Frukost för värdefulla kvinnor

Första dagen på sportlovet - även om jag inte tror att det blir så mycket sportande för min del - började med att jag vaknade ganska tidigt för en lördag. Jag behövde inte äta frukost hemma, så när jag gjort mig i ordning, kunde jag ta ut hunden på en runda direkt. Det var mildväder märkte vi så vi behövde inte frysa. Himlen var mörkt blågrå åt alla håll men bara vid horisonten. Lite senare på dagen visade sig solen också.

Anledningen till att jag kunde hoppa över frukosten var att det bjöds på kvinnofrukost i Missionskyrkan denna morgon. Klockan 9 samlades ett stort gäng för att äta frukost tillsammans. Det har vi gjort förut och nu var det dags igen. Fyra män stod för serveringen och vi kunde bara hugga in på allt det goda.

Det var många som kom, både äldre och yngre. Det är roligt när olika åldrar kan träffas och umgås. Frukostserveringen höll samma standard som ett bättre hotell. Jag saknade inte mycket. Det fanns mycket gott att välja på och mätta blev vi.

En av de yngre tjejerna i kyrkan sjöng några sånger för oss ackompanjerad av sin mamma. Hon har en vacker, spröd röst och sångerna var fina.

Dagens talare var Hanna Blom från Sävsjö. Hennes tema var "Du har vad som krävs". Hon talade om att vi kan hänga upp vårt värde på så många olika yttre saker som kan bli kravfyllda. Det kan handla om vårt arbete, vårt hem, vår vikt, våra pengar och mycket mer. Men vi är mycket mer än allt detta. Vi är värdefulla sådana som vi är. Vi är älskade av Gud hur vi än presterar.

Sen fick vi mera kaffe och en liten kaka innan vi skildes åt efter en trevlig stund. Sen kunde vi återvända till vår vardag. En del hade kommit hit direkt från jobbet, andra efter en god natts sömn. En del gick hem till sina familjer med små eller stora barn, andra gick hem till en tom lägenhet. Vår situation kan se väldigt olika ut, men alla tror jag hade upplevt en stund av gemenskap med andra värdefulla kvinnor.

Själv åkte jag hem till ett tomt hus. Maken var visst ute på en runda med hunden, men de kom efter en stund. Det blev lite städning och matlagning, men inte så mycket mer. Fläskkotletterna var goda i alla fall. Nu får vi väl ladda lite inför Mellofesten på TV. Jag brukar inte vara så imponerad, men man får ju ge dem åtminstone en chans.