna.

Hela följet fortsatte in i lokalen där sången och dansen fortsatte en bra stund. Sedan placerades blommorna i stora vaser och vi fick sätta oss vid borden igen.

 Brudparet med uppvaktande tärnor och marskalker fick sitta i speciella stolar, nästan som troner. Det var mycket blommor och traditionella föremål som vi inte förstod så mycket av.

  Sedan fick vi vänta ytterligare ett tag innan maten var klar. En del av oss har inte så stort tålamod. En av sönerna var väldigt irriterad och ville åka därifrån. Det fick bli en korv nere vid stationen. Han var helt enkelt för hungrig för att orka vänta så länge. Vi hade tänkt åka hem vid sextiden, men det var då maten serverades. Så vi fick stanna lite längre.

Brudföljet blev serverade i en stor gemensam korg. Det var traditionell eritreansk mat. Vi har ätit det förut hemma hos en av Isaks systrar. Det är stark mat men god.

 Sedan blev det äntligen vår tur att hämta mat i buffén. Det fanns mycket at välja på. jag tog lite av allt. Man vill ju inte missa något.

  I botten på tallriken ligger injera, som är som en syrlig pannkaka. Sedan fanns det många, många rätter med olika styrka. Det mörka är en sås med kött och kryddad med piri-piri. En annan stark sås innehöll kyckling och kokta ägg. Sedan fanns det många rätter med grönsaker och ost.

 Det var inte så starkt som jag trodde det skulle vara eller som jag kommer ihåg. Antingen hade de minskat på kryddmängden eller så har jag väl vant mig vid starkare kryddning. Det hettade rejält i munnen, men hettan försvann ganska snart.

 Festen fortsatte säkert ett bra tag till, men vi var tyvärr tvungna att dra oss hemåt Småland igen. Vi fick tacka för oss och anträda den fem timmar långa resan genom regn och rusk. Pojkarna var lediga nästa dag, men vi andra skulle iväg och jobba. Dessutom väntade hunden på att vi skulle komma hem. Jag hoppas vi kan få bilder och rapporter från de som stannade lite längre.

Det var i alla fall en rolig och spännande helg. Det är inte så ofta man får vara med på tre bröllop i ett, svenskt, lettiskt och eritreanskt. Det var en fantastisk upplevelse.

Silverskatten

Strax före midnatt publicerades vårt event. Det var lite pyssel att få det godkänt av reviewern, men nu är det klart. Om en månad är det dags och vi har redan fått en del anmälningar. Det kommer folk ända från Danmark. Det ska bli spännande att se hur många som tänker komma. För att inte tala om hur många som kommer när dagen är inne.

Vi kallar eventet för Silverskatten i Fänestad. Så här presenterar vi det i beskrivningen:

Om du vill träffa andra geocachare och uppleva historien om silverskatten från vikingatiden, kom till vårt event i Fänestad.

1873 hittade arbetskarlen Sven Anders Andersson Falk i Bockahall en silverskatt när han skulle svedja ny betesmark till sina djur. Silverskatten bestod av mynt från England och Tyskland. Ett av mynten som hittades hade rest långt för det var arabiskt. Hur mynten hamnat i Fänestad är det ingen som vet, men kanske var det en viking som tog med dem hem från en resa till England. Mynten är i alla fall från vikingatiden.

Idag letar vi efter andra skatter i Fänestad. Under eventet får ni tillfälle att möta andra geocachare och dela erfarenheter och gemenskap. Den som inte har hållit på så länge med geocaching, kan lära av dem som har större erfarenhet. Den som är nyfiken på geocaching, kan få pröva på. Det kommer att finnas möjlighet att köpa fika. Vem vet vi kanske får möta en och annan viking.

Under eventet kommer det att släppas ett antal cacher att leta upp och logga, både enkla och klurigare. Det kommer också att finnas en särskild familje- och nybörjarrunda, som är både handikappvänlig och barnvagnsvänlig.

Ta gärna med dina travelbugs och geocoins. Det kommer att finnas en låda där man kan lämna och hämta trackables.

Program:
13.00 öppnar caféet och kiosken. Där kan vi träffas och fika tillsammans.
14.00 inviger vi eventet och 20-25 geocacher släpps.
15.30 är grillen igång. Det finns korv och hamburgare att köpa men även möjlighet att grilla egen.
16.00 blir det prisutdelning och avslutning på eventet.

Eventet anordnas av 1000sjöar, Ardbeg10, forjoi, klokare, pjf70 och Virrepinnen.

Fredrik har fixt alla fina bilder och loggor. Den sista bilden finns i ett inlägg på Facebookgruppen Geocaching Jönköping. Nu gäller det bara för oss att bli klara med alla förberedelser inför eventet. Jag har inte hunnit reka för mina gömmor än. Det får bli nästa vecka när vi kommit hem från Stockholm.

Vi ska till Stockholm i helgen för att gå på bröllop. Vår fosterson gifter sig. Pojkarna kommer hem imorgon och ska följa med. Idag var jag och handlade present från oss. Detta blir en händelserik vecka för på torsdag ska jag gå på begravning. Men det är livets gång. Det betyder att jag bara ska jobba imorgon. Sedan har jag tagit ledigt resten av veckan.

Kursjobb och tågstrul

Utsikten från Utsikten Meeting i Nynäshamn

 Då var jag hemma igen efter utflykten till Stockholm och Nynäshamn. Småland visade sin regniga sida vid hemkomsten. Men det var skönt med lite väta på den torra jorden.

Ibland vill allt bara strula. Så var det i tisdags när jag skulle åka. Först hade mina lektioner som vanligt. Tåget gick 17.34 från Alvesta, men jag har ju en liten bit dit och inga biljetter hade dykt upp. Mina NTA-samordnare hade beställt och jag hade pratat med mannen på resebyrån som skulle mejla över alla biljetter. Det kom inget. När jag ringde upp honom visade det sig att någon skrivit en liten bokstav fel i min epostadress. Mer behövs inte. Jag fick hämta ut dem i Värnamo i stället. Så det ordnade sig. Men det var lite nervöst ett tag.

På vägen passade jag på att titta in till lilla mamma. Jag hade så där trekvart tillgodo. Så det blev en liten pratstund innan jag måste ta mig till Alvesta. Tågresan upp gick bra utan alltför stora förseningar. Några minuter kan man stå ut med. Jag hittade till hotellet tvärs över gatan från Centralstationen i Stockholm och kunde installera mig på rummet samtidigt som den första låten i Eurovision spelades på TV.

Dagen efter åt jag en god hotellfrukost inte alltför tidigt. Det blev sovmorgon för mig. Bussen skulle plocka upp oss vid Cityterminalen 9.50. Så jag kunde ta det lugnt. De andra som åkte hemifrån på morgonen hade kanske stigit upp i ottan. Bussen tog oss ut till Utsikten i Nynäshamn. Det är ett stort hotell och konferensanläggning där vi skulle hålla till. Utsikten var verkligen enastående. Vi såg ut över skärgården och de stora färjorna passerade utanför.

Mina kursare jobbar med vår planering

 Vi hade två dagar på oss att jobba med våra temaplaneringar. Det blev många intressanta diskussioner och tips från kursledare och deltagare. Planeringarna gjorde vi i grupper. Vår grupp var effektiv och vi hann med väldigt mycket. Vi gjorde en dagordning och skrev instruktioner för de olika uppdragen i temat som vi kommer att gå igenom. Sedan hann vi börja på en powerpoint också. Visserligen måste var och en ändra i den efter sina förutsättningar, men vi hade en stomme med oss hem. De flesta ska hålla sina kurser till hösten. Många lägger dem på augustidagarna, men jag ska ha min första utbildningsdag i september.

En armsträckare då och då eller en liten bensträckare

Vår grupp var till och med så flitiga att vi jobbade en stund efter trerättersmiddagen på kvällen. God mat fick vi också. Det var fika med olika kakor, lunch med salladsbuffé och två olika huvudrätter, trerättersmiddag med vin och frukostbuffé, mer fika och lunch. Sista fikan tog vi precis innan bussen tog oss tillbaka till Stockholm C. Där skildes vi åt och åkte åt olika håll. Mitt tåg gick efter en timme 17.06.

I början körde X2000 på, men efter Mjölby någonstans bromsade det in kraftigt och stannade. Vi hade tekniska problem som tågföraren försökte fixa. Vi satt där en bra stund innan vi kom igång igen. Vi stod still vid flera tillfällen längs vägen, men till slut anlände vi till Alvesta. Den här gången blev det bara 1,5 h senare än vad det stod på biljetten. Jag har ju en tidigare resa i minnet då vi fick åka både buss och taxi för att komma hem 4 h senare än beräknat.

Bilen stod kvar i Alvesta. Det regnade på vägen mot Värnamo och Forsheda. Jag satt och lyssnade på andra semifinalen till Eurovision. Jag missade en del låtar i början bl a det svenska bidraget. När jag körde in på vår parkering hemma började de räkna upp vilka som gått vidare till finalen. Jag var tvungen att höra till slut innan jag klev ur bilen. Det var nog många som satt med andan i halsgropen, men Sveriges bidrag gick ju vidare som det allra sista.

När jag klev in genom dörren, möttes jag av en överlycklig hund. Han visste inte vart han skulle vända sig så glad blev han över att matte kommit hem igen. Vi tog en minirunda innan det var dags för sängen.

Idag har jag jobbat som vanligt. Första timmen körde jag ett av uppdragen från mattetemat som vi just planerat med femmorna. Det fungerade alldeles utmärkt. Andra timmen tillverkade treorna gas i påse. Det är så roligt att ha NO med dem för de är så entusiastiska över allt. Tänk vad lite det behövs för att engagera dem. Det räcker med en brustablett och lite vatten eller lite bikarbonat och ättika.

Eftermiddagen brukar jag vara med sexorna. Idag skulle de åka på dansföreställning inne i stan och det hade jag tänkt följa med på. Men mina kollegor tyckte att de klarade sig utan mig. Så jag fick lite oplanerad planeringstid. Det kan vara gott att få ibland.

Hunden och jag tog en promenad när jag kom hem. Liljekonvaljerna hade slagit ut som jag trodde och jag kunde plocka en stor bukett. Vi blev lite blöta, men det värsta regnet kom senare. Då både ösregnade det och haglade en stund. Men då satt vi här inne och fikade i lugn och medan vi uppdaterade oss på vad som hänt i bloggvärlden.