Augustiavslutning och spikat datum

Augusti avslutades på ett fint sätt. Det riktigt skönt väder och jag kunde komma ut en hel del. Igår tog jag en tur ut till mamma i Kolvarp. Det var dags att besöka henne igen och jag kände mig pigg nog att köra hela vägen. Vid Årån bestämde jag mig plötsligt för att kolla in 1000sjöars nya gömma där. Jag hade inte tänkt logga den, men den fanns ju så nära så jag kunde kolla in den i alla fall. Höften värkte en del så jag hade lite svårt att röra mig. Det var en liten bit att gå fram till gångbron. Norrifrån kom Årån flytande i sakta mak.

På andra sidan bron verkade det strömma lite mer bland stenarna. Årån är en stenig å. Det vet jag för jag har paddlat stora delar av den förr i tiden. Det blev en hel del lyft eller lirkande förbi stenarna. Jag gick över bron men jag letade inte så noga efter gömman för värken tilltog. Det blir till att återvända vid ett annat tillfälle. Men det var en vacker plats att besöka.

Det fanns fler nya gömmor inte så långt borta. Det blev visserligen en liten omväg, men det kunde vara trevligt att köra på vägar som jag inte beträtt på många år. Jag svängde av RV27 mot Sölaryd och vek sedan av mot Åkerås. Det var roligt att se att man vårdade sina hus i byn. Det är så tråkigt när byarna avfolkas och eventuellt bara lever upp på somrarna. Här fanns det många vackra stenmurar längs vägen och längs åkerkanterna. Vilket arbete våra småländska förfäder har lagt ner här.

Gömman hette Moose och förklaringen kom plötsligt bakom kröken. Det var ett fint bygge som dök upp vid vägkanten. Tänk om alla älgtorn var så fina. Jag klev ur bilen och letade upp den lilla gömman. Den hittade jag snabbt och loggade. Sen fortsatte jag färden via Långstorp och Skaftarp till Kolvarp, min hemby.

Mamma satt hemma vid köksbordet och läste tidningen när jag kom. Vi fick en trevlig pratstund och jag hann sticka några varv på sockarna. Mamma har fått en apparat så att hon lättare kan höra vad vi säger. Den verkar fungera bra. Nu har hon också fått syrgas eftersom hon har haft svårt att andas speciellt på nätterna. Vi får hoppas att det underlättar andningen. Sen åkte jag hem och fixade lite mat till oss. Det var gårdagens upplevelser.

En sak till kan jag berätta. Medan jag satt och pratade med mamma, ringde telefonen. Det var en sköterska från Linköping. Jag väntar ju på ett brev därifrån med datum för nästa behandling. Hon ringde och undrade om jag hade frågor inför det som ska komma. Jag har ju läst broschyren som jag fick och pratat med en annan sköterska vid förra besöket, så det var inte så mycket jag kunde komma på just då. Hon ska ringa igen nästa vecka när jag läst på lite mer. Hon kunde i alla fall tala om när jag skulle infinna mig på Hematologen. Det blir måndagen 12 september, alltså om knappt två veckor. Det känns skönt att ha fått ett datum men samtidigt är det inget besök jag precis ser fram emot.

Idag var jag på Värnamo Sjukhus och fick den sista sprutan i cellgiftskuren. De kollade mina blodvärden och de var okej så jag slapp blodpåsen. Det var sista besöket där innan jag läggs in i Linköping så de önskade mig lycka till. Vi lär nog ses igen. Jag antar att det blir efterkontroller lite längre fram. Efter besöket på Dagsjukvården tog jag en kopp kaffe och en fralla i cafeterian. Magen kurrade lite. Jag åt ju frukost ganska tidigt idag.

Sen var jag redo för nya äventyr. 1000sjöar väntade på pendlarparkeringen utanför stan. Jag hade skickat honom en förfrågan om han ville göra ett försök på en gömma som gäckat oss länge. Den heter Lätt hittad! men är sannerligen inte lätthittad. Jag har varit där några gånger men min medcachare har varit där många fler. I lördags fick jag lite kryptiska ledtrådar av en på eventet vi besökte. Med hjälp av dem borde vi kunna hitta den lilla luringen. Vi behövde inte ens använda våra GPS:er. Vi hittade dit ändå.

1000sjöar var snabbt ute ur bilen och med långa kliv närmade han sig det troliga gömstället medan jag stapplade efter med mina gåstavar. Jag hann inte mer än fram innan han hade den lilla burken i handen. Idag var den lätthittad. Det tog inte många sekunder. Skönt att den kluriga gömman kunde bockas av på listan.

Jag vet inte om det var denna gömman som gjorde det, men jag upptäckte när jag loggat att jag äntligen uppnått svart bälte i geocaching. Jag har en bit kvar till guldnivån, men brons är inte fy skam det heller. Gömman gav mig i alla fall en ny D/T-kombination. Nu är det bara 14 kvar, men de som är kvar är svåra. 

Inte så långt från luringen fanns en annan cache. Den hade 100sjöar redan loggat dessutom som förste man på plats. Han var snäll nog och stannade så att jag kunde logga den också. Dessutom visade han vägen förbi hasselbuskaget och in i skuggan.

Därinne väntade en skitcache, (N)Oh shi... Jag har loggat en liknande förut och den var lite svårare än denna. Här krävdes bara lite mod att ge sig in bland fekalierna och leta upp loggremsan. Det gick ju bra och allt kunde återställas igen.

Västra sidan av Skillingaryd var avbetad. Nu gav vi oss över på andra sidan motorvägen och loggade ett par gömmor till. Här på skjutfältet växer det gott om ljung och den blommar ju vackert nu. Vi stannade bilen alldeles intill gömman och spanade runt omkring.

Sen erinrade jag mig T-rankingen och förstod att vi behövde titta lite högre upp. Hjälpmedlet plockades fram ur bilen och sen var det enkelt att logga även denna gömma, som hette Ring mig sen!

Lingonen var nästan mogna och några av dem smakade riktigt gott. Här kan man nog plocka ett antal liter av skogen röda guld.

Den sista gömman för dagen för min del fanns lite länge norrut. Vi hittade en vändplan där vi parkerade. Även här befanns vi oss på skjutfältet.

Min medcachare var snabbt framme och letade upp gömman. Jag kunde bara titta på nere från vägen. Det var en enkel gömma att logga men den hade en del att visa upp. Det gillar jag.

Namnet var Mo härads kompani soldattorp nr 77. Det var ett välskött soldattorp, men torparna fanns inte kvar. Det var nya hyresgäster eller kanske ägare. Även de brukar gevär. Det verkade nämligen användas av ett lokalt jaktlag.

Vi tog en liten sightseeingrunda på tomten och studerade huset utifrån. Det är spännande med platser som har en historia.

Det verkade vara ordning inuti också. Brandsläckaren såg i alla fall ny ut och kanske kommer till pass om det skulle börja brinna i stugan vilket vi inte får hoppas.

Hit men inte längre kom vi. Det märks att militärerna håller till här. Idag var bommen öppen i alla fall, men vi vände hemåt igen.

Det fanns ett gammalt äppelträd vid vägkanten. Min medcachare testade ett äpple, men det var inte riktigt moget, sa han. Man kan ofta hitta gamla äppelträd vid torpställen. En del av dem kan vara riktigt goda. Nu var vi nöjda med dagens tur och vi vände söderut mot Värnamo igen. Jag hämtade mitt fordon vid pendlarparkeringen och åkte hem.

Idag kollade jag in min statistik för det här året. Den är inte så upplyftande. Det har inte blivit så mycket geocachande som det brukar, men det går åt rätt håll. Mars var förstås ett bottennapp. Det var då jag fick cancerdiagnosen och behandlingarna började, men redan i början på året hade jag ju ont i ryggen och kunde inte ge mig ut lika mycket. Sen har antalet dagar per månad stadigt ökat och de senaste månaderna har jag hittat lite fler gömmor också. Nu går vi in i september och då lär det inte bli så många loggar. Jag kanske kan ta några till innan jag ger mig av till Linköping, men sen dröjer det nog. Förhoppningsvis är jag hemma igen i början av oktober, men det är inget som är helt säkert.