Då var vi tillbaka i vardagen efter en intensiv och spännande helg i Stockholm. Anledningen till resan var ju vår fosterson Isaks bröllop. Han skulle äntligen gifta sig med sin Signe. Vi åkte upp redan på fredagen, men själva resan och det vi gjorde vid sidan av bröllopet får ett särskilt inlägg lite senare. Här tänker jag bara berätta om det fantastiska bröllopet tre i ett.
Det började med vigseln i Kungsholms kyrka. Det var en traditionell svensk kyrklig vigsel. Det var svenska sommarpsalmer och andra svenska sånger. Prästen höll det mesta på svenska, men berättade vad som skulle hända även på engelska.
Gästerna var verkligen internationella. Isaks släkt kommer från Eritrea. De flesta som var med bor i Sverige, men några hade anlänt från andra håll i världen. Tyvärr fick inte hans mamma visum så hon kunde inte komma. Det tycker jag är dåligt av Sverige, men de som utfärdar visa kanske tror att hon tänker stanna här. Det har hon inte gjort de gånger hon tidigare besökt vårt land. Så varför skulle hon vilja det nu. Hon har sina vänner och en del av släkten i Afrika. i Sverige skulle hon bara bli sittande själv i en lägenhet.
Signes kommer från Lettland. Hennes släktingar hade anlänt till bröllopet. Dessutom har brudparet många vänner av olika nationaliteter. Så det var många språk som hördes.
Utanför kyrkan blev det gratulationer och fotografering. En el av mina bilder blev lite suddiga. Jag ville inte släpa runt på systemkameran hela tiden så ibland tog jag med mobilkameran och då blev det inte lika bra bilder.
Från kyrkan promenerade vi ner till Rålambshovsparken. Pojkarna var med i kyrkan men sedan gick de till hotellet. Det var bara maken och jag som var inbjudna till middagen lite senare. I parken vardet champagne med lite tilltugg och några aktiviteter som brudparet skulle utföra. De fick skriva upp sina dåliga egenskaper på lappar. Sedan brändes de och slängdes i vattnet för att försvinna. Därefter fick de skriva lite positiva saker på varsin ballong, som skickades upp i luften.
Det fanns en amfiteater i närheten. Där blev det fotografering av alla gäster tillsammans med brudparet. Först alla på samma bild, sedan i grupper. Jag hoppas kunna få tag på en bild när vi är med. När vi kom dit höll man på med karaoke på platsen. Det var det visst varje lördag. De ville att brudparet skulle sjunga, men det blev bara någon av gästerna.
Sedan drog vi oss bort mot hotellet där middagen skulle gå av stapeln. Allt låg på gångavstånd på Kungsholmen. När brudparet anlände möttes de av en lettisk tradition. Mödrarna serverade dem bröd och salt. Eftersom Isaks mamma inte var med, var det en av hans äldre släktingar som representerade henne. Sedan blev det middag med otroligt god mat. Vi satt vid mindre bord. Vid vårt bord satt ett annat par där hon var en av dem som jobbade på det hem i Alvesta dit Isak kom när han och hans bror anlände till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Därifrån kom han till oss. Så vi kunde kallas oss Isaks svenska mammor. Det gjorde vi i vårt tal. varje bord fick utse någon som höll ett tal. Den femte gästen vid vårt bord visade sig vara en fransman som jobbat tillsammans med Signe. Han var pilot och Signe jobbar som flygvärdinna för ett privatflygbolag.
Efter maten började dansen som brudparet inledde. Sedan var det många som verkligen tog chansen att röra på sig och höll igång. Dans har aldrig varit min grej. Som tur var bjöd ingen upp mig.
Man kan säga att programmet pläglades av lettiska traditioner. Vid midnatt var det dags för en av traditionerna. Det var inte alltid vi förstod så mycket av vad som hände. Även om det som sades översattes till engelska. Brudtärnorna var organisatörer. Signe fick på sig en hätta och ett förkläde. Isak fick en halmhatt. och ett stort rågbröd i handen. Nu skulle alla gäster ta en näve sädeskorn från en liten säck och lägga i Signes förkläde. Samtidigt skulle man viska goda råd till henne. Därefter skulle Isak bryta av en bit bröd och ge till gästen.
Brudbuketten skulle förstås kastas över axeln och fångas av någon av de ogifta kvinnorna bland gästerna. Brudgummen fick lossa ett av brudens strumpeband och kasta över axeln så att någon av de ogifta männen kunde fånga det. Det handlade förstås om vem som skulle gifta sig härnäst. Festen fortsatte till klockan 3, men efter kaffe och tårta vid tvåtiden var vi nöjda och drog oss tillbaka till hotellet.
Dagen efter sov vi ganska länge, men sen måste vi checka ut från hotellet. Vi hittade på lite annat innan det var dags att åka till Märsta för att vara med om en eritreansk fest. Det hade vi sett fram emot länge. Festen skulle hållas i skolans matsal. Det regnade ordentligt när vi kom. Vi gick in och medan vi stod där och tittade ut på regnet kom det en liten tromb, en virvelvind som lyfte ett tak och förde iväg det en bit bort innan den fortsatte över skolgården bortåt skogsdungen. Det gick snabbt över, men sen kom mera regn, blixtar och dunder.
Klockan 15 var det sagt i inbjudan, men då var det inte många som kom. Det var nog bara de svenska gästerna. Det droppade in några som fixat med maten, men det dröjde länge innan vi fick smaka. De lettiska gästerna kom väl efter en halvtimma, men eritreanerna dröjde ännu längre.
Efter drygt två timmars väntan, fick vi blommor i händerna och gå ut för att ta emot brudparet. Det blev sång och dans när de anlände med bil.
De var klädda i vackra eritreanska dräkter med mycket guldbroderier. Alla omringade dem och sjöng och klappade i händerna. Vi försökte hänga med i svängarna.
Hela följet fortsatte in i lokalen där sången och dansen fortsatte en bra stund. Sedan placerades blommorna i stora vaser och vi fick sätta oss vid borden igen.
Brudparet med uppvaktande tärnor och marskalker fick sitta i speciella stolar, nästan som troner. Det var mycket blommor och traditionella föremål som vi inte förstod så mycket av.
Sedan fick vi vänta ytterligare ett tag innan maten var klar. En del av oss har inte så stort tålamod. En av sönerna var väldigt irriterad och ville åka därifrån. Det fick bli en korv nere vid stationen. Han var helt enkelt för hungrig för att orka vänta så länge. Vi hade tänkt åka hem vid sextiden, men det var då maten serverades. Så vi fick stanna lite längre.
Brudföljet blev serverade i en stor gemensam korg. Det var traditionell eritreansk mat. Vi har ätit det förut hemma hos en av Isaks systrar. Det är stark mat men god.
Sedan blev det äntligen vår tur att hämta mat i buffén. Det fanns mycket at välja på. jag tog lite av allt. Man vill ju inte missa något.
I botten på tallriken ligger injera, som är som en syrlig pannkaka. Sedan fanns det många, många rätter med olika styrka. Det mörka är en sås med kött och kryddad med piri-piri. En annan stark sås innehöll kyckling och kokta ägg. Sedan fanns det många rätter med grönsaker och ost.
Det var inte så starkt som jag trodde det skulle vara eller som jag kommer ihåg. Antingen hade de minskat på kryddmängden eller så har jag väl vant mig vid starkare kryddning. Det hettade rejält i munnen, men hettan försvann ganska snart.
Festen fortsatte säkert ett bra tag till, men vi var tyvärr tvungna att dra oss hemåt Småland igen. Vi fick tacka för oss och anträda den fem timmar långa resan genom regn och rusk. Pojkarna var lediga nästa dag, men vi andra skulle iväg och jobba. Dessutom väntade hunden på att vi skulle komma hem. Jag hoppas vi kan få bilder och rapporter från de som stannade lite längre.
Det var i alla fall en rolig och spännande helg. Det är inte så ofta man får vara med på tre bröllop i ett, svenskt, lettiskt och eritreanskt. Det var en fantastisk upplevelse.
