Eftersom jag egentligen skulle ha legat inlagd på sjukhus nu, trodde jag inte att jag skulle kunna vara med på Linas och Mikaels förlovningsfest. Nu blev det ju inte som det var tänkt. När min transplantation blev framflyttad, öppnade sig andra möjligheter.
Det är alltid trevligt att träffa släkten. Dessutom blev vi bjudna på goda pajer. Solen sken och vi kunde sitta ute om vi ville. Det ville vi.
Flera generationer samlades. Lille Noah var väl yngst i gänget. Tyvärr kunde inte mamma vara med. Hon orkade inte ta sig över till syrrans hus, men vi hälsade på henne innan vi åkte hem.
En del ser vi inte så ofta då de bor lite långt bort. Desto roligare att träffas när vi väl gör det. Nu dröjer det väl ett tag innan jag kan träffa släkt och vänner.
Förlovningsparet håller till i Lund vanligtvis, men det var tur för mig att festen var lite närmare. Det hade varit jobbigt att åka så långt. Jag var trött ändå, när vi kom hem. Det fick bli en stunds vila i sängen.
Till kaffet serverades tårta, frusen cheesecake och någon nötkrämskaka. Allt smakade gott för en gottegris. Imorgon får jag nog vila lite extra inför måndagens resa. Den startar tidigt. Lite packning får jag också ägna mig åt. Sen bär det av.
HAr läst allt du hunnit med under veckan. Inte har du legat på latsidan, inte. Tänker på dej jättemycket, och kommer så att göra under de närmaste veckorna också. Ser fram emot att vi ska åka ut och leta cacher igen. Lycka till, hoppas att det jobbiga snart går över. Kram!
SvaraRaderaDu finns i mina tankar inför det jobbiga, men nödvändiga som väntar. Hoppas att du återhämtar dig så fort det bara går!
SvaraRaderaBirgitta