Visit i Växjö

Gårdagen tillbringade vi i Växjö. Sonen skulle på en jobbintervju där och maken och jag följde med. Jag tänkte att jag skulle ta en promenad runt Växjösjön för att kunna logga en Whereigo. Det är ett slags spel som man kan spela i en app. Man laddar ner en cartridge och ta sig runt till olika zoner. Här skulle man alltså börja på ovanstående plats och promenera runt sjön.

Vi startade vandringen och gick på promenadvägarna söderut. Fackelblomstren blommade i strandkanten. Utsikten var fin och vädret kunde varit värre. När vi började gå, kom några små stänk, men det blev inget mer av dem. Solen sken mellan molnen och det var alldeles lagom varmt att promenera.

En plats vi kom till var den stora discobollen mitt i dammen. Jag har varit här förut och både loggat cacher i närheten och deltagit i event. Det satt en mås på toppen och spanade runtomkring.

Ute i sjön simmade doppingarna runt. Det ser ut som skäggdoppingar men de har inte så distinkta färger. Så vi gissade att det var ungfåglar som inte fått sina vuxna färger än.

Vi hade fel. Jag har fått veta att det var småskrake vi såg. Jag tackar Piraka Thok, en av våra reviewer, för upplysningen. 

Det finns många trädäck och bryggor runt sjön. Där kan man oftast sitta ner och vila lite. Sonen ringde och sa att han var klar. Det hade blivit något missförstånd om plats så det blev ingen intervju den här dagen. Den blev idag i stället nere i Lund. Så han fick ta tåget ner på förmiddagen idag. Han joggade snabbt ifatt oss och sen fortsatte vandringen tillsammans alla tre.

Änderna verkade också trivas i sjön. Det fanns en hel flock som simmade runt och dök efter mat.

Det finns en del vanliga gömmor också längs sjön. Alla hade jag inte loggat så vi letade först efter en julkalendercache. Utanför stigen hamnade vi i en liten skog. Här var det mörkt under trädens kronor.

Jag hittade den lilla burken och kunde lätt signera dloggen. Sonen fick hänga tillbaka den åt mig för han har längden inne.

Sen traskade vi vidare på gångstigen bredvid cykelvägen. Det var ganska många ute och cyklade, joggade och strosade. Vid Valla kanal loggade vi en gömma till.

Här hittade vi fler konstverk. Hela wherigon gick ut på att besöka olika konstverk längs sjöns promenadvägar.

När jag gick bakom dem, upptäckte jag att man kunde sitta och vila en stund här. Konst och möbel i ett.

Utsikten var vacker var man än kom. Stadens landsmärke nummer ett syntes nästan överallt. De två tornen höjer sig över det mesta.

I södra änden fanns en liten hamn. Den byggdes av en man som bodde här i södra änden av sjön men ägde enfabrik i norra änden. Han åkte ångbåt mellan hemmet och fabriken. Det kan inte ha varit någon stor båt.

Här fanns en annan gömma i en serie längs Hälsans och kärlekens stig. Det var en klurig liten burk, men sonen såg den. Hanvar bara inte säker på om det var gömman. Han beskrev den och då kunde jag plocka fram den för jag förstod direkt att det var den. Till och med maken blev imponerad över hantverket.

Här kunde man sitta på långa bäkar och beundra utsikten. Sonen fick sköta min vanliga GPS och hålla koll på de vanliga traddarna. Jag använde min mobil för att ha koll på alla zoner i Wherigon. Appen jag använde heter WhereYouGo.

Det fanns lite sumpmarker vid sjön där kommunen hade några miljöprojekt verkade det som. Men det fanns också planteringar och rabatter. Miljön var alltså ganska omväxlande.

Det blåste lite och vi såg ingen kanot eller annan båt ute på sjön den här gången. I fredags såg vi en kajakpaddlare när vi fikade. Men vi hittade en eka i en liten vik och en kanadensare gömd i ett buskage på ett annat ställe. Här vid ekan fanns ytterligare en cache i serien Hälsans och kärlekens stig. Även den var lite klurigt gömd. Det var faktiskt mugglarmaken som fanns den till slut.

På denna sidan om sjön växte det gott om rallarrosor vid strandkanten. De blommade just nu och lyste upp i allt det gröna.

Hälsans och kärlekens stig har jag stött på även i andra städer, åtminstone Hälsans stig. Här fanns skyltar på stolparna men de hade glömt tala om hur många kilometer det var. Dessutom ingick den här promenadstigen tydlige i en pilgrimsled. Både ande, kropp och själ kan ju stärkas med en promenad.

Nere vid strandkanten hittade vi ett stort pilträd. Det visade sig vara riktigt spännande på många sätt. Det fanns en gömma i närheten som hette Kampa pelare. Man hade utsikt härifrån mot den. Dessutom fanns det en annan gömma som hette Kampens gravfält. Vi såg inte så mycket av gravfältet men det var spännande att det fanns ett sådant i staden.

Det fanns andra spännande saker också. Några häftiga tickor växte i den murkna stammen. Det ser nästna ut som ett troll har klämt in sig här.

Det mest spännande var ändå steklarna som bodde i de många hålen i stammen. Här var barken borta och veden syntes öppet. Den var perforerad av en massa hål.

Vi såg steklarna titta ut ur hålen och försvinna in igen. De hade lite getingfärger men var inga vanliga getingar. Vi kunde ha stått där en stund och studerat dem, men nu började vi bli lite hungriga så vi fortsatte vandringen.

Stadsgömmor kan vara lite mariga att få tag på. Jag är ju inte så förtjust i att cacha i städer. Här sa jag redan på långt håll att den nog sitter i stolpen. Sonen lyfte på locket och där var den. Ibland har man rätt intuition eller så är det erfarenhet.

Jag gick till Kampa pelare, ett slags monument vid stranden av sjön. Jag kanske inte tycker att den här typen av monument är så intressanta, mende speglar väl sin tid.

De andra undersökte under tiden ett friluftsgym i parken intill. Här fanns det mesta för träning av kroppens muskler. De prövade några av redskapen.

Vid sjöbodarna fanns en badbrygga och en glasskiosk. Vi avstod både bad och glass. Vi ville ha lite annat att äta nu och inte bara dessert.

Staden har sitt djurliv. Harpaltar, eller om det är kaninungar, såg vi på flera ställen. De här var riktigt små där de skuttade iväg över gräset in i häckarna.

Nu såg vi kyrktornen från ett annat håll. Vi närmade oss hela tiden den norra änden av sjön. Det fanns en restaurang där med flera olika inriktningar, men det vi ville ha haft i så fall var inte öppet när vi kom dit.

Det var en liten bit kvar till målet. Vi passerade badhuset. Där brukade vi byta om på den tiden då vi sprang Vårruset. Det är säkert 15 år sedan nu. Då sprang vi i stort sett samma runda som vi gick den här dagen.

Här satt tvillingarna och titta åt olika håll. Det var en bronsstaty mitt på gräsmattan. En tvilling tittade ut mot sjön och den andra inåt land.

Det fanns lite bäckar som rann ut i sjön här och där. Broarna var vackra och här var det fint planterat runt om vid bäcken.

Vid den norra stranden kndes det nästan som om man hamnat på rivieran. Det var visserligen int palmer som stod längs strandpromenaden, men lite samma känsla fick man ändå.

Här fanns vackra rabatter med många fina blommor. Praktröllekan lyste illgul i stora ruggan. Det är en hog och ståtlig växt.

Alunroten hade sm oansenliga blommor på stänglarna, men blandverket är spektakulärt. Färgen gick väldigt bra ihop med röllekans gula.

Den här växten kommer jag inte ihåg vad den heter, men knapparna hade en intensiv ceriseröd färg. Stjälkarna var långa, tunna och grenade. Hela växten var vacker och sirlig.

När vi inte hittade något som vi ville äta i den dyra restaurangen vid stranden, fortsatte vi till Grilleriet i stället. Där valde vi fläskfilé som serverades med grillade grönsaker, pommes och bea. Solen sken och det fläktade lite där vi satt i uteserveringen, men det blev lite kyligare när solen gick i moln. Vi var hungiga så maten försvann ganska fort när den väl kom på bordet.

Sen promeneerade vi hem till sonens bostad. Vi tog gången över järnvägsspåren. Det var närmsta vägen.

Längs vägenfanns också slutgömman till Wherigon som vi hade fullbordat innan maten. Vi fick leta en liten stund innan jag såg en liten skymt av ammoboxen i miniformat. Därmed hade vi klarat av sex vanliga traddar och en Wherigo på den här rundan.

Det blev inga fler gömmor loggade, men vi såg andra trevliga saker längs vägen. Rosorna blommade i trädgårdarna. Här är det nog Flammentanz. Den har vi hemma också.

Andra rosor var svagt rosa eller vita. Den här var riktigt vacker. Det doftade gott längs trottoarerna där vi gick.

Lavendeln blommade också vid staketen. Den doftar ju också ljuvligt och den passar bra som komplement till rosenbuskarna.

PÅ ett gammalt träd såg vi en stor spännande svamp. Den var riktigt stor och gul till färgen. jag har sett sådana på andra träd också.

Här hade man sparat prästkragarna när man klippte gräset. De blommade överdådigt intill staketet. Vi begav oss till sonens lägenhet för att tömma hans kylskåp. Nu har han ju semester och kommer inte tillbaka på ett tag. Sen åkte vi hemåt, mend et blev ett litet stopp på Biltema också.

Hunden blev förstås glad över att se oss igen. Han hade varit inne länge och ville ut. VI tog en lång runda till skogen som kvällspromenad innan jag nätloggade alla fynden. Där uppe i skogen hittade vi en annan spännande svamp som befann sig på en stubbe. Man kan knappast säga att den växer där för den kan ju faktiskt förflytta sig. Den kallas trollsmör och är en alldeles speciell sort. Undrar om den har flyttat på sig när vi kommer tillbaka nästa gång. Nu vill vi inte gå ut mer än nödvändigt för det regnar här i Rannäs idag.