Onsdagen var grå när jag vaknade och den fortsatte likadant. Borta var de senaste dagarnas soliga väder och det gråa var tillbaka. På eftermiddagen tog jag en liten tur med geobilen. Det fanns några cacher som jag inte loggat och som jag ville leta upp nu. Jag körde ner till Tallberga, där den första fanns, via Svanaholm. På åkrarna vid Bolmens norra strand såg jag fullt med gäss och ett antal svanar passande nog för Svanaholm.
De hade nog mellanlandat här. Snön var borta och då kanske de kunde hitta något att äta på åkrarna. Svanar är stora och vackra fåglar, men ganska ilskna och påflugna om man kommer för nära. Jag höll mig på avstånd och fotograferade dem från bilen.
Sen fortsatte jag mot Tallberga. Tomten satt vid infarten och välkomnade mig. Det är ju ett bra tag sedan jul så jag trodde han dragit sig tillbaka, men här satt han kvar. Granen däremot hade fått stryka på foten för motorsågens svärd.
Det stod redan en bil alldeles intill gömman, men jag såg ingen förare. Jag parkerade intill och gick ur bilen för att leta. Det skulle vara en D-etta och då räknar man nästan med att den ska vara synlig, men ingen burk syntes till. På andra varvet föll blicken på något avvikande och visst var det burken som satt där. Loggremsan kunde sedan enkelt signeras.
Handlar´n i Tallberga har jag passerat otaliga gånger, men det är inte så ofta jag besökt affären. Idag gick jag in och kom sedan ut med lite varor i famnen. Där finns lite att välja bland. Bilen utan förare stod kvar. Det gjorde min också så jag kunde hoppa in i den och fortsätta söderut längs Svansjöns aka Bolmens västra strand.
Vid avtagsvägen mot Tiraholm hade det också kommit en gömma. Den var enkelt hittad på den plats jag trodde den skulle vara. Jag parkerade vid vägkanten och korsade sedan vägen för att logga. Sen var jag snabbt tillbaka i bilen igen.
Idag avstod jag från att åka fram till Tiraholm. Där kan man både köpa och äta fisk, när de har öppet. Deras gös är riktigt god och kan rekommenderas. Ibland har de underhållning också, men så här års är det nog inte stor aktivitet på platsen.
I stället fortsatte jag neråt Unnaryd men inte ända fram. Några kilometer innan samhället svängde jag mot Odensjö. En bit in på den vägen fanns en nyuppsatt minnessten. I januari var det 10 år sedan stormen Gudrun drog rasande fram genom Smålands skogar. Här hade man rest en sten till minnet av henne.
Jag kommer väl ihåg den natten. Maken var på en ledardag i Missionskyrkan och kunde inte ta sig hem på grund av alla nedfallna träd. Han fick övernatta hos några inne i Forsheda. Pojkarna och jag var själva hemma i Rannäs i det strömlösa huset medan stormen ylade runt husknutarna. På morgonsidan kom maken hem. Han hade gått från Kolabo utanför Forsheda och klättrat över nedfallna träd. Sen gick alla man ur huse med motorsågarna för att röja vägen in till samhället. Det gick gick på några timmar, men strömmen var borta i nio dygn. Då var det gott att ha ett eget elverk som kunde driva åtminstone några funktioner. Numera är strömavbrotten sällsynta eftersom man grävt ner alla ledningar.
1000sjöar har lagt ut en gömma i närheten av minnesstenen. När jag studerat stenen kunde jag leta upp den. Det var bara FTF-arna som loggat den före mig.
Vädret inbjöd inte precis till fika utomhus. Gårdagens sol lyste med sin frånvaro. Innan jag vände hemåt norrut igen, plockade jag fram kaffet och en mozartkula. Sen körde hemåt via Bredaryd och Smålänningen. När jag kom ut därifrån hade mörkret fallit och jag åkte hem till huset i Rannäs.
Hemma i soffan avnjöt vi sedan minisemlorna som jag inhandlade i Tallberga. Mini är alldeles lagom stort i det här fallet. Vi tävlade om att svara före deltagarna i Vem vet mest och det gick oftast bra. Nu ska jag lägga upp nya maskor till min tröja i mullbärssilke. Den gamla rev jag upp för den hade snott sig. Då är det bara att börja om hur surt det än är. Jag kanske varvar lite med mystlösning i Lerum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar