En dag på Sandsjön

Redan innan semestern infann sig bestämde vi att vi skulle försöka ge oss ut på en paddeltur den här sommaren. Kanoten hämtade vi ju i lördags så den låg redo på släpet. Det var bara att packa fikakorgen och lite ombyten i fall om att. Sen kunde vi ge oss av. Vi åkte vid niotiden imorse och anlände till båtiläggsplatsen vid sjön Fängen nordost om Vaggeryd. Det första jag gjorde, när vi kom fram, var att leta upp gömman som befanns bara några meter från bilen. Det finns en hel serie cacher vid Fängen och även några på öarna. De andra lastade av kanoten och gjorde den klar att skjutas ut i vattnet.

Innan vi gav oss av tog vi en liten kåsa kaffe och en bulle för att styrka oss inför strapatserna som väntade. Resten av matsäcken lämnade vi i bilen. Vi tänkte börja med en liten tur söderut till Sandsjön. Sen fick vi se om vi fortsatte en runda till på Fängen.

Kanoten gled fint på vattenytan. Efter en kort sträcka i viken tog vi oss in i kanalen mellan Fängen och Sandsjön. Här var det lugnt vatten. Ute på Sandsjön blåste det lite motvind, men det var inte så långt att paddla till ön med namnet Långö dit vi hade tänkt oss.

Vi lade till vid norra udden och tog oss upp för strandbanken. Långö är en lång och smal ö, nästan en kilometer lång. Mitt på östra sidan går det ut en arm så på kartan ser ön nästan ut som en mercedesstjärna. Längst ut i spetsen på varje udde finns en cache. Vi kollade först efter den norra som skulle vara den svåraste, men den såg vi inte. Jag hade inte förväntat mig det heller med den svårighetsgraden. Namnet var Sandsjön Långö #1.

Vi lämnade den och gick söderut till öns sydspets där det skulle finnas en något lättare gömma. Det fanns en stig hela vägen och vi gick uppe på en rullstenssås. Ibland var sidor branta. Ön var bevuxen med tallskog. Det är betydligt lättare att gå i en tallskog än i en granskog.

Mitt på ön kom vi fram till ett hus. Det fanns ingen där och vi undrade lite vilka som rådde om detta ställe. Det såg inte riktigt ut som en sommarstuga, snarare som en scoutstuga. Det fanns flera mindre bodar,utesittplatser och en grillplats.

Det fanns gott om blåbärsris på ön och nu hade bären mognat så att man kunde plocka och äta direkt. Vi försåg oss lite medan vi gick vidare söderut.

Längs ner fanns mycket riktigt en liten gömma, Sandsjön Långö #3. Sonen och jag var först framme och det var jag som fick syn på den. Sonen klev upp några steg och hämtade den åt mig. Det var en fint kamouflerad burk.

Pennan togs fram och fick göra sitt jobb att logga remsan i burken. Sen placerade vi tillbaka den på samma ställe.

Vi pustade ut lite efter den raska promenaden på åsen. Den var en liten stig vi följde och ibland fick vi kliva över nedfallna träd.

Sen tog vi oss tillbaka mot öns mittpunkt igen. Vi vadade genom blåbärsriset och plockade några nävar för att smaska på.

Här och där fanns kvistar som redan fått höstfärger. Det är lite tidigt.

Vid huset svängde vi höger ut på den östra udden. Vi gick förbi en gäststuga med flera sängar i och där fanns en jordkällare typ.

Någon hade fått sig ett riktigt skrovmål. Det var bara benen kvar av gäddan. Det finns tydligen fisk i sjön.

Den östra udden var smal på mitten, bara några meter bred, men det fanns en stig som vi kunde följa. Sedan breddades udden igen. På det smala näset fanns det stora myrstackar här och där.

Vi kom ut till spetsen på udden där Sandsjön Långö #2 skulle finnas. Jag gick längst ut men då sa min GPS ifrån att jag gått för långt. Det blir ofta så att man hinner passera innan den reagerar. Då får man vända. Medan de andra grunnade på hinten såg jag mig omkring och snart hade jag spejat in ett misstänkt föremål. Jadå, det var den fina gömman. Men logglistan var alldeles blöt. Det gick hjälpligt att skriva men den behöver bytas till en torr.

Stigen tillbaka var verkligen smal och kantades av låga buskar. Det var en fin ö att gå i land på. Innan vilämnade ön, kollade jag den första svåra gömman en gång till, men utan resultat. Vi lade ut med kanoten och paddlade intill platsen och kikade från sjön, men vi såg inget misstänkt föremål därifrån heller. Så den fick vara till en annan gång.

Nu hade vi medvind över  Sandsjön. Det gick fort att paddla då. Trots att vi var lite trötta, kom vi snart in i kanalen igen. Här var det lä och vi kunde glida sakta förbi husen vid stränderna.

Näckrosorna blommade både de vita och de gula.

Det kom lite regnstänk på oss men det blev inget värre av det. Snart tittade solen fram och då blev det varmt i regnkläderna.

Tvärs över kanalen går en liten bro. Det är väl mest en gångbro, men den har en gömma, som heter Bron vid Åhult. Vi kollade lite efter den när vi passerade under bron på väg söderut, men då såg jag ingen burk. Jag visste dessutom att den senaste loggaren inte hade hittat den.

På vägen tillbaka kollade vi lite noggrannare, först på ena sidan och sedan på den andra. Det var maken som skymtade något avvikande och jag kunde konstatera att det var burken. Det blev faktiskt dagens sista gömma.

Sen paddlade vi snabbt tillbaka till båtiläggsplatsen. Nu var vi hungriga och matsäcken med mackor och fruktsoppa hägrade. Vi drog upp kanoten och åt innan vi besdtämde om vi skulle fortsätta eller inte. Man ska inte fatta beslut med tom mage.

Jag var nöjd med dagens resultat. Med två mugglare  i sällskapet kan man inte förvänta sig några mängder av cacher loggade. Det blev ju två T5:or i alla fall. Dessutom blev det en ny D/T-kombination till statistiken. Nu har jag bara 19 kvar till full D/T-matris.

Vi lastade upp kanoten igen och åkte hemåt. Sonen var ganska trött för han var ju i Lund igår på jobbintervju. Vi andra var inte heller så alerta längre. Bilen fick rulla hemåt med ett depåstopp för inhandling av grillad kyckling till middagen. Det blev en Flygande Jakob som jag råkade göra ganska så het, men god blev den.

Hunden behövde ut en runda innan middagen så vi tog den vanliga skogsturen, På vägkanten blommar tistlarna och de är välbesökta av nässelfjärilarna och mång andra insekter.

På gruset satte sig en pärlemorfjäril. De är så vackra med sina symmetriska teckning. Den flög framför oss och följde oss en bit på vägen.

Björnmossorna är också otroligt vackra. Nere vid kanalen lyser de i ett illgrönt stråk bakom ormbunkarna. Det ser ut som en väg med en grön matta utbredd i stället för den röda. men man ska nog inte gå där för då blir man ganska blöt om fötterna. Vi blev inte alls blöta idag och nu kan vi ta det lugnt och njuta av kvällen.