Veckan har börjat sådär

Vissa dagar orkar man allt, andra tar allt emot. Lite så har det varit i början av den här veckan. Det blev rätt många vilopauser. Så får det bli ibland. Sen kan jag kanske orka desto mer.

I måndags togs det blodprover. Det kom en vikarie från hemsjukvården och fixade det. Det visade sig vara en kille som varit elev på skolan och som nu läser till sjuksköterska. När jag sedan kollade min journal såg jag att värden var lite låga men inte katastrofala.

I söndags var det syskonträff i Kolvarp. Vi träffades på förmiddagen och började med lite fika.

Sen var det dags att jobba. Vi sorterade textilier och röjde ur skåp hemma hos mamma. Det fanns mycket i skåp och lådor. Bland annat hittade vi gamla barnkläder som mamma sytt och stickat. Själv orkade jag inte så mycket men jag kunde vara ett moraliskt stöd.

När vi blev hungriga och trötta, åt vi lunch. Det serverades goda soppor med bröd.

Efter lite mer jobb var jag ganska så trött. Vi drog hemåt. Senare på kvällen var det dags för sonen att återvända till Kalmar. Det var kul att han kom hem över helgen. Det var också roligt att träffa alla syskon.

Finlandsbesök och syskonträff

En lång och solig helg går mot sitt slut. Jag kanske inte har så mycket att berätta, men jag har många fina bilder. Så det får nog bli flera inlägg.

Efter en vecka i stolen på verandan med lite korta promenader i trädgården var det dags för lite längre utflykter. På torsdagen åkte vi till Kolvarp för att träffa våra finska vänner Iris och Boris, som var på besök i Sverige.

Det blev förmiddagsfika i syrrans trädgård med rabarberpaj och vaniljsås. Det smakar alltid gott med fika i trevligt sällskap.

Solen sken så en hatt eller keps rekommenderades. Det var riktigt gassigt i solen.

Det var roligt att träffa Iris igen och höra lite nyheter från Finland. Vi satt och pratade en lång stund.

Den som stal uppmärksamheten från alla var släktens yngsta medlem, Lea. Alla ville gosa med henne.

Lea trivdes i mormors famn.

Storebror Noah lassade in paj i stora lass. Morfar och mormor övervakade.

Storebror och lillasyster hade det mysigt i skuggan.

Efter fikat åkte vi till kyrkogården för att sätta blommor på graven. Gravstenen var borta. Den ska kompletteras med mammas namn. Jag hade plockat en bukett liljekonvaljer som jag satte på graven. Jag har alltid brukat plocka liljekonvaljer till mamma vid mors dag.

Jag visste inte om jag skulle orka med även nästa programpunkt, men det gjorde jag. Vi åkte till Vrigstad värdshus för att äta lunch tillsammans. Där mötte även mina bröder upp så nu var vi samlade alla syskon.

Vi var ungefär femton personer så vi möblerade om lite till långbord.

Det tog ett tag innan alla fick mat och jag fick vänta längst tid. Min Lindström kom till slut.

Efter lunchen var jag trött så vi hoppade över fikat i Möcklehult och åkte hemåt  stället. Vi handlade lite på vägen och sen var jag tvungen att vila en bra stund. Senare på kvällen kom stockholmssonen hem. Maken hämtade honom vid tåget. Det blev en innehållsrik och trevlig dag som inledning på långhelgen.

Till mammas minne

Den här dagen blev en lång dag, både sorglig och fin. Inatt fick mamma somna in helt lugnt och stilla i sömnen. Hon fick ett långt liv. För några dagar sedan fyllde hon 91 år. Livet är inte alltid enkelt och hon har haft sin del av krämpor och svårigheter. Nu har hon kämpat färdigt. Hon var färdig och längtade efter att få flytta hem. 

Det var strax före fyra i morse som jag vaknade av en telefonsignal. Min syster berättade att mamma fått sluta. Visst blev jag ledsen, men samtidigt var det förväntat. Vår tid på jorden är begränsad och en dag tar den slut. Vid halv sex samlades vi på den vårdavdelning mamma vistats på sedan några dagar tillbaka. Alla hade vi inte nått, men vi var fyra syskon samlade med några respektive. På mammas rum hade de gjort i ordning så fint med tända ljus. Vi satt en stund hos mamma. Sen sjöng vi hennes älsklingssång, Blott en dag ett ögonblick i sänder. Min svåger Sören läste Psalm 23 om att Herren är vår herde och bad tillsammans med oss. Till slut sjöng vi Stor är din trofasthet. 

Det är svårt att ta farväl, men vi måste släppa taget nån gång. Det blev en fin stund tillsammans. Det kändes också bra att jag kunde besöka henne trots allt i torsdags när jag varit inne på provtagning. Det blev en kort stund, men jag fick träffa mamma en gång till. Vårt hopp är att vi ska få ses igen en dag. 

Efteråt hade personalen dukat fram kaffe och smörgåsar i dagrummet. Vi kunde sitta kvar en stund och samtala innan vi åkte hem. Jag vilade en stund men redan på eftermiddagen träffades vi igen hemma i Kolvarp för att planera lite inför begravningen. Då var alla syskon med. Mamma hade skrivit ned sina önskemål. Det känns bra att försöka följa hennes sista vilja. Resten får vi bestämma tillsammans. Det är mycket att ordna med, men vi är ju några stycken som kan hjälpas åt. 

Vi hade många minnen att dela med varandra. Vi har också många att dela sorgen och saknaden med. Nu är alla i mammas generation borta ur släkten. Nu är det vi som får ta över. Livet går vidare för oss som är kvar. Jag åkte hem på hala vägar i mörker och dimma, men inom mig finns ljusa minnen.

Julafton hos oss

Alla har vi väl våra traditioner på julafton. Ibland ändrar vi lite på programmet, men för det mesta håller vi nog hårt i vanorna och traditionerna. Hos oss brukar julafton börja väldigt lugnt. Alla får sova ut och själva fixa sin frukost. En del vill ju upp tidigt, andra sover lite längre. Själv brukar jag vara lite mittemellan. Det brukar ju finnas lite att pyssla med även om det mesta är klart. För Takko är nog julafton som vilken annan dag som helst.

Strax före klockan 11 samlas vi i alla fall hela familjen för att fika ihop. Kakfatet har också sina traditioner. Saffransbrödet brukar vara med. Nötkakor och drömtårta är ett måste. Biscotti och pepparkakor fanns i kakburkarna och hamnade därför på fatet i år.

Fem i elva börjar det traditionella programmet från Åbo där man utlyser julfreden, en gammal sed sen medeltiden. Visst vill vi alla ha julfred. För oss är det en sed sedan vi var nygifta att titta på detta program med musikkår som spelar och en manskör som sjunger. Det har bara blivit så.

Det finns så mycket oro och ofred i världen att vi kan behöva utlysa lite julfred bland människorna. Det kan behövas även i vårt land som visserligen förskonats från krig men det finns ändå mycket ofred här. I många familjer kan julen vara värsta tiden inte minst för barnen. Det är inte alla som får uppleva en fridfull barndomsjul.

Snart är kakfatet nästan länsat och vi kan återgå till andra aktiviteter. För min del brukar jag hamna i köket. Även om det mesta är förberett för julbordet så finns det rätter som ska värmas. Mycket kring julen handlar om maten, inte minst på julafton.

Julbordet har oftast starka traditioner och kan se väldigt olika ut i olika familjer. Vårt julbord är ganska avskalat numera. Vi har bara med det vi verkligen vill äta. Några vill doppa i grytan så den står på spisen. I år hade vi både köpt och hembakat bröd. Ett par sillar, ägghalvor med romkorn, sillsallad och skinka med två olika sorters hemlagad senap hör till de kalla rätterna vi vill ha. Varmrätterna består av Janzons frestelse, rödkål, köttbullar, prinskorvar och julkorv. Det var nog allt.

Det blev en familjebild också. Vi testade min nya kamera och den fick jobba lite på egen hand. Hittills har den tagit bra bilder. Men det tar ett tag att lära sig alla funktioner även om jag haft en Sony tidigare.

När alla valt sina favoriter, sätter vi oss vid bordet i stora rummet för att njuta av dem. En liten stund blir det alldeles tyst vid matbordet. Det är ett gott tecken. Det betyder väl att maten smakar bra.

Som vanligt vill ögat mer än vad magen kan klara av. Det hamnar alltid lite för mycket på tallriken. Dessutom äter jag över huvud taget lite mindre nu än tidigare. Som tur är har jag en hund som gärna smakar på vår mat.

Sen delade vi våra julklappar. Vi har inte så många paket att dela ut, men några fanns det. Jag fick en ny hårddisk till min stationära dator. Den gamla hade gett sig. Sen fick jag parfym, duschcreme och lotion med dofter från Söderhavet, ett paket med teer och biscotti och en bok som jag önskat mig, Den som hittar sin plats tar ingen annans av Tomas Sjödin. Den ser jag fram emot att läsa.

Sen var det dags att ge sig av hem till mamma. Vi brukar ju träffas där på eftermiddagen. I år blev det lite annorlunda än det brukar vara. Men mammas väninna Greta var förstås med. De hade doppat i grytan tillsammans med min syster och min bror. De andra syskonen firade jul på annat håll det här året.

Nu blev det fika igen. Det var lite knytisfika med bidrag från olika håll. Det räckte och blev över för ingen orkade ändå äta av alla sorterna. Man kunde välja de som såg godast ut.

 Lille Noah var också med hos gammelmormor. Han pekade på alla och sa E de? Hans mormor fick tala om namnen på dem han pekade på.

Jag hamnade vid bordet där den yngre generationen satt. Det var pojkarnas kusiner och deras respektive.

Det är inte så ofta kusinerna träffas. De är lite utspridda i Sverige och resten av världen. En av kusinerna läser till veterinär i Polen. Hon hade tagit med sig sin fästman som kommer från Australien men som nu bor i Smålandsstenar.

Vid det andra bordet satt resten av den närvarande släkten. Det kan bli ganska högljutt vid borden speciellt som flera har hörselproblem. Efter ett tag kan man bli lite trött i huvudet.

I vanliga fall fortsätter vi fira tillsammans under kvällen, men i år delade vi på oss. De andra åkte hem eller fortsatte firandet på annat håll. Mammas väninna åkte hem och till slut var det bara mamma och vi kvar. Det är alltid svårt med förändringar. Man kan bli osäker om man inte vet vad som ska hända. Vi kanske skulle ha skrivit ett program för att underlätta. Ibland är det svårt att ta in det som sägs muntligt.

Vi avslutade kvällen hos mamma med att koka risgrynsgröt. Inget mer julbord den här dagen. Det räckte med en skinkmacka till gröten. Magen har verkligen fått sitt som det brukar vara på julafton.

Julmaten brukar ju räcka flera dagar. Det är både bra och dåligt tycker jag. Man hinner tröttna lite på den. Det är tur att det bara är jul en gång om året. Samtidigt är det smidigt att bara plocka fram maten ur skafferi och kylskåp och värma lite.

Vi blev i alla fall mätta och nöjda med dagen. Innan vi åkte hem öppnade vi mammas julklappar till oss. Jag brukar ge henne en julblomma och någon liten present. I år hade hon önskat sig en ny sjal. Jag hade stickat en till henne som hon genast satte på sig. Den kommer att värma hennes axlar när hon sitter i köket.

Sen åkte vi hem till hunden. Han hade haft det lugnt och skönt hemma och ville gärna ut på en liten promenad med sonen. Som vanligt var det någon som slocknade i soffan medan andra hamnade framför datorn eller TV:n.  Efter en sådan här intensiv dag är det skönt att morgondagen är utan krav. Då gör vi inte så mycket. Kanske blir det lutfisk till middag och en och annan promenad.

Smaskigt mammabesök

Nu är snön borta. Det har regnat i ett par dagar, men vi har lyckats ta oss ut på korta rundor när det var uppehåll. Idag var det visserligen dimmigt och fuktigt i luften, men det regnade inte. Det droppade bara lite från träden. Hunden och jag gick ända ner till kanalen och hem igen. Det går mycket lättare att gå med mina gåstavar än utan. Om jag glömmer dem, får jag ont i ryggen. Lite mer träning för ryggen skulle nog vara bra. Det var i alla fall en skön promenad vi fick.

Dagens uppgift var annars att åka och hälsa på min mamma. Det blev ett litet stopp på vägen vid Biltema, där jag hittade lite användbara saker men inte de jag hade tänkt. Så kan det vara. Sen fortsatte jag till Rydaholm. Vid Sjöholmen hade det kommit en ny cache för ett tag sedan. Det var en myst med namnet Lekande lätt! Jag löste den några dagar senare och nu kunde det ju passa att försöka logga den också. Det var längesen jag var ute på en geocachingtur på egen hand, men det har ju sina orsaker. Nu är det dags att försöka komma igen.

Jag svängde av från RV27 vid Sjöholmen och passerade välkända platser. Här har jag varit på scoutläger många gånger. Nu såg det öde och kallt ut. Sjön låg blank som en spegel där den grå himlen speglade sig.

Vid sjökanten låg några uppdragna båtar och en kanot, som behövde ösas innan man sjösatte den. Det har nog regnat en hel del med tanke på allt vatten i den.

När jag kollade i min GPS, upptäckte jag att gömman saknades trots att jag laddat ned en ny PQ. Mycket konstigt! Det var tur att jag memorerat platsen, men det gjorde sökandet lite svårare. För att inte behöva tillbringa för lång tid där satte jag mig i bilen och plockade fram den i mobilen. Det tog en stund men sen kunde jag knappa in de korrigerade koordinaterna i min GPS. Då gick det genast lättare. När jag närmade mig GZ, gissade jag rätt på var burken fanns. Det var en fin liten burk. Loggremsan var lite fuktig men det gick bra att skriva ändå. Äntligen en hittat burk! Det var riktigt längesen.

Efter den lyckade loggningen fortsatte jag in till Rydaholms samhälle. Jag stannade vid Café & Bageri Små Drömmar för att inhandla lite fikabröd. Jag kom ut med två stora bitar smörgåstårta och ett par sockerbullar med vaniljkräm.

Mamma blev riktigt glad när jag dök upp utan anmälan. Vi satte på lite tevatten och högg in på smörgåstårtan. Den var riktigt god, men ingen av oss orkade hela biten. Vi fick spara lite till ett senare tillfälle.

Efter en trevlig pratstund med mamma var det sen dags att vända hemåt innan det blev för mörkt. Hunden väntade hemma dessutom. Han ville ut på en kort runda och det fick han, men den blev mycket kort. Det är tur att han inte protesterar.