Nu är det semester

Nu är det semester. Maken gjorde sin sista jobbardag i fredags så nu är han ledig i fyra veckor. Själv är jag ju ledig för jämnan. Det är bara pojkarna som jobbar. De får inte så lång semester den här sommaren eftersom de inte har jobbat så länge på sina jobb. Två veckor blir det i alla fall och vi har tajmat dem så att alla är lediga samtidigt. På lördag hoppas jag att de dyker upp här hemma. 

Maken och jag firade första semesterdagen med att åka och hälsa på min kusin Peter och hans fru Elisabet. De bor i Stenkullen i Lerums kommun. Vi har länge försökt få till ett besök och nu skulle det bli av. Det regnade hela vägen dit så det blev inga stopp längs vägen. Inte ens för att leta upp nån gömma. Därför kom vi fram lite tidigare än vi sagt, men det gjorde inget. Då blev det ju mer tid för prat. Dessutom hann vi med lite elvakaffe också eller te för oss andra.

Till lunch bjöds det på en jättegod fläskfilé med ugnsstekta rotfrukter, ris och pepparsås. Till förrätt åt vi fetaostfyllda paprikor. Det blev en riktig gourmetmiddag. Efter maten fick jag lägga mig en stund på deras soffa och vila. Resor och gemenskap med vänner är trevligt men de tar på krafterna.

Min kusin har liksom jag drabbats av cancer. Även om det inte är samma sort, har vi en hel del gemensamma erfarenheter. Samtidigt som jag låg på sjukhuset för några månader sedan opererades han. Vi får båda kämpa vidare med stöd från nära och kära.

På eftermiddagen kom solen fram och vi kunde sitta ute på deras altan. De bor precis vid Säveån så vi kunde höra forsens brus hela tiden. På andra sidan ån brusade trafiken på den stora vägen men man ser den inte för all grönska som tur är. Det var ändå skönt att sitta där ute och smaska på en underbar blåbärspaj till kaffet eller teet.

Så småningom var det dags för oss att vända hemåt igen. Vi kunde ha övernattat men jag tror inte jag hade orkat med det. Både hunden och jag var trötta efter dagens upplevelser. Han sov i baksätet hela vägen hem. Jag vilade i passagerarstolen. Vid halv tolv var vi hemma och kunde inta sängarna.

På söndagen och måndagen blev det inte mycket gjort för min del. Vi var nog lite trötta allihopa men mest jag. Då är det skönt att ha en mellandag eller två utan något inplanerat.

Den här veckan har börjat med soligt och varmt väder. På tisdagen gjorde vi slag i saken och lastade upp cyklarna på bilen. Vi packade ner lite fika och lite geocachingprylar. Sen åkte vi söderut mot Lagan. Där finns en gammal banvall som asfalterats om till cykelväg. Den går från Lagan till Ljungby eller tvärtom om man så vill. Längs banvallen finns en powertrail med gömmor som kom för några år sedan. Hunden och jag har promenerat längs den nordligaste delen och loggat fem av gömmorna. Nu tänkte maken och jag cykla söderut. Det var ett litet test för mig som inte cyklat på minst två år. Jag testade kvällen innan hemma på gräsmattan och det gick lite vingligt.

Vi parkerade vid det gamla stationshuset i Lagan och cyklade söderut. Det funkade rätt så bra. Efter knappt en kilometer hade vi den första ologgade gömman längs trailen, HT# Railway Trail 15. Vi klev av cyklarna och gav oss in i skogsdungen bredvid spåret. Burken skulle sitta lite högt upp, men maken hittade den på en betydligt behagligare nivå. Den loggades enkelt. Sen tog vi oss samma väg tillbaka till cyklarna.

Nästa gömma fanns intill vägen vid en stor björk. Det var ett dike emellan så maken fick offra sig och leta. Han hittade den inte först, men när han vände sig om fick han syn på burken till HT# Railway Trail 14.

Vi fortsatte en bit till. Det var lite jobbigt för mig. Trampandet gick bra för det var ju inga backar alls på sträckan. Värre var att hoppa av och på cykeln och att leta efter gömmorna. Nästa gömma, HT# Railway Trail 13, fanns vid en gammal jordkällare. Jag var ganska utmattad så maken fick leta själv i värmen. Jag kom med glada tillrop mellan mitt andfådda flåsande. Enligt ledtråden fanns burken inte inne i jordkällaren så vi letade runt omkring. Maken tog till och med en runda runt den utan att hitta något. Men när han kikade in i öppningen, fick han syn på den. Den var i alla fall halvvägs inne.

Den fjärde och sista gömman för dagen hade en tydlig ledtråd, men trots det var det flera som inte hittat den. Maken gav sig av uppför slänten för att göra ett försök på HT# Railway Trail 12. Inte heller han hittade den på det mest uppenbara stället. Han utökade sökområdet och försvann ur sikte. När han dök upp igen, fick han syn på burken en liten bit ifrån. Han tog med den till mig för loggning. Dessutom hade han plockat en näve söta, goda hallon som jag fick smaka på.

Efter denna gömma var jag väldigt trött. Det var lite varmt och svettigt också. Vi letade upp en liten gräsbevuxen väg där vi kunde slänga oss ner och vila en stund. Lite vatten och en kexchoklad var inte heller fel. Jag insåg att jag inte skulle orka hela sträckan till Ljungby. Vi vände här och cyklade tillbaka mot Lagan.

Längs banvallens kanter blommade det för fullt. Det var många olika blommor i olika färger, men nu har den gula säsongen börjat på allvar. Vi såg gullris, gulmåra, johannesört, kärringtand, femfingerört, fibblor och många fler i olika gula nyanser. Det var vackert med alla blommor.

Gulmåra

Johannesört

Kärringtand

I utkanten av Lagan korsade banvallsleden, som också var en del av en pilgrimsled, en annan led som hette Bergastigen. Längs den har vi tidigare loggat gömmor. Här fanns en vid en ravin. Den gamla var nog arkiverad för detta var en reborn. Vi kollade in var den kunde tänkas vara, men maken ville inte ge sig ner i ravinen och jag kunde inte. Så den förblev ologgad. Intill stigen fanns detta insektshotell med hackande hackspett.

Vi cyklade tillbaka till bilen och lastade på cyklarna igen. Maken körde hem mig innan han gav sig av för att handla. Jag var rejält trött och vilade resten av dagen. Även idag har det blivit mycket vila.