Julklappar, julbad och julsånger

Dan före dopparedan är den dag då vi brukar klä granen. Sonen och jag fixade det jobbet ikväll, men innan dess hade dagen innehållit en hel del andra aktiviteter. Årets gran ser lite sned och vind ut på bilden, men det kanske beror mer på påklädarna än på granen som är samma som förra året. Däremot har den fått nya fina röda kulor och en speciell för maken. Man kan ju variera sig lite. 

Annars var första aktiviteten för mig att åka in till sjukhuset och ta en spruta igen. Hela familjen följde med in. Det gick rätt snabbt och sen tog vi en fika i cafeterian innan vi åkte vidare. Mer om det senare.

Först lite om gårdagen. De två senaste dagarna har ägnats åt julstädning och julmat. Köket är inte riktigt klart än, men det är egentligen makens självvalda ansvarsområde så han får fixa det sista i egen takt bara det är klart tills imorgon. Igår hackade sonen och jag ihop årets sillsallad. Det brukar vi göra tillsammans. Det är lite mysigt att sitta vid köksbordet och hacka potatis, rödbetor, gurka, lök, äpplen och sill. Det blir ju så gott när smakerna har fått blanda sig.

Under tiden stod skinkan i ugnen och doftade gott. Efter den satte vi in Janzons frestelse, en annan favorit på julbordet. Det blev mycket spad av skinkan och det får utgöra basen till doppespadet. Lite senare griljerade vi skinkan. Därmed var det mesta klart inför julbordet. Äggen till ägghalvorna kokade jag ikväll. Den andre sonen tillverkade fudge med hallon och lakritssmak till vårt godisbord.

Varje år brukar vi ta det traditionella julabadet. Oftast åker vi till Jönköping och Rosenlundsbadet. Då kan vi passa på att handla de sista julklapparna också. Så gjorde vi även idag efter sjukhusbesöket. Först besökte vi A6. Det blir inte så många julklappar numera. Oftast blir det kläder till pojkarna och då är det bra om de får prova. Två par jeans till äldste sonen hamnade i en kasse. Den yngste ville ha hörlurar. Det var lite svårare. Vi kollade på Elgiganten eftersom jag hade ett ärende dit också, men där fanns inget som passade. Det ordnade sig dock lite senare. Mitt eget ärende var att kolla på en ny kamera. Min lilla kompaktkamera börjar ge sig och jag hade kollat in en annan på nätet. Det finns ett mellanting mellan kompaktkameror och systemkameror. Det blev en sådan av märket Sony till mig själv i julklapp.

Efter alla julklappsinköp var vi hungriga. Det blev en grillad kyckling på New Corner vägg i vägg med Elgiganten. Det var mycket mat och gott.

När vi var mätta körde vi maken och äldste sonen till badet. Yngste sonen och jag fortsatte till Sannabadet nere vid Vättersnäs. Vi tänkte inte bada vinterbad utan ta en liten geocachingrunda. Det är inte lämpligt för mig att bada i badhus med en massa andra människor. Infektionsrisken är för stor. Det får bli en juladusch här hemma i stället.

Vid Sannabadet fick vi leta en bra stund. Jag hade en bra nolla i min GPS, men den var nog några meter off. Trots att jag anade hur burken var gömd ville den inte visa sig. Sen började jag tänka på var jag skulle ha gömt den och då fick jag syn på gömstället lite på håll. Därefter var det inte så svårt att logga. Vintersolens sken tog sig igenom molnbarriären. Det var ganska skönt väder. Utsikten mot Huskvarnahållet var fantastisk.

Detta blev dagens första och enda fynd. Vi fortsatte promenaden till en annan gömma, men den hittade vi inte. Jag kunde inte ens leta eftersom det var ganska brant och oländig terräng. Sonen letade längre och lyfte på alla stenar han såg. Till slut gav vi upp och gick tillbaka. Sen tog vi bilen till ytterligare en gömma som vi gick bet på. Det börjar bli tråkigt att cacha i stan, tycker jag. Inte för att jag någonsin har gillat det, men förr var det lite roligare att cacha i Jönköping. Jag vet inte om det är jag eller Jönköping som tappat gnistan.

Vi gav upp geocachandet för dagen och körde tillbaka till Rosenlund. Sonen fick syn på NetOnNets lagerbutik. Vi svängde in där för att se om de hade hörlurar och det hade de. Så då ordnade det sig med julklappen till sonen.

Vi satte oss sedan i cafeterian på Rosenlundsbadet för att vänta ut julabadarna och ta en dricka. Efter en stund kom de rena och fräscha grabbarna och då kunde vi åka hem till hunden.

På kvällen åkte maken och jag till Forsheda för att sjunga in julen vid samhällsgranen tillsammans med andra forshedabor. Det har blivit en tradition att vi i Missionskyrkan ordnar en liten samling den tjugotredje. Ingela läste julevangeliet och sa några ord mellan de traditionella julsångerna som vi sjöng tillsammans.

En grupp sjöng den vackra sången I denna natt blir världen ny. Samlingen är inte så lång och i år var det inte så kallt som det kan vara. Men det var mörkt och pannlampan var bra att ha om man ville se texten till sångerna. Det var ganska mycket folk som samlats för att sjunga in julen.

Efter sångstunden åkte  i hem till pojkarna. Det finns ju alltid lite småsaker att pyssla med så här i sista minuten. Det fanns paket att slå in till exempel. Vi tittade också på julspecialen av På Spåret. Vi klarade oss riktigt bra den här gången också. Vi slog båda lagen med råge och fick ihop 67 poäng. Det blev en bra avslutning på dan före dopparedan.

Julmys, mustomte och familjen samlad igen

Trots larm om magsjuka bland eleverna på skolan valde jag att åka dit på julmyset med personalen. Men jag hoppade över besök i klasserna och åkte inte förrän vid klockan 11. Då hade eleverna åkt hem. Personalen samlades för att äta en god räkmacka och umgås en stund. Det blev dessutom underhållning. Christel berättade medryckande om oknytt, troll och hustomtar. Det är så här vid jul som de är som mest i farten enligt henne. Sen delades det ut presenter innan den traditionella julklappsleken vidtog.

Man får ju inte missa den roliga leken. I år hade jag verkligen tur. Jag drog det högsta numret och fick välja sist. Då hade jag all chans i världen att få något som jag gillade med mig hem. Den söta ängeln hade jag gärna behållit, men det fick jag inte. Den tog Maria ifrån mig.

Jag fick en annan fin present i stället, en plåtburk i hjärtform med en röd liten duk och en mustomte eller det kanske var en julmus. Nu sitter den på kanten av lådgranen och dinglar med benen.

Leken tog sin tid så jag fick åka direkt in till sjukhuset. Där hade jag en tid med sköterskan klockan 14. Idag skulle jag få den första sprutan med cellgift. På fredag är det dags för nästa. Det tog inte så lång tid. Sen åkte jag ner till Kvantum och handlade det som fattades inför de kommande dagarnas matlagning inför julen.

När jag kom hem, tog jag ut hunden en liten runda. Då såg jag en bil som stannade på gårdsplanen. Det var Ingela som kom med en julblomma från församlingen. Vi brukar dela ut en julgåva eller en julblomma till de medlemmar som fyllt 80 år. Jag har ju en bit kvar till dess, men jag fick en vit julstjärna ändå. De har saknat mig och jag har saknat gemenskapen i församlingen. Nu har jag varit med lite mer. Vi får se hur mycket jag kommer att orka under cellgiftskurerna. Jag kanske kommer att bli lite tröttare igen.

Sen satte jag igång att laga mat. Jag började bli hungrig och en Flygande Jakob passade bra och gick relativt snabbt att få fram. Jag fick slänga i mig en liten portion för pojkarna hade messat att de var på väg hem. Precis när jag satte mig i bilen, kom maken hem. Jag fortsatte in till stationen i stan för att plocka upp grabbarna. Sen kunde vi fortsätta att avsmaka maten.

Kvällens jobb blev att koka knäck. Det var det jag hade kvar av bak och godistillverkning. I år gör jag inte en massa godis som ingen mer än jag äter. Det blir knäck och köpegodis. Men knäcken blev perfekt, om jag får säga det själv. Den var exakt så seg som den ska vara för att klistra ihop tänderna på oss. Det är väl på det sättet man får julefrid i huset, eller? Ingen kan säga något.

Nu är det jullov för alla elever och lärare. Trots att jag inte jobbat på hela terminen är jag ju fortfarande lärare. Alltså har jag jullov nu. De kommande dagarna ska ägnas åt städning och matlagning, men  nu har jag ju fått hem två hjälpredor.

Julbak och geotur

Då var vi redan inne i julveckan. Ingen snö och kyla, men grått, fuktigt och ganska varmt för årstiden. Katrin och jag hade pratat om att åka en runda och logga lite burkar i närområdet. Det passade bra den här dagen då vi också kunde fira vår femåriga vänskap på Facebook. Hon och Zack dök upp hemma på gårdsplanen på förmiddagen. Takko och jag kom just tillbaka från en runda. Vi bytte till min bil och fortsatte färden västerut mot Bredaryd.

Här fanns en 1000sjöargömma intill Havridaån, Kommunala Ängholmen 4/12. Ängholmen var ett öde ställe. Det håller på att förfalla, men det var ändå en trevlig plats intill ån. Vi gick lite husesyn bland byggnaderna innan vi begav oss mot gömman. Zack skuttade runt som han brukar. Vi andra tog det lugnare. Katrin fick syn på gömman redan på håll och då såg jag den också. Det var en snygg burk som vi loggade utan problem.

På vägen tillbaka passerade vi julgranen. Zack och jag prövade att dansa lite runt granen. Han hade hellre velat bada men det fick han inte.

Sen gick vi tillbaka mot bilen för att åka vidare. Det finns en gömma kvar i Bredaryd, men den kräver trädklättring och det känner jag mig inte redo för än. Jag orkar ju mer och mer. Idag utmanade jag mig själv lite genom att gå utanför vägar och stigar i lite mera oländig terräng. Det gick bra, men jag hade lite träningsvärk på kvällen.

Nästa hållplats blev Hembygdsgården i Reftele. Här kunde vi parkera precis utanför grinden och ta en promenad genom parken mot gömman. Det var en fin liten hembygdsgård. Här är säkert ännu finare framåt våren när allt grönskar och blommar. Än är det långt dit, men vi kan ju längta lite.

Här fick Zack leta upp burken. Jag spanade in gömstället, men han fick krafsa fram den. Han blev så uppspelt av sitt fynd att han kastade iväg burken. Katrin fick hämta in den så vi kunde logga. Zack har blivit bra på att hitta plastburkar.

Vi tog sedan en annan väg genom parken mot bilen. Det fanns flera hus att titta på. Detta hade en spännande dekoration på gaveln. Bilen väntade på oss och vi fortsatte mot nästa gömma i Reftele.

Vid idrottsplatsen, som förmodligen heter Rönneljung, fanns en gömma med det namnet. Vi körde bilen så nära elljusspåret vi kunde. Sen fortsatte vi till fots. Det var ganska öde på fotbollsplanen, men det stod några mopeder vid idrottshallen. Vi såg dem köra iväg lite senare.

Zack motionerade rejält. Han sprang fram och tillbaka. Sen stannade han och nosade på något. Han kanske fick upp ett spår. Det var inte gömman i alla fall för den satt på en nivå som han inte klarade av. Det gjorde vi. Vi har loggat liknande gömmor förut så vi visste hur vi skulle bära oss åt.

Vid idrottsplatsen fanns även en trevlig grillplats. Här kunde vi fikat, men det var lite fuktigt i luften så vi fikade lite senare i bilen. Katrin hade med sig hembakta lussekatter som smakade gott av mycket saffran.

Det blir nog ingen vit jul i år. Idag var det inget skidföre i spåret. De gamla skidorna fick sitta kvar på husväggarna. Vi kände igen modellen som inte var av årets snitt.

Från en fotbollsplan fortsatte vi till nästa. I Ås finns Ryavallen. Det är väl inte den enda arenan med det namnet. Idag var det ingen som tränade på planen och Zack undrade nog var bollen fanns.

Vi körde ända fram till kioskbyggnaden där gömman skulle finnas. Egentligen letade vi på rätt ställe, men jag var inte tillräckligt noggrann. När vi kollat fler ställen, återvände vi och då hittade Katrin burken.

Det blev sista gömman för min del den här dagen. Det var de fyra vi spanat in. Men Katrin hade några ologgade i trakterna så vi fortsatte lite till. Den ena var nere vid Bökkullen. När vi var där sist, var den borta, men nu hade CO ersatt den med en ny burk. Den andra fanns långt ute i skogen. Vi körde fram till en vändplan där det stod en traktor. Mannen med traktorn undrade nog vad vi gjorde där, men vi hejade på honom innan vi promenerade iväg åt andra hållet.

Här letade vi rätt länge och trots att jag loggat den för längesen hittade vi inte slutgömman. Det hade vuxit upp en hel del på platsen så den såg lite annorlunda ut nu. Det var blött bland de små tallarna.

Det fanns lingon kvar på tuvorna vid vägkanten. De såg inte så aptitliga ut, men det finns nog djur som gärna mumsar i sig dem.

Mitt bland alla granar och tallar stod det några bronsfärgade små bokar. De lyste så vackert bland allt det mörkgröna.

Till slut fick vi ge upp sökandet. Burken kanske var borta trots allt. Nu var vi ändå nöjda med dagens resultat. Vi vände bilen hemåt efter en trevlig runda. Katrin och Zack åkte hem till sig. Jag blev hälsad välkommen hem av Takko. Det fanns en matlåda i kylen som jag kunde värma. Det blev fläskytterfilé med rotfrukter, rödvinssås och tomater i tre färger. Sen behövde jag vila en stund innan jag tog itu med nästa uppdrag.

Ikväll har jag bakat klart julabaket. Det blir ju ingen jul hos oss om det inte finns nötkakor. Alla gillar dem och de är ett måste på kakfatet på julaftons förmiddag.

Några pepparkakor hamnade också i ugnen efter nötkakorna. Det var köpedeg, ekologisk sådan, som jag skar i tunna skivor. De är goda att äta med lite grönmögelost på.

Tidigare har jag bakat ett annat måste, drömtårtan. Den ligger i frysen och inväntar julaftonsfikat. Dessutom gjorde jag biscotti med valnötter och apelsinskal. De är goda till te. Det tycker både sonen och jag. Eftersom jag hade lite mera ork än jag haft tidigare, bakade jag också ett rågbröd. Det var ett kubbrecept, men man skulle inte koka det i vattenbad utan det gräddades i en gryta i ugnen. Vi får se hur pass bra det är att doppa på julafton. Nu är det bara knäckkoket kvar.

Förra veckan var det några frostiga morgnar. När solen sken var det riktigt vackert med den frostiga marken och de vita grenarna. Rådjuren betraktade mig när jag spanade på dem. I lördags var det riktigt halt ute, men redan på söndagsmorgonen var det mildväder igen. Det verkar hålla i sig fram till julhelgen.

Igår var det vår värdgrupp som ansvarade för det praktiska på gudstjänsten. De andra fick städa själva i lördags. Jag ska väl fortfarande göra minimalt med sådant. Fast hemma måste jag städa lite. Vi tände alla ljus i kyrksalen och hälsade alla välkomna vid dörren.

Jag läste inledningsordet som jag hämtade från Jakobs brev 1:17-19. Där handlar det om alla goda gåvor som kommer från Gud. Vi ger varandra gåvor vid jul, men de kan inte mäta sig med de gåvor Gud ger oss. Ibland när vi hamnar i svårigheter av olika slag, kan vi tänka att Gud övergivit oss därför att han inte tar bort det svåra. Men det är inte så han jobbar. Han bär oss genom svårigheterna. Predikan handlade om Maria, Jesu moder. Det var ingen enkel situation hon hamnade i. Hon riskerade faktiskt livet genom att acceptera det uppdrag Gud gav henne. Men hon var modig nog att säga ja.

Efter gudstjänsten var det mingelfika. När vi skulle åka hem, sa maken att vi skulle åka till stan och äta. Ingen av oss orkade väl laga mat. Vi ville inte ha pizza eller julbord. Så till slut blev det Vandalorum som fick servera oss söndagsmiddagen.

Vi valde deras isterband med potatis och örtsås. Rödbetsröran var också god. Vi blev mätta och kunde nöjda åka hemåt igen.

Imorgon är det skolavslutning. Jag har inte tänkt att gå på samlingen i kyrkan, men jag kanske åker till personalfikat trots allt. Idag fick jag ett meddelande om att några elever har magsjukan. Det vill jag ju inte ha lagom till jul. Förhoppningsvis är personalen frisk.

Idag började jag cellgiftskuren med kapslarna. Imorgon ska jag in till sjukhuset och få en spruta. Så nu är behandlingen igång igen. Visst önskar jag att jag kunde slippa, men det är bara att fortsätta. På kvällen kommer nog pojkarna hem. Det ser jag i alla fall fram emot.

Sköna promenader och lite pyssel

Solen sken, när vi gav oss ut på en härlig morgonpromenad. Fast det var riktigt kyligt i luften så hunden ville inte gå så långt. Det passade mig bra för jag hade lite andra planer för dagen.

På förmiddagen tog jag bilen in till Forsheda för att besöka skolan. Jag hade lite papper att lämna. Dessutom är det ju trevligt att träffa kollegorna. Det hade visst varit luciafirande på morgonen. Hade jag vetat det kunde jag åkt lite tidigare, men jag trodde det var igår.

Innan jag åkte hem handlade jag lite i affären, men jag glömde en del på listan. Så senare på eftermiddagen fick jag åka tillbaka och handla lite mer. Så kan det vara ibland. Men innan det hann jag äta lunch och ta en långpromenad med hunden. Dagens lunch bestod av gulaschsoppa.

Efter lunchen gav vi oss ut på en längre promenad. Vi gick hela hundrundan igen.Solen sken fortfarande på gran och tall. På marken var det på vissa ställen frost. På andra ställen hade solens strålar smält det frusna. En del granar hade vattendroppar längst ut på alla kvistar. Vattendropparna hade frusit till is och glittrade i solskenet.

På slutet av rundan var vi nog trötta både hunden och jag. Men vi tog oss runt. Hunden fick gå in och vila. Jag ägnade mig åt att hänga ut talgbollar till fåglarna innan jag åkte igen.

Vid andra inköpsresan stannade jag och fotade den döda tallen. I början av året fotade jag en serie bilder på tallen, men sen blev det inte fler bilder. Det kom ju annat emellan. Gårdagens besked var inte roligt, men jag kan ju inte göra något åt det. Det är bara att acceptera att jag har haft otur och fortsätta kampen. Jag får kriga på som idrottarna brukar säga.

Efter promenader och handlarrundor var jag lite trött. Jag satte mig och tittade i lite tidningar. I en av pysseltidningarna hittade jag en bild på en lådgran. Det såg häftig ut. Jag kom på att jag nog hade allt jag behövde för att göra en egen. Den understa lådan är en sockerlåda som stått i ett hörn med en blomma på. Nästa låda är en gammal Persillåda som stått ute på verandan med krukor och trädgårdsprylar i. Ovanpå den står ett sädesmått. Den översta lådan hittade jag för många år sedan uppe på vinden i mitt föräldrahem. Den innehöll rakgrejer. Det kanske hade tillhört min farfar och var hopsnickrad av bräder från en margarinlåda.

När jag hittat alla lådorna, var det bara att stapla dem på varandra. Överst satte jag en stjärna som jag vikt av en gammal tumstock. Det var en annan idé jag hittade i pysseltidningarna. Nu ska jag bara dekorera lådgranen. Den blir nog fin då. Men jag plockar nog fram den vanliga granen ändå i nästa vecka.

Våra kökshanddukar börjar bli lite slitna. Igår hittade jag ett par fina med katter på. Dem kunde jag inte motstå så de fick följa med hem. jag ska inte hänga fram förrän köket är julafint. min favoritkatt är den som vänder sig om och tittar på oss.

Första julklappen är inslagen. Vi brukar inte köpa så många julklappar. Det blir en till varje familjemedlem och en till mamma, en till julklappsleken med personalen och kanske nån mer. För mig handlar julen om mer än presenter. Julklapparna ska väl påminna oss om den största gåvan som jorden fått ta emot, Guds son som kom som ett litet barn. Men det är nog inte så många som tänker på det. Den här lilla filmen med en av mina favoriter berättar om "The true meaning of Christmas".