Onsdag med tjejerna

Veckorna rullar på, dagarna kommer och går. Ibland känns det som om inget händer och man blir dagvill. Men det är oftast de små detaljerna som avslöjar att tiden går. I sovrumsfönstret har jag en Svärmors tunga. Den har haft knoppar ett tag och i morse hade de öppnat sig. Det är lite spännande, när krukväxter som man inte så ofta ser blommor, på visar upp sig. Klibbiga är de, men det får man ta.

Dagen var annars bokad för en träff med tjejgänget. Jag har ju inte kunnat vara med på träffarna under våren och det har jag saknat. Nu ville de komma och ta med mig ut på en fika på Våffelcaféet i Dannäs. Det var lite lagom långt borta och våfflor tackar man ju inte nej till. E liten stund innan de skulle komma och hämta upp mig smet Takko ut genom dörren och försvann över kullen i ilfart. Det var väl grannens löpande tik som drog. Han dröjde och jag var tvungen att lämna det till pojkarna att se till så att han kom hem igen.

Det var ett tag sedan jag var här och fikade. Platsen är välbekant. Jag har ju till och med jobbat ett par korta perioder här i den gamla skolan där fiket är inrymt. Det är alltid roligt att komma tillbaka och se hur det har förändrats sen dess. Bilden ovan är från förra besöket. Idag var dety inte så många som satt ute. Det var inte regnigt, men lite blåsigt. Så vi valde att gå in i stället.

I den gamla skolsalen där jag undervisat klass 4-6 var numera cafélokalen. Det ska också finnas Bed&Breakfast i huset. Vi beställde våfflor och det fanns många olika sorter att välja på så det var lite svårt att bestämma sig.

I de gamla glasskåpen där vi hade läromedel m.m. fanns nu kaffekopparna. Det fanns hur mångha olika modeller som helst att välja på. Jag valde en liten rak modell med blåklockor på. I de vida modellerna svalnar kaffet för snabbt, tycker jag.

Vi fick vänta lite medan våfflorna gräddades men spå var de alldeles nygräddade när de kom på bordet, Det här var sommarvåfflan minus marängerna men med jordgubbar glass och grädde med sylt. Det var jättegott. De som valde med maränger hade fått några sådana smulade över tallriken. Jag gillar inte dessa bakverk. De är för söta för mig. Våfflan var god utan.

Det var riktigt roligt att träffa alla tjejerna och höra hur de mådde. En del jobbar fast de är pensionärer. Det blir så när det är brist på lärare och skolledare. Jag hade ju en del att ta igen eftersom jag inte varit med under våren. De ville förstås höra lite om vad jag har varit med om och vad som ska komma. Det är bara trevligt att dela livet med varandra, som vi gjort nu i 30 års tid.

Vi satt en bra stund och bara pratade. Man vill ju inte sluta när man har trevligt. Till slut var det ändå dags att bryta upp och åka hem igen.

Ute i foajén fanns det saker att inhandla om man ville. Där fanns smycken, fårskinn, ljus, sylt och saft m.m. Det var säkert lokala leverantörer som visade upp sina varor. Under bolmendagarna brukar det vara många som ställer ut och säljer de de gjort.

Two Faces hade bidragit med flera verk bl a dekorationerna på borden därinne. Utanför fanns ett läckert bord i rostig metall och betong som vi nog alla ville ha. Under våren hade de andra varit hos en hantverkare och gjutit i betong men tyvärr kunde jag ju inte vara med då. De hade köpt en fin liten bricka till mig som jag fick idag. De tyckte att jag skulle ha den att sätta min mugg på och kanske en liten kaka också. Eller så kan man ju ha ett ljus på den. När jag kom hem provade jag med min temugg. Tack för utflykten, fikat och presenten, alla tjejer! De gladde mig mycket allihopa.

Det var en härlig utflykt. Ibland blir det inte av att man besöker de nära ställena. Dannäs ligger inte så långt borta så dit borde vi kunna åka och fika fler gånger. Familjen gillar väl också våfflor. Nästa gång ska jag nog testa blåbärsvåfflan. Maken kom hem med en stor skål blåbär som han plockat uppe i skogen. Det är inte alls dumt med blåbär och mjölk till kvällsmat.

Hur gick det då med Takko? När jag kom hem, var han hemma. Han hade kommit hem självmant efter en bra stund som tur var. Nu blir det husarrest ett tag framöver och bara promenader med koppel.

Ett gott dagsverke

Nu är det kväll igen efter ett gott dagsverke. Den här dagen hade jag vikt åt julbaket. Maken och sonen hjälpte till med middag och lite annat. Men sen satte jag igång att baka.

Burkarna med ingredienser, som fanns i recepten, plockades fram på bakbordet. De båda silverfärgade burkarna är nyare, men den bruna Ögonkakaoburken är en gammal femtiotalare, som min mamma hade och som jag fått överta.

Först satte jag till en saffransdeg. Medan den jäste kunde jag ägna mig åt andra recept. Det finns två sorters kakor som vi alltid brukar ha till julaftonens förmiddagsfika. Mandelkvarnen fick mala flitigt både mandel och hasselnötter.

Nötkakor är den ena sorten som är ett måste på kakfatet. De brukar gå åt i ett nafs. Det blev ingen provsmakning idag. Alla julnötkakorna räknades och hamnade sedan i en burk som tejpades igen och sattes in i skafferiet. Det finns kakmonster i huset så det gäller att skydda sina alster.

Saffransbröden blev också fina. Det var andra satsen i år. Den första bakar jag alltid till Första Advent. Den brukar ta slut kring Tredje Advent I år försvann bröden snabbt utan att jag åt så många skivor. Förstår inte vart de tog vägen. Det kanske var då när maken var hemma i magsjuka.

Den andra måstekakan är en drömtårta. Den går snabbt att grädda mellan de andra sorterna. När den svalnat lite är det dags att bre ut smörkrämen och rulla ihop den. Nu vilar den i frysen och väntar på att det ska bli jul. Inte ens en kantbit har vi smakat på. Ibland brukar jag vara snäll och trimma kanterna innan jag fryser in den, men inte i år.

Förr bakade jag pepparkakor på eget recept. Jag har två ärvda recept, ett från mamma och ett från mormor. De är goda, men i år köpte jag färdigblandad pepparkaksdeg. Ibland har vi bara haft köpta pepparkakor, men hembakta är godare.

Jag kavlade ut degen och sporrade romber. Det blev inga pepparkaksfigurer. Romberna tänkte jag skulle bli bra som kex med lite ädelost och kanske lite rödlöksmarmelad på toppen. Vi får se vad vi hinner göra.

Senvar det dags att övergå till godistillverkningen. Idag blev det bara knäckkokning. Oftast kokar jag i en gryta på spisen, men nån gång har jag gjort i mikron. Jag tycker faktiskt inte att det sparar varken disk eller tid eller jobb. Det var rätt smidigt att mikra i tupperwarekannan men det tog en stund. En del säger att man kan hälla smeten i formarna, men det tycker inte jag funkar. Det blir antingen för lite eller alldeles för mycket som kommer ur pipen. Jag använde två skedar som jag brukar göra.

Jag måste få klaga lite på knäckformarna. Jag tycker de blir sämre och sämre för varje år. De är dåligt veckade och pappret blir tunnare och tunnare. Annat var det förr. Jag har väl över 50 års erfarenhet av knäcktillverkning att falla tillbaka på. Man får vara lite stadig på handen och ha lite tålamod samtigit som man inte får jobba för långsamt. Då hinner smeten stelna och bli hård. Årets knäck blev faktiskt riktigt bra.

Den andre sonen skulle kommit hem idag, men kompisen som han åker med var inte klar att åka förrän imorgon. Maken och den förste sonen får hämta honom i stan när det blir dags. Imorgon är jag inte hemma. Då ska jag ut på äventyr. Mer om det senare.

Första Advent

Då var den första söndagen i Advent här. Den började ju ganska hyfsad med bara lite fuktighet i luften, men sedan har det tilltagit. Nu viner det om husknutarna och regnet piskar mot fönsterrutorna. Stormen Gorm ryter och gormar, men vi har det nog lindrigt jämfört med de som befinner sig i stormens centrum Vi har ett varmt hus och fungerande elförsörjning än så länge.

Det som inte fungerar så bra längre är min bil. Den slurpar i sig olja som en törstig kamel i öknen. Jag fyllde på för ett tag sedan och nu ville den ha mer. Lampan började lysa när jag åkte till gudstjänsten på förmiddagen. Vi fyllde på innan jag åkte hem igen, men det är illavarslande och kanske måste jag hitta en annan bil snart.

Gudsjänsten var välbesökt som det brukar vara vid Första Advent, men det var nog nästan rekord. Kyrkan blev fullsatt. Vi var nämligen bjudna på Festgudstjänst. Vi sjöng förstås Adventspsalmerna och sedan medverkade barnen och ungdomarna med sång och med ett uppskattat drama. Efter gudstjänsten var det tårtbuffé. Det var gratis men vi fick lägga en slant till SAM:s insamling för flyktingar. Tårtorna var väldigt goda. Jag smakade nog fyra eller fem.

Sen åkte vi hem och tog det lite lugnt några timmar. Jag gick en runda med hunden innan stormen väntades anlända. Maken fixade en soppa till lunch. På eftermiddagen var det julmarknad i hembygdsparken. Vi hoppade över tomtetåget och åkte dit lite senare.

Det började bli mörkt men granen var tänd och det lyste i husen och bodarna. De är föreningar, företag och skolklasser som säljer olika saker och lotter.

Vi från Missionskyrkan hade ett hundralotteri med vinst på alla lotter. Det var redan slutsålt när vi kom. Vi brukar inte köpa lotter, men det finns ju annat att handla också.

Inne i stugan brann brasan för fullt. Folket trängdes kring borden med varor att handla till sig själv eller som julklappar.

Den som var frusen kunde värma sig vid brasan. Maken brukar passa på att tina upp sina kalla fingrar.

Jag kollade in de fina sakerna. Det fanns en hel del kakor och bröd, godis, marmelad och annat ätbart. Jag hade gjort örtsalt som såldes till intresserade köpare. Sen fanns det kakfat, blommor och böcker.

Jag köpte en kruka med en julros. Den tyckte jag om. I ett annat hus fanns Arabusta och sålde sitt julkaffe. Det brukar jag handla till jul så det fick bli ett par paket. Det är tur att många har Swish för så mycket kontanter har vi ju inte i planboken längre.

Det blev en sak till som fick följa med hem. Herregud & Co gillar jag. Jag delar gärna  bilderna på Facebook. Nu har det kommit en bok med en bild för varje dag på året. Många har jag sett, men det finns några nya som jag kan glädjas åt under det kommande året. Frågan är om jag kan hålla mig så länge.

Alla hjärtans dag!

Lördag och snart är sportlovet slut. Blev det något sportat då? Nja, men jag hade lite andra planer och det mesta har jag klarat av. Det här inlägget kommer att handla om mat, blommor, gardiner och en liten gömma. Scrolla fram till det som du vill läsa om.

Vi börjar med gardinerna. Jag tyckte det var hög tid att plocka ner tomtegardinerna nu. Det har inte blivit av tidigare. Egentligen brukar jag inte ha speciella julgardiner, men i år hittade jag svarta och grå panellängder med tomtar på rea. 50 kr för fyra längder. Det räckte till både köket och arbetsrummet. Idag strök jag de gamla gardinerna och satte upp dem i stället för tomtarna. I stora rummet blev det också lite nytt. Ikea hade de vita med fågelträden och de följde med hem vid det senaste besöket där. De vita längderna fanns hemma tidigare, men nu sydde jag upp likadana svarta som legat i ett skåp. Därmed var dagens arbetsuppgift avklarad.

Nu är man ju sugen på lite nya blommor. Jag köpte några i början på veckan. Sen började jag plantera om mina krukväxter och kasta gamla torra plantor som inte tar sig. Men jag har inte hunnit med alla växterna så den uppgiften är bara delvis avklarad.

Kungsängsliljorna är så vackra och skira. Jag har dem ute i trädgården vid dammen, men det dröjer innan de visar sina vackra vita eller rutiga klockor. Affären försåg mig med knoppande exemplar och nu har de slagit ut.

Hela veckan har pysslat lite med olika gömmor. Om exakt en månad är det dags för ett nytt pizzaevent på Chaplin. I år har jag tänkt att släppa lite mystar i samband med eventet. Det var de burkarna jag gjorde i ordning. I torsdags var jag inne i stan och lade ut ett gäng. Det passade bra när snön hade försvunnit på många ställen. Jag kan ju inte avslöja var. Nu håller jag på med de sista beskrivningarna. Det hann bli mörkt innan jag var klar så den sista burken fick jag ta med hem igen. Det är bättre att lägga ut den en annan dag när det är ljust. Sen har jag några till på gång.

När jag var inne i stan, passade jag på att äta lunch på Söderport. Jag åt deras lunchbuffé. De har både svensk och asiatisk mat. Jag valde av den asiatiska delen. Man betalar efter vikten på maten. Fast det finns ett minimipris och ett maxpris. Gott var det i alla fall. Sen orkade jag åka runt och placera ut alla gömmorna.

En av gömmorna släpptes idag. Jag tänkte det kunde vara ett litet smakprov på vad som kommer om exakt en månad på pi-dagen. Den publicerades kl. 13 och snart kom tre gröna bockar i geocheckern, men det dröjde innan någon loggade den som FTF. Efter tre timmar kom det äntligen en logg från Linsrille, som åkt ända från Huskvarna för att FTF:a den.

Igår låg det ett tunt lager snö på marken när vi kom ut för att gå första hundrundan. Det kunde man ju anat att vintern inte ger sig så lätt. Vi tog en rejäl runda uppåt skogen när vi ändå klätt på oss.

Det var ändå rätt skönt att komma ut och röra på påkarna. Sen tog vi det lite lugnt här hemma. Jag satte igång att sticka lite igen. Den tröja jag börjat på i måndags fick jag repa upp. När det är så många maskor på en rundsticka är det väldigt lätt att de snor sig. Då är det bara att repa upp och börja om. Den här gången virkade jag inte bara en luftmaskekedja till upplägget utan jag fortsatte runt och virkade ytterligare ett varv fasta maskor. Sen kollade jag extra noga så att ringen inte var snodd innan jag plockade upp maskor på rundstickan. Det var ännu lättare att plocka upp maskor från de fasta maskorna än från luftmaskorna. Nu har jag kommit en bit på vägen och det verkar funka som det ska.

Igår blev det pasta med lax och purjo till lunch. Det är enkelt att göra och jättegott. Jag gjorde rätt mycket så det blev några matlådor för frysen också.

Sen bakade jag också pärontarteletter. Det är också enkelt. En ruta smördeg, en skiva mandelmassa och några skivor päron. Gräddas i ugnen, lite florsocker på och en klick vaniljgrädde. Det var gott både som efterrätt och till kaffet. Några pistaschmandlar är gott att hacka och strö över.

Nu är det alldeles strax dags att sätta sig i soffan och titta på Mellofestivalen. Vi får väl se om det är någon låt som fastnar i huvudet eller om det är lika slätstruket som det brukar vara. Det är tur man har stickningen ibland. Sen har vi ju chokladhjärtana som maken köpte förstås.

En tur längs Svansjön

Onsdagen var grå när jag vaknade och den fortsatte likadant. Borta var de senaste dagarnas soliga väder och det gråa var tillbaka. På eftermiddagen tog jag en liten tur med geobilen. Det fanns några cacher som jag inte loggat och som jag ville leta upp nu. Jag körde ner till Tallberga, där den första fanns, via Svanaholm. På åkrarna vid Bolmens norra strand såg jag fullt med gäss och ett antal svanar passande nog för Svanaholm.

De hade nog mellanlandat här. Snön var borta och då kanske de kunde hitta något att äta på åkrarna. Svanar är stora och vackra fåglar, men ganska ilskna och påflugna om man kommer för nära. Jag höll mig på avstånd och fotograferade dem från bilen.

Sen fortsatte jag mot Tallberga. Tomten satt vid infarten och välkomnade mig. Det är ju ett bra tag sedan jul så jag trodde han dragit sig tillbaka, men här satt han kvar. Granen däremot hade fått stryka på foten för motorsågens svärd.

Det stod redan en bil alldeles intill gömman, men jag såg ingen förare. Jag parkerade intill och gick ur bilen för att leta. Det skulle vara en D-etta och då räknar man nästan med att den ska vara synlig, men ingen burk syntes till. På andra varvet föll blicken på något avvikande och visst var det burken som satt där. Loggremsan kunde sedan enkelt signeras.

Handlar´n i Tallberga har jag passerat otaliga gånger, men det är inte så ofta jag besökt affären. Idag gick jag in och kom sedan ut med lite varor i famnen. Där finns lite att välja bland. Bilen utan förare stod kvar. Det gjorde min också så jag kunde hoppa in i den och fortsätta söderut längs Svansjöns aka Bolmens västra strand.

Vid avtagsvägen mot Tiraholm hade det också kommit en gömma. Den var enkelt hittad på den plats jag trodde den skulle vara. Jag parkerade vid vägkanten och korsade sedan vägen för att logga. Sen var jag snabbt tillbaka i bilen igen.

Idag avstod jag från att åka fram till Tiraholm. Där kan man både köpa och äta fisk, när de har öppet. Deras gös är riktigt god och kan rekommenderas. Ibland har de underhållning också, men så här års är det nog inte stor aktivitet på platsen.

I stället fortsatte jag neråt Unnaryd men inte ända fram. Några kilometer innan samhället svängde jag mot Odensjö. En bit in på den vägen fanns en nyuppsatt minnessten. I januari var det 10 år sedan stormen Gudrun drog rasande fram genom Smålands skogar. Här hade man rest en sten till minnet av henne.

Jag kommer väl ihåg den natten. Maken var på en ledardag i Missionskyrkan och kunde inte ta sig hem på grund av alla nedfallna träd. Han fick övernatta hos några inne i Forsheda. Pojkarna och jag var själva hemma i Rannäs i det strömlösa huset medan stormen ylade runt husknutarna. På morgonsidan kom maken hem. Han hade gått från Kolabo utanför Forsheda och klättrat över nedfallna träd. Sen gick alla man ur huse med motorsågarna för att röja vägen in till samhället. Det gick gick på några timmar, men strömmen var borta i nio dygn. Då var det gott att ha ett eget elverk som kunde driva åtminstone några funktioner. Numera är strömavbrotten sällsynta eftersom man grävt ner alla ledningar.

1000sjöar har lagt ut en gömma i närheten av minnesstenen. När jag studerat stenen kunde jag leta upp den. Det var bara FTF-arna som loggat den före mig.

Vädret inbjöd inte precis till fika utomhus. Gårdagens sol lyste med sin frånvaro. Innan jag vände hemåt norrut igen, plockade jag fram kaffet och en mozartkula. Sen körde hemåt via Bredaryd och Smålänningen. När jag kom ut därifrån hade mörkret fallit och jag åkte hem till huset i Rannäs.

På vägen hem från Unnaryd lyssnade jag på nyheterna på radion. Politikerna hade visst gjort en överenskommelse om betygen. 100 skolor ska testa betyg från klass 4 trots att alla experter avråder. Regeringen hoppas väl att utredningen som ska följa på detta påfund ska visa att det får negativa konsekvenser, medan Björklund och alliansen gläds åt att fått igenom sitt förslag till 2 %. För min del blev jag glad när jag hörde att detta inte skulle genomföras förrän 2017. Det året går jag i pension och slipper alltså eländet. Det räcker att behöva sätta betyg i sexan fram till dess.

Hemma i soffan avnjöt vi sedan minisemlorna som jag inhandlade i Tallberga. Mini är alldeles lagom stort i det här fallet. Vi tävlade om att svara före deltagarna i Vem vet mest och det gick oftast bra. Nu ska jag lägga upp nya maskor till min tröja i mullbärssilke. Den gamla rev jag upp för den hade snott sig. Då är det bara att börja om hur surt det än är. Jag kanske varvar lite med mystlösning i Lerum.