Mitt på dagen är det varmt och soligt, nästan gassigt på ryggen, när vi går vår promenad. Det är härligt. Skönt att sitta en stund ute på verandan och njuta av värmen och grönskan. Igår öppnade jag en överbliven burk med matjessill som jag hittade i kylskåpet och kokade lite potatis. Det blev en riktig sommarlunch.
Dagens burk från kylskåpet innehöll kantarellsoppa och den lunchen var väl lite mer höstbetonad. Förstärkt med lite torkade trattkantareller var den riktigt god. Lite mer kylskåpsinventering resulterade i en chevrecreme på de torra skalkar bröd jag hittade i brödburken. Gott med färska fikon till. Cremen blandade jag av chevreost, lite turkisk yoghurt och lite honung. Detta var dagens mattips.
Veckans aktiviteter skulle innehålla lite städning, tvätt och sortering av kläder och packning inför sjukhusresan. Sen tänkte jag sticka emellan med lite roligare saker som stickning och hundpromenader. Nu blir det lite annorlunda men mer om det sen. I måndags besökte jag skolan för att lämna lite papper och träffa mina kollegor. Jag hade bakat en kaka på söndagskvällen som jag hade med mig. Det lär dröja ett tag innan jag kan avlägga nästa visit. Det var kul att träffa alla igen.
Igår tog vi en lång promenad, hunden och jag. Än en gång slog vi rekordet. Nu tog vi oss ända fram till raststugan vid min geocache som kallas Skogsbiblioteket. Hunden är inte alltid så pigg på att traska så långt. När han har fått uträtta sina behov, vill han gärna vända och gå hem, men det fick han inte. Vi knatade på och nådde målet.
Det var svettigt i solen. Dessutom hade glömt både solglasögonen och hatten, men det var bara att fortsätta ändå. På hemvägen pinnade hunden på med sina korta ben. Han brukar vara snabb på hemvägen. Det var inte jag som blev allt tröttare ju närmare hemmet vi kom. Det var rätt skönt sen att sjunka ner i stolen på verandan med ett glas juice och pusta ut.
Dagens runda blev betydligt kortare. Förutom postlådeturen tog vi bara en kort promenad ut mot vägen och hem igen. Det var nästan lika varmt och skönt idag också.
På morgonen hade jag lite telefonkonferens med sköterskan i Linköping. Hon gick igenom hela proceduren inför stamcellstransplantationen med mig och jag kunde ställa alla frågor jag hade. Det mesta hade jag kunnat läsa mig till men en del blev lite klarare nu. Så nu vet jag ungefär vad som väntar. Riktigt säker kan man ju inte vara för vi reagerar väl alla lite olika. Inför inläggningen ska jag tvätta mig riktigt noggrant med speciella tvättkuddar. Det stod det i det tredje brevet med kallelse till inläggning som jag fick igår. Det skulle finnas instruktioner bifogade, men jag hittade inga. Dessutom skulle det finnas tvättkuddar också. De kom med posten senare, men det visste jag inte då.
På eftermiddagen blir jag uppringd igen. Det var sköterskan som meddelade att det inte blir någon transplantation på måndag. Jag blev inte ens förvånad, lite besviken förstås, men vis av tidigare erfarenheter hade jag nästan räknat med den möjligheten. Den blir inte helt inställd utan bara framflyttad en vecka till måndag 19 september i stället. Anledningen var att leverantören av cytostatikan inte kunde leverera det som behövdes till måndag. De hade ju samma problem i somras så tydligen kvarstår problemen. Det är bara att acceptera läget och ställa om. Nu får jag en vecka till hemma.
När jag avslutat det samtalet, var det bara att ringa upp och avboka sjukresan till Linköping. Nästa vecka får jag boka en ny tid. Det gick inte att boka idag för det var längre än en vecka framåt i tiden. En annan sak som jag fixat per telefon är en undersökning av vårt dricksvatten. Eftersom vi har egen brunn måste vi kolla upp vattnet så att det inte finns bakterier eller andra mikroorganismer i det som kan äventyra uppbyggnaden av mitt immunförsvar när jag kommer hem. Miljökontoret ska skicka ut behållare som vi ska lämna in med vattenprover så vi får se att det är okej. Det är en hel del man behöver tänka på.
När jag kommer hem om någon månad eller mer, har jag ett antal restriktioner att förhålla mig till under de närmaste månaderna fram till jul. Det är mat som jag inte kan äta och aktiviteter som jag måste avstå. En del av dem är inga problem att avstå. Jag hoppar gärna över städningen. Det finns annat som blir värre, men det är ju bara för en begränsad tid.
Vi styr inte helt och hållet över våra liv. Ibland ändrar sig planerna plötsligt. För det mesta blir det ändå bra i slutändan. Det finns ett passande uttryck som jag gillar. "När Gud stänger en dörr, så öppnar han ett fönster." När en möjlighet blir omöjlig, finns det oftast både en och två andra möjligheter inom räckhåll. Det gäller bara att se dem och acceptera dem.
Fantastiska bilder. Oj, vad din lilla kamera kan mycket. Hoppas verkligen att den tuffa behandlingen kommer igång den 19 sept, så att du slipper vänta längre. Önskar dej en extra fin vecka, under det att du väntar där hemma i fina Rannäs. Anna-Lena
SvaraRadera