Vardag igen

Julen är över. Nu är det vardag igen och vi är inne i mellandagarna. Efter en ganska intensiv julafton var det gott att bara vila på juldagen. Jag orkade inte mer än att äta lite lutfisk som maken fixade och sen vila mellan måltiderna. Men idag var det skönt att ta en promenad med hunden. Vi gick upp mot skogen, men vi vände vid krysset. Det räckte att gå så långt.

På eftermiddagen var det dags för ett besök på sjukhuset. Nästa spruta skulle injiceras. Jag fick träffa en av läkarna också eftersom jag haft problem med magen. Det beror nog på cellgifterna. Jag ska göra ett uppehåll med kapslarna tills nästa återbesök så får vi se om det beror på dem. Dessutom var jag lite röd i halsen. Jag har fått hosta som kan vara riktigt irriterande. De tog blodprov för att kolla så jag inte har någon infektion på gång. När vi var klara, åkte vi och handlade lite. Sen blev det pizza här hemma. Sonen fixade två varianter till oss.

Igår på annandagen träffades vi alla syskon med familjer hemma hos mamma. En del kom tidigt och passade på att jaga rådjur. Andra samlades vid lunch. Vi skulle varit med då, men vi fick vänta lite tills min mage lugnat ner sig. Sen kunde vi åka.

Vid tretiden var vi framme. Det fanns gott om kakor på fikabordet, men jag provade bara en sort och den var god. När många bidrar, blir det många sorter.

Jägarna dök upp lite senare, blöta och kalla efter en språngmarsch över mossen och nere i ett dike. men det blev ett rådjur skjutet. Vi andra hade det varmt och gott inomhus.

Det ryktades om stormbyar senare på kvällen så vi ville inte stanna för länge. Det blåste en hel del i natt, men det blev inte så farligt som man varnade för. Vi låg väl dessutom lite utanför riskområdena.

Det är roligt att träffas allihopa. Nästan i alla fall. Några kusiner fattades, men dem träffade vi på julafton. De andra, som vi saknade på julafton, var med i stället.

Nästa gång vi kanske ses allihopa är det förmodligen sommar. Men vi kan ju hålla kontakten på andra sätt fram till dess. Det hinner hända en hel del på ett halvår.

Jag hade lite affärer att göra upp med min brorsdotter Annie. Hon studerar design i Göteborg och sålde jättefina tryck vid julmarknaden på skolan. Jag tingade ett av motiven och nu hade hon med sig det. Jag gillar pärlhönsen i en stapel. Vi fixade en ram till bilden idag men tyvärr hittade vi inte rätt storlek. Det är alltid den storlek man behöver som är slut på hyllan. Dessutom var det en sort som har värdelösa klamrar på baksidan. Det gick inte att fixa dem utan att glaset gick sönder. Så jag får väl fixa en ny ram en annan dag. Tavlan ska få sitta över soffan i köket så det behövs verkligen ett glas framför.

Julafton hos oss

Alla har vi väl våra traditioner på julafton. Ibland ändrar vi lite på programmet, men för det mesta håller vi nog hårt i vanorna och traditionerna. Hos oss brukar julafton börja väldigt lugnt. Alla får sova ut och själva fixa sin frukost. En del vill ju upp tidigt, andra sover lite längre. Själv brukar jag vara lite mittemellan. Det brukar ju finnas lite att pyssla med även om det mesta är klart. För Takko är nog julafton som vilken annan dag som helst.

Strax före klockan 11 samlas vi i alla fall hela familjen för att fika ihop. Kakfatet har också sina traditioner. Saffransbrödet brukar vara med. Nötkakor och drömtårta är ett måste. Biscotti och pepparkakor fanns i kakburkarna och hamnade därför på fatet i år.

Fem i elva börjar det traditionella programmet från Åbo där man utlyser julfreden, en gammal sed sen medeltiden. Visst vill vi alla ha julfred. För oss är det en sed sedan vi var nygifta att titta på detta program med musikkår som spelar och en manskör som sjunger. Det har bara blivit så.

Det finns så mycket oro och ofred i världen att vi kan behöva utlysa lite julfred bland människorna. Det kan behövas även i vårt land som visserligen förskonats från krig men det finns ändå mycket ofred här. I många familjer kan julen vara värsta tiden inte minst för barnen. Det är inte alla som får uppleva en fridfull barndomsjul.

Snart är kakfatet nästan länsat och vi kan återgå till andra aktiviteter. För min del brukar jag hamna i köket. Även om det mesta är förberett för julbordet så finns det rätter som ska värmas. Mycket kring julen handlar om maten, inte minst på julafton.

Julbordet har oftast starka traditioner och kan se väldigt olika ut i olika familjer. Vårt julbord är ganska avskalat numera. Vi har bara med det vi verkligen vill äta. Några vill doppa i grytan så den står på spisen. I år hade vi både köpt och hembakat bröd. Ett par sillar, ägghalvor med romkorn, sillsallad och skinka med två olika sorters hemlagad senap hör till de kalla rätterna vi vill ha. Varmrätterna består av Janzons frestelse, rödkål, köttbullar, prinskorvar och julkorv. Det var nog allt.

Det blev en familjebild också. Vi testade min nya kamera och den fick jobba lite på egen hand. Hittills har den tagit bra bilder. Men det tar ett tag att lära sig alla funktioner även om jag haft en Sony tidigare.

När alla valt sina favoriter, sätter vi oss vid bordet i stora rummet för att njuta av dem. En liten stund blir det alldeles tyst vid matbordet. Det är ett gott tecken. Det betyder väl att maten smakar bra.

Som vanligt vill ögat mer än vad magen kan klara av. Det hamnar alltid lite för mycket på tallriken. Dessutom äter jag över huvud taget lite mindre nu än tidigare. Som tur är har jag en hund som gärna smakar på vår mat.

Sen delade vi våra julklappar. Vi har inte så många paket att dela ut, men några fanns det. Jag fick en ny hårddisk till min stationära dator. Den gamla hade gett sig. Sen fick jag parfym, duschcreme och lotion med dofter från Söderhavet, ett paket med teer och biscotti och en bok som jag önskat mig, Den som hittar sin plats tar ingen annans av Tomas Sjödin. Den ser jag fram emot att läsa.

Sen var det dags att ge sig av hem till mamma. Vi brukar ju träffas där på eftermiddagen. I år blev det lite annorlunda än det brukar vara. Men mammas väninna Greta var förstås med. De hade doppat i grytan tillsammans med min syster och min bror. De andra syskonen firade jul på annat håll det här året.

Nu blev det fika igen. Det var lite knytisfika med bidrag från olika håll. Det räckte och blev över för ingen orkade ändå äta av alla sorterna. Man kunde välja de som såg godast ut.

 Lille Noah var också med hos gammelmormor. Han pekade på alla och sa E de? Hans mormor fick tala om namnen på dem han pekade på.

Jag hamnade vid bordet där den yngre generationen satt. Det var pojkarnas kusiner och deras respektive.

Det är inte så ofta kusinerna träffas. De är lite utspridda i Sverige och resten av världen. En av kusinerna läser till veterinär i Polen. Hon hade tagit med sig sin fästman som kommer från Australien men som nu bor i Smålandsstenar.

Vid det andra bordet satt resten av den närvarande släkten. Det kan bli ganska högljutt vid borden speciellt som flera har hörselproblem. Efter ett tag kan man bli lite trött i huvudet.

I vanliga fall fortsätter vi fira tillsammans under kvällen, men i år delade vi på oss. De andra åkte hem eller fortsatte firandet på annat håll. Mammas väninna åkte hem och till slut var det bara mamma och vi kvar. Det är alltid svårt med förändringar. Man kan bli osäker om man inte vet vad som ska hända. Vi kanske skulle ha skrivit ett program för att underlätta. Ibland är det svårt att ta in det som sägs muntligt.

Vi avslutade kvällen hos mamma med att koka risgrynsgröt. Inget mer julbord den här dagen. Det räckte med en skinkmacka till gröten. Magen har verkligen fått sitt som det brukar vara på julafton.

Julmaten brukar ju räcka flera dagar. Det är både bra och dåligt tycker jag. Man hinner tröttna lite på den. Det är tur att det bara är jul en gång om året. Samtidigt är det smidigt att bara plocka fram maten ur skafferi och kylskåp och värma lite.

Vi blev i alla fall mätta och nöjda med dagen. Innan vi åkte hem öppnade vi mammas julklappar till oss. Jag brukar ge henne en julblomma och någon liten present. I år hade hon önskat sig en ny sjal. Jag hade stickat en till henne som hon genast satte på sig. Den kommer att värma hennes axlar när hon sitter i köket.

Sen åkte vi hem till hunden. Han hade haft det lugnt och skönt hemma och ville gärna ut på en liten promenad med sonen. Som vanligt var det någon som slocknade i soffan medan andra hamnade framför datorn eller TV:n.  Efter en sådan här intensiv dag är det skönt att morgondagen är utan krav. Då gör vi inte så mycket. Kanske blir det lutfisk till middag och en och annan promenad.

Julklappar, julbad och julsånger

Dan före dopparedan är den dag då vi brukar klä granen. Sonen och jag fixade det jobbet ikväll, men innan dess hade dagen innehållit en hel del andra aktiviteter. Årets gran ser lite sned och vind ut på bilden, men det kanske beror mer på påklädarna än på granen som är samma som förra året. Däremot har den fått nya fina röda kulor och en speciell för maken. Man kan ju variera sig lite. 

Annars var första aktiviteten för mig att åka in till sjukhuset och ta en spruta igen. Hela familjen följde med in. Det gick rätt snabbt och sen tog vi en fika i cafeterian innan vi åkte vidare. Mer om det senare.

Först lite om gårdagen. De två senaste dagarna har ägnats åt julstädning och julmat. Köket är inte riktigt klart än, men det är egentligen makens självvalda ansvarsområde så han får fixa det sista i egen takt bara det är klart tills imorgon. Igår hackade sonen och jag ihop årets sillsallad. Det brukar vi göra tillsammans. Det är lite mysigt att sitta vid köksbordet och hacka potatis, rödbetor, gurka, lök, äpplen och sill. Det blir ju så gott när smakerna har fått blanda sig.

Under tiden stod skinkan i ugnen och doftade gott. Efter den satte vi in Janzons frestelse, en annan favorit på julbordet. Det blev mycket spad av skinkan och det får utgöra basen till doppespadet. Lite senare griljerade vi skinkan. Därmed var det mesta klart inför julbordet. Äggen till ägghalvorna kokade jag ikväll. Den andre sonen tillverkade fudge med hallon och lakritssmak till vårt godisbord.

Varje år brukar vi ta det traditionella julabadet. Oftast åker vi till Jönköping och Rosenlundsbadet. Då kan vi passa på att handla de sista julklapparna också. Så gjorde vi även idag efter sjukhusbesöket. Först besökte vi A6. Det blir inte så många julklappar numera. Oftast blir det kläder till pojkarna och då är det bra om de får prova. Två par jeans till äldste sonen hamnade i en kasse. Den yngste ville ha hörlurar. Det var lite svårare. Vi kollade på Elgiganten eftersom jag hade ett ärende dit också, men där fanns inget som passade. Det ordnade sig dock lite senare. Mitt eget ärende var att kolla på en ny kamera. Min lilla kompaktkamera börjar ge sig och jag hade kollat in en annan på nätet. Det finns ett mellanting mellan kompaktkameror och systemkameror. Det blev en sådan av märket Sony till mig själv i julklapp.

Efter alla julklappsinköp var vi hungriga. Det blev en grillad kyckling på New Corner vägg i vägg med Elgiganten. Det var mycket mat och gott.

När vi var mätta körde vi maken och äldste sonen till badet. Yngste sonen och jag fortsatte till Sannabadet nere vid Vättersnäs. Vi tänkte inte bada vinterbad utan ta en liten geocachingrunda. Det är inte lämpligt för mig att bada i badhus med en massa andra människor. Infektionsrisken är för stor. Det får bli en juladusch här hemma i stället.

Vid Sannabadet fick vi leta en bra stund. Jag hade en bra nolla i min GPS, men den var nog några meter off. Trots att jag anade hur burken var gömd ville den inte visa sig. Sen började jag tänka på var jag skulle ha gömt den och då fick jag syn på gömstället lite på håll. Därefter var det inte så svårt att logga. Vintersolens sken tog sig igenom molnbarriären. Det var ganska skönt väder. Utsikten mot Huskvarnahållet var fantastisk.

Detta blev dagens första och enda fynd. Vi fortsatte promenaden till en annan gömma, men den hittade vi inte. Jag kunde inte ens leta eftersom det var ganska brant och oländig terräng. Sonen letade längre och lyfte på alla stenar han såg. Till slut gav vi upp och gick tillbaka. Sen tog vi bilen till ytterligare en gömma som vi gick bet på. Det börjar bli tråkigt att cacha i stan, tycker jag. Inte för att jag någonsin har gillat det, men förr var det lite roligare att cacha i Jönköping. Jag vet inte om det är jag eller Jönköping som tappat gnistan.

Vi gav upp geocachandet för dagen och körde tillbaka till Rosenlund. Sonen fick syn på NetOnNets lagerbutik. Vi svängde in där för att se om de hade hörlurar och det hade de. Så då ordnade det sig med julklappen till sonen.

Vi satte oss sedan i cafeterian på Rosenlundsbadet för att vänta ut julabadarna och ta en dricka. Efter en stund kom de rena och fräscha grabbarna och då kunde vi åka hem till hunden.

På kvällen åkte maken och jag till Forsheda för att sjunga in julen vid samhällsgranen tillsammans med andra forshedabor. Det har blivit en tradition att vi i Missionskyrkan ordnar en liten samling den tjugotredje. Ingela läste julevangeliet och sa några ord mellan de traditionella julsångerna som vi sjöng tillsammans.

En grupp sjöng den vackra sången I denna natt blir världen ny. Samlingen är inte så lång och i år var det inte så kallt som det kan vara. Men det var mörkt och pannlampan var bra att ha om man ville se texten till sångerna. Det var ganska mycket folk som samlats för att sjunga in julen.

Efter sångstunden åkte  i hem till pojkarna. Det finns ju alltid lite småsaker att pyssla med så här i sista minuten. Det fanns paket att slå in till exempel. Vi tittade också på julspecialen av På Spåret. Vi klarade oss riktigt bra den här gången också. Vi slog båda lagen med råge och fick ihop 67 poäng. Det blev en bra avslutning på dan före dopparedan.

Julmys, mustomte och familjen samlad igen

Trots larm om magsjuka bland eleverna på skolan valde jag att åka dit på julmyset med personalen. Men jag hoppade över besök i klasserna och åkte inte förrän vid klockan 11. Då hade eleverna åkt hem. Personalen samlades för att äta en god räkmacka och umgås en stund. Det blev dessutom underhållning. Christel berättade medryckande om oknytt, troll och hustomtar. Det är så här vid jul som de är som mest i farten enligt henne. Sen delades det ut presenter innan den traditionella julklappsleken vidtog.

Man får ju inte missa den roliga leken. I år hade jag verkligen tur. Jag drog det högsta numret och fick välja sist. Då hade jag all chans i världen att få något som jag gillade med mig hem. Den söta ängeln hade jag gärna behållit, men det fick jag inte. Den tog Maria ifrån mig.

Jag fick en annan fin present i stället, en plåtburk i hjärtform med en röd liten duk och en mustomte eller det kanske var en julmus. Nu sitter den på kanten av lådgranen och dinglar med benen.

Leken tog sin tid så jag fick åka direkt in till sjukhuset. Där hade jag en tid med sköterskan klockan 14. Idag skulle jag få den första sprutan med cellgift. På fredag är det dags för nästa. Det tog inte så lång tid. Sen åkte jag ner till Kvantum och handlade det som fattades inför de kommande dagarnas matlagning inför julen.

När jag kom hem, tog jag ut hunden en liten runda. Då såg jag en bil som stannade på gårdsplanen. Det var Ingela som kom med en julblomma från församlingen. Vi brukar dela ut en julgåva eller en julblomma till de medlemmar som fyllt 80 år. Jag har ju en bit kvar till dess, men jag fick en vit julstjärna ändå. De har saknat mig och jag har saknat gemenskapen i församlingen. Nu har jag varit med lite mer. Vi får se hur mycket jag kommer att orka under cellgiftskurerna. Jag kanske kommer att bli lite tröttare igen.

Sen satte jag igång att laga mat. Jag började bli hungrig och en Flygande Jakob passade bra och gick relativt snabbt att få fram. Jag fick slänga i mig en liten portion för pojkarna hade messat att de var på väg hem. Precis när jag satte mig i bilen, kom maken hem. Jag fortsatte in till stationen i stan för att plocka upp grabbarna. Sen kunde vi fortsätta att avsmaka maten.

Kvällens jobb blev att koka knäck. Det var det jag hade kvar av bak och godistillverkning. I år gör jag inte en massa godis som ingen mer än jag äter. Det blir knäck och köpegodis. Men knäcken blev perfekt, om jag får säga det själv. Den var exakt så seg som den ska vara för att klistra ihop tänderna på oss. Det är väl på det sättet man får julefrid i huset, eller? Ingen kan säga något.

Nu är det jullov för alla elever och lärare. Trots att jag inte jobbat på hela terminen är jag ju fortfarande lärare. Alltså har jag jullov nu. De kommande dagarna ska ägnas åt städning och matlagning, men  nu har jag ju fått hem två hjälpredor.

Julbak och geotur

Då var vi redan inne i julveckan. Ingen snö och kyla, men grått, fuktigt och ganska varmt för årstiden. Katrin och jag hade pratat om att åka en runda och logga lite burkar i närområdet. Det passade bra den här dagen då vi också kunde fira vår femåriga vänskap på Facebook. Hon och Zack dök upp hemma på gårdsplanen på förmiddagen. Takko och jag kom just tillbaka från en runda. Vi bytte till min bil och fortsatte färden västerut mot Bredaryd.

Här fanns en 1000sjöargömma intill Havridaån, Kommunala Ängholmen 4/12. Ängholmen var ett öde ställe. Det håller på att förfalla, men det var ändå en trevlig plats intill ån. Vi gick lite husesyn bland byggnaderna innan vi begav oss mot gömman. Zack skuttade runt som han brukar. Vi andra tog det lugnare. Katrin fick syn på gömman redan på håll och då såg jag den också. Det var en snygg burk som vi loggade utan problem.

På vägen tillbaka passerade vi julgranen. Zack och jag prövade att dansa lite runt granen. Han hade hellre velat bada men det fick han inte.

Sen gick vi tillbaka mot bilen för att åka vidare. Det finns en gömma kvar i Bredaryd, men den kräver trädklättring och det känner jag mig inte redo för än. Jag orkar ju mer och mer. Idag utmanade jag mig själv lite genom att gå utanför vägar och stigar i lite mera oländig terräng. Det gick bra, men jag hade lite träningsvärk på kvällen.

Nästa hållplats blev Hembygdsgården i Reftele. Här kunde vi parkera precis utanför grinden och ta en promenad genom parken mot gömman. Det var en fin liten hembygdsgård. Här är säkert ännu finare framåt våren när allt grönskar och blommar. Än är det långt dit, men vi kan ju längta lite.

Här fick Zack leta upp burken. Jag spanade in gömstället, men han fick krafsa fram den. Han blev så uppspelt av sitt fynd att han kastade iväg burken. Katrin fick hämta in den så vi kunde logga. Zack har blivit bra på att hitta plastburkar.

Vi tog sedan en annan väg genom parken mot bilen. Det fanns flera hus att titta på. Detta hade en spännande dekoration på gaveln. Bilen väntade på oss och vi fortsatte mot nästa gömma i Reftele.

Vid idrottsplatsen, som förmodligen heter Rönneljung, fanns en gömma med det namnet. Vi körde bilen så nära elljusspåret vi kunde. Sen fortsatte vi till fots. Det var ganska öde på fotbollsplanen, men det stod några mopeder vid idrottshallen. Vi såg dem köra iväg lite senare.

Zack motionerade rejält. Han sprang fram och tillbaka. Sen stannade han och nosade på något. Han kanske fick upp ett spår. Det var inte gömman i alla fall för den satt på en nivå som han inte klarade av. Det gjorde vi. Vi har loggat liknande gömmor förut så vi visste hur vi skulle bära oss åt.

Vid idrottsplatsen fanns även en trevlig grillplats. Här kunde vi fikat, men det var lite fuktigt i luften så vi fikade lite senare i bilen. Katrin hade med sig hembakta lussekatter som smakade gott av mycket saffran.

Det blir nog ingen vit jul i år. Idag var det inget skidföre i spåret. De gamla skidorna fick sitta kvar på husväggarna. Vi kände igen modellen som inte var av årets snitt.

Från en fotbollsplan fortsatte vi till nästa. I Ås finns Ryavallen. Det är väl inte den enda arenan med det namnet. Idag var det ingen som tränade på planen och Zack undrade nog var bollen fanns.

Vi körde ända fram till kioskbyggnaden där gömman skulle finnas. Egentligen letade vi på rätt ställe, men jag var inte tillräckligt noggrann. När vi kollat fler ställen, återvände vi och då hittade Katrin burken.

Det blev sista gömman för min del den här dagen. Det var de fyra vi spanat in. Men Katrin hade några ologgade i trakterna så vi fortsatte lite till. Den ena var nere vid Bökkullen. När vi var där sist, var den borta, men nu hade CO ersatt den med en ny burk. Den andra fanns långt ute i skogen. Vi körde fram till en vändplan där det stod en traktor. Mannen med traktorn undrade nog vad vi gjorde där, men vi hejade på honom innan vi promenerade iväg åt andra hållet.

Här letade vi rätt länge och trots att jag loggat den för längesen hittade vi inte slutgömman. Det hade vuxit upp en hel del på platsen så den såg lite annorlunda ut nu. Det var blött bland de små tallarna.

Det fanns lingon kvar på tuvorna vid vägkanten. De såg inte så aptitliga ut, men det finns nog djur som gärna mumsar i sig dem.

Mitt bland alla granar och tallar stod det några bronsfärgade små bokar. De lyste så vackert bland allt det mörkgröna.

Till slut fick vi ge upp sökandet. Burken kanske var borta trots allt. Nu var vi ändå nöjda med dagens resultat. Vi vände bilen hemåt efter en trevlig runda. Katrin och Zack åkte hem till sig. Jag blev hälsad välkommen hem av Takko. Det fanns en matlåda i kylen som jag kunde värma. Det blev fläskytterfilé med rotfrukter, rödvinssås och tomater i tre färger. Sen behövde jag vila en stund innan jag tog itu med nästa uppdrag.

Ikväll har jag bakat klart julabaket. Det blir ju ingen jul hos oss om det inte finns nötkakor. Alla gillar dem och de är ett måste på kakfatet på julaftons förmiddag.

Några pepparkakor hamnade också i ugnen efter nötkakorna. Det var köpedeg, ekologisk sådan, som jag skar i tunna skivor. De är goda att äta med lite grönmögelost på.

Tidigare har jag bakat ett annat måste, drömtårtan. Den ligger i frysen och inväntar julaftonsfikat. Dessutom gjorde jag biscotti med valnötter och apelsinskal. De är goda till te. Det tycker både sonen och jag. Eftersom jag hade lite mera ork än jag haft tidigare, bakade jag också ett rågbröd. Det var ett kubbrecept, men man skulle inte koka det i vattenbad utan det gräddades i en gryta i ugnen. Vi får se hur pass bra det är att doppa på julafton. Nu är det bara knäckkoket kvar.

Förra veckan var det några frostiga morgnar. När solen sken var det riktigt vackert med den frostiga marken och de vita grenarna. Rådjuren betraktade mig när jag spanade på dem. I lördags var det riktigt halt ute, men redan på söndagsmorgonen var det mildväder igen. Det verkar hålla i sig fram till julhelgen.

Igår var det vår värdgrupp som ansvarade för det praktiska på gudstjänsten. De andra fick städa själva i lördags. Jag ska väl fortfarande göra minimalt med sådant. Fast hemma måste jag städa lite. Vi tände alla ljus i kyrksalen och hälsade alla välkomna vid dörren.

Jag läste inledningsordet som jag hämtade från Jakobs brev 1:17-19. Där handlar det om alla goda gåvor som kommer från Gud. Vi ger varandra gåvor vid jul, men de kan inte mäta sig med de gåvor Gud ger oss. Ibland när vi hamnar i svårigheter av olika slag, kan vi tänka att Gud övergivit oss därför att han inte tar bort det svåra. Men det är inte så han jobbar. Han bär oss genom svårigheterna. Predikan handlade om Maria, Jesu moder. Det var ingen enkel situation hon hamnade i. Hon riskerade faktiskt livet genom att acceptera det uppdrag Gud gav henne. Men hon var modig nog att säga ja.

Efter gudstjänsten var det mingelfika. När vi skulle åka hem, sa maken att vi skulle åka till stan och äta. Ingen av oss orkade väl laga mat. Vi ville inte ha pizza eller julbord. Så till slut blev det Vandalorum som fick servera oss söndagsmiddagen.

Vi valde deras isterband med potatis och örtsås. Rödbetsröran var också god. Vi blev mätta och kunde nöjda åka hemåt igen.

Imorgon är det skolavslutning. Jag har inte tänkt att gå på samlingen i kyrkan, men jag kanske åker till personalfikat trots allt. Idag fick jag ett meddelande om att några elever har magsjukan. Det vill jag ju inte ha lagom till jul. Förhoppningsvis är personalen frisk.

Idag började jag cellgiftskuren med kapslarna. Imorgon ska jag in till sjukhuset och få en spruta. Så nu är behandlingen igång igen. Visst önskar jag att jag kunde slippa, men det är bara att fortsätta. På kvällen kommer nog pojkarna hem. Det ser jag i alla fall fram emot.