Bland flygande örnar och fikasugna släktingar

I fredags hade maken tagit ledigt. Vi bestämde oss för att åka till Växjö för lite shopping. När vi kom in till Forsheda stod en gammal PV i korsningen ovanför skolan. Det var en liknande den vi hade när jag var liten fast vår var duvblå. Vi stannade förstås och tittade.

I Växjö var målet Flying Eagle som säljer motorcykelkläder m.m. Maken fick ett presentkort när han fyllde 60 år. Nu var det dags att utnyttja det.

Det tog en bra stund att välja ut de handskar han ville ha. Dessutom blev det förstås lite mer, men sen var vi klara att dra vidare.

Vi hade blivit hungriga så vi letade upp en restaurang i närheten. Det visade sig vara ett område med arabiska, thailändska och även svenska influenser. Vi fastnade för en syrisk restaurang.

Mellanöstern brukar kunna leverera god mat. De var inte så bra på svenska så vi var inte helt säkra på att de fattat vad vi ville ha. Men det fick visa sig när maten kom på bordet.

Först kom en av mina favoriter, tabbouleh, som är en persiljesallad med tomat, bulgur och citron Här var det nästan bara persilja men det var okej.

Sen hamnade en tallrik soppa på bordet och det hade vi inte beställt. Förmodligen fick vi det i stället för pommes som vi ville ha som tillbehör. Soppan var i alla fall god. Den bestod av ärtor, tror vi, kryddad med lite curry och mixad. Sen tillsatte man morotsbitar och andra rotfrukter. Jag gillade soppan.

Huvudrätten bestod av grillspett m.m. Det fanns kycklingspett, lammspett, kebabspett och grillade kycklingvingar. Maten var riktigt god men som vanligt ville ögat mer än magen. Relativt billigt var det också.

När vi blivit mätta fortsatte vi resan norrut. Min bror och svägerska hade bjudit in oss på fika i Möcklehult. Vi hade gott om tid så vi loggade ett par gömmor längs vägen också.

På ett näs mellan två sjöar låg ett gammalt gravfält. Sådana platser är oftast vackra och rofyllda. Detta var inget undantag.

Där fanns två stora rösen och många gravkullar.

Vi hittade gömman och loggade snabbt. Sen gick vi tillbaka till bilen för att fortsätta resan.

De gamla stenarna var täckta av vackra silvriga lavar.

Vid Örs kyrka fanns ytterligare en gömma som vi stannade vid. Vi parkerade på kyrkans parkering och gick raka vägen mot gömman. Maken plockade fram burken och jag loggade. Det tycker jag är en bra arbetsfördelning.

Kyrkan låg på en höjd men vi besökte inte den. Nu var det dags att dra sig mot Möcklehult.

Där väntade min bror och svägerska och lite andra släktingar. Vi fick kaffe med dopp. Jag tog te för kaffe funkar inte så bra för min mage.

Det var riktigt varmt och skönt. Är det nu sommarvärmen ska komma? Det brukar kunna vara så när skolan börjar. Efter en stund var jag lagom trött så vi åkte hemåt Rannäs igen.

Nu har tomatskörden börjat. De första röda tomaterna har kunnat plockas in. Det ser ut att bli en bra skörd.

I helgen har vi lagt in gurka. Här är det pressgurka som får dra i lagen. Jag köpte ju slanggurka på torget i Smålandsstenar.

Dessutom blev det en påse västeråsgurkor inhandlade. Av dem gjorde vi smörgåsgurka. Det är en favorit här i huset.

Nu blommar solrosorna längs RV27 vid Lagan. Det är så vackert med de lysande gula solarna. Solrosor hör till favoriterna.

På Sveriges tak

Idag blir det 40 år gamla bilder. För exakt 40 år sedan stod min bror och jag tillsammans med ett gäng andra fjällvandrare på Sveriges högsta berg, Kebnekaise. Jag rotade fram mitt album från den tiden och hittade några bilder.

Dessutom plockade jag fram min gamla loggbok, som jag skrev i under vandringen. Det var riktigt intressant läsning. Det var faktiskt en hel del som jag hade glömt.

Vi startade äventyret med att flyga från Axamo till Stockholm. Där övernattade vi på Esso Motor Hotell. Nästa dag flög vi via Luleå till Kiruna. Sen blev det buss till Nikkaluokta.

Från Nikkaluokta gick vi genom videskogen. Här var det gott om mygg. De gillar lövträden. Annars gick det lätt att traska fram på den upptrampade stigen.

När vi kom fram till Ladtjojaure tog vi båten. Det var skönt att slippa gå hela vägen. Vi hade en fantastisk utsikt mot Kebnekaisemassivet.

Vi gick fram till fjällstationen och lagade mat i sluttningen, men vi stannade inte där. De var ju ljust länge så vi fortsatte upp genom Tarfalavagge. Tarfallasjön var isbelagd och det kom lite snö den sista biten fram till Tarfala. Förutom en övernattningsstuga  finns det en forskningsstation här. Vi övernattade i stugan tillsammans med andra trevliga fjällvandrare. Nästa dag slog vi följe tillbaka mot Kebnekaise.

En del blev tröttare än andra av vandringen. Jag känner inte igen personen på bilden men det var nog en av våra medvandrare.

Mat behöver man när man vandrar ett par mil med full packning. Vi lagade vår mat på Trangiaköket. Det funkar fortfarande och används vid familjens utflykter.

På den tiden var det inte GPS utan den gamla hederliga fjällkartan man följde. Vårt mål var ju att ta oss upp på sydtoppen, men vädret var inte så lovande. Vi avvaktade bättre väder och utnyttjade tiden till att gå ner till Singistugorna som ligger längs Kungsleden. När vi var där inföll brorsans födelsedag. Han brukade alltid få jordgubbstårta på sin födelsedag och det blev något åt det hållet. jag hade inhandlat frystorkade jordgubbar och pannkakspulver så det blev en pannkakstårta med jordgubbssylt.

Vi gick en liten tur norrut på Kungsleden. Då kom vi fram till ett rengärde och träffade en hund. Det hade varit renskiljning där men det hade vi missat. Vi såg annars renar längs vandringen. Dessutom massor av intressanta växter och fåglar. Här var det en fjjällvråk som seglade på vinden och "jamade". Vi träffade också många trevliga människor längs vandringen. Ett roligt möte var med två stockholmsdamer som hade vandra i trakterna varje år sedan 1956. Nu var deras män döda men de fortsatte.

Vi återvände till Kebnekaise fjällstation och fick veta att det skulle bli en guidad tur längs östra leden nästa dag. Den bokade vi. Nu saxar jag lite ur min loggbok:

"Strax före nio bar det iväg. Vi var 17-18 stycken och hade två färdledare. I början tog vi det ganska lugnt. Det steg rätt brant men gruppen höll ihop bra. Kyrkoherden Bo Lundmark var med oss en bit upp, men sen måste han tillbaka. Efter första snöfältet lämnade han oss, men först sjöng vi psalmen Morgon mellan fjällen. Han läste en egen dikt också.

Detta var premiärgruppen för i år på Östra leden. Solen sken och vädret var fint upp till 1 800 m. Utsikten var enorm. Synd att jag inte knäppte fler bilder. Det tog ca 2,5 timme upp till glaciären. Sen var vi uppe på platån med Björlings glaciär. Först gick vi på led över glaciären. Sen började den stiga rakt upp. Vi fick klättra på en hylla. På något ställe fanns det rep. Något nervpirrande! Man kände sig verkligen som bergsbestigare.

När vi väl kom över kanten var det bara en kort bit till toppstugan. Där slängde vi in packningen innan vi gick upp till toppen. Det snöade sista biten och vädret var grått. Själva toppen är en kam med stup på två sidor. Tillbaka ner till toppstugan kunde vi åka kana på skorna. Sen lunchade vi.

Där lämnade vi gruppen för att gå den västra leden ner. Den är längre men inte så brant. Vi fick ta oss uppför en topp till sedan vi varit nere i Kaffedalen, Vieramvare 1710 m. Vi kunde bitvis åka kana men mest var det sten. Vi lyckades i alla fall ta oss ner."

Natten innan hade vi sovit i en kåta vid fjällstationen, men nu hade de bokat fullt där och glömt oss. Så vi fick bo inne i huvudbyggnaden. Vi besökte kåtan och pratade med våra vänner som sov där innan vi slocknade efter en lång och strapatsrik dag.

Nästa dagvandrade vi tillbaka till Nikkaluokta. Vi tog båten över Ladtjojaure åt andra hållet. I Nikkaluokta fick vi slå upp vårt tält i trädgården till en stuga där det bodde en präst ifrån Hestra och hans fru. Fjällkyrkan ordnade andakter både vid Kebnekaise fjällstation och i Nikkaluokta kapell. Vi besökte andakterna. Det ar skönt att sätta sig och koppla av efter dagens vandring.

Nästa dag tog vi bussen till Kiruna där vi besökte vår kompis Tore som gjorde sin vapenfria tjänst på flygplatsbrandkåren där. Han hämtade oss i Luftfartsverkets bil. Sen fick vi övernatta hos dem. Vi fick dessutom både åka brandbil ut på plattan och se på från tornet, när de tog ner det flygplan som vi skulle med. Sen flög vi hem till Jönköping via Luleå och Stockholm.

Detta var en fantastisk upplevelse och minnena finns kvar trots att det var en hel del jag glömt genom åren. Kul att bli påmind via loggboken. Idag är det bloggen som får vara min loggbok. Jag avslutar med den dikt som Bo Lundmark läste för oss. Den är hämtad ur hans bok Arran och heter Morgonbön.

"herre
den där vallmon
på Kebnekaises branta östvägg
som stod lysande
liksom helt överlämnad
med kalkarna lyftade mot solen
den vittnade för  mig
om den stora hemligheten
det verkliga trots allt
det enda nödvändiga
att ha mitt fäste i dig
att vara så öppen
för din kärlek
för att kunna älska
min medvandrare
herre
sådan vill jag vara
det är dig jag behöver
som kalken stjälken
för att verkligen leva
och älska trots allt"

Ett gott dagsverke

Nu är det kväll igen efter ett gott dagsverke. Den här dagen hade jag vikt åt julbaket. Maken och sonen hjälpte till med middag och lite annat. Men sen satte jag igång att baka.

Burkarna med ingredienser, som fanns i recepten, plockades fram på bakbordet. De båda silverfärgade burkarna är nyare, men den bruna Ögonkakaoburken är en gammal femtiotalare, som min mamma hade och som jag fått överta.

Först satte jag till en saffransdeg. Medan den jäste kunde jag ägna mig åt andra recept. Det finns två sorters kakor som vi alltid brukar ha till julaftonens förmiddagsfika. Mandelkvarnen fick mala flitigt både mandel och hasselnötter.

Nötkakor är den ena sorten som är ett måste på kakfatet. De brukar gå åt i ett nafs. Det blev ingen provsmakning idag. Alla julnötkakorna räknades och hamnade sedan i en burk som tejpades igen och sattes in i skafferiet. Det finns kakmonster i huset så det gäller att skydda sina alster.

Saffransbröden blev också fina. Det var andra satsen i år. Den första bakar jag alltid till Första Advent. Den brukar ta slut kring Tredje Advent I år försvann bröden snabbt utan att jag åt så många skivor. Förstår inte vart de tog vägen. Det kanske var då när maken var hemma i magsjuka.

Den andra måstekakan är en drömtårta. Den går snabbt att grädda mellan de andra sorterna. När den svalnat lite är det dags att bre ut smörkrämen och rulla ihop den. Nu vilar den i frysen och väntar på att det ska bli jul. Inte ens en kantbit har vi smakat på. Ibland brukar jag vara snäll och trimma kanterna innan jag fryser in den, men inte i år.

Förr bakade jag pepparkakor på eget recept. Jag har två ärvda recept, ett från mamma och ett från mormor. De är goda, men i år köpte jag färdigblandad pepparkaksdeg. Ibland har vi bara haft köpta pepparkakor, men hembakta är godare.

Jag kavlade ut degen och sporrade romber. Det blev inga pepparkaksfigurer. Romberna tänkte jag skulle bli bra som kex med lite ädelost och kanske lite rödlöksmarmelad på toppen. Vi får se vad vi hinner göra.

Senvar det dags att övergå till godistillverkningen. Idag blev det bara knäckkokning. Oftast kokar jag i en gryta på spisen, men nån gång har jag gjort i mikron. Jag tycker faktiskt inte att det sparar varken disk eller tid eller jobb. Det var rätt smidigt att mikra i tupperwarekannan men det tog en stund. En del säger att man kan hälla smeten i formarna, men det tycker inte jag funkar. Det blir antingen för lite eller alldeles för mycket som kommer ur pipen. Jag använde två skedar som jag brukar göra.

Jag måste få klaga lite på knäckformarna. Jag tycker de blir sämre och sämre för varje år. De är dåligt veckade och pappret blir tunnare och tunnare. Annat var det förr. Jag har väl över 50 års erfarenhet av knäcktillverkning att falla tillbaka på. Man får vara lite stadig på handen och ha lite tålamod samtigit som man inte får jobba för långsamt. Då hinner smeten stelna och bli hård. Årets knäck blev faktiskt riktigt bra.

Den andre sonen skulle kommit hem idag, men kompisen som han åker med var inte klar att åka förrän imorgon. Maken och den förste sonen får hämta honom i stan när det blir dags. Imorgon är jag inte hemma. Då ska jag ut på äventyr. Mer om det senare.

Kalenderstart och mysstund

Det är första december och start för årets Julkalender. Förr hette det adventskalender, men numera lyfter man fram julen. Jag var inte uppe på morgonen och tittade på årets upplaga. I förhandsglimtarna har det sett lovande ut. Vi ska få följa en familj genom tusen år. Vi har brukat titta på Historieätarna och det verkar kunna bli något liknande. Årets julkalender heter Tusen år till julafton. Jag missade både morgonupplagan och den som sändes ikväll. Det är tur att den finns på SVT Play. Idag hamnade vi på vikingatiden hos en rik familj. Det var intressant och kul. Fortsätter det på samma sätt så kommer barnen att lära sig mycket om vår svenska historia och hur folk levde. Imorgon ska de leva som fattiga trälar på vikingatiden.

Efter dagens lektioner var vi ett gäng kollegor som åkte in till stan. Vi var nämligen bjudna till vår f d kollega. Hon slutade hos oss i somras för att börja på SFI. Vi blev bjudna på en god tomatsoppa och gott bröd med underbart vitlökssmör.

Det var trevligt att träffas och prata en stund om ditten och datten. Dessutom fick vi gå husesyn. De hade flyttat till ett nytt hus sen sist.

Vi fick höra lite om hus dagens värdinna jobbar med analfabeter som kommer som flyktingar hit. Det kan inte vara så lätt att lära sig svenska.

Till kaffet serverades vi en god pepparkaka med lingongrädde. Så småningom troppade vi av hemåt mätta, nöjda och glada över att ha träffats igen.

Medan vi var i stan publicerades en ny spännande gömma på andra sidan Bredaryd. Det var förstås 1000sjöar som var i farten igen. Han hade snickrat ihop en niostegs multi inspirerad av årets besök på FAD. Det var mörkt när jag kom hem strax efter sex så det lockade inte att ge sig ut i skogarna. Jag läm,nade jakten med varm hand till andra hugade spekulanter på FTF. Gömman kommer väl att finnas kvar. Det finns nu ett antal gömmor som jag har sparade till framtiden. I stället invigde jag årets Teadventskalender.

Förra årets var första gången jag köpte denna adventskalender, som består av en låda med med en påse te för varje dag fram till och med julafton. Det är nya sorter och nya smaker varje dag. Det finns både svarta, gröna, vita, röda och örtiga teer.

Dagens tesort var svart med lite kryddor. Jag brukar gilla kryddiga smaker, men jag tyckte att denna kunde haft lite mer apelsinsmak. Jag gav den ändå en fyra. Det var en bra start på kalendern. Till lådan hör även en liten bok där man kan läsa mera om teerna och sätta poäng på dem. Det är mysigt att krypa upp i soffan och värma sig med en mugg nybryggt te. Imorgon blir det en ny sort.