Fredagsutryckning

Nu har det livit betydligt varmare än det var för bara några dagar sedan. När jag åkte bil idag visade den 8,5 plusgrader. Lagom till värmeböljan hittade jag en värmande regnrock till Takko. Regn lär det väl bli så han kan nog ha nytta av den trots allt. Han protesterade inte mot den i alla fall vid eftermiddagspromenaden idag.

Idag stannade jag kvar lite längre i skolan än en vanlig fredag. Sexorna skulle pyssla lite inför julen och jag hade lovat att hjälpa till med några pyssel. De som ville fick göra snögubbar av strumpor som de tog med hemifrån. Så här blev en av mina snögubbar innan vi limmat dit ögon och knappar med limpistolen. Snögubbarna är fyllda med ris och är rätt sköna att hålla i.

När arbetsveckan var slut, tog jag en promenad med hunden. Sen satte jag mig i bilen och åkte till Växjö för att hämta hem sonen. Han har börjat sin kurs i Kalmar, men igår var sista dagen han behövde åka dit. Nu kunde han komma hem och fira jul. Innan jag åkte hem till honom, tänkte jag logga några gömmor och besöka Plantagen. Den första gömman fanns i en korsning och jag kunde parkera precis bredvid den. Det var riktigt geggigt när jag satte ned fötterna på marken. Gömman hittades snabbt och loggades på en fuktig remsa. Copycat #2 Vem var Owe Jonsson? hette gömman.

Det blev inga foton vid den första gömman, men vid den andra åkte mobilen fram. Även här fanns en parkeringsplats bara några meter från nollan. Här var det asfalt när man klev ur bilen. Det var mörkt som tur var för annars hade det kanske sett lite mystiskt ut när jag snokade runt och kikade in i cykelförrädet. Ficklampan lyste upp varenda liten vrå och då såg jag något misstänkt. Där var den fina gömman.

Detta var en av årets kalendercacher även om den hade ett par veckor på nacken. Växjö Julcachekalender 2015 #3 var det jag hittat. Den var riktigt snyggt gömd. Intill gömman fanns ytterligare en cykel som jag  tog en bild på. Den lyste lång väg, den illuminerade velocipeden.

Sen åkte jag till Plantagen och inhandlade lite småsaker. På väg därifrån mot sonens residens uppstod en dramatisk situation. Jag stod som andra bil vid en korsning med rödljus och väntade. Precis när det äntligen blev vår tur att köra, kom ett utryckningsfordon från vänster med blåljus och sirener. De främsta bilarna fick maka lite på sig s så att fordonet kunde köra mitt emellan de båda filerna. Sen gjorde det en U-sväng mitt i korsningen. Vilken tur att all trafik hade stannat upp. Det var fortfarande rött för oss, men nu kom två större brandbilar i full utryckning från samma håll. De båda personbilarna som stod främst blev nog alldeles förskrämda och pilade iväg över korsningen så att de stora brandbilarna skulle kunna ta sig fram. Då gjorde de också en U-sväng. Det var inte lika smidigt för dem som för den första bilen. efter dem kom en stor ambulans och gjorde samma sak.

Sen kunde trafiken komma igång igen, men då blev det förstås rött för oss igen. Vi stod nästan ute i korsningen men vi fick vänta tills alla andra tagit sig förbi och det blev tomt. Då kunde jag svänga vänster och fortsätta. Jag körde förbi utryckningsfordonen och såg att där också stod minst tre bilar med bucklor i plåten. Vi får hoppas att ingen blev allvarligt skadad. Man vet aldrig för kort efter mötte jag ytterligare en stor ambulans.

Jag lämnade det kaotiska krysset och körde hem till sonen. Han var nästan klar med packningen och vi kunde bära ned allt till bilen och stuva in det i baksätet och bagaget. Sen stannade vi inte längre i staden utan vände norrut mot Finnveden igen. Det var mörkt och duggregnet stänkte hela tiden upp vatten på vindrutan. Alla lampor blänkte i asfalten och bländade. Det var rätt jobbigt att köra, men vi åkte raka vägen hem till Rannäs utan några fler incidenter. Vi såg inga vildsvin på Rannäsavägen. Det gjorde jag i morse. Då sprang två-tre stycken mörka skuggor över vägen framför mig strax efter mopedbanan. Det var ett tag sedan jag sist såg dem, men de finns där i skogarna.

Precis när jag skulle åka hemifrån, plingade det till och en ny gömma publicerades. Det var ingen jag kunde jaga FTF på för det var min egen Earthcache som äntligen blivit godkänd. Det är hårda krav på den typen gömmor numera, men till sist fick jag igenom den. Jag åkte nästan förbi den på väg till Växjö. Det hade jag gjort om jag kört av vid Ed och tagit Getaryggarna till Rydaholm i stället för RV27.  Detta blev min tredje Earthcache. Framme i Växjö såg jag i Facebookgruppen Earthcaching Sverige att den också blev den trehundrade Earthcachen i Sverige. Det var också lite kul.

Än är det ingen som försökt logga den. Jag hoppas de väntar tills det ljusnar så att de kan se den vackra naturen. Det kan vara lite svårt att se svaren på frågorna i mörkret. Jag har gjort mitt så nu kan jag bara sitta ned och vänta på de första loggarna. Sonen och jag tar väl en kopp kvällste. Sen blir det nog dags att inta horisontalläge.

Sensommarsöndag i Småland

Igår medan jag var borta, plockade maken och hunden en hel hink lingon. Hunden gjorde nog inte så mycket, men han fick följa med till skogs. Det fanns gott om skogens röda guld. Idag har maken kokat lingonsylt som ska avnjutas under vinterns kalla dagar.

Den här dagen hade vi en hel del på programmet trots att vi fick avstå från gudstjänsten. Först åkte vi till Långstorp. För andra året i rad ordnade Cordin ett event där under Rusken Runt-dagarna. Ska vi ses? hette årets event. Vi kom bara några minuter före Katrin, Fredrik och Zack. Tasse och Malin var redan på plats som medarrangörer.

På verandan satt ett glatt gäng och pratade. Det var växjöbor, lammhultsbor och bredarydsbor. Det finns alltid mycket att diskutera, när geocachare träffas. En ny mystgömma släpptes precis innan vi åkte, men jag hade inte tid att leta upp den. Den får jag logga nån gång när jag är i trakterna igen. Jag vet vad den går ut på.

Katrin och jag gick i alla fall tipsrundan som Cordin ordnat. Vi vann inte. Det gjorde ramso13 såg jag i loggarna.

Maken och jag ville också besöka chokladbutiken i huset bredvid. Det blev en hel del choklad inhandlad och provsmakad. Sen åkte vi hem till Kolvarp. Vi skulle inte stanna så länge där, men vi skulle hämta mammas present till äldsta barnbarnet och ta med till Växjö.

Det var dit vi var på väg för att fira sonens födelsedag. Vi ställde bilen vid hans hus och sedan gick vi till en restaurang vid Växjösjöns norra strand. Idag var det många ute på promenad.

Det blev stekhuset på 4 krogar som fick vårt besök. Vi beställde lite olika och kunde provsmaka flera rätter på det sättet. Maken tog färsbiff, sonen fläskfilé och jag entrecote. Till det beställde vi klyftpotatis och olika såser. Bearnaisesås, barbequesås, rödvinssås, pepparsås och chipotlekryddad sås provades. Det var gott och vi blev mätta.

Maken ville gärna åka ut till Kronobergs slottsruin. Han hade aldrig varit där så vi åkte dit. Jag har varit här flera gånger bl a för att geocacha.

Slottsruinen ligger på en holme i Helgasjön. Det första stenhuset byggdes här på 1400-talet. På 1500-talet var det en viktig befästning. Här residerade Nils Dacke en vinter. Vasakungarna lät bygga ut det, men danskarna brände slottet flera gånger. Senare fick det förfalla. Nu är det bara en ruin.

Vid bryggan låg ångaren Thor. Den har jag hört talas om många gånger. Den har trafikerat Helgasjön i en bra bit över hundra år. Vi frågade en av dem som var på båten och han sa att maskinen var från 1880-talet. Det var alltså samma maskin som förde min mormor från Asa till Växjö för snart hundra år sedan.

Vi köpte kaffe och en kula glass på caféet vid Ryttmästargården. Jag hade lite ont i huvudet och det brukar kaffe kunna avhjälpa. Sen körde vi hem sonen till hans lya innan vi vände hemåt mot Finnveden igen.

Medan vi varit borta hade man haft delinvigning av kanotleden längs Storån. Etappen mellan Forsheda och Kvarnagården var det som öppnades. Det fanns en ny brygga vid bron i Forsheda. Vi var tvungna att stanna och kolla på den när vi ändå körde förbi på väg hem. Härifrån hade man under dagen kunnat paddla kanot ner till Kvarnagården. Vid affären hade någon från Leader Linné, som är med och finansierar projektet, berättat om detta. Det är ett samarbete mellan kommunen och näringslivsföreningen i Forsheda. Kanoten ligger ju hemma på gårdsplanen så vi ska absolut testa leden nån dag.

Nere i Kvarnagården måste man lyfta kanoterna förbi kvarndammen. Där har man byggt ett vindskydd som kanotister kan rasta och övernatta i. Jag hörde talas om detta redan igår av 1000sjöar som har koll på sådant här. Redan sent igår kväll publicerades en gömma som han lagt ut där. Jag såg när den kom, men valde att inte åka mitt i natten. Det gjorde i stället några andra som loggade den efter halv tre nån gång. Jag kan ju åka dit nån kväll och kolla på vindskyddet. Det kan bli en lagom utflykt för hunden och mig.

Från berg till berg

De senaste dagarna har inneburit lite blandade aktiviteter som alla haft något med berg att göra. Det har bara råkat bli så. I onsdags återvände jag till den intressanta platsen med flyttblocken. Den här gången var maken med för vi var på väg till stan i andra ärenden. Han ville gärna se platsen som jag berättat om.

Den här gången fick vi sällskap. Ungdjuren fick syn på oss och kom springande för att se vilka inkräktarna var. Det var ett ganska stort gäng i olika storlekar.

De använde visst ladan som skydd och rätt som det var tittade en mule ut genom hålet i väggen. Maken gick runt och såg sig omkring medan jag uträttade mitt ärende som var att placera ut en ny gömma. Det tar  ju en stund att få fram bra koordinater men det gick fint. Ute på åkrarna ner mot Storån räknade vi till minst tio tranor. De spatserade omkring och verkade hitta något ätbart i gräset. När vi uträttat våra ärenden fortsatte vi till stan för andra ärenden.

Senare när vi kommit hem på eftermiddagen skickade jag in gömman. Det brukar ibland ta en stund innan någon reviewer tittar på gömmorna. Oftast är det på kvällarna det droppar in nya gömmor i mejlboxen. På kvällen satt jag och chattade med en ung geocachare i stan. Han ville ha lite hjälp med att lösa mystar. Det är kul när de vill ge sig på mystarna och jag brukar försöka ge lite små hintar men låta dem få lösa problemet själva. Medan vi chattade kom min gömma ut. Han undrade då var hans gömmor tagit vägen. Han skickade in dem dagen innan, men medan vi chattade publicerades alla sex som han lagt ut. Det var bara det att han snabbt upptäckte att det var fel koordinater på alla. Han fick avaktivera dem direkt och fixa till nya koordinater. Det var alltså ingen idé att ge sig ut på FTF-jakt. Senare kom de nya koordinaterna, men det kom också en FTF-jägare från Jönköping och knep de flesta. Han tog också min nya gömma innan han åkte hem strax efter två på natten. Det kan ju gå an om man har semester och kan sova lite längre på morgonen..

I fredags hade jag lovat att komma till Växjö och hämta sonen när han slutade jobbet. Han gick på sin semester och ville ha med lite fler prylar hem än det var lämpligt att ta med på tåget. Jag tyckte det kunde vara bra att kombinera taxiresan med lite geocaching så jag gav mig av några timmar tidigare än jag behövde. Första stoppet blev vid Bergkvara, ännu ett berg.

PÅ kartan hade jag sett att det fanns en challengecache här. jag trodde inte att jag var berättigad att logga den eftersom man i så fall måste ha loggat minst 25 cacher i 25 olika kommuner. Det fanns en checker på project-gc som jag körde och den visade att jag visst hade gjort det. Jag hade till och med 27 kommuner. Därför stannade jag här vid en bro och loggade denna challenge som dagens första.

Sedan fortsatte jag fram till Bergkvara slott. På gården bor nu familjen Posse, men besökare är välkomna att promenera på en del stigar i parken under vissa tiden på dygnet. Jag följde allén halvvägs fram till det nya slottet. Sedan vek jag av på en stig som skulle leda ut på udden där den gamla borgruinen skulle finnas.

Solen sken men stigen var kantad av träd och buskar så jag gick i skuggan för det mesta. Det var en fin promenad.

I höjd med det stora 1700-talshuset kom jag fram till sjön. Stigen följde sjökanten men det var inte förrän här man riktigt såg den.

De vita näckrosorna blommade för fullt på vattenytan.

Några gula näckrosor lyfte upp sina halsar över vattenytan mende kan inte mäta sig med de vita i skönhet.

Längst ut låg bergkvara gamla borgruin. Den ligger egentligen på en holme men det fanns knappt något vatten mellan den och fastlandet. Det kanske det gjorde förr när Arvid Trolle härskade här på 1400-talet.

Borgen var riktigt häftig trots att den saknade tak. Den var riktigt gammal och i samma stil som Glimmingehus i Skåne. Släkten Trolle hade gårdar både här i Småland och i Skåne. De var rika och mäktiga, men senare har många andra ätter härskat här.

Det såg lite stökigt ut inne hos borgherren. Han kanske behövde städat lite innan han tar emot besök. Det var inte tillåtet att gå in i borgen. Platsen var skyddad på grund av en sällsynt fågel. Det stod inte vilken fågel man ville skydda. Det kanske var tornseglare som häckade här eller någon annan art.

I en av gluggarna växte gul nunneört. Den verkade trivas i hålet. Jag gick runt ruinen och närmade mig gömman Mr Arvid Trolle. Snart hade jag hittat den och kunde logga i lugn och ro. Det fanns ju inga andra besökare på platsen än jag.

I gamla tider var detta en viktig borg i gränstrakterna mot Danmark. Den var inte så stor men strategiskt placerad. Min strategi nu var att ta mig samma väg tillbaka till bilen och det lyckades jag med.

Vid slottet fanns ett lantcafé, Svenska Tantens Trädgårdscafé. Det lät spännande men jag ville inte fika nu, när jag hade flyt med gömmorna.

Jag åkte i stället tillbaka över broarna. Här fanns inte bara en utan två broar, en gammal och en ny. Bergkvara gamla bro hade en egen gömma som jag snabbt letade upp.

Sen gick jag en bit tillbaka och följde stigen som kanotisterna skulle följt för här fanns en kvarn och då får man ju oftast lyfta kanoten förbi dammarna.

Örsleds kvarn var en stor vit byggnad och gömman fanns en bit bortanför huset. Ledtråden var tydlig så jag hittade burken rätt fort.

Här växte det gott om kardborrar som höll på att slä ut sina lila blommor. De ser nästan lite läskiga ut.

PÅ vägen tillbaka till bilen sneddade jag över dammfästet. Nedanför brusade forsen, men ovanför låg vattnet som en spele. Här fanns en rödaktig växt som hittat en originell växtplats. Jag satte mig i bilen och for vidare mot nästa plats med berg.

Växjö Luciaevent  är välkänt, men förra året blev det inget. Traditionen bröts. 2013 var vi på eventet men vi loggade bara en av alla eventscacher som släpptes. Det blir lite trångt bland burkarna så vi valde att spara dem till ett annat tillfälle. Det har bara inte blivit av att vi återvänt hit. Den här dagen vände jag tillbaka till skogarna vid Bergundasjön. Jag parkerade bilen vid en grusväg och gav mig ut på en liten runda för att logga några av alla burkar som finns här. En liten ekorre var nyfiken på mig. Han kanske välkomnade mig till skogen.

Det fanns både lite större grusvägar och mindre skogsvägar, men mest av allt stigar som gick kors och tvärs genom skogen. En del var ridstigar för det fanns en ridskola i närheten. Här verkar det vara spår för motorcyklister. Det var synd att jag inte hade motorcykeln med mig.

 Andra var mindre motionsstigar eller rentav djurstigar. Ibland fick jag pressa mig igenom täta buskage eller granskog för att komm aut på en liten stig på andra sidan. Någon gång undrade jag om det inte var ett uttorkat dike jag gick i.

Luciacacherna är alltid välarbetade gömmor. De flesta består av någon sorts holk med innehåll som ibland kan vara riktigt klurigt. Den första gömman var inga problem att logga. Det var en enkel tradd. I alla gömmor fanns siffror att spara till finalerna. Det fanns flera olika serier med olika färger. Varje serie har en finalcache.

En av gömmorna jag hittade fick jag avstå från att logga. Där fanns ett litet getingbo med tillhörande geting som surrade ilsket när jag öppnade gömman. Jag ville inte bli stucken så jag stängde igen och fortsatte.

Det var ibland ganska högt gräs att vada fram i. Jag hade bara korta byxor men jag klarade mig från fästingar och andra kryp. Det blev förstås lite rispor på benen men det får man räkna med i skogen.

Många av gömmorna är multicacher i två steg. Först fick jag lta upp det första steget som kunde se väldigt olika ut och vara olika klurigt. I en av gömmorna skulle man pussla ihop koordinaterna, men en pusselbit fattades tyvärr. Det gick bra ändå för jag chansade på den siffran och tog den som var på förstasteget. Det visade sig vara korrekt och andra steget kunde hittas och loggas. Där var loggboken lite annorlunda och helt i stil med temat.

Den finaste slutgömman hittade jag här. Ni kan nästan gissa vad gömman hette. Allt var dekorerat enligt gömmans namn. Det är roligt att hitta sådana här ganska enkla gömmor men ändå så genomtänkta.

PÅ väg tillbaka till den större stigen höll jag på att snubbla på en liten groda som hoppade framför mig. Den smälte väl in i mossan med sina färger.

Ännu fler djur passerade på skogsvägen precis när jag skulle kliva ut på den från ett besök i den tätare skogen. Det var två vackra hästar med sina ryttare som hejade glatt på mig och jag svarade på samma sätt. De undrade kanske vad jag gjorde där i buskarna.

En av gömmorna funkade inte riktigt som den var tänkt att göra. De gick att logga den i alla fall, men det hade varit roligare att få banka lite och släppa ut aggressionerna. Den sista gömman var en multi som krävde lite pussel och tankearbete, men nu hade myggen kommit fram och gjorde vistelsen i skogen olidlig om man inte rörde på sig. Dessutom var det hög tid att bege sig till sonens residens och hämta upp honom. Så jag skrev av klurigheten och sparade den i min bok för ett annat besök. Dessa gömmor loggade ajg i alla fall:
[röd] hund
[gul] flaggor
[blå] väder
[röd] banka

Bilen stod alldeles i närheten för jag hade gått en liten runda och kommit tillbaka till ursprungsplatsen. När ajg nästan var framme, hoppade det ut en liten harpalt en bit framför mig på stigen. Efter den kom en till och sen ytterligare en. Fyra stycken harar satte sig vid vägkanten och tittade på mig.

En av dem var lite modigare och skuttade någogra meter mot mig innan den reste sig och kikade på mig. Jag stod alldeles still en stund. När jag rörde på mig, stack de iväg och försvann ut i gräset. Jag satte mig i bilen och körde in till Växjö och sonens bostad.

Vi packade bilen full med hans prylar, men sen var vi liet hungriga och åkte ner till ett café nere vid Växjösjön. Där beställde vi toast som serverades med rikligt med sallad. Sen kunde vi lämna staden och åka hemåt Finnveden igen.

På hemvägen placerade vi ut en lite spännande gömma. Det ska bli kul att se vem som löser den klurigheten först, när jag väl får den klar och publicerad. Det ska bli en gömma av svårighetsgraden 5, alltså den högsta.Var den finns tänker jag förstås inte berätta här, men även här passar inläggets tema in.

Vi hann också handla lite mat på hemvägen. Framför oss på parkeringen stod en polsk bil med ett läskigt bilnummer. Vi får hoppas att det inte blir någon krasch för dem. Vi tog oss i alla fall hem oskadda.