Farväl, Takko!

Idag har Takko lämnat oss. Han somnade in lugnt och stilla hos veterinären i Forsheda. Saknaden är stor efter min lille vän och mitt sällskap här på dagarna. Men åldern tar ut sin rätt och en dag måste de lämna oss.

Nu behöver han inte vara orolig och ängslig längre därför att han inte kan se och höra och på så sätt ha koll på sin omgivning. Nu vilar han här hemma på gården under ekarnas skugga.

Jag kommer att sakna våra promenader, men jag får väl försöka gå hundrundan på egen hand. Katterna brukar ju följa med en bit på vägen i alla fall. 

I söndags fyllde Takko 12 år. Vi firade inte så storslaget men lite godsaker som han gillade fick han smaka på. 

Vi andra som är kvar får gå vidare med livet så länge som vår tid här på jorden varar. Vi minns Takko med värme och tacksamhet.

Nu är det semester

Nu är det semester. Maken gjorde sin sista jobbardag i fredags så nu är han ledig i fyra veckor. Själv är jag ju ledig för jämnan. Det är bara pojkarna som jobbar. De får inte så lång semester den här sommaren eftersom de inte har jobbat så länge på sina jobb. Två veckor blir det i alla fall och vi har tajmat dem så att alla är lediga samtidigt. På lördag hoppas jag att de dyker upp här hemma. 

Maken och jag firade första semesterdagen med att åka och hälsa på min kusin Peter och hans fru Elisabet. De bor i Stenkullen i Lerums kommun. Vi har länge försökt få till ett besök och nu skulle det bli av. Det regnade hela vägen dit så det blev inga stopp längs vägen. Inte ens för att leta upp nån gömma. Därför kom vi fram lite tidigare än vi sagt, men det gjorde inget. Då blev det ju mer tid för prat. Dessutom hann vi med lite elvakaffe också eller te för oss andra.

Till lunch bjöds det på en jättegod fläskfilé med ugnsstekta rotfrukter, ris och pepparsås. Till förrätt åt vi fetaostfyllda paprikor. Det blev en riktig gourmetmiddag. Efter maten fick jag lägga mig en stund på deras soffa och vila. Resor och gemenskap med vänner är trevligt men de tar på krafterna.

Min kusin har liksom jag drabbats av cancer. Även om det inte är samma sort, har vi en hel del gemensamma erfarenheter. Samtidigt som jag låg på sjukhuset för några månader sedan opererades han. Vi får båda kämpa vidare med stöd från nära och kära.

På eftermiddagen kom solen fram och vi kunde sitta ute på deras altan. De bor precis vid Säveån så vi kunde höra forsens brus hela tiden. På andra sidan ån brusade trafiken på den stora vägen men man ser den inte för all grönska som tur är. Det var ändå skönt att sitta där ute och smaska på en underbar blåbärspaj till kaffet eller teet.

Så småningom var det dags för oss att vända hemåt igen. Vi kunde ha övernattat men jag tror inte jag hade orkat med det. Både hunden och jag var trötta efter dagens upplevelser. Han sov i baksätet hela vägen hem. Jag vilade i passagerarstolen. Vid halv tolv var vi hemma och kunde inta sängarna.

På söndagen och måndagen blev det inte mycket gjort för min del. Vi var nog lite trötta allihopa men mest jag. Då är det skönt att ha en mellandag eller två utan något inplanerat.

Den här veckan har börjat med soligt och varmt väder. På tisdagen gjorde vi slag i saken och lastade upp cyklarna på bilen. Vi packade ner lite fika och lite geocachingprylar. Sen åkte vi söderut mot Lagan. Där finns en gammal banvall som asfalterats om till cykelväg. Den går från Lagan till Ljungby eller tvärtom om man så vill. Längs banvallen finns en powertrail med gömmor som kom för några år sedan. Hunden och jag har promenerat längs den nordligaste delen och loggat fem av gömmorna. Nu tänkte maken och jag cykla söderut. Det var ett litet test för mig som inte cyklat på minst två år. Jag testade kvällen innan hemma på gräsmattan och det gick lite vingligt.

Vi parkerade vid det gamla stationshuset i Lagan och cyklade söderut. Det funkade rätt så bra. Efter knappt en kilometer hade vi den första ologgade gömman längs trailen, HT# Railway Trail 15. Vi klev av cyklarna och gav oss in i skogsdungen bredvid spåret. Burken skulle sitta lite högt upp, men maken hittade den på en betydligt behagligare nivå. Den loggades enkelt. Sen tog vi oss samma väg tillbaka till cyklarna.

Nästa gömma fanns intill vägen vid en stor björk. Det var ett dike emellan så maken fick offra sig och leta. Han hittade den inte först, men när han vände sig om fick han syn på burken till HT# Railway Trail 14.

Vi fortsatte en bit till. Det var lite jobbigt för mig. Trampandet gick bra för det var ju inga backar alls på sträckan. Värre var att hoppa av och på cykeln och att leta efter gömmorna. Nästa gömma, HT# Railway Trail 13, fanns vid en gammal jordkällare. Jag var ganska utmattad så maken fick leta själv i värmen. Jag kom med glada tillrop mellan mitt andfådda flåsande. Enligt ledtråden fanns burken inte inne i jordkällaren så vi letade runt omkring. Maken tog till och med en runda runt den utan att hitta något. Men när han kikade in i öppningen, fick han syn på den. Den var i alla fall halvvägs inne.

Den fjärde och sista gömman för dagen hade en tydlig ledtråd, men trots det var det flera som inte hittat den. Maken gav sig av uppför slänten för att göra ett försök på HT# Railway Trail 12. Inte heller han hittade den på det mest uppenbara stället. Han utökade sökområdet och försvann ur sikte. När han dök upp igen, fick han syn på burken en liten bit ifrån. Han tog med den till mig för loggning. Dessutom hade han plockat en näve söta, goda hallon som jag fick smaka på.

Efter denna gömma var jag väldigt trött. Det var lite varmt och svettigt också. Vi letade upp en liten gräsbevuxen väg där vi kunde slänga oss ner och vila en stund. Lite vatten och en kexchoklad var inte heller fel. Jag insåg att jag inte skulle orka hela sträckan till Ljungby. Vi vände här och cyklade tillbaka mot Lagan.

Längs banvallens kanter blommade det för fullt. Det var många olika blommor i olika färger, men nu har den gula säsongen börjat på allvar. Vi såg gullris, gulmåra, johannesört, kärringtand, femfingerört, fibblor och många fler i olika gula nyanser. Det var vackert med alla blommor.

Gulmåra

Johannesört

Kärringtand

I utkanten av Lagan korsade banvallsleden, som också var en del av en pilgrimsled, en annan led som hette Bergastigen. Längs den har vi tidigare loggat gömmor. Här fanns en vid en ravin. Den gamla var nog arkiverad för detta var en reborn. Vi kollade in var den kunde tänkas vara, men maken ville inte ge sig ner i ravinen och jag kunde inte. Så den förblev ologgad. Intill stigen fanns detta insektshotell med hackande hackspett.

Vi cyklade tillbaka till bilen och lastade på cyklarna igen. Maken körde hem mig innan han gav sig av för att handla. Jag var rejält trött och vilade resten av dagen. Även idag har det blivit mycket vila.

På tur med Kniporna

På förmiddagen igår tog jag en promenad med Takko som vi brukar. Då såg vi blommande johannesört. Det är ett tecken på att det är högsommar. Dagarna går, tiden rusar iväg. Idag har det regnat så då blev det ingen längre promenad. Varken hunden eller jag ville vara ute.

Torsdagen var annars bokad för en gecachingtur med Anna-Lena och Katrin. Den har jag sett fram emot länge. Det var flera år sedan vi var ute ihop. Då loggade vi under teamnamnet Kniporna. Så blev det även den här gången. Anna-lena hämtade mig vid tiotiden. Sen plockade vi upp Katrin i stan innan vi fortsatte mot Vrigstad och Virstorpsrundan. Det är en runda med många trevliga cacher längs mindre vägar.

Det hade varnats för regn så jag packade ner regnkläderna i ryggsäcken, men de behövdes inte på hela dagen. Vi hade verkligen tur med vädret. Det blåste en hel del. Det var den enda nackdelen.

Vid vägkanten stod ett par skor. Någon hade gått hem utan skor på fötterna. Det kanske var en geocachare men det är mer troligt att det var en fiskare för det fanns en fiskesjö i närheten.

Vägkanterna blommade i många färger. Det ar otroligt vackert med alla blommor. Vi såg rästkragar, blåklockor, rödklöver och nattviol. Det var bara några arter som visade sig i all sin prakt.

Vi hittade många gömmor längs vägen, en del traddar och några mystar som vi löst. Zack är duktig på att hitta burkar om de finns på rätt nivå.

I området fanns det gott om stora flyttblock. Här måste den stora isen dumpat mycket, när den drog sig tillbaka.

Gömmorna var välgjorda med en liten rolig twist. Ibland kunde vi räkna ut vad vi letade efter med hjälp av gömmans namn, men ibland blev vi överraskade.

Vi passerade också flera fina små sjöar. Näckrosorna blommade. Zack var intresserad av vattnet men han hoppade som tur var inte i. Det hade nog varit lite kallt att bada.

Jag hittade några röda goda smultron vid vägkanten. Men det räckte inte för att tysta magen som börjat kurra. Vi loggade ett par gömmor till innan vi vände bilen och åkte in till Vrigstad. Vi åt mat vid gatuköket för där kunde vi sitta ute. Det blåste rejält så vi flyttade bordet runt hörnet för att få lite mer lä. Jag orkade förstås inte äta upp hela kebabrullen. Jag blev fort mätt.

Sen åkte vi hemåt, men vi stannade vid en gömma på en halvö i sjön. Där fanns ett vindskydd och grillplats.

Zack var mest intresserad av vattnet men han kollade medan vi letade. Vi letade en bra stund runt vindskyddet. Det var där vi nollade.

Till slut hittade Katrin den lilla burken men hon fick krypa ner på en låg nivå innan hon fick syn på den.

Det var vackert vid sjön som ligger alldeles i utkanten av Vrigstad. Det är något visst med sjöutsikt.

Det fanns bara en smal remsa land som man gick på för att ta sig ut till vindskyddet. Vi tog samma väg tillbaka.

Det blev ett stopp till för att logga en gömma. Den här gången vid Lidnäs kapell. Där hade vi en fantastisk utsikt över Hindsen.

Geoturen avslutades med ett besök hemma hos Anna-Lenas dotter och hennes familj. De flyttade dit för lite drygt ett halvår sedan. Hästarna Tindra och Buller hälsade oss välkomna.

Vi fick också träffa Konrad som tittade lite yrvaket på oss. Han undrade säkert vilka vi vad, men han kände väl igen mormor.

Morfar var också på plats. Vi blev bjudna på en jättegod jordgubbstårta för att fira att Konrad var 5 månader. Det tackade vi inte nej till.

Efter en trevlig stund med gott prat och god gemenskap var jag ganska trött. Det var dags att skjutsa hem mig efter en riktigt rolig geocachingtur. På åkern framför vårt hus stod en råbock och tittade på oss när vi kom körande. Sen skuttade han snabbt iväg. De andra lämnade av mig och vände tillbaka mot stan. Tack, vänner, för en härlig dag!

När jag vilat en bra stund och ätit lite, satte jag mig för att logga alla fynden. Det blev 14 loggade burkar och jag stannade på en lite rolig summa. Nu har jag hittat totalt 4444 cacher.

Midsommar hos oss

Sommarmolnen seglar över oss på himlen. När jag satt på verandan och njöt av sommaren, upptäckte jag ett litet moln på en tråd. Det såg lite roligt ut. Moln kan ju ha många olika former. Idag har det varit ett lite tätare molntäcke över oss men solen har också skinit på oss. Fast det blåste lite väl kallt för att sitta ute en längre stund. 

Efter de speedade dagarna förra helgen följde förstås ett bakslag. Tröttheten infann sig som ett brev på posten dvs den kom med lite fördröjning. Det fick bli några vilodagar. Kortisontabletternas verkan avtog men cellgifternas inverkan på kroppen tilltog. Det kan vara lite jobbigt ibland men så är läget och jag får leva med det.

I torsdags kväll kom kalmarsonen hem med tåget. Den andre sonen stannade i huvudstadsregionen. Midsommarafton firades mycket enkelt. Jag orkade inte med så mycket. Det blev i alla fall matjessill, nypotatis, gräddfil och gräslök till lunch. Jag hade tänkt baka en kaka men orkade inte. Sonen fixade den i mitt ställe. Så lite senare blev det Schweizernötkaka med grädde och jordgubbar.

Idag mådde jag en aning bättre. Vi hade planerat in en liten tur till Store Mosse om jag orkade med det. Vi packade ned lite fika och åkte till parkeringen vid Andersberg. Därifrån tog vi stigen ner mot Björnakullakärret.

Det gick bra att gå genom skogen ner mot rikkärret där det brukar växa orkidéer. De blommar lite olika tider så vi hoppades att några skulle blomma nu. Tuvullen trivdes i alla fall på den fuktiga marken. Vi kunde ta oss fram torrskodda på spången.

Det fanns gott om blommande orkidéer. Jag tycker det är svårt att artbestämma dem. Det är flera som är ganska lika. Majnycklar påminde denna mest om. Vi såg även några andra sorter.

Vi fortsatte fram till den nya bron. Den var mycket stadigare än den gamla som verkligen hade gjort sitt.

Det fanns inte så mycket kvar av den gamla bron. I ån blommade både vita och gula näckrosor. Det blåste en dem från sjön.

Sen vände vi tillbaka samma väg som vi kom. Takko hade lite problem med att hålla sig på spången. Ibland hamnade han vid sidan av i det blöta. Inne i skogen bar det uppför och då fick jag lite problem. Jag blir fortfarande väldigt andfådd och hjärtat får jobba hårt när jag går uppför, men jag får ta det i min egen takt. Sonen och hunden höll mig sällskap medan maken stövlade på i sin egen takt.

Nu var vi fikasugna så vi tog bilen till Björnakullens utsiktplats. Där har man verkligen en vacker vy över den stora mossen. Några korpar höll till nere i talltopparna med de flög sina lovar över oss och ropade "korrrp" åt oss.

Det smakade gott med lite fika på denna plats. Vi satt där en bra stund och njöt av solen trots att vinden var lite kylig.

Vilken underbar pärla vi har alldeles i närheten. Store Mosse hör till mina favoritplatser. Det finns många olika ställen att besöka och alla har något vackert att visa upp.

När vi fikat klart och var nöjda med pausen, fortsatte vi över Maramö upp till Östra Rocknen. Där har jag en av mina gömmor på Store Mosse och tidigare hade de skrivit i loggarna att loggremsan var fulltecknad. Ändå har många loggat efter det. Jag gissade att någon lagt i en ny remsa. Så ar det, men jag bytte ut de gamla mot en helt ny. Dessutom fixade vi till gömman så att den återställdes nästan i ursprungsskick. Som den var nu, var den betydligt lättare än det var tänkt. Tur jag hade verktygslådan i bilen.

Sen åkte vi hemåt för att förbereda eftermiddagens grillning. Sonen tände grillen och gjorde potatissalladen medan jag fixade en tomatsallad. Jag var ganska trött efter utflykten och det var hunden också.

Köttet hade legat i en marinad sedan igår. Maken och sonen hade hittat en marinad med kaffe och lite annat. Det blev verkligen gott. Jag åt så mycket jag orkade och lite till. Sen vilade jag resten av dagen.