Skollunch och annat smått och gott

Skördearbetet fortskrider. Nu har vi skördat persilja och gjort persilliade. Det är en örtkrydda som jag använder till det mesta. Den är enkel att göra och betydligt billigare än att köpa färdig. Jag plockade en liter persilja och mixade i matberedaren tillsammans med tre vitlöksklyftor. Sen hällde jag i ett paket flingsalt. Allt kördes några sekunder med kniven i matberedaren innan jag bredde ut den lite fuktiga massan på ett bakplåtspapper i en långpanna. Sen skötte ugnen torkningen på 50-70 grader. Jag rörde om några gånger. När allt var snustorrt, mortlade jag klumparna och hällde upp resultatet på en burk. Det blir gott att ha framöver. Jag tror att jag ska göra en sats till.

Idag ar jag bjuden till mina kollegor på skolan för att äta lunch. Först trodde jag att jag skulle missa den för hemsjukvården dröjde. De skulle ta prover, men de kom på sen förmiddag.

Kollegorna har jobbat en vecka redan och eleverna börjar på torsdag. Idag var det knytkalas på personalrummet. Där fanns mycket att välja bland allt från vietnamesiska vårrullar till köttbullar och paj från Balkan. Pastasallader, paj, svampkrustader, ja, you name it. Det var riktigt gott att få testa lite olika mat.

Till efterrätt fanns det chokladtårta. Gissa om jag var mätt sen. Det var också trevligt att få träffa alla och prata med dem en stund.

Efter lunchen var jag rejält trött. Eftersom jag hade styrelsemöte på kvällen blev det en vilostund när jag kom hem.

Innan jag åkte till mötet hann jag göra naanbröd och baba ganoush. Det var ett test för att se om jag orkade göra och äta bröd. Det var gott, men jag orkade inte så mycket. Jag orkade inte heller vara med på hela styrelsemötet men det är bra att orka en stund.

Efter regnet

Äntligen kom det ett rejält regn. Det behövdes verkligen. Naturen tackade och absorberade vattnet. Mina dahlior och begonian, som jag inte visste om de överlevt vintern i potatiskällaren, skickade upp de första bladen över jordytan i krukorna. Det växer både i krukor, blomland och köksträdgård. Aklejorna gläder oss nu med sina olika färger. Här kommer en kavalkad med bilder på dessa.

I lördags var vi bjudna till min kompis Lena och hennes man Lars i Anderstorp. Vi har känt varandra sen gymnasiet. Ibland har vi träffats lite oftare, ibland blir det mera sällan, men det är lika trevligt att träffas. Vi satt en bra stund och pratade ute i deras uterum. Dessutom blev vi bjudna på bullar och en jättegod citronmarängpaj. Framåt kvällen åkte vi hem igen. Jag blir fortfarande ganska trött när jag hittar på något.

I söndags förmiddag, på pingstdagen, åkte vi till sommarhemmet för att fira gudstjänst. Det var vår värdgrupp som ansvarade den här helgen, men vi behövde inte fixa fika. Var och en fick själv ta med kaffekorg. Vid gudstjänsten var det även invigning av nya scoutledare och en ny kaplan. Det är roligt att det finns ungdomar som vill bli ledare. Ibland kan jag sakna den tiden, men jag skulle inte orka med det nu. Efter gudstjänsten packade vi upp vårt fika och njöt av det ute på verandan.

På eftermiddagen tänkte jag gå en runda med hunden, men när vi kom till grinden så var den stängd. Det betyder att grannen släppt sina ungdjur att beta i hagen. Då får vi gå en annan runda.

Vi gick åt andra hållet mellan de nyslagna åkrarna. Vi passerade den gamla brunnen och de gamla vinbärsbuskarna. De ger fortfarande en del bär.

Det är inte så ofta jag ser gården från det här hållet. Oftast går vi ju åt andra hållet. Men nu är det vackert vart man än går.

Den skira mandelblommen tycker jag är så vacker. Det är en riktig försommarblomma. Den är inte så iögonfallande, men om man tittar ordentligt vid vägkanten så finns den där. En del blommor är pråliga och tar plats, andra är mer blygsamma. Det är samma sak med människor. En del gör inte så stort väsen av sig, men har mycket att ge till oss andra. Egentligen har alla något att bidra med.

Rond Fyra

Nu är jag mitt inne i den fjärde kuren med cellgifter eller som jag brukar kalla den mitt i rond fyra. Den andra veckan är alltid den jobbigaste. Det kanske är för att jag har som mest cellgifter i kroppen då med både sprutor och kapslar. Nästa vecka slipper jag sprutorna och då lättar det. Men bästa veckan är den sista för då har jag en paus med cellgifterna. Sen börjar nästa rond.

Det har också varit ganska jobbigt ett tag sedan de senaste beskeden. Det är en sak att förstå och acceptera det man hör med huvudet, men det är svårare att ta in det och låta det landa i hjärtat. Det är många känslor som behöver bearbetas. Jag vet ju att detta förmodligen är min sista match och att det är en kamp jag inte kan vinna. Gradvis ramlar det väl ner. De flesta vill ju inte dö, inte jag heller. För att fortsätta på temat med ord på bokstaven H, min håg står till livet. Därför kämpar jag på. Därför hittar jag på olika saker och försöker aktivera mig även om jag har dagar då jag sedan måste vila. Jag tror det är viktigt även för huvudet, hjärtat och hågen att handen är med så att det händer något. Om ingen annan gör något, får man handla själv. Idag fick jag ett nytt geocachingevent publicerat. Det är kul att träffa lite andra geocachare då och då och det blir ett enkelt fikaevent här i Rannässkogarna.

Den här veckan var det förmiddagskaffe i Missionskyrkan. Det brukar vara det en gång i månaden. Jag har inte varit på det för tidigare. Förut jobbade jag ju på onsdagsförmiddagarna. Nu har jag oftast inte orkat, men den här gången åkte jag dit.

Det var riktigt många som samlats i festvåningen. Personalen från äldreboendena tar med sig de som bor där. De får lite hjälp av församlingsmedlemmar med alla rullstolar. Sen kommer det pensionärer och daglediga från trakterna runtomkring. Det var trevligt att se att det var uppskattat.

Vår pastor Ingela inledde med en andakt och sjöng några sånger innan det var dags för kaffet. Goda hembakade kakor och bullar fick vi. Jag ser fram emot lite hembakade bullar idag också. Maken har satt till en bulldeg.

Dagens gäst var Bernt Antonsson från Jönköping som berättade om sitt liv. Han har också varit med om mycket i livet och det är intressant att lyssna till människor med livserfarenhet. Det blir en sån kontrast till all ytlighet som visas på TV. Programmet behöver varieras, men ibland blir det lite väl mycket trams.

Den här veckan var det dessutom tjejträff i Rydaholm. Till slut bestämde jag mig för att åka. Det är alltid så roligt att träffas, prata en stund med de andra och äta något tillsammans. Vi blev bjudna på en god kycklingrätt med pressad potatis. Efteråt fick vi en pecannötpaj som var ljuvligt god. Detblev en trevlig kväll, men jag var rejält trött dagen efter. Jag måste alltid planera in vilodagar när jag gör något, en ett besök på sjukhuset var inbokat för sista sprutan i den här kuren. Så jag fick vila sen.

Här hemma försöker jag pyssla lite och plocka i ordning. Det är inte klokt hur mycket som samlar sig när man inte håller efter det. Det går sådär lagom bra med plockandet för mig men lite då och då så händer det. Jag försöker också laga mat så gott som varje dag. Ibland blir det en matlåda med rester, men de ska också ätas upp. När man är hemma kan man ju satsa på långkok och husmanskost från grunden om man vill. En dag gjorde jag köttsoppa som fick koka länge så att köttet blev riktigt mört. Det blev chokladmousse till efterrätt. Det är inte så ofta jag gör desserter men man kan ju lyxa till det ibland.

En annan dag blev det lax med ost-och örttäcke. Den blev lite torr men ganska god ändå. Resterna hamnade på tallriken dagen efter tillsammans med couscous och romsås. Till det wokade jag lite grönsaker, purjo, squash och mungbönsgroddar med lite örtkryddor. Jag har fått en massa groddar av min svägerska som hon groddat åt mig. Hon tycker jag ska äta mycket sådant. Det är gott men jag får nog inte ner allt. Det var väldigt mycket och de håller inte så länge.

Tranorna kommer på besök varje dag. De samsas om utrymmet tillsammans med rådjuren. Det är roligt att titta på dem där de spatserar runt på sina långa ben och letar föda. Naturen vaknar till liv och det börjar faktiskt lysa lite grönt mellan allt det bruna fjolårsgräset. Det är en härlig tid som väntar framöver. Jag tänker njuta av den.

Mot bättre dagar

Visst var min mamma vacker i sin ungdom. Jag fortsätter med lite återblickar genom gamla foton ur mammas album. Frisyren tyder väl på att fotot är taget på fyrtiotalet. Halsbandet som hon bär har jag någonstans. Det måste jag ta och leta upp.

Skönheten försvinner inte även om vi förändras till det yttre. Den inre skönheten finns kvar. Här är mamma tillsammans med mina pojkar under någon utflykt vi gjort tillsammans. 

Under förberedelserna inför begravningen har vi inventerat våra förråd av ljusstakar som mamma målat. Här är min samling. Mina syskon har nog en liknande var och en. Porslinsmålning var ett av mammas intressen under många år. Det finns många spår efter denna hobby i alla våras skåp. Förutom ljusstakarna har jag en hel kaffeservis och mycket annat som hon målat. Ett vackert arv som hon lämnat efter sig.

I helgen chansade jag lite och åkte till gudstjänsten och årsmötet i församlingen. Det var längesen vi var i kyrkan. Det kändes så roligt att träffa alla och kunna vara med en liten stund. Det blev en längre stund än jag trodde jag skulle orka. Först var det årsgudstjänst med parentation då församlingens äldste medlem lämnat oss. Han var en riktig klippa trots att han nästan hann fylla 99 år. Efter lite mingelfika vidtog församlingens årsmöte med alla val. Lite senare blev det ett avbrott för smörgåstårta innan samtalen fortsatte. Vi åkte hem för nu började jag känna mig lite trött.

Jag räknade förstås med att få vila hela måndagen. Det gjorde jag i stort sett också. I tisdags var det dags för den sista sprutan i den här kuren. Jag trodde att jag kanske kunde köra in själv men maken valde att komma hem och följa med mig. Det var nog bra då jag fortfarande var lite knäsvag. Det känns ibland som om jag får ett blodtrycksfall utan att det svartnar för ögonen.

På kvällen skulle kalmarsonen komma med tåget för lite hemmavistelse. Maken fick hämta honom. Jag satsade på att försöka vara med en liten stund på styrelsemötet i kyrkan. Det blev även nu en betydligt längre stund än jag räknat med. Men kändes också bra att kunna delta i samtalen och besluten. Jag hoppas ju att jag ska bli allt starkare och orka vara med mer.

Idag trodde jag att jag skulle behöva vila en hel del efter gårdagens aktiviteter, men jag fick väldig energi. Kanske att sonen var hemma hjälpte mig att orka mer. Dessutom har jag börjat de senaste dagarna med lite goda smoothies som verkar ge mig bra energi. Igår blev det en spirulinasmoothie med kiwi, banan, lite spirulinapulver och lättyoghurt med vaniljsmak. Dagens version gjordes på sharonfrukt, en proteindryck med extra energi och vaniljyoghurt. Vi får se vad det blir imorgon.

Sonen och jag satte igång att städa av lite här hemma. Något som jag haft planer på men inte riktigt orkat ta tag i den senaste tiden. Han fick bemanna dammsugaren, vilket är det värsta för mig. Jag dammade och torkade av golven. Dessutom fick toaletten och hallen en duvning. Egentligen ska jag inte syssla för mycket med dessa aktiviteter. Efter städningen känner jag i halsen hur det svider lite. Det är väl exponeringen för damm, mögel och vad som kan finnas i luften som inte är så nyttig för mig egentligen. Men man kan ju inte skippa städandet ändå. Bra att få lite hjälp då.

Efter saneringen lagade vi mat. Sonen ansvarade för potatisskalandet och jag gjorde köttfärslimpa. Medan potatisen kokade och limpan tillagades i ugnen, gjorde jag lökmarmelad. Det är ett gott tillbehör som jag gärna delar med mig av. Jag skivar rödlök i ringar och steker på svag värme i lite olja. Den här gången tog jag även med purjolök som jag älskar. Den ska bara bli mjuk inte få färg.

Sedan kryddar man den med nymalen svartpeppar. Sälta kan man få genom att salta men jag väljer att använda japansk soja för då får man lite umamismak också. Syran kommer från balsamvinäger och sötman från honung eller socker om man så vill.

Sen får detta puttra ihop en stund så att smakerna blandas. Det gäller att smaka av väl och se till så att det bli en bra balans mellan sälta, syra och sötma. Då får man ett trevligt tillbehör till vilken kötträtt som helst.

Potatismoset fick lite gröna inslag med persilja och gräslök. Det blev en riktigt god lunch som uppskattades av alla. Till och med Takko, som slukade de rester som jag inte orkade äta upp. Sen fick det bli en liten vilopaus för nu började ryggen att protestera lite. Jag får ont i ryggen när jag står mycket. Men en lite stund i sängen i ryggläge hjälper.

Det har inte blivit så långa promenader de senaste dagarna för det har varit kallt och blåsigt. Idag hann jag inte ut innan solen försvann. Den tittade fram ett tag mitt på dagen, men när Takko och jag gick ut var den gömd bakom molnen. Det har blivit betydligt ljusare och man kan ana en stundande vår även om det är ett bra tag kvar. Maken konstaterade att det var lite ljus kvar när han kom hem idag.

Nu ska det bli lite kvällsmys med familjen. Sonen håller på att baka en äppelkaka. Det är inte så svårt när det finns påsar med äpplen i frysen. Båda pojkarna har lärt sig att göra min enkla äppelkaka. Det är bra lärdom för livet att kunna laga mat. Det kan de och det känner jag mig lite stolt över att ha lärt dem.

Vi föräldrar vill ju gärna ge våra barn bra redskap för livet och mycket kärlek. Det fick vi från vår mamma. När jag tänker tillbaka, ser jag hur mycket hon betydde för oss. Hon var inte de stora ordens kvinna utan en handlingarnas. Hon sa inte att hon älskade oss så ofta, men hon visade det i praktiken. Hon kunde slå knut på sig själv för att ge oss det vi behövde. Det var inte alltid så lätt ibland när resurserna var små.

En del slänger vackra ord omkring sig men det stannar med orden och kommer aldrig till handling. Ibland blir jag lite anti när jag hör, inte minst i amerikanska filmer, hur de slänger ur sig "I love you" i tid och otid. Det kan kännas mer som en fras än ärligt menat. Det finns säkert de som menar det men ibland blir det lite överdrivet. Jag föredrar mammas sätt att visa kärlek.

Gott slut - God början

Årets sista dag och inte många timmar kvar på det gamla året. Det har varit ett jobbigt år som jag helst vill lägga långt bakom mig. Men alla år har sina utmaningar. Jag kan se bakåt på alla jobbiga dagar, men jag kan också se att steg för steg så tog jag mig igenom svårigheterna och det gick framåt igen om än bara med styrfart. 

De senaste dagarna har jag inte orkat göra så mycket och ändå har jag gjort en del. Jag har varit lite förkyld och åkt på en urjobbig slemhosta. Som tur är har jag inte feber i alla fall. Cellgiftskapslarna ställer till det för magen som kommer i uppror. Så de senaste dagarna har jag fått göra uppehåll. Igår träffade jag läkaren igen vid sprutbesöket. Hon skrev ett nytt recept med en lägre dos som jag får hämta ut på måndag. De här medicinerna finns ju inte i lager på apoteket.

När jag inte vilat, har jag stickat på en ny top/väst eller läst lite roliga böcker. Hela det här året har det varit svårt att läsa med behållning. Men nu har jag redan läst ut två böcker efter jul. Den senaste var en mysdeckare i frikyrkomiljö. Den var kul och tänkvärd på samma gång. Det finns en fortsättning som jag ska ge mig på med en gång.

Den andra boken var Tomas Sjödins senaste, som jag önskade mig i julklapp. Han är alltid tänkvärd. Igår var han vinterpratare i radion. Jag lyssnade på programmet idag i efterhand och kände igen mycket av det han sa från boken. Hans program handlade om att se ljuset i mörkret. Det finns så mycket mörker i världen. Det är lätt att förskansa sig, men då kommer vi aldrig framåt. Det enda rätta att göra är att gå mot sina drömmar, mot det håll man vill komma, hur små steg vi än tar. Vi kommer inte närmare målet om vi inte börjar att gå.

Ungefär samma sak hörde jag på kvällens nyårsbön. Varje år har vi en ekumenisk samling i Forsheda. I år var det i Missionskyrkan och då var det kyrkoherden som predikade. Han talade också om att göra skillnad.

Efter bönen åkte jag hem till de andra som stannat hemma. Vi brukar ju ha ett eget litet nyårsfirande, maken, sonen och jag. Yngste sonen är i Stockholm, men den äldste är hemma hos far och mor. Kvällen brukar innehålla soffmys och en trerätters middag. En del kan man ju förbereda i god tid. På förmiddagen fixade jag till förrätten, Hummerpannacotta toppad med en asiatiskt kryddad skaldjurssallad.

Vi provade hummerpannacottan med ett vitlöksbröd och den smakade ändå rätt bra. Vi hade nog föredragit den som varm soppa. Receptet kan justeras lite för den var lite väl salt tyckte vi. Jag använde creme fraiche med saffran och tomat och några matskedar hummerfond, som värmdes på spisen. Trots att det inte stod i receptet tillsatte jag lite vatten. Annars hade den nog varit ännu saltare. För övrigt var det hackad dill och lite cayennepeppar också. Några gelatinblad fick smälta ned i den varma soppan innan jag blandade i hackade kräftstjärtar. Jag tog den billigare varianten i stället för att köpa dyr hummer. Sen fick pannacottan vila i kylskåpet.

Skaldjurssalladen bestod av resten av kräftstjärtarna och lite finstrimlad purjolök toppad  den med dressing med asiatiska smaker. Finhackad chili, lite riven ingefära och en vitlöksklyfta, en tesked honung och saft från en lime, lite fisksås och olja. Innan serveringen skedade jag salladen över pannacottan. Salladen var riktigt god. Den kan vi göra fler gånger. Det var första delen av kvällens supé.

När vi vilat en stund, hade förrätten sjunkit ner och då var det dags att sätta igång med varmrätten. I år hade vi valt oxfile´ black and white. Maken och sonen hade fått tag i en fin bit kött. Jag brynte den runtom och sedan fick den gå klart i ugnen tillsammans med klyftpotatis och champinjonhattar fyllda med vitlöks-och persiljesmör. Sonen blandade en god sallad åt oss. Rödvinssåsen och bearnaisesåsen var bara att värma. Dem köpte jag klara från Jensens Böfhus. Ibland kan man göra det enkelt för sig.

Maten serverades och det blev nästan tyst för alla njöt av det möra köttet. Det var nog det bästa vi har ätit på nyårsafton. Alla var riktigt nöjda med huvudrätten. Nu är det bara efterrätten kvar, men den kommer lite närmare tolvslaget.

Takko var inte så intresserad av att fira nyår. Han verkade mest uttråkad och sen lade han sig på soffan och sov. Det såg rätt skönt ut. Han var ute på en långpromenad med maken tidigare idag. Så motion har han fått i alla fall.

Det här året blev vi lite sena med desserten. Den fick vänta till efter tolvslaget. Men när vi lyssnat på Tennyson läst av Pernilla August, var det dags för glassbomben i portionsformat med tre smaker. Till denna bomb passade det bra med några skivor melon. Det blev en god avslutning på nyårssupén.

Vid tolvslaget kunde vi titta på grannarnas fyrverkeri. Tur att inte vår hund är skotträdd. Han låg kvar i soffan och sov. Bilden kommer dock från Malmö. Jag lånade den från syrran.

Då har vi överlevt ett år till. Vi kan se fram emot ett nytt år med nya utmaningar. Vi vet inte vad vi kommer att möta, men det blir säkert både goda och dåliga dagar, motgångar, medgångar och framgångar. Så gott nytt år, alla vänner!

Julklappar, julbad och julsånger

Dan före dopparedan är den dag då vi brukar klä granen. Sonen och jag fixade det jobbet ikväll, men innan dess hade dagen innehållit en hel del andra aktiviteter. Årets gran ser lite sned och vind ut på bilden, men det kanske beror mer på påklädarna än på granen som är samma som förra året. Däremot har den fått nya fina röda kulor och en speciell för maken. Man kan ju variera sig lite. 

Annars var första aktiviteten för mig att åka in till sjukhuset och ta en spruta igen. Hela familjen följde med in. Det gick rätt snabbt och sen tog vi en fika i cafeterian innan vi åkte vidare. Mer om det senare.

Först lite om gårdagen. De två senaste dagarna har ägnats åt julstädning och julmat. Köket är inte riktigt klart än, men det är egentligen makens självvalda ansvarsområde så han får fixa det sista i egen takt bara det är klart tills imorgon. Igår hackade sonen och jag ihop årets sillsallad. Det brukar vi göra tillsammans. Det är lite mysigt att sitta vid köksbordet och hacka potatis, rödbetor, gurka, lök, äpplen och sill. Det blir ju så gott när smakerna har fått blanda sig.

Under tiden stod skinkan i ugnen och doftade gott. Efter den satte vi in Janzons frestelse, en annan favorit på julbordet. Det blev mycket spad av skinkan och det får utgöra basen till doppespadet. Lite senare griljerade vi skinkan. Därmed var det mesta klart inför julbordet. Äggen till ägghalvorna kokade jag ikväll. Den andre sonen tillverkade fudge med hallon och lakritssmak till vårt godisbord.

Varje år brukar vi ta det traditionella julabadet. Oftast åker vi till Jönköping och Rosenlundsbadet. Då kan vi passa på att handla de sista julklapparna också. Så gjorde vi även idag efter sjukhusbesöket. Först besökte vi A6. Det blir inte så många julklappar numera. Oftast blir det kläder till pojkarna och då är det bra om de får prova. Två par jeans till äldste sonen hamnade i en kasse. Den yngste ville ha hörlurar. Det var lite svårare. Vi kollade på Elgiganten eftersom jag hade ett ärende dit också, men där fanns inget som passade. Det ordnade sig dock lite senare. Mitt eget ärende var att kolla på en ny kamera. Min lilla kompaktkamera börjar ge sig och jag hade kollat in en annan på nätet. Det finns ett mellanting mellan kompaktkameror och systemkameror. Det blev en sådan av märket Sony till mig själv i julklapp.

Efter alla julklappsinköp var vi hungriga. Det blev en grillad kyckling på New Corner vägg i vägg med Elgiganten. Det var mycket mat och gott.

När vi var mätta körde vi maken och äldste sonen till badet. Yngste sonen och jag fortsatte till Sannabadet nere vid Vättersnäs. Vi tänkte inte bada vinterbad utan ta en liten geocachingrunda. Det är inte lämpligt för mig att bada i badhus med en massa andra människor. Infektionsrisken är för stor. Det får bli en juladusch här hemma i stället.

Vid Sannabadet fick vi leta en bra stund. Jag hade en bra nolla i min GPS, men den var nog några meter off. Trots att jag anade hur burken var gömd ville den inte visa sig. Sen började jag tänka på var jag skulle ha gömt den och då fick jag syn på gömstället lite på håll. Därefter var det inte så svårt att logga. Vintersolens sken tog sig igenom molnbarriären. Det var ganska skönt väder. Utsikten mot Huskvarnahållet var fantastisk.

Detta blev dagens första och enda fynd. Vi fortsatte promenaden till en annan gömma, men den hittade vi inte. Jag kunde inte ens leta eftersom det var ganska brant och oländig terräng. Sonen letade längre och lyfte på alla stenar han såg. Till slut gav vi upp och gick tillbaka. Sen tog vi bilen till ytterligare en gömma som vi gick bet på. Det börjar bli tråkigt att cacha i stan, tycker jag. Inte för att jag någonsin har gillat det, men förr var det lite roligare att cacha i Jönköping. Jag vet inte om det är jag eller Jönköping som tappat gnistan.

Vi gav upp geocachandet för dagen och körde tillbaka till Rosenlund. Sonen fick syn på NetOnNets lagerbutik. Vi svängde in där för att se om de hade hörlurar och det hade de. Så då ordnade det sig med julklappen till sonen.

Vi satte oss sedan i cafeterian på Rosenlundsbadet för att vänta ut julabadarna och ta en dricka. Efter en stund kom de rena och fräscha grabbarna och då kunde vi åka hem till hunden.

På kvällen åkte maken och jag till Forsheda för att sjunga in julen vid samhällsgranen tillsammans med andra forshedabor. Det har blivit en tradition att vi i Missionskyrkan ordnar en liten samling den tjugotredje. Ingela läste julevangeliet och sa några ord mellan de traditionella julsångerna som vi sjöng tillsammans.

En grupp sjöng den vackra sången I denna natt blir världen ny. Samlingen är inte så lång och i år var det inte så kallt som det kan vara. Men det var mörkt och pannlampan var bra att ha om man ville se texten till sångerna. Det var ganska mycket folk som samlats för att sjunga in julen.

Efter sångstunden åkte  i hem till pojkarna. Det finns ju alltid lite småsaker att pyssla med så här i sista minuten. Det fanns paket att slå in till exempel. Vi tittade också på julspecialen av På Spåret. Vi klarade oss riktigt bra den här gången också. Vi slog båda lagen med råge och fick ihop 67 poäng. Det blev en bra avslutning på dan före dopparedan.