Söndag i Hjällbo

I söndags åkte vår församling till Hjällbo för att besöka en annan Alliansförsamling. Hjällbo ligger i Angered strax norr om Göteborg och är ett invandrartätt område. Det bor fler människor i Hjällbo än i hela Värnamo kommun. Kyrkan är belägen i ett bostadsområde precis intill ett torg.

Vi samlades hemma vid Missionskyrkan i Forsheda kl. 8 och åkte sedan buss till Hjällbo. Det var ca 25 smålänningar som var nyfikna på att träffa den här församlingen.

Vid torget fanns planteringar med buskar och där hittade jag en blommande azalea. Den var så vacker och lyste med sin starka gula färg bland buskarnas blad i olika nyanser av grönt.

Syrenerna blommade också. Det gjorde de inte hemma när vi åkte, men de är på väg. Här fanns både lila och vita syrener och de doftar underbart.

När vi kom fram till kyrkan möttes vi av pastorn Fouad Rasho. Vi fick sätta oss och plocka fram vårt medhavda fika. Lite kaffe var inte fel nu. Pastorn berättade lite om Kristna Alliansförsamlingen i Hjällbo och om deras verksamhet. De är ungefär lika många som vi men de flesta är arabisktalande. Därför hålls gudstjänsterna för det mesta på arabiska, men även på svenska. Det finns väldigt många nationaliteter representerade i församlingen och en tredjedel är konvertiter från islam eller har kommit från ortodoxa eller katolska kyrkan.

Sen började mötesbesökarna att anlända. Den här dagen var gudstjänsten på svenska men tolkades till arabiska. Vi medverkade med lovsång på svenska som leddes av några från vår församlings lovsångsteam. Därefter blev det lovsång på arabiska. Det var spännande att lyssna även om vi inte förstod vad sångerna handlade om. Lite berättade de innan de sjöng. Alla sjöng med och klappade i händerna. Det kunde vi också göra. Här är ett litet smakprov på den arabiska lovsången.


Sen fick vi lyssna på en besökare från Etiopien som berättade om hur han kom till tro på Jesus. Han var tidigare muslim. Han talade engelska och tolkades till arabiska. Fouad predikade sedan om Guds rike, som inte har några gränser men har Jesus som centrum. Det rikets vapen är kärleken. Det var inspirerande att lyssna till honom.

Församlingen i Hjällbo försöker verkligen leva ut det kristna kärleksbudskapet. De skapar arbetstillfällen i området, driver två secondhandbutiker, ett äldreboende och en begravningsbyrå. Dessutom har de scoutverksamhet och samlingar för ungdomar förutom gudstjänster och andra samlingar.

En av medlemmarna drev ett ställe som kallades Barnpalatset. Dit åkte vi efter gudstjänsten för att äta i restaurangen där. Det var ett lekland för familjer och det fanns gott om barn som lekte där.

Vi blev serverade kyckling med klyftpotatis, champinjonsås och grönsaker. Det var gott för nu var vi allt lite hungriga. Efteråt fick vi kaffe och en kaka.

Ljudnivån var ganska hög, men vi kunde samtala vid borden om vi höjde rösterna lite.

Sen tackade vi för att de tagit så väl hand om oss vid vårt besök. Till vänster är det leklandsägaren och till höger pastorn.

Vi åkte inte hem direkt. Ingemar, som är uppvuxen i Göteborg men bor i Forsheda sedan många år, guidades oss på en liten tur. Vi åkte upp på Ramberget för att titta på Göteborg från ovan.

Där var det en fantastisk utsikt. Man kunde gå upp till toppen, men jag stannade vid bussen. Man såg långt därifrån också. Lite trött var jag och jag ville inte ta ut mig alldeles.

Nästa stopp blev vid Gunnebo slott, där vi kunde ströva runt en halvtimma och titta på trädgården.

Slottet var inte så stort men vackert. Man fick gå uppför en backe för att komma till det. Det var många göteborgare som gjorde en utflykt hit även om turistsäsongen inte börjat på riktigt.

Det fanns inte så mycket blommor än i trädgården. Krukorna var tomma, men till sommaren kommer de nog fyllas med plantor. Häckar och träd var i alla fall klippta. Några rhododendron hade börjat slå ut.

Vi gick runt i små spontana grupper och njöt av vädret och den vackra miljön. Vi hade tur med vädret. På hemvägen började det regna vid Borås och sen ösregnade det hela vägen hem till Forsheda. Det var inte förrän maken och jag kom hem till Rannäs som det ljusnade på himlen.

De vilda blommorna fanns i alla fall i mängder. Det fanns också strövstigar och picknickplatser som utnyttjades av besökarna. De andra gick en runda men jag drog mig tillbaka ner mot ingången där bussen plockade upp oss igen.

Fåglarna sjöng i buskarna. Koltrastens sång är så vacker och den kunde jag njuta av en lång stund. Jag såg en som hoppade runt på marken bland buskarna.

Jag satte mig nere på den runda stenen och väntade. När tiden var ute, packade vi in oss i bussen igen och åkte hemåt. Det var en lång dag, men den var både spännande och inspirerande. Takko blev förstås glad när vi äntligen kom hem. Han hade inte varit själv hela dagen. Anna-Lena lovade åka ut till honom så han hade det bra. Hon överraskade oss också med att ha klippt en del av gräsmattan. Det finns underbara och hjälpsamma människor även i Forsheda.

Några av de andra frågade mig om jag skulle leta upp några geocacher, men det avstod jag från den här gången även om jag visste att det fanns på flera ställen. Jag hade inte laddat in någon PQ i GPS:en. Dessutom visste jag inte riktigt vart vi skulle. Jag bara följde med. Jag kunde kollat i mobilen men jag hade lite problem med internetuppkopplingen under dagen. Den fixade jag när vi kom hem och jag kom åt vårt nätverk. Man måste ju inte leta burkar jämt. Vi kanske åker tillbaka en annan gång i sommar och då kan jag leta burkar. Det föreslog till och med maken. Kors i taket!

Oslo - Here we come!

Helgens norska äventyr är över. Dags att försöka summera. Det får bli lite i omgångar.

När Katrin frågade om jag ville följa med till Oslo på Megaevent, ville jag gärna tacka ja. Det var ju vid helgen efter första maj och fredagen borde ha varit en klämdag för oss som för många andra. Någon på förvaltningen hade visst räknat fel på läsårets dagar, så vi skulle ju jobba på fredagen, när resan var tänkt att anträdas. Till sist fick jag klartecken att jag kunde ta tjänstledigt.

När resten av arbetslaget hade friidrottsdag, satt jag alltså på tåget till Oslo. Maken skjutsade in mig till Värnamo, där vi hoppade på göteborgståget kl. 06:47. Framme i Göteborg hade vi 20 minuter tills nästa avgång mot Kil. Då passade jag på att logga en cache på perrong 7 - Swerail #01 Göteborg. Den hade Katrin hittad vid sitt förra norgebesök så jag hade lite hjälp. Hon hade fått hjälp av en lokförare att hitta den.

Nästa byte skulle ske i Kil. Där fanns också en cache på stationen, men vårt tåg var lite försenat så vi hann inte rusa dit och logga den. Tåget från Stockholm mot Oslo kom på andra sidan plattformen och det var bara att kliva på om man ville med.

Det blev några timmars tågresa den här fredagen. Vi skulle komma fram till Oslo S kl. 14:24. Jag hann sticka några varv på ett par sockar, läsa lite, lösa några korsord, äta medhavd matsäck, slumra lite och prata. Pratade var det andra som gjorde också och det hela resan. Tänk att man kan ha så mycket att säga och ändå inte säga så mycket. En del människor måste tydligen låta munnen gå hela tiden. Utan att så mycket vettigt blir sagt. Det är tur att man besitter förmågan att stänga av öronen och sålla bland allt man hör. Jag kan förstå, att de elever som har svårt att sålla alla intryck, blir frustrerade och trötta.

När vi kom fram, mötte Katrins dotter oss på stationen. Hon jobbar i Oslo och det var hos henne och hennes kompisar som vi skulle bo. Det tog bara 10 minuter att gå från stationen och hem till dem. Där blev vi bjudna på fika och fick installera oss i de rum vi skulle låna. Alla tre tjejerna jobbar på restauranger och hade sena arbetstider så efter en stund var det dags för dem att börja jobba.

Vi gav oss också ut på en liten promenad. Vi bodde ganska nära moskén och hade utsikt mot minareten, men vi hörde inga böneutropare. Det var ett invandrartätt område. Vi mötte många olika nationaliteter på gatan.

Vi gick mot centrum. Oslo är en väldigt trevlig stad med gemytlig stämning. Trots att det är en storstad, känns den inte stor. Ett bestående intryck av staden är också alla skulpturer man ser överallt. De här dykarna var riktigt häftiga.

På vägen stötte vi också på den här skulpturen som sköt upp ur trottoaren med en ros i handen. Den var också häftig.

Karl Johan har ju alla hört talas om. Inte minst om några veckor kommer vi få se bilder från paradgatan. Det är nog 35 år sedan jag var här i Oslo senast. Staden har förstås förändrats sedan dess.

Vi strosade omkring lite och kände på stämningen. Det var en hel del folk ute och vi började väl känna oss hemma.

Storstadscaching har aldrig varit vår favoritform av geocaching, men några gömmor måste man ju leta upp när man går förbi dem. Tordenskiold blev mitt första fynd i Norge. När vi svängde runt hörnet till denna, stod där redan tre andra geocachare med GPS:er i händerna. Det var tre norrmän som också skulle till Megaeventet nästa dag. De kände inte varandra tidigare, men hade träffats under dagen.

Vi gjorde en paus i vandringen och hälsade på Katrins dotter Helena på hennes jobb. Hon arbetar på Amundsen Bryggeri & Spiseri. Där var det fullt ös denna fredagseftermiddag/kväll.

Sen fortsatte vi och hittade en gömma vid Stortorvet. Som många andra stadscacher var det en mikro som bestod av en intejpad zippåse fastsatt med magneter. Det blir lite plattare paket, men ofta tycker jag att det hade varit bättre med ett petrör.

Vi tog trikken, alltså spårvagnen, mot Ekeberg, där det skulle hållas ett kvällsevent kallat

Solnedgang før Megaevent. Vi kanske steg av en hållplats senare än det var tänkt och fick gå tillbaka, men vi slapp de häftigaste uppförsbackarna. 

I stället gick vi på stigar genom ett naturreservat. Där blommade det i buskarna. Det doftade sött av honung. Fåglarna kvittrade för fullt.

Vi kom fram till en utkiksplats där vi kunde se ner över Oslofjorden med alla öar och staden längst in. Det var en vacker utsikt här uppifrån.

Det var det också från eventsplatsen, när vi kom fram dit. Många hade redan samlats för att umgås en stund och prata om geocaching med likasinnade. Det fanns en cache på platsen sedan tidigare. Ehrenfriedhof hette den och den berättade att tyskarna hade haft befästningar här på höjderna under andra världskriget. Det hade funnits en kyrkogård för fallna tyska soldater här, men på 50-talet flyttades den till ett annat ställe. Nu hade det skapats en ny skulpturpark i området som tydligen öppnats förra året. Man får veta mycket intressanta saker genom att läsa cachebeskrivningar.

På eventet träffade vi både gamla och nya bekanta. Det fanns fler smålänningar på plats. Aurora 10 och Pia Potter från Växjö har vi träffat förut liksom några andra, men de flesta var nya, trevliga bekantskaper.

När solen börjat dala mot horisonten, gick vi ner till närmsta hållsplats och tog trikken tillbaka till centrum. Det hade varit en lång dag, men en trevlig sådan. Vi hittade tillbaka till lägenheten och kunde lägga oss att vila inför nästa dag då det skulle bli fler event och mera geocaching. Fortsättning följer....

* FAD 2012 *

Lite loggning vid sidan av vägen

 Igår var det då dags för årets stora begivenhet för geocachare - Fumble After Dark. Det är ett megaevent som i år genomfördes för tionde gången, tredje som megaevent vilket betyder över 500 deltagare. Förra året var jag där med klokare och pjf70. Så var det tänkt i år också. Men i fredags slog magsjukan till och de kunde inte åka. Då kontaktade jag 1000sjöar och tingade en plats i hans bil. Så den här gången samarbetade jag med honom och Virrepinnen, som också mötte upp i Bredaryd igår morse.

Lite loggning mitt i vägen

 Vi stannade till några gånger längs vägen mot Göteborg och Hjällbo. Det var där FAD skulle hålla till den här gången. För min del blev det bara en loggad burk längs vägen, men de andra fick lite fler loggar på ställen där jag redan varit. Vid flaggrondellen passerade andra bilister som tittade förundrat på oss. Några vinkade glatt. Det var väl några andra burkletare på väg till FAD. Många var på väg åt samma håll som vi. Det märktes på loggarna på mina egna cacher längs väg 27 som trillade in i mailboxen.

Uppvärmning i Hammarkullen

 Vi kom fram i god tid till Hjällbo. Eventet höll till i idrottshallen, men det öppnade inte förrän 12.00. Vi passade på att leta upp några gamla burkar i trakterna. Vi hittade två i Hammarkullen. Området är väldigt kuperat. När vi kom fram mötte vi ett annat gäng som just varit och loggat Hammer Hill. De tipsade oss om lämpliga vägar dit. Som vanligt tog vi den svåra vägen dit och stigen på vägen tillbaka till bilen. Den andra gömman hette Hammerhook. Där letade vi bland trädrötterna i regnet tills jag skymtade något som jag först trodde var skräp, menVirrepinen plockade fram det och det visade sig vara burken.

Mingel på FAD 2012 i Hjällbo

 Vid strax före tolv hängde vi på låset och kunde storma in när eventet äntligen öppnade. Det var inte lika många utställare som förra året, men det räckte till. Det är kul att titta på alla prylar och kanske inhandla något. Ännu roligare är att studera folket, heja på några bekanta ansikten som man kanske sett ute i skogen eller på ett annat event. Eftersom alla har namnskyltar med sina cachingnick så kan man få ansikten till de nick man sett i loggar och olika forum. När caféet öppnade köpte vi lunch. För min del blev det kycklingpasta. Fullt ätbar, men min egen hemlagade smakar mycket mera.

Föreläsningar

 Eventet invigdes strax före 13.00 och sedan hölls det föreläsningar varje klockslag fram till kl. 16. Först lyssnade vi på Djurets som tipsade om hur man kan lösa mysteriecacher med bilder. Det har jag undrat över. Därför var jag väldigt intresserad av den föreläsningen. Jag lärde mig en hel del som jag säkert kan använda framöver. De svenska reviewerna, som godkänner och publicerar alla cacher vi skickar in, berättade om sitt arbete och svarade på frågor. De är åtta stycken och förra året publicerades över 17 000 cacher i Sverige. Det lär bli ännu fler i år. De har mycket att göra och sköter detta helt ideellt.

Intresserade cachare

 Den sista föreläsningen höll Jan Jörnmark som berättade om Övergivna platser. Det finns ju ett antal spännande cacher utlagda på sådana platser. Jag lyssnade inte på hela föreläsningen, men kom in på slutet då han berättade historien om en övergiven lyxvilla och mannen som byggde den. Han höll också den första men då på engelska. Det fanns en hel del utländska gäster på FAD. De kom från de nordiska grannländerna, Tyskland, Tjeckien och USA. Det mesta informerades också om på engelska.

TB och coin som vill ha lift

 Som vanligt fanns ett helt bord med spårbara föremål. Jag lämnade av några där och plockade med mig några andra hem. Andra gick runt och loggade personer med spårbara koder. Några stannade mig och tog kort på min ryggsäck. Där finns en spårbar kod. Jag träffade bl a Yngve Myrslok, som såg att jag också var lärare. Han jobbade visst på en gymnasieskola. Vi var ju i hans trakter för bara några dagar sedan.

Laddning av GPS:erna

 Klockan 17 öppnades laddningsstationerna. Jag stod långt fram i kön och kunde koppla in min GPS till en dator som automatiskt laddade över alla GPX-filer med kvällens cacher. Sen fick vi vänta en timme innan portarna öppnades och alla kunde välla ut i kvällsmörkret. Medan vi väntade kunde vi studera häftet med cachebeskrivningarna och en liten karta. Lite taktiksnack hanns det med.

Mörkercaching i Hjällboskogen

 När portarna öppnades strömmade alla ut åt olika håll. Det fanns som vanligt olika sektorer, i år var det fem sektorer. Vi valde att hålla oss söderut i sektor D och Sektor E. Det blev ganska många steg i den kuperade terrängen. Stigarna bar uppåt och sen neråt, uppåt igen osv. Ibland gav vi oss ut i den blöta terrängen och halkade runt i leran bland höstlöven. Jag tror vi hittade 17 olika cacher i de båda sektorerna. Det var lite jobbigt med backarna och terrängen för mig. De andra höll en hög fart. Ibland lade vi upp det så att jag väntade nedanför kullen medan de andra hämtade informationen och ropade siffrorna till mig. Jag var sekreterare och höll ordning på alla siffror och koordinater. Det funkade alldeles utmärkt.
Så här dagen efter kommer jag på att jag glömt en spännande detalj i berättelsen om FAD2012. När vi var ute i skogen och letade efter en cache vid några stenar, hittade 1000sjöar en annan sorts gömma. Det var en plastpåse, ja, inte bara en, en hel massa plastpåsar att ta sig igenom innan man kom in till innehållet. Vi var förstås nyfikna på vad någon hade gömt i skogen. Jag tänkte att det kunde vara en begagnad blöja, men det var det inte. Längst in i paketet hittade vi små zippåsar med ampuller. Jag lyckades tyda trycket på dem till Cidoteston. Vi googlade på det och förstod att våra aningar var rätt ute. Det var säkert någon muskelbyggare som skulle bli besviken när han återvände till gömman. Vi tog med påsen till FAD och lämnade in den till informationsdisken. De skulle sedan överlämna den till polisen. Vi lär väl inte få veta vad som hände sen. Det hade varit kul att se ägarens reaktion vid den tomma gömman. Cachen då? Den hittade vi alldeles i närheten.

Två sektorer avklarade

 Cacherna bestod liksom förra året av plexiglasskivor med ledtrådar och delar av koordinater. Vi behövde hitta ett antal cacher för att kunna logga sektorsfinalen, som är den enda cache i varje sektor som går att logga på nätet. Vi hann till slut hitta två sektorsfinaler. Det var en mer än förra året, men då var vi i alla fall nybörjare. Egentligen gillar jag inte det upplägget. Vi fick jobba ganska hårt i fyra timmar för att kunna logga två cacher. Dagen efter eventet släpps sektorsfinalcacherna som vanliga traddar och då kan alla logga dem på mycket kortare tid och med mindre ansträngning. Vi kan i alla fall stoltsera med att ha loggat under FAD. Det blev någon gammal cache loggad av bara farten därför att den befann sig i området.

Lite vila innan avslutningen

 Efter fyra timmar ute i skogen var vi ganska nöjda och lite trötta. Vi återvände till idrottshallen, besökte toaletten och åt upp den sista mackan i ryggsäcken. Sen tog vi oss en liten lur på golvet medan vi väntade på avslutningen. Fötterna var lite kalla och fuktiga. På slutet råkade jag stiga ner i ett djup vattenhål när jag skulle ta mig över ett dike. Sånt händer, men det var tur att det var på slutet och inte i början av kvällen.

Prisutdelning och avslutning på årets FAD

 Hela megaeventet avslutades med prisutdelning. Ingen av oss vann något den här gången. En ny GPS hade inte varit fel att vinna, men man har inte alltid tur. FAD Crew tackade för sig och berättade att de  lämnade över nästa års Mega Event till en annan geocachare. Det var förstås fejkat men de låtsades lotta fram vinnaren som skulle få anordna nästa års FAD. Det blev Wellner från Södertälje. Så nästa år får vi åka till Sörmland.

Så här många var vi

Vi gav oss av hemåt vid halv tolv. Jag satt där bak i bilen och slumrade lite medan bilen susade mot småländska trakter igen. Min bil väntade i Bredaryd och ett par timmar senare var jag hemma igen. Det blev en mycket trevlig dag, trots att den inte blev så som vi tänkte oss från början. Nu får vi se fram emot nästa FAD om ett år igen.