Sista sommarlovet

Ja, detta borde bli mitt sista sommarlov. Även om jag inte jobbat på ett bra tag, så är jag fortfarande anställd av Värnamo kommun som mellanstadielärare. Men till hösten fyller jag 65, om jag får leva, och då blir jag pensionär. Det känns inte som någon stor förändring mot det liv jag lever nu. Enda skillnaden bli väl att pengarna blir färre och kommer från Pensionsmyndigheten och diverse andra i stället för Försäkringskassan.

Veckan har varit ganska full av aktiviteter. I tisdags var det ett sjukhusbesök igen. Jag fick inte veta så mycket, men de tog en massa prover och gav mig en ny tid tills idag. På kvällen åkte jag till styrelsemötet i missionskyrkan. Den här gången orkade jag faktiskt vara med hela mötet. Sen var jag förstås trött men då var det dags att gå till sängs i alla fall. 

I onsdags tog jag det väldigt lugnt på förmiddagen, men på eftermiddagen ville Marita fika med mig på Pelikanen. Det är alltid roligt att träffas och prata bort en stund. Jag hade inte ätit lunch så för min del blev det en sallad som jag inte orkade äta upp.

Det var inte bara vi som njöt av maten. Oftast är det väl småfåglar som gråsparvar och pilfinkar som brukar hoppa runt bland borden i uteserveringen. Här var det en företagsam kaja som tog sig in på ett hörnbord där någon lämnat kvar en hel del sallad. Den pickade i maten. Sen hittade den en intressant pappersform som den flög upp under taket med för att undersöka lite närmare. Kråkfåglar är intelligenta, säger de, men papperformar är väl inte så lättsmälta..

Senare på kvällen fixade maken en BLT, bacon, lettuce and tomato on toast, kompletterad med en hamburgare och avocadoröra. Jag rörde ihop röran. Resten tog maken hand om. Jag var fortfarande ganska mätt så det blev bara ett smakprov för mig, men god var den.

Det blir ju inget sommarlov utan skolavslutning. På torsdagen åkte jag till skolan. Jag träffade sexorna, som är den enda klassen jag har undervisat i. Sen åkte jag bort till kyrkan där föräldrar och andra intresserade trängdes om de få platser som inte var reserverade för skolbarnen. Det var ett fint program men sång, tal. dikter och dans. Femmorna framförde en fantastisk dans.

När de andra tågade ut från kyrkan, stannade sexorna kvar för att säga adjö. Till hösten börjar de i olika klasser på högstadiet. Det är inte så långt emellan skolorna så det finns ju möjlighet att ses ändå.

Traditionen bjuder att lärarna samlas efter skolavslutningen. I år fick vi landgång med ägg, räkor, rostbiff m.m. Fick och fick, vi betalar kalaset själva, men det är alltid så trevligt att avsluta terminen så här. Många jobbar ju även nästa vecka, men då är tiden mer splittrad. Innan kaffet serverades fick vi tävla mot varandra i en Kahoot. Jag och Monica bildade ett team och kallade oss Jool. Efter de första frågorna låg vi på tredje plats, men sen fick vi upp farten och seglade upp på topp. Efter 23 allmänbildande frågor stod vi som segrare och fick varsin chipspåse som pris. Sen körde vi en tävling till och den vann vi också. Det var kul med Kahoot. Sen var alla kaffesugna, men jag nöjde mig med jordgubbstårtan.

Efter allt detta var jag förstås utmattad. Det blev en stunds vila innan jag orkade något mer. På kvällen kom Ida ut med denna fina blomsteruppsats och en hälsning från mina kollegor på Hanahöjskolan.

I morse fick jag kliva upp lite tidigare för jag skulle vara inne på sjukhuset redan halv nio. Först fick jag ett dropp med medicin som ska stärka skelettet. Sen skulle jag få två påsar blod. Det tog ett tag innan de dök upp. De hade glömt beställa bestrålade produkter så de fick skickas med taxi från Jönköping. Det tar ett tag att få blod så Landstinget bjöd på lunch, stekt fläsk med löksås.

Denna dosettlåda fick följa med mig hem idag. I den finns tabletter med cellgift och kortisontabletter. Dem ska jag ta i tre dagar till. Första dosen fick jag på sjukhuset. Förutom mitt HB var blodvärden ganska bra, men blodtransfusionerna ska väl hjälpa lite. Dessutom ska jag ta sprutor för att stimulera produktionen av röda blodkroppar. Dem fick jag beställa på apoteket och de kommer på tisdag. Värdena för cancercellerna hade stigit ännu mer och det är oroande. Vi får väl se vad de här tabletterna kan göra för att hålla nere värdena. Det är vad vi kan göra.

Imorgon ska maken åka ner till min svåger i Malmö för att prova ut nya glasögon. Jag hade gärna följt med och hälsat på min syster och svåger, men jag inser att jag behöver en vilodag efter den här veckans aktiviteter. Jag och hunden får stanna hemma i Rannäs, om vi inte hittar på något och åker en runda. Vi får väl se.

Sköna promenader och lite pyssel

Solen sken, när vi gav oss ut på en härlig morgonpromenad. Fast det var riktigt kyligt i luften så hunden ville inte gå så långt. Det passade mig bra för jag hade lite andra planer för dagen.

På förmiddagen tog jag bilen in till Forsheda för att besöka skolan. Jag hade lite papper att lämna. Dessutom är det ju trevligt att träffa kollegorna. Det hade visst varit luciafirande på morgonen. Hade jag vetat det kunde jag åkt lite tidigare, men jag trodde det var igår.

Innan jag åkte hem handlade jag lite i affären, men jag glömde en del på listan. Så senare på eftermiddagen fick jag åka tillbaka och handla lite mer. Så kan det vara ibland. Men innan det hann jag äta lunch och ta en långpromenad med hunden. Dagens lunch bestod av gulaschsoppa.

Efter lunchen gav vi oss ut på en längre promenad. Vi gick hela hundrundan igen.Solen sken fortfarande på gran och tall. På marken var det på vissa ställen frost. På andra ställen hade solens strålar smält det frusna. En del granar hade vattendroppar längst ut på alla kvistar. Vattendropparna hade frusit till is och glittrade i solskenet.

På slutet av rundan var vi nog trötta både hunden och jag. Men vi tog oss runt. Hunden fick gå in och vila. Jag ägnade mig åt att hänga ut talgbollar till fåglarna innan jag åkte igen.

Vid andra inköpsresan stannade jag och fotade den döda tallen. I början av året fotade jag en serie bilder på tallen, men sen blev det inte fler bilder. Det kom ju annat emellan. Gårdagens besked var inte roligt, men jag kan ju inte göra något åt det. Det är bara att acceptera att jag har haft otur och fortsätta kampen. Jag får kriga på som idrottarna brukar säga.

Efter promenader och handlarrundor var jag lite trött. Jag satte mig och tittade i lite tidningar. I en av pysseltidningarna hittade jag en bild på en lådgran. Det såg häftig ut. Jag kom på att jag nog hade allt jag behövde för att göra en egen. Den understa lådan är en sockerlåda som stått i ett hörn med en blomma på. Nästa låda är en gammal Persillåda som stått ute på verandan med krukor och trädgårdsprylar i. Ovanpå den står ett sädesmått. Den översta lådan hittade jag för många år sedan uppe på vinden i mitt föräldrahem. Den innehöll rakgrejer. Det kanske hade tillhört min farfar och var hopsnickrad av bräder från en margarinlåda.

När jag hittat alla lådorna, var det bara att stapla dem på varandra. Överst satte jag en stjärna som jag vikt av en gammal tumstock. Det var en annan idé jag hittade i pysseltidningarna. Nu ska jag bara dekorera lådgranen. Den blir nog fin då. Men jag plockar nog fram den vanliga granen ändå i nästa vecka.

Våra kökshanddukar börjar bli lite slitna. Igår hittade jag ett par fina med katter på. Dem kunde jag inte motstå så de fick följa med hem. jag ska inte hänga fram förrän köket är julafint. min favoritkatt är den som vänder sig om och tittar på oss.

Första julklappen är inslagen. Vi brukar inte köpa så många julklappar. Det blir en till varje familjemedlem och en till mamma, en till julklappsleken med personalen och kanske nån mer. För mig handlar julen om mer än presenter. Julklapparna ska väl påminna oss om den största gåvan som jorden fått ta emot, Guds son som kom som ett litet barn. Men det är nog inte så många som tänker på det. Den här lilla filmen med en av mina favoriter berättar om "The true meaning of Christmas".

Julfesten har börjat

Nu när vi är inne i Advent börjar årets stora festperiod. Förr var det kalas i gårdarna i byn under juldagarna och mellandagarna. Nu tenderar vi att ta ut allt i förskott. Vi har julfester och äter julbord långt innan julen är här. Det gillar inte jag egentligen. Men i onsdags var jag inbjuden till julfest med jobbet. Jag svarade att jag skulle försöka komma om jag orkade. Jag vilade en del på dagen och gjorde inte mycket. På kvällen åkte jag in till Forsheda och därifrån fick jag skjuts med några kollegor. Färden gick till Hestra och Restaurang Höganloft vid Isaberg.

Vi var där för några år sedan och gjorde julgodis. Det skulle det bli även den här gången. Det var personal både från Hanahöjskolan och Hånger skola så vi var ganska många. Ändå fattades några. Vi delades in i grupper runt arbetsborden. Som tur var blev det rätt många i varje grupp för jag orkade inte stå så länge vid bordet. Jag fick en stol att sitta på bredvid och lät de andra jobba.

Tre olika sorters julgodis skulle tillverkas, några kulor av mozartkulmodell, polkagristryfflar och Rocky Road. Förra gången var det andra sorter bl a knäck.

Det blev febril verksamhet vid borden och snart fanns det en massa godsaker på brickorna. Dessa sattes in i kylen medan vi fick ta plats vid borden för att äta.

Till förrätt serverades en laxcarpaccio. Den var riktigt god. Det vegetariska alternativet var rödbetor med falafel. Huvudrätten bestod av kyckling med en örtkryddad risotto och en lite starkare tomatsås. Den var inte lika uppskattad. Det blev lite konstig smakblandning mellan risotton och såsen. Veganen fick i stället en ugnsbakad aubergine fylld med grönsaker och svamp. I bilen på hemvägen satte vi poäng på kvällens mat precis som de gör i programmet Halvåtta hos mig. Vi gav rätterna max en sexa.

Men kvällen var riktigt trevlig. Det var roligt att prata med kollegorna vid borden. Vi avhandlade en hel del ämnen och skrattade gott tillsammans.

Ljudnivån var lite hög i lokalen så det kunde vara svårt att höra vad bordsgrannarna sade. Det var nog det som tröttade ut mig mest.

Sen var det dags att fördela godsakerna i påsar. Alla fick med sig en påse hem med det som tillverkats tidigare under kvällen.

Det blev en trevlig kväll och jag var ganska trött när jag kom hem. Trots det hade jag svårt att sova på natten. Det kanske var kaffet på maten. Jag brukar inte dricka kaffe på kvällen. Det blir oftast bara kaffe på helgerna. Dagen efter var jag förstås riktigt trött. Det blev nästan inget gjort mer än en liten promenad med hunden.

Igår gick vi så in i årets sista månad, december. Äntligen kunde vi börja doppa till jul med Teadventskalendern. Det är tredje året som jag har denna. Första påsen innehöll grönt te med äpple och kanel och kallades Vinteräpple. Det var ganska gott. Grönt te kan bli lite beskt men äpplet balanserade detta bra. Ikväll öppnade jag påse nummer 2 som innehöll svart te med vaniljsmak. Det var gott. Vi har också köpt en Kaffeadventskalender, men den sparar vi till helgerna. Vi kanske kan testa första påsen imorgon.

I morse var det vitt på marken. Det har varit lite kallare i luften de senaste dagarna. Men solen sken och det var ganska skönt att ta dagens första promenad med Takko. Jag har inte haft bilen hemma igår och idag. Makens bil har varit på verkstad, men ikväll hämtade vi den. Nu kan jag ge mig ut på vift igen, om jag vill.

Vissa saker vill man inte gärna missa. För oss hör På Spåret dit. Det var premiär ikväll för den nya säsongen. För oss var det också premiär med den nya appen där man kan tävla mot deltagarna. Jag laddade ned den så vi kunde vara med. Det lyckades riktigt bra för oss. Vi fick ihop 36 poäng och slog båda lagen. Det var vi nöjda med. Andra helgen i Advent började bra.

Happy birthday

Det har verkligen varit en glad födelsedag idag. Solen sken och mycket trevligt har hänt. Maken kom hem ikväll med denna fina bukett med rosor och krysantemum. Den gjorde mig riktigt glad. Annars började dagen med ett besök på vårdcentralen i Forsheda. De ringde från sjukhuset i Värnamo igår och ville att jag lämna ett blodprov. De ville kolla min blodstatus. Det är väl bra att de håller koll på mig. Dessutom fick jag veta att det blir återbesök i vecka 50. Då ska de ta fler blodprov och benmärgsprov så att vi kan se om stamcellstransplantationen blev lyckad. Jag körde själv in till samhället och hem igen. Men sen var jag trött. Jag fick vila en liten stund.

Mina kollegor på skolan skickade en så rolig videohälsning, som verkligen gladde mig. De har inte glömt mig i alla fall. Senare på eftermiddagen ringde chefen också och undrade hur jag mådde. Dessutom har otroligt många skrivit hälsningar på Facebook och skickat sms m.m. Tänk så rik jag är som har så många vänner.

Firandet fortsatte på eftermiddagen. Vår nya pastor, Ingela, ringde och pratade. Sen sa hon att hon kunde komma ut och hälsa och det tyckte jag att hon kunde göra. Jag satte på lite kaffe och sen knackade det på dörren, men det var inte Ingela. Det var min syster som tittade inpå väg hem från jobbet. Hon hade med sig en fin blomsteruppsats och ett hjärta av godis. Det sistnämnda var från min mamma tillsammans med en trisslott som tyvärr inte gav någon vinst. Ingela kom sen också med en present. Vi fikade tillsammans för båda hade fikabröd med sig. Det blev också en väldigt trevlig pratstund. Tack för besök och presenter!

Egentligen började firandet redan igår. Då kom min kompis Katrin på besök. Hon hade med sig en så fin orkidé och en påse med kexchoklad. Hon vet vad jag gillar. Det var roligt att träffa henne igen och prata en stund. Hon hade hade fikabröd med sig. Så det har blivit mycket fika de senaste dagarna, men jag får inte ned så mycket åt gången.

Orkidén hade en ovanlig färg och var riktigt läcker. jag gillar verkligen dessa lite stela blommor. Jag har också en gammal som blommar om just nu. Innan Katrin åkte gjorde vi upp lite lösa planer på kommande utflykter, men jag får ju alltid kolla dagsformen innan något kan bli av. Under dagen kom även min nya månadsmyst Oktoberjakt. Medan vi fikade kom FTF-logg och det var förstås 1000sjöar som var först på plats. Fast den var visst inte så enkel. Då var det väl bra att jag satte svårighetsgraden till en fyra.

På kvällen igår var vi sen riktigt flitiga, maken och jag. Det var dags att ta hand om den egna äppelskörden. Vi tänkte frysa in de flesta äpplena från vårt bästa äppelträd i bitar till äppelkakor. Då använde vi det bästa köksredskap vi köpt nånsin, äppelsvarven. Här är en liten film på hur den funkar.


Svarven både skalar. kärnar ur och skär äpplena i en spiral. Det går riktigt snabbt. Det var makens uppgift att sköta svarven.

Min uppgift var att dela äpplena i bitar och plocka bort de fula delarna. Sen lade jag bitarna i stora zippåsar med lite socker och kanel.

Påsarna frös vi sen in. De ska vi ta fram när det blir vinter och göra goda äppelkakor av. Det gick smidigt, men jag fick lite ont i ryggen av att stå länge vid köksbänken. Det är nog dags att ta tag i träningen igen.

Det var den här sorten vi frös in, men jag sparade några att ätas som de är. För min del måste jag skala dem. Även om en del restriktioner har lättats gäller det att vara försiktig även i fortsättningen. Efter en lång men trevlig dag är det nu dags att krypa ner i sängen och försöka sova. Det borde inte vara så svårt, men man vet aldrig. Ibland dröjer John Blund.

Nya planer, nya promenader

Nu är det väl närapå höst även om dagarna är sensommarvarma. På morgonen är det i alla fall kyligt. I morse kröp kylan in under skinnet på mig, när jag släppte ut hunden på trappan. Det hade ju varnats  för frost och även om det inte brukar komma någon här vid första varningen så täckte vi över de känsligaste växterna. Dahliorna klarade kylan men tyvärr knäckte vi stjälkarna så nu får de visa upp sig en liten vas inne på bordet.

Mitt på dagen är det varmt och soligt, nästan gassigt på ryggen, när vi går vår promenad. Det är härligt. Skönt att sitta en stund ute på verandan och njuta av värmen och grönskan. Igår öppnade jag en överbliven burk med matjessill som jag hittade i kylskåpet och kokade lite potatis. Det blev en riktig sommarlunch.

Dagens burk från kylskåpet innehöll kantarellsoppa och den lunchen var väl lite mer höstbetonad. Förstärkt med lite torkade trattkantareller var den riktigt god. Lite mer kylskåpsinventering resulterade i en chevrecreme på de torra skalkar bröd jag hittade i brödburken. Gott med färska fikon till. Cremen blandade jag av chevreost, lite turkisk yoghurt och lite honung. Detta var dagens mattips.

Veckans aktiviteter skulle innehålla lite städning, tvätt och sortering av kläder och packning inför sjukhusresan. Sen tänkte jag sticka emellan med lite roligare saker som stickning och hundpromenader. Nu blir det lite annorlunda men mer om det sen. I måndags besökte jag skolan för att lämna lite papper och träffa mina kollegor. Jag hade bakat en kaka på söndagskvällen som jag hade med mig. Det lär dröja ett tag innan jag kan avlägga nästa visit. Det var kul att träffa alla igen.

Igår tog vi en lång promenad, hunden och jag. Än en gång slog vi rekordet. Nu tog vi oss ända fram till raststugan vid min geocache som kallas Skogsbiblioteket. Hunden är inte alltid så pigg på att traska så långt. När han har fått uträtta sina behov, vill han gärna vända och gå hem, men det fick han inte. Vi knatade på och nådde målet.

Det var svettigt i solen. Dessutom hade glömt både solglasögonen och hatten, men det var bara att fortsätta ändå. På hemvägen pinnade hunden på med sina korta ben. Han brukar vara snabb på hemvägen. Det var inte jag som blev allt tröttare ju närmare hemmet vi kom. Det var rätt skönt sen att sjunka ner i stolen på verandan med ett glas juice och pusta ut.

Dagens runda blev betydligt kortare. Förutom postlådeturen tog vi bara en kort promenad ut mot vägen och hem igen. Det var nästan lika varmt och skönt idag också.

På morgonen hade jag lite telefonkonferens med sköterskan i Linköping. Hon gick igenom hela proceduren inför stamcellstransplantationen med mig och jag kunde ställa alla frågor jag hade. Det mesta hade jag kunnat läsa mig till men en del blev lite klarare nu. Så nu vet jag ungefär vad som väntar. Riktigt säker kan man ju inte vara för vi reagerar väl alla lite olika. Inför inläggningen ska jag tvätta mig riktigt noggrant med speciella tvättkuddar. Det stod det i det tredje brevet med kallelse till inläggning som jag fick igår. Det skulle finnas instruktioner bifogade, men jag hittade inga. Dessutom skulle det finnas tvättkuddar också. De kom med posten senare, men det visste jag inte då.

På eftermiddagen blir jag uppringd igen. Det var sköterskan som meddelade att det inte blir någon transplantation på måndag. Jag blev inte ens förvånad, lite besviken förstås, men vis av tidigare erfarenheter hade jag nästan räknat med den möjligheten. Den blir inte helt inställd utan bara framflyttad en vecka till måndag 19 september i stället. Anledningen var att leverantören av cytostatikan inte kunde leverera det som behövdes till måndag. De hade ju samma problem i somras så tydligen kvarstår problemen. Det är bara att acceptera läget och ställa om. Nu får jag en vecka till hemma.

När jag avslutat det samtalet, var det bara att ringa upp och avboka sjukresan till Linköping. Nästa vecka får jag boka en ny tid. Det gick inte att boka idag för det var längre än en vecka framåt i tiden. En annan sak som jag fixat per telefon är en undersökning av vårt dricksvatten. Eftersom vi har egen brunn måste vi kolla upp vattnet så att det inte finns bakterier eller andra mikroorganismer i det som kan äventyra uppbyggnaden av mitt immunförsvar när jag kommer hem. Miljökontoret ska skicka ut behållare som vi ska lämna in med vattenprover så vi får se att det är okej. Det är en hel del man behöver tänka på.

När jag kommer hem om någon månad eller mer, har jag ett antal restriktioner att förhålla mig till under de närmaste månaderna fram till jul. Det är mat som jag inte kan äta och aktiviteter som jag måste avstå. En del av dem är inga problem att avstå. Jag hoppar gärna över städningen. Det finns annat som blir värre, men det är ju bara för en begränsad tid.

Vi styr inte helt och hållet över våra liv. Ibland ändrar sig planerna plötsligt. För det mesta blir det ändå bra i slutändan. Det finns ett passande uttryck som jag gillar. "När Gud stänger en dörr, så öppnar han ett fönster." När en möjlighet blir omöjlig, finns det oftast både en och två andra möjligheter inom räckhåll. Det gäller bara att se dem och acceptera dem.