Trädgårdspromenad

Äntligen kom jag ut på en liten promenad även om den blev väldigt kort. Solen sken så fint i eftermiddags, men innan vi hann ut hade den gått i moln igen. Hunden och jag gav oss inte ändå. Vi gick en liten runda i trädgården för att se om det fanns någon blomsterfägring kvar. Kärleksörten kan man alltid lita på. Den lyste så rosaröd och fin.

Höstastrarna stod höga och vackra i kanten av gräsmattan och borta vid dammen. Insekterna brukar gilla dem men idag var det inte så många framme. Det kanske börjat bli för kallt för dem.

Jag brukar plocka in några stjälkar i en vas, men nu ska jag ju inte befatta mig med blommor och jord. Det kanske går att övertala någon annan att plocka blommor till helgen.

Sommarens sista rosor knoppades på södersidan. Det är New Dawn som ofta blommar hela sommaren.

Vid dammen lyste några stora nävor i ljusblått. De är inte så höga men de breder ut sig med stora blommor.

Jag trodde höstanemonerna hade vissnat ner, men så fick jag syn på några överlevare. Blommor kan vara riktiga kämpar precis som vi människor.

Takko var lite trött och orolig idag. Han fick inte riktigt ro att vila som han brukar. Men han gillade vår lilla runda. Sen kom Eva och tog med honom på en liten längre promenad uppåt skogen. Sen sov han gott på en filt.

Vårt godaste äpple är en sen sort. I år blir det många äpplen på trädet. De är syrliga och saftiga i smaken. Det godaste äpple jag smakat.

På trappan hade fuchsiorna klarat sig. Det fanns fortfarande några blommor kvar. Maken har höljt krukorna på de kalla nätterna, men snart ska de ner i potatiskällaren.

Min lilla höstplanering, som jag gjorde innan jag åkte, var också fin. Lite mer vatten kanske, men det går ju att ordna. Jag blev också lite trött av promenaden, men då sover jag nog gott i natt. Förhoppningsvis kan promenaderna bli längre och längre så småningom.

Dagens stora överraskning var väl att Bob Dylan får Nobelpriset i litteratur. För mig var det en glad överraskning, men det tycker väl inte kultursnobbarna. Folket är nog med på akademins busiga tilltag.

Mina sjukhussockar har blivit klara. Jag kallar dem så för att jag började på dem när jag låg på sjukhuset. Idag fäste  jag alla trådar så nu är de klara att användas av någon. Färgglada blev de i alla fall.

Nu har jag startat ett nytt projekt, en zickzackhalsduk. Det är ett lagom enkelt projekt. Mönstret sitter redan i fingrarna.

Imorgon är det en vecka sedan jag kom hem. Jag hade nog hoppats kunna vara lite piggare än jag är, men det går sakta framåt. Det är lite jobbigt att inte få göra vissa saker. Å andra sidan kanske jag inte skulle orka med att göra mer. Det får komma sen. Om någon vecka är det en månad sedan min stamcellstransplantation och då lättar det lite på restriktionerna. Det ser jag fram verkligen emot.

Äntligen höst

Efter flera svettiga dagar kom äntligen hösten. Det blev lagom svalt att ge sig ut på promenad med hunden. Jag gillar ju inte när det är för varmt dvs över 25 grader. Det är väl därför jag gillar hösten mer än sommaren.

De varmaste dagarna var det stundom t o m  för varmt att sitta på verandan. Annars är det en bra plats. Fikat brukar smaka extra gott där.

Takko gillar också verandan. Fast ibland lägger han sig ute på gräset och solar. Nu ser han inte så bra men förr satt han och spanade mot grannarnas håll. Nu får han titta lite närmare och ändå missar han en del. Katterna kan smita förbi honom utan att han märker det.

Katterna gillar ju solen, men de gillar också små trånga utrymmen. Dessutom föredrar de höga viloplatser. Där har de ju bättre koll på omgivningarna. Det vill ju vi också ha. Ibland tappar man kontrollen och vet inte riktigt vad som kommer att hända. Lite så känns det nu inför nästa veckas behandling. Men man får lita på att det finns andra som vet och sen ta en dag i taget.

Igår blev det en liten geocachingrunda tillsammans med Katrin och Fredrik. Det gäller att ta vara på de tillfällen som ges. Detta kanske var sista rundan innan Linköping. Min sista gömma i serien Gårdarna runt sjön publicerades också igår. Den handlar om Schedingsnäs. Det känns bra att ha fått ut alla fyra innan jag åker. Min septembergömma är också klar och godkänd av reviewern. Den kommer i mitten av nästa vecka.

Vi parkerade på den lilla angivna parkeringsplatsen, gick över vägen och in på naturreservatets område. Här är det ganska lättgången terräng vilket passar mig bra.

Det fanns gott om tvillingtallar i skogsdungen. Undrar varför det finns så många just här. Vi såg spåren efter branden för några år sedan. De stora tallarna klarade sig bra. De lär visst bli starkare av att bli lite svedda. Det är ju så med oss människor också. Lite motgångar härdar och gör oss starkare.

Vi kom ut på stenblocksområdet. Här ser man verkligen vad den stora isen lämnat efter sig. Vi kikade runt lite vid nollan och plötsligt hade Fredrik hittat gömman. Det är 1000sjöars senaste som heter Milstolpe. 20160910 9/12. Det är 15 år sedan han registrerade sig på geocaching.com. Verkligen något att fira! Vi firade att vi hittade gömman.

GeoZack var förstås med och han gillade att bestiga berg. Det här stora klippblocket hade häftiga mönster. Många av de andra stenblocken var spruckna. Platsen är verkligen magisk. Det är inte konstigt att detta är en av mina favoritplatser som jag gärna återvänder till.

Vi hade fin utsikt mot kullen med utkiken. Där finns ju fler gömmor men de har vi redan hittat. Vi tog i stället samma väg tillbaka till bilen för att fortsätta resan mot andra burkar.

Bakom den parkerade bilen upptäckte vi att någon hade dumpat en hel massa flak med tomma jordgubbskartonger. De hade säkert legat där ett tag. Flaken avslöjade att de kom från Belgien. Vi förstod att här hade någon flyttat över jordgubbarna till andra kartonger som troligen var märkta som svenska. Detta är riktigt tråkigt att hitta. Inte nog med att de skräpat ned i naturen. De har också fuskat och lurat oss konsumenter.

Nästa gömma vi besökte fanns neråt Svanaholm. Här var jag när den kom i januari men då var jag inte så rörlig och hade inte med mig verktyg så att jag kunde få tag på loggboken. Jag fick avbryta och åka vidare.

Den här gången var vi ju fler som kunde hjälpas åt. Fredrik fick plocka fram burken. Katrin, som är den fingerfärdigaste av oss och som har mest tålamod med pilliga saker, fick försöka lirka fram nyckeln till låset. Efter en stund kontaktade jag en livlina som kunde bekräfta att vi var helt rätt ute. Medan vi pratade lyckades Katrin med uppdraget. Sen krävdes det bara lite handkraft för att få upp locket och kunna logga Första 2016 = GC300. 1/12. Det var förstås ännu en 1000sjöargömma.

Zack hade sina egna gömmor att leta efter. Han sprang runt på åkern och nosade. På betesvallen bredvid betade kreaturen. De var väldigt nyfikna på oss och mest på Zack. Han var också intresserad av dem.

Nästa gömma hette Boulder och fanns vid en stor sten. Här var det Katrin och Zack som hade ögonen med sig. På vägen mot gömman passerade vi en annan gömma som vi loggat för längesen. Röret satt kvar men gömman är arkiverad.

Zack kommer nog att bli riktigt duktig på att leta geocacher. Den här gången fick han träna på att nosa efter plast, men gömman var fint kamouflerad, en riktigt passade gömma för platsen.

Dagens sista gömma fanns nere vid Hamnen i Bökkullen. Vi körde förbi boulebanan där jag loggat en gömma för några år sedan. De andra försökte hitta den, men den verkade vara borta. Så vi fortsatte ner till småbåtshamnen vid Bolmens norra ände.

Än en gång fick Fredrik göra grovjobbet och vi andra tittade på. Vi loggade som Team Zack, som vi brukar. Det var ingen stor aktivitet i hamnen. De som fanns där verkade inte bry sig om vad vi gjorde. De kanske visste om gömman.

Zack var mer intresserad av vattnet. Han plaskade lite i vattenbrynet. Ett litet bad lockade nog. När vi ville åka hemåt, hade han andra planer. Han bara tittade på oss och stod kvar i vattnet.

När han fått fånga en liten boll några gånger, gick det sen bra att hoppa in i bilen igen. Nu började vi bli trötta och kvällen närmade sig. Så vi vände hemåt igen.

På åkrarna mellan Slättö och Åby hade ett stort antal tranor samlats. Vi både såg dem flyga och hörde dem redan tidigare i Svanaholm. De kanske samlades här för gemensam avfärd söderut.

Ibland var det ett gäng som tog en lite flygtur och sen landade dem på åkern. Här verkade de kunna hitta lite att äta. De laddade väl för resan.

Vi åkte hem och laddade efter resan. De satt fint med lite te och en macka efter dagens utflykt. Lite senare fixade jag till en pizza åt oss. Då hade kalmarsonen anlänt till Rannäs för att fira helg med föräldrarna.

Shoppingmåndag

Veckan har ju börjat med fantastiskt sommarväder. Idag var det riktigt hett när vi tog vår hundpromenad. Dessutom var det fuktigt i luften vilket gör att man blir alldeles svettig både utifrån och inifrån. Som tur är har de öppnat vägen över kullen igen. Kreaturen har flyttat till andra betesmarker, men spåren efter dem finns kvar så man får kolla var man sätter ner fötterna.

Igår eftermiddag hade jag bestämt med Katrin att ta en shoppingtur till Jönköping. Förra veckan var jag mest hemma, men ibland behöver man komma ut hemifrån och göra andra saker. Detta var ingen nödvändig resa som så många andra. Det skulle bara bli en nöjesresa.

När jag åkte mot stan, hade jag en fantastisk molnhimmel framför mig. Jag var tvungen att stanna på ett ställe och fota de fluffiga molnen. Om jag vände mig hemåt var de tätare, men de glesnade norrut. Inåt stan kunde man se en reva i molntäcket som ett ljusblått band. Det var en häftig syn.

Jag plockade upp Katrin och vi fortsatte norrut. Vi tog de lite mindre vägarna bsra för att de är roligare att åka än de stora autostradan. Vi parkerade i mina gamla trakter vid Östra Torget. Sen gick vi mot Hovrättstorget. Vi var lite hungriga så det fick bli ett besök på ett café först.

En Caesarsmörgås hamnade på min tallrik tillsammans med en kolakaka. I smörgåsen trängdes kycklling, bacon, lite grönsaker och caesardressing. Det var inte helt fel. Caféet skulle stänga tjugo minuter senare föratt personalen skulle på utbildning, men vi lyckades klämma våra mackor i tid. Det blev inte mycket över till gråsparvarna.

Några affärer var utsedda att få ett besök. Mitt främsta mål var Naturkompaniet. Jag ville prova ett par nya friluftsbyxor. Alla mina gamla byxor har ju blivit lite för stora och pösiga nu. Nånstans i min garderob borde det finnas ett par gamla Fjällrävenbyxor i lite mindre storlek, men jag kan inte hitta dem. Ibland brukar jag handla på nätet men nu ville jag prova innan jag köpte. Jag testade ett gäng i olika modeller och hittade ett par som satt riktigt bra. Jag behöver bara lägga upp dem lite. Sen är jag utrustad för nya turer i naturen.

När vi sedan shoppat färdigt i alla butiker som fanns på vår lista, lämnade vi Öster och drog söderut igen. Vi åkte förbi mitt gamla tillhåll på Odengatan 17. Här bodde jag ju ganska många år.

Någon liten plastburk är inte fel att leta upp, när vi nu är ute på en tur. Vi kollade på kartan och valde en som såg ut att kunna vara ganska enkel. Antingen så var den inte det eller så var den väl borta för vi hittade ingen burk på det givna stället.

Alltså fortsatte vi på de mindre vägarna söderut. I Tabergsdalen är det vackert att köra. Det fanns en burk som hette Brottsplats och den siktade vi in oss på. Här var det betydligt enklare. Vi såg till och med burken från bilen så det blev en Park & Grab.

I dalgången är det verkligen kuperat. Det var tur att vi inte behövde klättra uppför slänterna. Här parkerade vi precis intill burken. Solen sken på oss och det var en härlig plats att besöka.

Vi stannade på en liten grusväg kantad av gamla träd täckta av gula och vita lavar som lyste i solskenet. Lavar är spännande organismer.

Resan fortsatte söderut.Vi stannade till vid ett gravfält från bronsåldern. Här skulle det också finnas en geocache. Vi fick gå en kort sträcka på cykel-och gångvägen och flera cyklister passerade oss. Katrin tog sig in i kohagen bland träden i dungen och började leta, men vi hittade inte den här burken heller. Senaste loggaren hade hittat utanför och gömt den på "lämpligt ställe". Vi hittade inte detta lämpliga ställe. Kanske hade kreaturen lekt med den. Det fick bli dagens andra DNF.

Gamla gravfält är alltid intressanta och man kan alltid lära sig något. Vi avslutade dagens geocachingtur och körde sen hemåt. Jag lämnade av Katrin hemma hos henne och fortsatte hem till mig. Det blev en trevlig utflykt med fika, shopping, gemenskap och en liten geocache. Det får man vara nöjd med. Det hade kommit några nya gömmor under dagen. En av dem finns mindre än fem kilometer hemifrån fågelvägen vid ett av mina favoritställen, Slättö sand. Den får vi ta och leta upp sen, kanske på fredag. Team Fridhem var snabbast dit. De bor ju nästan intill.

Januaritö

I morse var det töväder och dropp från träden, när hunden och jag var ute på morgonrundan. Egentligen var det väl plusgrader redan igår kväll. Det var halt på vägen då vi åkte till kvällsgudstjänsten i Missionskyrkan. Lite halt var det nog även på morgonen, men det var dimma också. Den gamla tallen uppenbarade sig ur allt det grå inte förrän jag kom riktigt nära. Vilken skillnad från fotot jag tog för några dagar sedan på samma motiv.

Efter förmiddagens lektioner hann jag både åka till vårdcentralen för att ta ett nytt blodprov och sen hem för att ta ut hunden innan det var dags för fler lektioner. Det var blött i spåret men Takko stretade på.

Det droppade bra från träden. Fukten från alla molndroppar hängde i luften. Himlen var alldeles grå.

Om det fortsätter att vara mildväder, försvinner snön snabbt. Men jag tror kylan kommer tillbaka och med den mer snö.

Vi skyndade oss tillbaka i våra egna spår efter en kort vända. Sen var det dags för engelskalektion i sexan och därefter teknik med samma klass. På engelskan har vi startat med att prata om Martin Luther King Jr. Vi tittade redan i torsdags på ett kort klipp på Youtube från hans berömda tal med yttrandet "I have a dream". Sen fick eleverna skriva korta texter på engelska om sina drömmar för sig själva, för sitt samhälle och för världen. Idag fick de läsa upp valda delar. Det var roligt att höra deras drömmar. Vi har också läst en lite svårare text om Martin Luther King Jr och svarat på frågor till texten.

När eleverna gått hem, fotrsatte vi i arbetslaget att träffas tillsammans med en coach. Eftersom det är många nya i arbetslaget behöver lära känna varandra och hitta strukturer för våra möten. Ibland är det bra att någon utifrån hjälper till att få igång det arbetet. Idag fick vi dra kort med egenskapsord och dela ut till den vi tyckte hade mest av den egenskapen som stod på kortet. Vi fick behålla kortet om amn tyckte att det passade bäst in på oss själva. De korten lade vi till vänster och de vi fick från kollegorna till höger. Sen gick vi igenom först de kort vi valt själva och sedan en person i taget och så fick vi motivera varför vi tyckte att det passade in på den personen. Oftast stämde det väl med personens egen uppfattning. Här är mina kort. En del kan verka lite motsägelsefulla men det fanns en motivering bakom alla.

När jag kom hem från jobbet, var jag väldigt trött och hungrig. Så efter lite mat vilade jag en stund. Det är inget jag brukar göra, när jag har normal ork. Det kanske är så att mina blodvärden har sjunkit och att jag därför inte orkar så mycket. Vi får väl se vad proverna visar. Livet går i alla fall vidare och i morgon fyller yngste sonen 25 år. Tiden går och vi med den. Han kommer förstås inte hem och jag pratade med honom igår.