Artwalk, röksten och bilfärd hemåt

Min dagsutflykt till Östergötland var inte riktigt till ända än. På hemvägen passerade jag Campus Valla och här fanns ett av dagens inplanerade besöksmål. Det finns inte så många virtuella cacher kvar. Eftersom det inte får skapas nya och så arkiveras en del och då decimeras antalet. Här finns i alla fall en av dem, Artwalk on Campus Valla in Linköping.

Uppgiften var att ta en ca 1 km lång promenad längs stråket som går mellan alla byggnader på campus. På sex olika ställen skulle man stanna och leta upp ett konstverk av en och samma konstnär, Jan Svenungson.

Det fanns en hel del andra konstigheter längs vägen. En del figurer kände man ju igen direkt. Barbapappa, Marsupilami och Hagbard var några av de högt uppsatta figurerna på campus.

Det var ganska så tomt och ödsligt på campus. Andra tider på året kan jag tänka mig att det kryllar av studentmugglare här. Nu var där bara några som strosade runt eller tog en liten cykeltur över området.

Bengt hade en egen soffa. Undrar vem Bengt var? Den såg lite hård ut men var nog skön att sitta och vila fötterna i. Jag fortsatte min promenad bland konstverken i alla fall.

Duvorna var också ute och spatserade. De verkade hitta ett och annat korn att plocka i sig bland betongen.

Ibland är livet underbart. Det var en skön kväll och solen var fortfarande uppe. Mygg och knott blåste bort. Perfekt geocachingväder!

Jag hade ju min GPS. Annars fanns det en vägvisare mitt på campus. Tyvärr hittade jag inte Rannäs bland pilarna.

Sten, grus och betong var välrepresenterat på området. Det fanns lite trä också här och där. Bokstäver går bra att använda även som sittplats om de är av den här modellen.

Jag hittade alla konstverken på listan och jag förstod till och med budskapet de ville framföra. Sen tog jag en annan väg tillbaka mot bilen som gick lite bakom byggnaderna. Här hittade jag en modern skapelse i plåt såg det ut som. Det fanns en del gömmor i närheten men de verkade vara gömda på lite konstiga ställen så jag avstod från att leta efter dem. Det började bli sent och dags att bege sig hemåt.

Det fanns inte bara moderna hus utan även lite gamla fina villor med fina verandor. På området fanns även Valla folkhögskola.

Valla gård låg också vid min promenadväg tillbaka till bilen. Där jag parkerade fanns en hage med hästar som förmodligen hörde till gården. En av byggnaderna hade detta fina fönster mot vägen.

En stor tall hade fått denna utmärkelse. Nu tror jag inte trädet kommer att stå där i all evighet men länge kan det nog bli.

På de stora gräsytorna blommade en del vackra sommarblomster.

Även kårhuset hade vackra blommor vid uteplatserna. Här fanns en gömma som jag gav mig tid att leta upp, Kårhuset Kårallen. Det var en enkel burk som de flesta av dem jag hittade i Linköping.

Jag kan inte säga att jag var så imponerad av de östgötska burkarna. De måste finnas många fler som är roligare och bättre än de jag hittade. De flesta var filmburkar eller vitaminrör med svart eltejp och en magnet. Inte en enda Lock&Lock och inte ett petrör hittade jag. Vi kanske är bortskämda med bra kvalitet på burkarna i vår del av landet.

Jag avslutade vandringen bland konsten på Campus Valla, letade upp bilen och körde vidare söderut. Fast först blev det en hamburgare på ett snabbmatsställe så att man skulle orka hela vägen hem.

Det blev E4:an en bit innan jag vek av i Väderstad och följde den gamla riksvägen mot Ödeshög. Molnen hängde över Östgötaslätten men solen sken mellan dem.

Lite här och där letade jag upp en burk som jag passerade. Man kan behöva röra på sig lite då och då när man ska köra så långt. Tee off hette en enkel gömma intill en golfbana.

En annan kallades Prinsasten efter en händelse för längesen. Då passerade en prins som sedan blev kung över Sverige och här blev han bjuden på middag i ett tält. Stenen restes av ortsborna som minne av händelsen.

Bara att flytta in lät lite spännande så jag vek av ca 400 m in på en smal väg mellan de stora åkrarna. Jag kom fram till ett övergivet tegelhus.

Det verkade lite mer i ordning än det hus jag lade ut en gömma vid ett par dagar tidigare. Här fanns ju till och med en kakelugn. Det höjer förstås värdet på kåken.

Här hade det nog också gått lite vilt till på festerna, men de hade trots allt samlat ihop flaskorna efteråt. Jag stannade inte längre än att jag hittade burken.

Nu närmade jag mig det sista av dagens resmål, runstenen som står vid kyrkan i Rök. Här har jag varit flera gånger förut men aldrig sedan jag började geocacha.

Stenen är intressant för många men så här sent på kvällen var det inga andra turister på plats. Jag kunde studera den och skyltarna i lugn och ro. Det låg tätt med gömmor på kartan. Så tätt att det var svårt att urskilja alla. De låg på varandra i lager. När jag zoomat in tillräckligt såg jag att det fanns inte mindre än tre multicacher och två traddar. Det var nära jag missade den sista tradden som var den enklaste. Den fanns vid parkeringen och hette förstås Rökstenen.

Multicacherna var inte så svåra att klara av, men burkarna fanns ju en bit ifrån stenen. När jag var klar åkte jag förbi dem men platserna jag kom till var lite konstiga. Antingen hade jag räknat fel eller så var de konstigt gömda. Den ena verkade stämma med hinten men jag avstod från att leta i ett stenahije med nässlor. Det blev ingen multi loggad. Man måste inte ta allt.

Den andra tradden fanns vid ett hus lite längre bort på andra sidan kyrkan och var en barngömma med en hel del bytessaker. Den traskade jag bort till först och hittade. Den hette kort och gott Rök. Ladan intill hade ett vackert fönster.

Dagens sista fynd gjorde jag vid Syllerstorp Pilen. Här blev det ett snabbt stopp och sedan körde jag vidare. Jag saktade in på några andra ställen men gjorde inga försök att leta upp gömmorna. De verkade finnas på ställen som jag är allegisk emot.

På ett ställe steg jag ur bilen, men det kändes alldeles för privat att leta i någons häck. Det enda jag fick med därifrån var en bild på en vacker krollilja.

Klockan var mycket och nu avslutade jag letandet och stampade gasen i botten längs E4:an söderut. Solen gick ned över Vättern och milen rullade snabbt under bilen. Kvart över elva stannade den hemma på gårdsplanen efter en trevlig dagsutflykt med många intryck och intressanta fynd.

Det mesta av dagen tillbringade jag på egen hand, men ett event är ju aldrig fel. Som det stod när man fick souveniren efter att eventet loggats: It’s an old geocaching saying: “Sometimes the best finds are other people.” Men dagens höjdpunkter var nog förutom Via Sacra i domkyrkan de båda Earthcacherna och Artwalk on Campus Valla. Det är de gömmor jag kommer ihåg allra mest.