Från berg till berg

De senaste dagarna har inneburit lite blandade aktiviteter som alla haft något med berg att göra. Det har bara råkat bli så. I onsdags återvände jag till den intressanta platsen med flyttblocken. Den här gången var maken med för vi var på väg till stan i andra ärenden. Han ville gärna se platsen som jag berättat om.

Den här gången fick vi sällskap. Ungdjuren fick syn på oss och kom springande för att se vilka inkräktarna var. Det var ett ganska stort gäng i olika storlekar.

De använde visst ladan som skydd och rätt som det var tittade en mule ut genom hålet i väggen. Maken gick runt och såg sig omkring medan jag uträttade mitt ärende som var att placera ut en ny gömma. Det tar  ju en stund att få fram bra koordinater men det gick fint. Ute på åkrarna ner mot Storån räknade vi till minst tio tranor. De spatserade omkring och verkade hitta något ätbart i gräset. När vi uträttat våra ärenden fortsatte vi till stan för andra ärenden.

Senare när vi kommit hem på eftermiddagen skickade jag in gömman. Det brukar ibland ta en stund innan någon reviewer tittar på gömmorna. Oftast är det på kvällarna det droppar in nya gömmor i mejlboxen. På kvällen satt jag och chattade med en ung geocachare i stan. Han ville ha lite hjälp med att lösa mystar. Det är kul när de vill ge sig på mystarna och jag brukar försöka ge lite små hintar men låta dem få lösa problemet själva. Medan vi chattade kom min gömma ut. Han undrade då var hans gömmor tagit vägen. Han skickade in dem dagen innan, men medan vi chattade publicerades alla sex som han lagt ut. Det var bara det att han snabbt upptäckte att det var fel koordinater på alla. Han fick avaktivera dem direkt och fixa till nya koordinater. Det var alltså ingen idé att ge sig ut på FTF-jakt. Senare kom de nya koordinaterna, men det kom också en FTF-jägare från Jönköping och knep de flesta. Han tog också min nya gömma innan han åkte hem strax efter två på natten. Det kan ju gå an om man har semester och kan sova lite längre på morgonen..

I fredags hade jag lovat att komma till Växjö och hämta sonen när han slutade jobbet. Han gick på sin semester och ville ha med lite fler prylar hem än det var lämpligt att ta med på tåget. Jag tyckte det kunde vara bra att kombinera taxiresan med lite geocaching så jag gav mig av några timmar tidigare än jag behövde. Första stoppet blev vid Bergkvara, ännu ett berg.

PÅ kartan hade jag sett att det fanns en challengecache här. jag trodde inte att jag var berättigad att logga den eftersom man i så fall måste ha loggat minst 25 cacher i 25 olika kommuner. Det fanns en checker på project-gc som jag körde och den visade att jag visst hade gjort det. Jag hade till och med 27 kommuner. Därför stannade jag här vid en bro och loggade denna challenge som dagens första.

Sedan fortsatte jag fram till Bergkvara slott. På gården bor nu familjen Posse, men besökare är välkomna att promenera på en del stigar i parken under vissa tiden på dygnet. Jag följde allén halvvägs fram till det nya slottet. Sedan vek jag av på en stig som skulle leda ut på udden där den gamla borgruinen skulle finnas.

Solen sken men stigen var kantad av träd och buskar så jag gick i skuggan för det mesta. Det var en fin promenad.

I höjd med det stora 1700-talshuset kom jag fram till sjön. Stigen följde sjökanten men det var inte förrän här man riktigt såg den.

De vita näckrosorna blommade för fullt på vattenytan.

Några gula näckrosor lyfte upp sina halsar över vattenytan mende kan inte mäta sig med de vita i skönhet.

Längst ut låg bergkvara gamla borgruin. Den ligger egentligen på en holme men det fanns knappt något vatten mellan den och fastlandet. Det kanske det gjorde förr när Arvid Trolle härskade här på 1400-talet.

Borgen var riktigt häftig trots att den saknade tak. Den var riktigt gammal och i samma stil som Glimmingehus i Skåne. Släkten Trolle hade gårdar både här i Småland och i Skåne. De var rika och mäktiga, men senare har många andra ätter härskat här.

Det såg lite stökigt ut inne hos borgherren. Han kanske behövde städat lite innan han tar emot besök. Det var inte tillåtet att gå in i borgen. Platsen var skyddad på grund av en sällsynt fågel. Det stod inte vilken fågel man ville skydda. Det kanske var tornseglare som häckade här eller någon annan art.

I en av gluggarna växte gul nunneört. Den verkade trivas i hålet. Jag gick runt ruinen och närmade mig gömman Mr Arvid Trolle. Snart hade jag hittat den och kunde logga i lugn och ro. Det fanns ju inga andra besökare på platsen än jag.

I gamla tider var detta en viktig borg i gränstrakterna mot Danmark. Den var inte så stor men strategiskt placerad. Min strategi nu var att ta mig samma väg tillbaka till bilen och det lyckades jag med.

Vid slottet fanns ett lantcafé, Svenska Tantens Trädgårdscafé. Det lät spännande men jag ville inte fika nu, när jag hade flyt med gömmorna.

Jag åkte i stället tillbaka över broarna. Här fanns inte bara en utan två broar, en gammal och en ny. Bergkvara gamla bro hade en egen gömma som jag snabbt letade upp.

Sen gick jag en bit tillbaka och följde stigen som kanotisterna skulle följt för här fanns en kvarn och då får man ju oftast lyfta kanoten förbi dammarna.

Örsleds kvarn var en stor vit byggnad och gömman fanns en bit bortanför huset. Ledtråden var tydlig så jag hittade burken rätt fort.

Här växte det gott om kardborrar som höll på att slä ut sina lila blommor. De ser nästan lite läskiga ut.

PÅ vägen tillbaka till bilen sneddade jag över dammfästet. Nedanför brusade forsen, men ovanför låg vattnet som en spele. Här fanns en rödaktig växt som hittat en originell växtplats. Jag satte mig i bilen och for vidare mot nästa plats med berg.

Växjö Luciaevent  är välkänt, men förra året blev det inget. Traditionen bröts. 2013 var vi på eventet men vi loggade bara en av alla eventscacher som släpptes. Det blir lite trångt bland burkarna så vi valde att spara dem till ett annat tillfälle. Det har bara inte blivit av att vi återvänt hit. Den här dagen vände jag tillbaka till skogarna vid Bergundasjön. Jag parkerade bilen vid en grusväg och gav mig ut på en liten runda för att logga några av alla burkar som finns här. En liten ekorre var nyfiken på mig. Han kanske välkomnade mig till skogen.

Det fanns både lite större grusvägar och mindre skogsvägar, men mest av allt stigar som gick kors och tvärs genom skogen. En del var ridstigar för det fanns en ridskola i närheten. Här verkar det vara spår för motorcyklister. Det var synd att jag inte hade motorcykeln med mig.

 Andra var mindre motionsstigar eller rentav djurstigar. Ibland fick jag pressa mig igenom täta buskage eller granskog för att komm aut på en liten stig på andra sidan. Någon gång undrade jag om det inte var ett uttorkat dike jag gick i.

Luciacacherna är alltid välarbetade gömmor. De flesta består av någon sorts holk med innehåll som ibland kan vara riktigt klurigt. Den första gömman var inga problem att logga. Det var en enkel tradd. I alla gömmor fanns siffror att spara till finalerna. Det fanns flera olika serier med olika färger. Varje serie har en finalcache.

En av gömmorna jag hittade fick jag avstå från att logga. Där fanns ett litet getingbo med tillhörande geting som surrade ilsket när jag öppnade gömman. Jag ville inte bli stucken så jag stängde igen och fortsatte.

Det var ibland ganska högt gräs att vada fram i. Jag hade bara korta byxor men jag klarade mig från fästingar och andra kryp. Det blev förstås lite rispor på benen men det får man räkna med i skogen.

Många av gömmorna är multicacher i två steg. Först fick jag lta upp det första steget som kunde se väldigt olika ut och vara olika klurigt. I en av gömmorna skulle man pussla ihop koordinaterna, men en pusselbit fattades tyvärr. Det gick bra ändå för jag chansade på den siffran och tog den som var på förstasteget. Det visade sig vara korrekt och andra steget kunde hittas och loggas. Där var loggboken lite annorlunda och helt i stil med temat.

Den finaste slutgömman hittade jag här. Ni kan nästan gissa vad gömman hette. Allt var dekorerat enligt gömmans namn. Det är roligt att hitta sådana här ganska enkla gömmor men ändå så genomtänkta.

PÅ väg tillbaka till den större stigen höll jag på att snubbla på en liten groda som hoppade framför mig. Den smälte väl in i mossan med sina färger.

Ännu fler djur passerade på skogsvägen precis när jag skulle kliva ut på den från ett besök i den tätare skogen. Det var två vackra hästar med sina ryttare som hejade glatt på mig och jag svarade på samma sätt. De undrade kanske vad jag gjorde där i buskarna.

En av gömmorna funkade inte riktigt som den var tänkt att göra. De gick att logga den i alla fall, men det hade varit roligare att få banka lite och släppa ut aggressionerna. Den sista gömman var en multi som krävde lite pussel och tankearbete, men nu hade myggen kommit fram och gjorde vistelsen i skogen olidlig om man inte rörde på sig. Dessutom var det hög tid att bege sig till sonens residens och hämta upp honom. Så jag skrev av klurigheten och sparade den i min bok för ett annat besök. Dessa gömmor loggade ajg i alla fall:
[röd] hund
[gul] flaggor
[blå] väder
[röd] banka

Bilen stod alldeles i närheten för jag hade gått en liten runda och kommit tillbaka till ursprungsplatsen. När ajg nästan var framme, hoppade det ut en liten harpalt en bit framför mig på stigen. Efter den kom en till och sen ytterligare en. Fyra stycken harar satte sig vid vägkanten och tittade på mig.

En av dem var lite modigare och skuttade någogra meter mot mig innan den reste sig och kikade på mig. Jag stod alldeles still en stund. När jag rörde på mig, stack de iväg och försvann ut i gräset. Jag satte mig i bilen och körde in till Växjö och sonens bostad.

Vi packade bilen full med hans prylar, men sen var vi liet hungriga och åkte ner till ett café nere vid Växjösjön. Där beställde vi toast som serverades med rikligt med sallad. Sen kunde vi lämna staden och åka hemåt Finnveden igen.

På hemvägen placerade vi ut en lite spännande gömma. Det ska bli kul att se vem som löser den klurigheten först, när jag väl får den klar och publicerad. Det ska bli en gömma av svårighetsgraden 5, alltså den högsta.Var den finns tänker jag förstås inte berätta här, men även här passar inläggets tema in.

Vi hann också handla lite mat på hemvägen. Framför oss på parkeringen stod en polsk bil med ett läskigt bilnummer. Vi får hoppas att det inte blir någon krasch för dem. Vi tog oss i alla fall hem oskadda.