Indiana Johansson i Marieholmsskogen

Nyårsdagen brukar bli en dag med en sen start. Det kan vara skönt att vila ut lite efter nattens firande. Efter en sen frukost blev det lite stickning framför TV:n medan Wienerfilharmonikerna gav oss sin nyårskonsert. Det finns ju många traditioner att leva upp till denna dag, men jag hoppade över Ivanhoe och backhoppningen.

I stället var jag sugen på att ge mig ut i naturen på en liten runda. Jag lyckades övertala resten av den hemmavarande familjen att följa med. Vi packade ner lite kaffe och överblivna prinskorvar i ryggsäcken och gav oss av norrut mot Marieholmsskogen.

Där fanns det en fin liten väg fram till rastplatsen, men resten av skogen var ganska svårframkomlig. Tydligen ska det röjas lite stigar under året och det kan det nog behövas. Maken fick i uppdrag att sätta igång brasan vid grillplatsen.

Ett av dagens mål var förstås att logga årets första gömma. Indiana Johansson var riktigt sugen på att leta geocacher. Här fanns en fältmyst signerad 1000sjöar. Man vet aldrig vad sådana kan innehålla. Egentligen gillar jag bättre att kunna lösa mystarna hemma och bara leta upp burken på platsen. Sonen och jag hittade första steget ganska lätt, men sen gällde det att klura lite. Hjärnan var väl inte riktigt med mig den här dagen. Så efter ett litet tag ringde jag en livlina för att få lite skjuts framåt i tänket. Sen fixade jag allt på nolltid.

Gömmans loggbok var finfin och kunde snart signeras av mig som nummer ett på detta nya år. Denna geocache måste verkligen rekommenderas. Både för gömmans utförandes skull och för platsen den fanns på. Det var en vacker plats vi kommit till. Förhoppningsvis kan det komma fler gömmor i närheten. Det kanske kan bli en runda runt sjön om de röjer stigen runt.

Brasan sprakade på eldstaden medan det sakta men säkert skymde. Sjön låg spegelblank mitt i skogen. Det var helt vindstilla och fyra plusgrader så ingen behövde frysa trots att det är mitt i vintern.

Snart kunde vi plocka fram korvarna och svärta ner dem lite. Det är alltid mysigt att grilla ute i skogen. Extra skönt att kunna börja det nya året på detta sätt. Jag hoppas det kan bli många fler naturupplevelser under resten av året.

Snart hade vi ätit upp de grillade korvarna. Takko fick några han också. Vi kunde plocka ihop våra prylar och bege oss hemåt igen. Snart skulle mörkret sänka sig över sjön i skogen, men då var vi redan hemma.

Några korvar räckte ju inte som middag. Så väl hemma igen plockade vi fram ingredienserna till en fisksoppa och fixade till denna. Det var gott med lite varm soppa. Till efterrätt blev det kall glassbomb som var över från gårdagens meny. Sen räcker det med aktiviteter den här dagen. Nu blir det nog mest soffhäng tills det är dags att gå och lägga sig.

Äntligen på geotur med Katrin

Visserligen firade jag de positiva beskeden igår redan då med familjen, men visst kan man fira i flera dagar. Idag fortsatte firandet med en geotur med Katrin. Solen sken fast det blåste lite kallt. Jag har lngtat efter att få ut och leta efter gömmor i nästan två månader då jag varit tvungen att göra ett uppehåll. Nu kunde det bli av. Lite ont hade vi väl båda två men Katrin var piggast så hon fick köra. Hon kom ut på eftermiddagen och sen tog vi min bil på rundan.

Vi började med att åka till Källundasjön och leta efter en lämplig plats att lägga ut aprils månadsmyst i serien Årshjulet. Jag tänker fortsätta att lägga ut en myst varje månad så länge jag orkar. Men det är tur att man har trevliga och hjälpsamma cachingkompisar. Annars hade det blivit svårt. Vi passerade hjorthägnet innan Gamla Åminne gård. Där låg en flock hjortar och hade det skönt i solskenet.

Vid vägkanten blommade vitssipporna i drivor. Det är en härlig tid. VI brukar i familjen nästan varje år åka på picknick till Bestorpasjön som ligger inte långt härifrån om man svänger höger vid skylten. Men i år blir det nog inte någon utflykt hit. Det blir en för lång runda för och min värkande rygg.

GeoKian sköter sig bra. Katrin rattade den med bravur och jag kunde bara sitta bredvid och mysa. Det var så skönt och roligt att komma ut på en runda. Vi stannade vid en plats som verkade rätt lämplig för en finalburk. Jodå, det fanns ett riktigt bra gömställe, men burken vi hade med oss passade inte riktigt in här så vi sparade det stället till en annan gömma. I stället fortsatte vi längs den vackra vägen.

Solen glittrade på vågorna, men det blåste kallt från sjön. Gamla Åminne är en spännande plats med ruiner från 1800-talet masugn, stångjärnshammare och gjuteri. Vid sekelskiftet flyttades hela bruket till Åminne vid Vidöstern därför att där fanns en station vid järnvägen. Längre bort till höger finns Gamla Åminne Gård. Nu är verksamheten mer inriktad mot jakt.

Under hela resan kunde jag konstatera att det är sälgens tid nu. Sälgar av olika sorter blommade längs vägarna. Här var det videkissar på gång.

Hittade vi någon lämplig plats för aprilgömman? Jodå, vi spanade in ett ställe, men det var lite oländigt för mig att ta mig dit med kryckorna. Så Katrin tog med sig tre GPS:er och burken för att fixa det på egen hand. Under tiden kunde jag sitta i bilen och njuta av naturen och den härliga dagen.

Vitsipporna blommade för fullt i vägkanten och även lupinernas blad hade tittat upp. Blommorna efterträder varandra längs denna vackra landsväg.

På en del ställen lyste vägkanterna gula av tussilago. Deras små lysande solar piggar alltid upp. Här fanns det gott om dem.

Dagens geotur blev även en riktig safaritur. Vi såg flera arter av rovfåglar. En ormvråk flög och satte sig i ett dött träd en bit från vägen. Vi spanade ett tag på den. Sen såg vi en glada som flög över åkern in mot skogen. Senare på en annan plats såg vi en rovfågel som vi inte lyckades artbestämma på det långa avståndet, men kanske var det en fiskgjuse. En och annan trana spatserade på nån åker vi åkte förbi. Skogens alla småfåglar kvittrade öronbedövande. Vilken härlig tid det är!

Även andra djur var ute och luftade sig. En fälthare skuttade över vägen och trodde den gömde sig för oss bland buskarna, men vi såg den allt. Ett rådjur sprang också över vägen framför oss. Det var bara vildsvinen som höll sig lugna i sina legor.

Efter utplaceringen av gömman var det dags att logga en och annan gömma också. Vi åkte förbi Värnamo och fortsatte till Nydala. Vid klostret i Nydala har det kommit en ny gömma som vi spanat in. Den skulle loggas först på dagens tur.

Det fanns gott om information vid GZ men vi behövde inte söka bland den. Katrin spanade in den lilla burken redan från bilen, men så hade hon parkerat 2 m ifrån.

Med gemensamma ansträngningar kunde vi logga denna gömma. Jag fick användning för mina kryckor som geotools när jag plockade ned burken åt Katrin som fick signera loggen och återplacera burken.

Detta var dagens första logg och det efter ett nästan två månader långt uppehåll i geocachandet. Lite servicearbete vid datorn har jag ju kunnat utföra, men ingen cachingtur ut i naturen. Det var så kul att äntligen kunna komma ut och logga något.

I Nydala har jag varit många gånger. Hit åker vi med fyrorna varje år på medeltidsdagarna. Vi har tittat på krönikespelet Det rika Nova Vallis med familjen. Sen har vi stannat till här på våra turer bara för att det är så vackert här. Pilgrimsleden passerar och den har jag vandrat på flera gånger. Dock inte idag.

För ett tag sedan såg jag att det publicerats en kyrkcache i Hagshult av en okänd utläggare. Ska vi åka dit? frågade jag Katrin. Hon var inte sen att svänga av mot Hagshult och snart var vi framme vid den lilla vackra kyrkan som jag nog åkt förbi ett antal gånger tidigare.

Här fick Katrin sköta loggandet medan jag satt kvar i bilen. Jag listade i alla fall ut var burken fanns. Det var precis där jag sa att den skulle vara. På andra sidan vägen var några mugglare ute men de brydde sig inte om vad tanterna gjorde.

Sen åkte vi på lite krokiga vägar tillbaka mot Värnamo. Det blev en riktigt härlig tur på de mindre vägarna i trakterna. Så småningom anlände vi till marknadsstaden. Här hade det också kommit ett par nya gömmor med ny utläggare. Först stannade vi vid den som Katrin inte hade loggat än, men där var det mugglare ute så hon ville inte leta vidare utan sparade den till en sen hundrunda längre fram.

Den andra gömman hade hon loggat FTF på i måndags när hon kom med tåget från Linköping. Men hon var så snäll och stannade så att även jag kunde få logga Bruno Mathsson. Hon hämtade till och med burken när jag sett var den fanns. Det var en känd konstruktion men trevlig. Det blev till och med ett favvopoäng från mig för att gömman uppmärksammade en värnamokändis som gjorde fantastiskt vackra möbler. Man ska uppmuntra de nya utläggarna tycker jag.

Sen var vi båda ganska trötta men mest jag. Det blev raka vägen hem till Rannäs. Det utlovade kvällsregnet mötte oss på vägen. Vi hade sett de lokala regnskurarna framför oss redan när vi åkte från Hagshult, men i backen upp mot sjukhuset släppte det loss över oss. Det blev bara en kort skur och sen var det över. Hemma väntade maken och sonen och inte minst Takko. Katrin ville hem direkt och jag tackade henne för en underbar geotur. Det får vi snart göra om.

Sonen lagade mat till oss. Jag trodde det var röding han sa, men det var visst regnbågsforell och den var helt fantastiskt god tillsammans med potatismos och en örtsås. Han kan verkligen laga mat den grabben. Får han inte jobb som spelutvecklare kan han alltid bli kock. Men det är nog ingen större risk. Mätt och glad kunde jag ta helg efter att ha nätloggat de tre gömmorna och skickat in aprilmysten till granskning. Nu är det dags för nattning av tanten. Jag kommer nog att sova riktigt gott i natt. Förra natten spökade fullmånen och då var det svårare att somna.

Logdans, nej, skogsdans!

Den här lördagen skulle färden gå västerut. Jag tog det lugnt på förmiddagen och packade ryggsäcken med fika och korv. Det blev en hundrunda innan jag gav mig av. Först åkte jag norrut till Fänestad där jag har en letterbox som behövde lite tillsyn.

Silverskattens brevlåda sattes ut för tre år sedan vid eventet i Fänestad. Nu var alla vykorten slut i postkontoret och det var fyllt av dito i brevlådan. Jag hade med mig en bunt nya vykort. De jag djorde till eventet är slut så det fick bli lite konstkort att välja bland. Några har som synes haft med sig egna kort. Sextiosju geocachare har loggat att de hittat den. Fjorton av dem har gett den favvopoäng. Brevbäraren tog med sig vykorten så nu finns en tom zippåse att börja fylla.

Sedan for jag vidare mot Gnosjö. Där hade jag stämt möte med Katrin, Fredrik och Zack. Jag var först på plats och efter ett tag rullade deras bil in på parkeringen vid Töllstorpshallen.

Kvällen innan hade det kommit en ny gömma signerad 1000sjöar här i området med alla spåren. Den var redan hittad, men vi tänkte ändå leta upp den, när vi åkte förbi.

Vi tog ett av spåren som verkade leda mot gömman och då gick vi förbi det nya utegymmet. Man hittar fler och fler utegym numera. Det verkar vara en trend. Här höll några yngre grabbar till och försökte rulla de stora däcken. En av dem gastade hela tiden till de andra att de skulle rulla däcket nedför backen. Det gjorde de inte som tur var för då hade vi fått hoppa undan. Varför ville en del alltid förstöra för andra?

Vi frotsatte promenaden på den nyasfalterade vägen bort mot Trafikplats Gnosjö. Det var perfekt väder för att ut och vandra i spåren. Det var gott om folk i området, mende flesta var nog och tittade på nån ungdomsmatch för jag hörde en speaker på andra sidan skogsdungen medan jag väntade på de andra. Sedan kom en karavan från det hållet.

Vi tog oss fram till gömstället. Sen fick vi leta. Zack letade också men det var inte enkelt varken för honom eller oss andra. Vi kanske tolkade ledtråden lite fel när vi förväntade oss minst två föremål i närheten av burken. Till slut anropade vi en livlina som bekräftade att vi sökte på rätt ställe. Under tiden vi pratade med honom hittade Katrin burken och jag kunde plocka fram den. Tyvärr kunde vi inte hjälpa vår räddande ängel, som också befanns sig ute på burkjakt och inte hittade det han sökte, men vi hade inte varit där och letat.

Glada över dagens första fynd kunde vi vända tillbaka till parkeringen och fortsätta färden mot fler gömmor.Trafikplatsen verkade kunna bli en riktig knutpunkt. Här gällde det nog att se sig för åt alla håll om man är ute åker skidor till vintern. Annars kan det nog bli en kollosion.

Nästa delmål på dagens tur var Isaberg. Här hade jag en del gömmor kvar från eventet i augusti och de andra hade alla gömmorna ologgade. Vi parkerade och gick först till Informerad.

Det var ganska givet var vi skulle kika efter burken, men den var gömd så att den var svår att upptäcka om man inte var två meter i strumplästen. Till sist spanade vi in den och Fredrik kunde plocka ner den för loggning.

Vi tänkte försöka hinna med ett par loggar till så vi fortsatte mot Starholken. Den såg ut som namnet antydde och här loggade Katrin sin #3500.

Vi tog sedan stigen brant uppför slänten båkom stugorna och kom upp i skogen. Här hittade vi En korkad cache. Även här hade vi gissat rätt med hjälp av cachenamnet. Trots att den var rätt korkad lyckades vi rätt snabbt hitta rätt logglista och signerade den.

Tiden hade runnit iväg medan vi loggade och på vägen tillbaka ner mot parkeringen ringe Anna-Lena och undrade var vi var. Vi var ju på väg till hennes event i Moghultsskogarna. De andra hade grillat och ville ge sig ut på burkjakt. Ajdå, vi var lite sena. Eller så var de andra lite heta på det. Vi satte i alla fall fart mot Grimsås och anlände i rätt tid om man går efter normaltiden.

Ett tjugotal geocachare hade mött upp till Lördag vid dansbanan i skogen, som Anna-Lena och Johanna med respektive ordnat i Moghult. När vi kom, delades koordinaterna till 18 nya gömmor ut, och alla försvann åt olika håll.

Vi stannade kvar vid grillarna för att äta lite av vår medhavda matsäck och prata med arrangörerna. Stickan stannade också kvar för han bryr sig inte om någon FTF-jakt. Dessutom skulle han vidare på andra aktiviteter om en stund. 1000sjöar hann jag bara säga hej till. Han skulle bara logga några gömmor och sedan åka hemåt för att gå på fest.

C-E var grillmästare och passade våra korvar så att de blev perfekt grillade. Nu var det gott med lite mat i magen. Dessutom var det ett trevligt ställe vi hamnat på. Här fanns en jaktstuga och en gammal dansbana som C-E:s far byggt. Han älskade dansbandsmusik. Det var väl ingen av oss som var kvar som tillhörde den skaran.

Även om vi inte rusade iväg efter de nya gömmorna så var vi inte overksamma. Det fanns en myst på dansbandstema precis där vi satt och den knåpade vi på under tiden. Katrin började att googla fram svar och sen hakade jag på och googla fram en del svar. Ändå fick vi inte det helt rätt från början men med lite assistans fick vi till slut fram rätt koords som godkändes av geocheckern på plats.

VI var ett litet gärn som därefter gav sig iväg mot nämnda koordinater. Dansbands-kungen skulle hittas. På vägen passerade vi ett gammalt torpställe. Här hade det bott människor en gång i tiden.

Vi stövlade på utan stövlar på fötterna och hamnade i ett område där det fanns ganska många objekt som stämde väl in på ledtråden. Till slut fanns vi det rätta och kunde plocka fram den fina burken och se vilken sångare som var favoriten för farfar Holger. Så nu vet vi i alla fall. Dessutom blev det ju en FTF för oss alla i gänget.

Stickan vände tillbaka, men vi andra fortsatte mot någon av de nya traddarna i närheten. Vi tog inte vägen utan gick rakt genom skogen. På ett ställe växte det gott om lummer som reste sig rakt upp med sina gula sporkapslar.

Lite längre bort såg vi någon som gick i skogen med en orange ryggsäck på ryggen. Det visade sig vara tomasb65, som jag träffat tidigare och som bor på andra sidan skogen och mossen. Han var dessutom en av eleverna i Anna-Lenas första klass. Han blev väl distraherad av oss när vi kom älgandes fram över tuvorna så han gick rakt förbi En annan slags dans. I stället blev det Lönnlycka som hittade sin första egna FTF. Hon blev så glad så hon började dansa en annan slags dans. Vi andra loggade den tillsammans i team med henne.

Johanna var en av arrangörerna och cacheutläggarna och hon hade följt med oss fram tills nu. Vi fortsatte mot några fler gömmor längre ut i skogarna när hon vände tillbaka mot eventsplatsen. Tomas anslöt sig till vårt gäng i stället.

Nästa cache hade han redan loggat som en av sina första eftersom det var en gammal gömma. Han stannade vid vägen medan vi travade in i skogen bland de stora flyttblocken för att leta efter Bildsköne Bengtsson eller åtminstone hans gömställe under en stor sten. Bengtsson sägs ha varit vacker och det fanns ett foto av honom i burken. Han var tjuv och höll sig dold här i hålan.

Vi tog oss tillbaka ut till skogsvägen. Tomas hade gått lite framåt i sakta mak, men Zack och jag kom snabbt ifatt honom. Så vi fortsatte mot Mellan ås och mosse. I skogarna här var marken täckt av mossa och lavar. Lavarna kan vara riktigt hala att gå på så det gäller att vara stadig på foten så man inte halkar.

Vi tog oss fram till gömman och hittade burken. Zack nosade noggrant på den. Han kommer nog att bli en duktig geohund och hitta många burkar. Han är ju fortfarande bara en valp trots att han vuxit ifatt Tess.

De andra anlände när vi loggade cachen och här var vi också först att skriva i loggboken. Det var tydligen inga andra som gått åt det här hållet. De hade väl tagit sig åt de andra hållen. Gömmorna släpptes åt åtminstone tre olika håll sett från eventsplatsen.

Nu skildes vi åt. Tomas fortsatte på hemhållet. Det fanns ytterligare en gömma ute på mossen vid ett flyttblock som utgjorde gränsten mellan socknarna, men dit var det lite blött att ta sig från det här hållet. Han kände till en väg som var hyfsat bra att gå och dessutom hade han stövlarna på sig. Vi fick tips på hur vi skulle kunna ta oss till den från andra hållet och slippa gå så lång väg i det blöta. Vi andra började väl bli lite kaffesugna och vandrade tillbaka mot eventsplatsen. Senare såg jag att Tomas hade fått en FTF på Piggestenen.

När vi kom, hann jag inte riktigt se vilka som rusade iväg på FTF-jakten. En del började återvända till det utlovade kaffet och då fick jag träffa Birgitta från Tidaholm och hennes man. Det var roligt att de ville åka ända hit och träffa oss. Vi hade ju det så mysigt uppe i deras trakter i somras.

Det var ingen som ville ta sig en svängom på den gamla dansbanan. Anna-Lena satte på lite dansbandsmusik som hon lånat från någon av sina elever.

Katrin och jag ställde upp på en bild, som jag helt fräckt lånar från Anna-Lenas blogg. Lite skoj måste man ju ha.

De flesta hade återvänt, men vi fick vänta ett tag på limmaredsgänget. Cykelharen var med dem och honom har jag nog inte träffat förut men sett i loggarna.

Nu började det bli sent och hög tid att vända hemåt. Alla gav sig av och vi var de sista deltagarna som var kvar. Men vi kom ju sist också. Anna-Lena och C-E plockade i ordning efter eventet och drog sig sedan hemåt de också.

Vi passade förstås på att logga de gömmor som fanns längs vägen ut. Vid den första cyklade Anna-Lena ifatt oss medan vi letade inne i skogen. Vi hade precis hittat hennes Hoffman när hon kom.

Sen fortsatte vi till nästa gömma längs vägen som hette Rävdals-Kajsa. Här hade FTF-gänget haft lite svårt att hitta stugan, men vi gick gansak så rakt på. Senlät vi arrangörerna köra om oss så att de skulle få komma hem och pusta ut efter dagens stora och lyckade begivenhet.

Vi stannade till på vägen för att gå ridstigen upp till Harsåsen. Solen hade försvunnit och det började bli kväll och kylna på. men än gick det bra att hitta gömmorna. Här var det Katrin som hitta rätta stället.

Sen upptäckte vi att vi hade kört förbi Djurens cache. Vi lät bilarna stå kvar på grusvägen. Det skulle nog inte komma någon som behövde ta sig förbi, medan vi gick tillbaka till den gömman också. Det var en vacker skog med mossa på marken som var skön att gå på. Det tyckte nog Zack också.

I den vita lavan stack det upp röda svampar här och där. Det var vackert mot den vita bakgrunden. Naturen ordnar ibland egna konstutställningar.

PÅ tallen hängde en liten bit av tomtens skägg kvar. Det såg lite ut som om han fastnat med skägget när han gick förbi.

Till ssit hittade vi burken tillägnad alla djur i skogen. Vi kunde logga den utan problem när Fredrik plockat fram den. Nu hade klockan passerat sex och alla nya gömmor publicerats på nätet också. Det plingade ju till mobilen och arton nya mail rasslade in.

Det blev åtta av de nya som vi loggade plus någon gammal. Vi sparade resten till en annan gång. Solen sken så vackert på molnen bakom trädtopparna när vi gick tillbaka till bilarna för att fortsätta hemåt.

Månen hade stigit högt på himlen, när vi kom fram till den sista gömman. Den var nästan full och låg som ett gult klot över oss. Natten till måndagen ska det ju bli ett extraordinärt tillfälle att studera fullmånen. Det ska bli både månförmörkelse och blodmåne, säger de. Enda kruxer är tidpunkten. Vi får se om vi orkar stiga upp och kolla.

Den sista av eventsgömmorna hette Kosmos efter en barnprogramsfigur från 90-talet som växte upp i huset i närheten. Den var Katrin snabbt framme vid och loggade åt oss. Sen sa vi farväl till Grimsås och åkte tillbaka till Isaberg.

Vi hade ju några gömmor kvar som vi lämnat tidigare. De två första hade jag loggat, men jag hängde på dit. På så sätt fick vi också testa våra nya pannlampor som Katrin ordnat på nätet. De lyste fint i mörkret och gömmorna hittades utan problem.

Den sista gömman fanns vid campingen. För att komma till Campingcachen var man antingen tvungen att gå flera hundra meter från parkeringen eller köra in på en liten gräsbevuxen avfart och stoppas av en bom. Vi tog det senare alternativet. Därifrån fick vi gå över den tomma och ödsliga campingen och upp bland träden på slänten. Vi letade enbra stund efter den välgömda bisonbehållaren. När vi nästan var beredda att ge upp, ropar Katrin att hon ser den. Det kändes skönt att inte avsluta med en DNF. Nu blev det femtom loggade gömmor för min del den här dagen och det får väl anses vara fullt godkänt eller till och med bra.

Avslutar med ännu en träffsäker bild från Herregud&CO. Ibland tappar vi liksom bort oss själva och går vilse mitt i välkända omgivningar. Jag tror vi behöver ge oss ut för att hitta hem. Ut kan vara så många saker. Det är framför allt att ge sig ut utanför sin egen bekvämlighetszon och våga möta det okända, våga pröva något nytt, något annorlunda. Det handlar om att våga spegla sig själv i andra som man möter. Det är då man hittar djupen hos sig själv - och hos andra.