Efter introduktionskursen i geocaching med min kollega Marita fortsatte min geocaching i Rörvik på egen hand. Elljusspåret stod på tur. Den rundan kom för några dagar sedan och har elva gömmor plus en bonusgömma. Man ska samla siffror i de andra cacherna för att få koordinaterna till bonusen.
Jag gav mig av ut i spåret som ledde söderut. Den första gömman hette naturligt nog ELS Starten och den råkade vara borta på kartan. Den fanns inte i min GPS. Som tur är har man ju mobilappen att ta till. Där kunde jag få fram koordinaterna och ledtråden.
Vid starten fanns ett litet hus men också minst två trädkojor. Den ena satt lite högt upp och stegen verkade inte riktigt tillförlitlig. Den lägre kojan hade jag kanske kunnat besöka men inte den där uppe.
Jag irrade runt lite först innan jag hittade det lilla kamoutejpade petröret. Alla gömmorna längs spåret var liknande rör och de är int alltid så lätta att upptäcka i all grönska.
Vid nästa gömma, ELS Timber, fanns en hel matta av smultronblad. Det fanns inte så många smultron här men jag hittade betydligt fler senare under dagen. Gömman hittade jag. När jag gått en liten bit, kom jag på att jag glömt skriva av siffrorna till bonusen. Ajdå, det blev till att vända, men jag sparade den första gömman till senare. Jag kunde nog ta den siffran på slutet av rundan så slapp jag gå hela vägen tillbaka.
Stenmurar fanns det gott om i skogen runt elljusspåret. Ibland var stenarna stora, ibland lite mindre. Ibland var murarna täckta av grön, mjuk mossa, ibland var de kala.
På ett ställe blommade den gula praktlysingen. Den finns ju vild i Sverige men ibland kan det vara förvildade exemplar som rymt från trädgårdarna. Denna såg vild ut. De förädlade är ofta tätare med fler blommor intill varandra.
Här var det raka spåret som gällde. Det var här jag skulle gå.
Sen fanns det krokiga spåret. Det var en avstickare som jag inte skulle följa.
Naturen var lite omväxlande. Jag kom in i en granskog. De täta kronorna ger inte mycket ljus till marken. Där växte inte så mycket. Jag betade av den ena gömmanefter den andra.
ELS Oak
ELS Stormgata
När den raka vägen svängde åt höger stötte jag på en trevlig kille med en kratta i handen. Han krattade de nyutlagda gruset på spåret. Jag stannade och pratade med honom. Det blir fin i spåret, tyckte jag och det tyckte han att rörviksborna var värda. Han kände inte igen mig så han undrade vem jag var. Jag sa att jag inte var från Rörvik men jag hade rötter här i alla fall. Han önskade mig en trevlig tur och så sa vi hejdå och jag gick vidare runt nästa hörn.
I gruset fanns plötsligt ett hål. Undrar vem som kan bo där? Runt hörnet fanns nästa gömma, ELS Näver. Den fann jag enkelt och gick vidare.
Skogen genomkorsades bitvis av stenmurar. Tänk så mycket arbete det ligger bakom dessa stenmurar.
Mitt på enstenmur låg tre stora stenblock som Tripp, Trapp, Trull. Nu följde några gömmor som jag fann efter lite spaning. Oftast gick jag lite för långt och fick vända mig om för min GPS hanninte riktigt med. När jag stannade och vände mig om, kunde jag oftast spana in burken som hängde i ett träd. Då kom jag från rätt håll.
ELS Genvägen
Spåret fortsatte uppför en långsträckt backe. Vi närmade oss Grönskulle, som jag ska berätta mer om i nästa inlägg. Spåret följde bara elbelysningen, men det gjorde inte jag. Jag gjorde mina avstickare till de olika gömmorna.
ELS Höjden
En av avstickarna var en gräsbevuxen körväg där det blommade för fullt. Rödklinten hade besök av många olika insekter. En pärlemorfjäril verkar gilla den.
Johannesörten blommade också här. Den ser ut att vara alldeles översållad av ståndare. Knopparna är nästan tigerrandiga med svarta små streck på det gula.
Fibblorna var höga och storblommiga. Det finns så många olika sorters fibblir så de brukar jag inte bry mig om att ta reda på vilka det är. En bit nedför avstickaren hittade ELS Genvägen #2. Sen vände jag tillbaka till det rätta spåret.
Här fanns också sommarblommor längs vägkanten. Nysörte har fått besök av en randig krabat med långa antenner och långa ben. Nu gick spåret norrut igen och här fanns ett par gömmor.
ELS Skogen
ELS Busken
Den sista gömman i serien hette ELS Granen och låg nästan ute vid Grönskullevägen. Under granen var det ett helt hav av fräken, rävarumpor. De växte tätt här.
När jag kom gående längs vägen fram till gömman, stannade en cyklande familj i korsningen. Den lilla grabben pekade neråt mitt håll. Jag funderade på om de också var geocachare. De försvann längs vägen och jag kunde logga gömman.
Sen gick jag samma väg som cyklisterna och vid infartens välkomstskylt stod de. Där fanns förstås också en gömma. De pratade tyska hörde jag. När jag kom fram fraågade jag: "Geocaching?" De nickade och cyklade iväg. jag vet inte om de var geocachare eller om de bara var artiga. De hade inte loggat gömman i alla fall, Välkommen till Rörvik #3.
Jag fortsatte promenaden på gatorna ner till bilen. Bonusen fick vänta lite men jag gjorde ett återbesök vid Starten för att kolla siffran. Nu var jag hungrig, men jag körde förbi den svåra gömman som Marita och jag kollade in tidigare. Den fanns vid en återvinningsstation och hette The Force. katrin hade loggat den så jag kontaktade henne, men fick bara en liten hint som bekräftade vad jag trodde. När jag kom fram till stationen, kom en dam med rullator från andra hållet för att slänga tidningar. Jag satt kvar i bilen och väntade ut henne. Under tiden ringde jag till Katrin och ställde frågor om jag var inne på rätt spår. Hon bekräftade min aningar. När tanten försvunnit började jag leta och samtidigt som jag pratade med Katrin hade jag plötsligt gömman i handen. Jag har den, sa jag till henne. Det var en sådan som jag trodde. Det gällde bara att hitta den.
Det finns en pizzeria i Rörvik. Den fick mitt besök och jag beställde en kebabsallad som jag avnjöt utanför. Medan jag väntade på maten räknade jag ut och knappade in koordinaterna till bonusen. Ut i skogen skulle jag när maten var slukad. Lite osäkert var det eftersom jag glömt skriva av den sista siffran. Det var väl cyklisterna som förvirrade mig. Men den sista siffran i en koordinat är int så betydelsefull. Man kan utöka sökområdet lite och hitta det man söker ändå. Jag trodde jag visste vilken siffra det var, men jag var inte helt säker.
Jag hittade ett ställe att parkera och sen gav jag mig av rakt in i skogen. Här fanns det gott om blåbärsris och mossa att vandra på.
Jag hittade även något som kunde lämnas till återvinningsstationen. Den här grytan lär ingen laga mat i längre.
Ekorren hade nog sin matplats här. Den hade lämnat spår efter sig.
Träden hade underliga utväxter. Här ser jag ett troll med krokig näsa, men det finns säkert andra tolkningar. Det är fritt för fantasin. Vad ser ni?
Många olika sorters mossor fanns det. Här är det sidenmossan som breder ut sina ljusa revor.
Det fanns många täd att spana in i skogen, men bara ett hade det lilla petröret med logglistan. Jag fick utöka sökområdet lite men till slut fanns jag gömman.
Sen tog jag mig samma väg genom skogen tillbaka till bilen. Geocachingturen var inte slut i och med det, men den här runda var avklarad. Resten kommer senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar